All posts tagged: natur

Naturdikter – för barn och vuxna med ett ungt hjärta

Jag har ersatt mitt sockerberoende med diktböcker. Jag tänker att det är ett okej beroende. Plockade upp de här två diktböckerna på biblioteket när jag lånade alla Astridar, då det var någon form av poesidag. Och vem gillar inte barnpoesi så säg? Under ett rabarberblad – Verser för människor och djur av Lena Sjöberg Rassel Prassel Promenad – poesi bland barr och blad av Hanna Lundström (text) och Maija Hurme (bild) Att läsa poesi Okej jag erkänner. Det är inte särskilt lätt att läsa poesi. Jag har under många år som liten försökt att hitta min inre poet, visste du föresten att jag skrev dikter som barn?, men oftast misslyckats både med läsningen och skrivandet. Nu på senare år, har jag förstått att jag bara läst fel poeter. Jag har läst poeter som jag inte delar referensramar med. För att förstå poesi behöver en nog ha någorlunda samma referensramar eller i alla fall förstå poetens sådana. Med referensramar menar jag kultur, etnicitet, bakgrund, kön, historia och tidsålder osv i all oändlighet. Jag menar det kanske …

Kungens hjorthage och Grevens jaktstuga – två naturreservat i Södermanland

Vi anländer till slottet i gryningen, just i tid för soluppgång. Solen lyser skimrande rosa på slottets torn när vi klättrar upp för höjden i Gripsholms hjorthage och börjar formulera den första morgonens stavelse. Vackra Gripsholms slott i snöig rosa soluppgång. Jag blickar ut över balkongen och ser solljuset sakta be Stockholmarna vakna till liv. Det är tidig lördagmorgon när jag skriver de första raderna av det här inlägget. Våren börjar ta fart på riktigt och har för mig kantats av långa dagar med Rachel Carsons tyst vår, naturdikter för barn, visor av Astrid Lindgren och Bodil Malmstens rakt in i hjärtat dikter. Men den har också kantats av nya bekantskaper och dagsutflykter ute i naturen. En av dessa gick till Gripsholms slott. Södra station. Dagsutflykt från Stockholm Jag är av naturen inte den bästa lokalupptäckaren då jag har fullt sjå att drömma om resor till de mest avlägsna platser. Jag vet inte varför det är så, jag antar att jag bara är sådan av naturen. Men under våren, likt jag läst mycket böcker har …

Dagboksnotering från ett höstigt Yosemite

Jag har så mycket att berätta, att jag inte vet vart jag ska börja. Jag förstod redan när jag kom hit, att det skulle bli så. Att Yosemite skulle vara överväldigande, det har en ju förstått, men när det drabbar en själv, så går det in, på ett annat sätt. ”Yo – se – mighty”, som Gunnar Widforss sa när han träffade Yosemite. El Capitan Meadow Här är träden gyllene och bergen likaså. Allt är förvandlas till guld i solnedgång. Det är en sista touch höst som ligger kvar över dalen när vi vandrar här. Imorgon är sista dagen för vår vistelse. Det känns som att allt varit för kort, men kanske känns det alltid så? Kanske är det bara mer påtagligt här för att det är i hjärtat av mitt element, naturen, och den storslagna Amerikanska naturen är nog naturens natur, den vi alla strävar efter och vill vara mitt i. Folket här, skvallrar om att jag har rätt då det även fast att det är november verkar vara fullbokat. Det är dessvärre lågsäsong och vi har …

Svartvitt tidvatten vid Saksun på Färöarna

”En av dagarna tyckte mamma och pappa att vi skulle gå längre bort för att ligga på stranden en dag, för det var det en gjorde på 90-talet, så det gjorde vi. Det var då jag mötte tidvatten, för första gången. ” Det är få platser i världen som är överväldigande vackra, där allt är så snyggt att klockorna nästan stannar. Saksun, är nog en sådan plats, sådär att hälften är mer än nog. För ungefär ett år sedan rullade min och Helenas hyrbil nerför vägen vid Saksuns fot, parkerade nästinstill sig själv och två lite för exalterade tjejer, hoppade ut, sprang till närmsta vattenfall för att fotografera ett vattenfall i tio vinklar. Nåväl, inte riktigt så gick det till. När vi anlände vid Saksun den där dagen i september var det två rätt mosiga och fikasugna tjejer som klev ur bilen, efter att ha fastnat allt för många gånger på den lilla turistvägen som sträcker sig till änden av Saksun, på ön Streymoy på Färöarna. Målet med dagsturen var just Saksun såhär slog vi oss ner …

Hjortron, öppna vidder och en kopp kaffe på Fulufjället

Hjortron, öppna vidder och en kopp kaffe, Fulufjällsmagi när den är som bäst. Visst förstår man människors kärlek till bergen, särskilt när man klättrar upp en sisodor 50 våningar och går 9 km i ojämn terräng. När en får riktigt kämpa för utsikten blir den ännu bättre. Två bergsgetter, en dag på Fulufjället, genom mobilen. Katarina Foto på mig är fotograferat av Katta och redigerat av mig.

På slingriga vägar genom ett storslaget Skåne

Avskalat vackra åkrar, svindlande klippor och pudervita stränder så långt ögat kan nå. ”Var har jag kommit?”, hinner jag tänka när det främmande landskapet möter mitt öga och jag kliver ur bilen. Den första pudervita stranden är inom räckhåll. Glädjen. Glöm inte att andas. Gå. Nu. För ca 3 månader sedan skickade Helena ett meddelande på facebook och frågade om jag inte ville följa med på en roadtrip i södra Sverige. Jag behövde inte direkt fundera länge. Roadtrip + jag = sant Så efter tre månaders planering, mestadels diskussion på messenger i Facebook och avsaknad av planering mer än en roadtrip karta som utgångspunkt, har jag och Helena åkt runt Skånes kust i 6 dagar. Med skimrande solnedgångar, vita stränder och fågelskådare som enda sällskap har dagarna passerat och jag är åter hemma med två minneskort fulla med svindlande svindlande utsikter, svarta stenar och ett dramatiskt hav. Jag sliter av mig skorna och låter mina hårda, slitna fötter sakta sjunka ner i sanden. Den är varm, len och jag känner glädjeruset komma. Att så lite, …

Modernatur och naturstigen vid Sme Åna

Det gröna börjar sakta leta sig ut ur alla springor i marken det hittar. Mossan kämpar förgäves, även om det är det enda som har överlevt vintern hotar nu sommaren med all sin prakt. Blått, lila och rött,  vårens färger sprakar och naturen återhämtar sig, kliver ur sitt ide och sträcker sakta på sig. Naturstigen vid Sme Åna En vecka har passerat sedan påsk och jag är åter hemma i Stockholm. Under påsk passade jag på att vara ute så mycket som möjligt i naturen och besökte både Norra Kvills nationalpark och vandrade i naturen där jag är född och uppvuxen. Precis där jag bor ligger Kvarndammen och i anslutning till den Sme Åna, en naturstig i Vimmerby kommun och en av sevärdheterna i Gullringen, min hemby. Man tar sig enkelt ner till Sme Åna från Kvarnen och den gamla bensinmacken som ligger vid höger sida och man kommer till Gullringen från riksvägen från Vimmerby. Vid Kvarnen börjar naturstigen och den lilla vandringsled som tar vandraren förbi vacker natur, ett vattenfall på 18 meter, det …

taking a stroll a simple Saturday as this

Today I have focused on editing all photos from the wedding. A lot of work I assure you. Will do the rest this evening and tomorrow. It is so much fun and such amazing photos. To take a break I took a stroll down the natur path in Grythyttan as well as a stroll in the village and the forest and shot some sunny day photos. I met mostly birds and a birdwatcher. This week has been full of job interviews. May is an interesting month so far with new adventures awaiting. Katarina Photos shot with Canon Eos M3, 18-55 Canon lens, ed in Lightroom-