Funfacts -> Jag skrev det här inlägget för prick fem år sedan när jag varit en långweekend i London. Sen glömde jag bort det och hittade det nu när jag virusstädade min utkastkorg. Vill du läsa mer från London passar jag på att tipsa om det här inlägget – En vilsen lönnmördare i St Pancras tågstation.
En basker, baguette och röd vippig kjol är allt som saknas. Det är få städer som överraskar så fort man byter kvarter, men London är ett en dem. Från en gata till en annan förändras arkitekturen, känslan och innehållet. Området Paddington och gatan Sussex Gardens är ett litet Paris med vackra vita byggnader, röda telefonkiosker och romantisk atmosfär, väl värd en promenad under nästa London-weekend. Att planera inför en resa brukar vara spännande, men ibland lite frustrerande. Ofta upplever jag just frustrationen, när jag ska boka hotell. Det är sällan jag hittar något efter tycke och smak, det är för dyrt, delat badrum eller så ingår inte frukost. När jag så hittade ett hotell som både uppfyllde kraven för eget badrum och möjligheten till engelsk frukost så var det taget. Hotellet låg vid Sussex Gardens vilket vid tillfället av bokningen inte sa mig någonting. Efter lite närmare titt upptäckte jag att gatan Sussex Gardens, ligger i Paddington och det var just här jag bodde då jag besökte London första gången, 1998. Sussex Gardens En gata med vackra hus …
Den stora byggnaden tornar upp sig framför mig. Jag känner igen den så väl, så otroligt väl. Jag går in genom de öppna valven och kommer in på stationen. Det är som jag sett det på bild. Hallen är stor och öppen, på den övre våningen hänger en klocka och sidorna smyckas av stora järnpelare. Jag kan höra tågens ljud, klockorna ringa och sorlet av människor när de vandrar perrongen. Jag är tillbaka på 1800 – talet. Jag är i St Pancras. Det är nog ingen hemlighet att jag med jämna mellanrum åtnjuter den enkla men relativt vanliga underhållningsformen tv-spel. De senaste två åren har jag bara spelat ett spel, nämligen Assasins Creed. För den som inte är så djupt inne i tv-spels- träsket så handlar spelet om, enkelt, lönnmördare i historiska miljöer. Spelen är byggda, ofta autentiska med hur det har sett ut eller kunnat se ut på den tiden spelet utspelar sig. Det senaste spelet som släpptes för PS4 utspelar sig i London och under 1800 – talets industrialisering, år 1868. I spelet finns flera …
Januari 2016, London
Fötterna är tunga av att ha promenerat för lång tid och energin börjar ta slut på riktigt. Om det inte vore för kakan jag just köpte på Costa Coffee vid Towern hade nog fötterna gett upp för länge sedan. Men jag vill bara upptäcka lite, lite till. Vissa platser förstår man att de är speciella innan man ens hinner undersöka dem närmare. Så också vårt besök till St Saviour’s Dock och det omkringliggande varvsområdet i London. Vi promerar ner av en slump, området ser inte mycket ut för värden när vi ser det från Towerbridge men ligger åt rätt håll i förhållande vart vi är på väg. Idag minns jag inte längre vart vi var på väg, men jag minns området som mötte mina trötta fötter och upptäckarpigga ögon som igår; Den murrigt bruna Themsen, den knepiga doften, de skyhöga gula tegelhusen, de mörka gatorna med järnbroar och lämningar från varven som var. Doften av te, järnbroar och en historia om Oliver Twist, St Saviour’s Dock, ett minnenas hamn. St. Saviour´s Dock St Saviour’s Dock är …
Röda telefonkiosker, en sjungande cool accent, en swag pojkvän, en guide med den bästa inlevelseförmågan och skarpaste rösten jag träffat på, bittert rött tegel och vita prunkande träd. Många historier kvarstår att berätta efter min lång-weekend i London tidigare i år. Då kickstartar vi en liten mini – London – vecka här på bloggen! Tanken är att jag ska skriva lite kort om den weekend jag spenderade i London i januari. Jag såg och gjorde så mycket som jag inte hunnit att berätta om. Det finns så många historier och så många bilder att visa innan jag arkiverar dem för sommaren varför en alldeles liten egen Londonvecka känns rätt. Så hoppas ni är beredda för lite Londonmys! Katarina
Detta är ett gästinlägg av Martin Benitez, kock, foodie, sambo och vän. Hipp hipp hurra! Här kommer min alldeles första gästpost av min alldeles egna Martin. Martin är kock och min sambo. Han driver instagramkontot carlosmbenitez där han ibland lägger upp bilder på mat. Han är annars inte som jag, besatt av att blogga eller att skriva utan spenderar sin fritid med att leta efter restauranger att besöka på Instagram eller google. Text: Martn Benitez Foto: Katarina Wohlfart Fish and Chips på Poppies Londons matkultur – från Tikka Masala till fish and chips Innan vi reste till London var våra nära och kära väldigt entusiastiska med tips om saker att upptäcka i staden. Från de klassiska tipsen Madame Tussauds, musikaler, shopping samt vaktbyte vid Buckingham palats föreslogs även ta er till Brick Lane och prova indisk mat, på så kallade Curry Houses. Den indiska matkulturen har på många vis hämtats till London i många mer former än bara etableringen av indiska kvarter, utan även klassiskt brittiska traditioner som tea time samt nationalrätten Chicken Tikka Masala härstammar mer eller …
Ibland känns det som att man måste göra ett avsteg från det som är ens egentliga intresseområden, bara för att det är kul, ett sådant avsteg var mitt besök i Hamleys leksaksaffär i London. Innan vi gick in fick jag tjata på Martin för att vi ”Ska vi ändå inte ta en sväng när vi ändå är i London”, efter tips från en bekant till familjen. Martin tyckte det var onödigt ”Det är ju ändå bara en leksaksaffär”. Nåväl, det stämmer ju, men ändå inte. Efter vårt besök ändrade han sig ganska snart, för just Hamleys i London, är ju inte bara en leksaksaffär, eller hur? ”Everyday is a magical day at Hamleys” Hamleys, i centrala London, är en annan typ av leksaksaffär, en sån där affär som man hör tomtens vaktparad spela i huvudet när man går in i. Man kan se tomtens fabrik på Nordpolen liksom producera leksaker, även fast det var länge sedan man faktiskt trodde på tomten. Och lyckas de med sin marknadsföring då? Ja, citatet ”Everyday is a magical …
Himlen är oskyldigt blå när vi entrar gatan och går förbi grinden som talar om att detta är Chinatown, ni lämnar nu övriga London bakom er. För visst är det så, runt om i världen finns det en Chinatown i nästan varenda storstad, även i Lima men bara med ett annat namn, Calle Japon. Så från Londons China Town till Limas Calle Japon så finns det ganska många olika varianter av kinamat att upptäcka. Stockholm har inget eget Chinatown (det beror och andra sidan på vad man menar, men ej i klassisk bemärkelse) men däremot ganska mer känd kinamat, den svenska kinamaten som är för att vara ärlig, känd för att vara rätt äcklig. När jag senast var i London i januari och i Chinatown där, ett av de mer kända, passade vi på att ta en buffé, tre för priset av två. Förväntansfull gick vi på färgsprakande gator med liv runt varje hörn som i slutändan ledde till att vi betalade 24 pund för 3, vad som skulle visa sig var ett ganska dyrt …
Morgonljuset har precis börjat strila in mellan byggnaderna Canary Wharf när vi hoppar av tunnelbane- vagnen och tar oss ut i friska luften. Himlen är blå och reflektionerna i skyskraporna är blanka. Vi går de knappa 10 minuterna från tunnelbanan ner mot hamnområdet medan solen sakta stiger över horisonten och Billingsgates fiskmarknad. Billingsgate fiskmarknad, en lång historia Billingsgate fiskmarknad var en gång i världen, världens största fiskmarknad. I Storbritannien på den tiden levde mångt fler personer inkluderat Indien och diverse andra kolonier. Även om man idag ser spåren av Storbritanniens storhetstid, är det svårt att förstå hur mäktigt det ändå var. Billingsgate härstammar från medeltiden, eller beroende på vad man menar med Billingsgates fiskmarknad. Från början såldes här diverseprodukter som majs, kol, vin och fisk och det var inte förens på 1500 – talet Billingsgate kom att förknippas med enbart fisk. 1699 noterade riksdagen Billingsgate som ”a free and open market for all sorts of fish whatsoever”. Fiskhandlare i Billingsgate London När vi närmar oss Billingsgate möter vi människor med kassar fyllda med fisk till bredden. De går …
Rustikt, stelt och förödande brittiskt. Det är svårt att ge en rättvis beskrivning av ett område i London, känt av alla från en av de mest välsedda filmerna på 90 talet. Notting Hill och Portobello Road blev för allmänheten pånytt-född i och med filmen med samma namn från – 99. I huvudrollerna, Hugh Grant och Julia Roberts, två stora namn i ett Notting Hill vi kom att älska för lång tid framöver. Under vår vistelse i London i slutet av januari i år bor vi i Sussex Garden och nära bredvid precis som i filmen hade vi en community garden nästgårds. Det är svårt att inte le och minnas filmreplikerna så familjära när vi passerar den lilla trädgården. William: Whoopsidaisies! Anna Scott: What did you say? William: Nothing. Anna Scott: Yes you did. William: No I didn’t. Anna Scott: You said ”whoopsidaisies”. William: I don’t think so. No one says ”whoopsidaisies” do they? Unless they’re… Anna Scott: There *is* no ”unless.” No one has said ”whoopsidaisies” for fifty years and even then it was only …
Jag formligen brister ut i ett galet, fritt och högljutt skratt när jag hittar dem, djupt nere i skolådan som stått undangömd under min barndoms säng i så många år. De där korten som betydde så mycket, som på den tiden jag fotade bara för att, utan att veta riktigt varför. En liten kompaktkamera slank med i fickan in till skolan ibland och kom fram på lektioner och raster. Den hade en 36 rulle och när jag framkallade den hade jag ibland använt rullen två gånger och fått ofrivilliga dubbelexponeringar som var mer konstiga än konstverk. Under julledigheten hittade jag den återigen, den där skolådan. Den slank med i bilen hem och jag stoppade snabbt in den i garderoben när jag kom tillbaka med tanken om att jag ska ta fram lådan någon gång och påbörja arbetet att fota av alla de analoga bilderna för digital användning. Sommaren 98, mellan sjunde och åttonde klass, värmebölja och fish and chips i tidningspapper. 90 talets London Det var sommaren 98 vi åkte till London, mamma, jag, fastrar …
