Färöarna, Resor
comments 5

Svartvitt tidvatten vid Saksun på Färöarna

”En av dagarna tyckte mamma och pappa att vi skulle gå längre bort för att ligga på stranden en dag, för det var det en gjorde på 90-talet, så det gjorde vi. Det var då jag mötte tidvatten, för första gången. ”

saksun gås färöarna

Det är få platser i världen som är överväldigande vackra, där allt är så snyggt att klockorna nästan stannar. Saksun, är nog en sådan plats, sådär att hälften är mer än nog.

färöarna

För ungefär ett år sedan rullade min och Helenas hyrbil nerför vägen vid Saksuns fot, parkerade nästinstill sig själv och två lite för exalterade tjejer, hoppade ut, sprang till närmsta vattenfall för att fotografera ett vattenfall i tio vinklar.

Nåväl, inte riktigt så gick det till. När vi anlände vid Saksun den där dagen i september var det två rätt mosiga och fikasugna tjejer som klev ur bilen, efter att ha fastnat allt för många gånger på den lilla turistvägen som sträcker sig till änden av Saksun, på ön Streymoy på Färöarna. Målet med dagsturen var just Saksun såhär slog vi oss ner och för eftermiddagen.

helena gunnareislandshäst färöarnaislandshäst färöarna

Saksun på Färöarna

På ön Streymoy på Färöarna ligger den lilla byn Saksun, som efter folkräkning på senare år kan stoltsera med hela 10 invånare. Kanske finns det några fler, beroende på vilka siffror en väljer att använda, men trots det ringa antalet invånare så finns det ganska mycket för besökaren. Framföra allt kan Saksun stoltsera med vackra dramatiska omgivningar att strosa och njuta av men även en liten kyrkobyggnad från 1858, en fårfarm med museum (och toaletter) och en sprakande lagun som gör sig tillgängligt, allt bereonde på tidvatten. En lagun, som vid blotta synen, får en att smälla av.

helena gunnaresaksun färöarna

En lagun i Saksun och minnet av tidvatten på Algarvekusten

”Man kan gå ut där, ibland” säger Helena och jag tänker” Ja! Ja! Vi går!” ”Men låt oss vara försiktiga”. Jag har ju fastnat i tidvatten förut, tänker jag, när hon fortsätter ”Det beror på tidvattnet om en kommer hela vägen ut”.

saksun färöarnasaksun färöarnasaksun färöarna

Som barn spenderade jag allt som oftast somrarna i sommarstugan i Småland, med faster och arbetande föräldrar. En sommar när jag var åtta år tyckte däremot mina föräldrar att det var dags att åka utomlands, min första utlandssemester som jag minns. Minnet av små grillade fiskar, ett skrämmande stort Lissabon och den oändliga Algarvekusten har etsat sig fast. Just den kusten, jag badade i, lekte på stranden vid och sa mina första ord på engelska till en flicka i samma ålder från England. Jag minns inte vad hon hette, men jag minns att det var kul och att Algarvekusten efter det huserat på en speciell plats. En av dagarna tyckte mamma och pappa att vi skulle gå längre bort för att ligga på stranden en dag, för det var det en gjorde på 90-talet, så det gjorde vi. Det var då jag mötte tidvatten, för första gången. Så för er som inte hängt så mycket på kuster vid stora hav innan, just tidvattnet är förrädiskt om en inte har koll på det. Jag minns när pappa fick bära mig tillbaka pga att jag var för kort och inte nådde över vattenytan och att jag var rädd, för att stranden försvunnit.

kyrka saksun färöarnasaksun färöarna

Så när Helena och jag går ut på den där stranden i solnedgång har jag det i minnet. Jag vågar mig ut och promenerar, men inte så mycket mer. Vi möter ett par som säger att det är fantastiskt där ute och jag blickar ut mot ljuset, funderare ett slag, men låter minnet av Algarvekusten vinna denna gången.

Nästa gång Saksun, nästa gång.

Katarina

saksun färöarnagås färöarnasaksun färöarnasaksun färöarnasaksun färöarnakatarina wohlfart  

5 Comments

  1. Bra historiefortelling! Her ble minne og nåtid knyttet sammen på en fin måte, og jeg ble mer opptatt av teksten enn av bildene dine denne gangen. Men bildene er også fine, jeg likte særlig godt lyset på mange av de siste bildene.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *