Author: Katarina

Roslagsäventyr

Så nu händer det, näräventyret! Jag är ledig hela helgen och ska snart lämna Nisse på kaninpensionat (aka kompis) och fara vidare mot äventyr i Roslagen och Uppland. Planen är löst målad med toner av Roslagsskärgård, bruksmiljöer i Norra Uppland och kanske en tur i naturen eller två. Husrum finns i ett kallt soldattorp nära Tierp torsdag till lördag. Varm blir man som tur är när man är två. Är du van Upplandare? Vi har en sparat en natt att spendera på pensionat och tar gärna emot tips på mysiga pensionat eller bed&breakfast i norra Uppland till lördag-söndag. Utöver det tar jag gärna emot dina bästa caféer, bakelser och and Roslags & Upplandskärlekar. Kommentera här eller följ mig på Stories. Ha en fin Kristihimmelsfärd. Katarina

Ängsö nationalpark

Med Eva och Adam i Ängsö nationalpark

1-2 timmar sa Folkhälsomyndigheten eller var det Lena. Halleluja sa folket och jag. Ängsö Nationalpark ligger ungefärliga två timmar från Stockholm om man skarvar lite och skarva får man ju i landet lagom. Så vid en lunch i förra veckan tar jag mod till mig ”Går det några turer till Ängsö” varpå Waholmsbolaget, räddar min själ från Kristihimmelsfärdsfördärv med orden ”Jajamen, du kan åka på söndag med Sjöbris.” Så söndag it is! En i taget besöker jag Sveriges nationalparker. Genom vandring och båt räknar jag med att nå dem alla någon gång. Det tar de år det tar. Här kan du läsa mer om mina äventyr i Sveriges nationalparker. Ängsö nationalpark Resan är halva nöjet, i alla fall till Ängsö. Ta varma kläder! Ängsö nationalpark är så nära, men ändå så långt bort. Sannerligen Roslagens pärla, med sitt jordbrukslandskap a´la 1800-tal hittar du Ängsö längs Arholma linjen och kommer hit med en enkel för 137 kr från Strömkajen. Du får följa med om du har SLs reskassa eller vanligt betalkort, jag tar SL och Erik betalkort, …

Ängsö nationalpark Stockholm

Vykort från Ängsö

Hej läsare! Har precis trillat hem efter en dagstur till Ängsö nationalpark i Roslagens skärgård. Vykortet blir lite försenat, jag försökte skriva det på Sjögull men det skumpade sådant att jag fick rätta till mina kråkor och posta det idag istället, annars hade ni nog inte kunnat läsa alls vad jag skrev. Ängsö, vilket fantastiskt ställe och nationalpark sen! Som svunnet från en bondera jag glömt bort existerat. Här på Ängsö var vädret olydigt och det haglade mot slutet av söndagseftermiddagen så jag och mitt resesällskap fick värma oss i den röda lilla stugan vid Hemudden både när vi kom hit och på hemvägen. Tacka vet jag välordnade svenska nationalparker som har ved. I stugan kan man läsa om parken och förbereda sin vandring runt den knappa en och en halv kilometer långa ön där orkidén Adam och Eva finns i ett orkidéöverflöd. Här hittar man också den besynnerliga berättelsen om en annan Adam och hans Caroline, ett torparpar, men den berättelsen väntar jag med tills vi träffas igen. Katarina

Min bokfamilj

Jag kom till sidan 31. Där kom den första arbetsuppgiften från Bodil. Så snabbt, jag var inte beredd. Uppgiften handlar om att läsa, för läsa är nog lika viktigt som att skriva när du skriver, kanske viktigare. Läser du? Om du läser, har du med mig fått en arbetsuppgift. Arbetsuppgift: Läs Mina klassiker , sätt ihop din egen bokfamilj, du har din, jag min – det är principen, hur det skrivna hänger ihop, blodsbanden som förenar en tecknad serie med en klassiker, med en nyskriven bok, med dig själv. anm. Bodils klassiker eller som hon kallar det, bokfamilj, är en lista med böcker var och en har som läsaren själv bara vet vilka de är och förstår sambandet dem emellan. Bodil listar sina klassiker på s.263 i boken Så gör jag, boken om Bodils skrivande. Om katten själv får välja Min bokfamilj är nog inte lika stor som Bodils bokfamilj, som är tre sidor lång. Samma smak har vi ibland och ibland inte, hon och jag, t ex finns Proust och Dostojevskij hos Bodil medan …

Fragment av min tid

Helgen är här och jag vaknar till en mans äppelsug, oskyldig som en brud, skakar galler medan en annan man gråtande, trots sina synder inte alls skakar galler, bekvämt sitter i TV4s soffa. Så kan det gå när inte haspen är på, men trots att haspen är av, låter jag den gråtande mannen ta flera minuter av min tid, hela fragment av min lördag, tid i vanliga fall så värdefull där jag bara borde ha klappat Nisse, klippt med ögonfransarna och gått vidare med mitt liv. Både jag och alla andra. Men jag är kvinna i frågan, jag tar fram den mentala mattpiskan och tänker att om man någon gång ska få använda den, är det nu. Egentligen skulle jag skriva min första text om skrivande, om det projekt jag tagit på mig att läsa Så gör jag och göra övningarna där i, men det blir det inte så. Jag irrar istället runt hemma, bland kaffekoppar och hungriga kaniner, bland ett virrvarr av frukost och hö. Mitt fokus är någon annanstans och inget blir skrivet, …

Så gör jag. Jag gör som du

Känns det inte som att det är ett dags för ett litet projekt i dessa tider? Något att ägna tankekraften åt istället för en nulägesanalys av världsläget och folkhälsan ingen blir klokare av? Bodil, min älskade Bodil har skrivit en riktigt bra bok om att skriva. För hon skrev. Den heter, Så gör jag. I min ägo sedan ett tag, jag minns inte när jag köpte den, men jag läste den från blad till blad direkt. Efter att ha läst Mirjam Ekströms blogg förra veckan, om att hon planerar att läsa Lev Kreativt (the artist way) och följa det program som föreslås där bestämde jag mig för att själv ge mitt skrivande mer utrymme den här våren och läsa om Bodils bok om skrivande, kapitel för kapitel, och göra de skrivövningar Bodil föreslår men kanske framför allt, ta en stund att fundera över mitt skrivande varje vecka. Jag tänkte jag börjar nu så får vi se var det tar mig. Jag tänkte att jag skriver några rader när jag läst en bit, ett stycke reflektion …

Jag längtar efter att läsa om min favoritbok, men jag vet att jag inte får det

Jag längtar efter att läsa om min favoritbok, men jag vet att jag inte får det. Läsa om den alltså. Min favoritbok från när jag var barn heter Över alla hinder och kom med Pollux hästbokklubb 1995. Jag var 11 år och läste den fyra gånger på raken och då menar jag raken, att jag bara fortsatte från början när sista raden var slut, i samma andetag. Den finns på bokbörsen för 25 kronor jag känner att jag vill ha den, att jag måste ha den. Jag kan sakna den känslan hästlektyr gav mig när jag var i den ålder, så in i vassen, att jag tänker att om jag ska komma härifrån med baddräkten i behåll måste jag läsa om Över alla hinder. Men i nästa stund vet jag att jag inte får det, för boken kommer inte vara densamma och den där sakna känslan kommer aldrig mer komma tillbaka, det vet jag ju. Varför är det så att de känslor man kände som barn aldrig riktigt kommer tillbaka som vuxen? Varför kan man …

Konstigt hur det kan bli när livet ställs på ända, vi faller tillbaka till det enkla. Sommarsnö på balkongen.

Om man har läst Priset på vatten i Finistère känner man till mullbadarna, de där otygen Bodil kämpar med i sin trädgård i Frankrike. Jag skrattar vid tanken när jag stoppar ner händerna i jorden för att påta, vem hade kunnat ana att odling till sist även skulle ta mig. Det trodde jag nog aldrig när jag förvisso småmyste till blad efter blad om livet i Frankrike och Bodils trädgård, där jag tvärsäkert skulle sagt om någon frågat, att några mullbadare kommer jag aldrig att behöva dras med för jag kommer aldrig ha en trädgård. Nu är det allt jag drömmer om. Konstigt hur det kan bli när livet ställs på ända, vi faller tillbaka till det enkla. Södernytt kom för veckan igår och skvallrade om Stockholmares tiotusen-kö till koloniträdgårdar. Med Bodils trädgård kom drömmen om en prunkande balkong och med Södernytt drömmen om en kolonilott. Ge mig en mullbadare i en kruka på balkongen och en liten lott att odla morötter på! Nisse vaknar i ottan och gnager på burgallret, fåglar kvittrar och badrumsdörren …

Egentligen skulle vi köpa en björnbärsbuske

Jag får egentligen inte ordning på något. Inte mina ord, inte min redigering och ej heller mina växtinköp. Helgen har kantats av växtinköpt. Man glömmer bort hur dyrt det är och vilken affär som hade vilken växt, så också nu. Vi packar lilla Spättan (arbetsnamn på bilen) återigen och rattar återigen mot Nynäshamn och Ösmo plantshop, för att tre timmar senare komma ut med en Dvärgsyrén och en hel del lådor. Att lådor kan vara så dyra! Så kan det gå när Björnbärsbusken finns på Grönväxtrike en mil därifrån och vi varken kommer ihåg till eller från, men 1700 kr fattigare blev vi i alla fall. Här fikar vi och beundrar virkade bakverk. Västerby bygdegård. Som vanligt är livet inte en rak väg. Ej heller enbart solig. Vi tar landsvägarna och njuter av väderomslaget, inifrån en bil, för då går det ju att njuta. Erik vet att det finns en bygdegård där man kan fika om man har tur. Så vi letar efter denna bygdegård en stund, vem har koll på tid i dessa dagar …

Här där jag nu bor finns ett bibliotek

Det var därför jag flyttade hit, eller man kan åtminstone tro det. Jag vill tro det, så har jag inte gått dit. Var påväg idag, onsdag, mitt i veckan och då har man ändrat de där jädra öppettiderna och glömt att meddela Google. Stockholm stadsbibliotek får minus på sitt välfyllda pluskonto nu. Jag har inget annat val, jag får gå dit imorgon. Högdalens bibliotek heter det och här finns en väggmålning, har jag läst i ett av alla södernyttsblad jag inte minns vad de heter. Kan det vara Mitt Söderort? Jag läser dem ibland, för att det är kul att hålla sig uppdaterad om det område en bor i. I alla fall vet jag att det finns en väggmålning jag vill se men jag lyckas inte komma hit. Erik sa att vi får ta det imorgon, nu när vi vet att det bara är öppet till 17. Här sitter jag nu imorgon och funderar på hur ska jag hinna till biblioteket från jobbet till någon gång mellan kl 10 -17? Det är den enda tanke …

En melankolisk resebloggardröm

Jag hör klockan ticka till höger om där jag sitter. Tick, tack, tick. Den talar om att snart är det dags att börja jobba. Jag kan höra det på andningen. Den lätt stressande andningen Erik får precis innan han ska börja. Som vi alla får. Fläkten från datorn bryter av tickandet när den startar. Ljudet från fåglarna utanför sovrumsfönstret upphör. Stämningen ändras, tick, tack, tick, tack. Tystnaden bryts av en telefonsignal och Erik svarar. Jag tar på mig mina brusreducerande lurar för att kunna fortsätta skriva. Alla ljud försvinner och med det omgivningens inspiration. Jag lämnas ensam med mina tankar innanför en vägg av tystnad. Under lång tid har betalda skrivuppdrag känts motiga. Jag vet inte varför, men troligen för att det helt plötsligt blir ett krav på att skapa. Att skapa stora mängder är inga problem när jag inte måste, men att göra det under krav, en deadline, blir plötsligt svårt. Varför är det alltid så? Jag känner händerna kring min strupe. Men nu har något förändrats. Nu kan jag riktigt längta till ett …

Gröna växters kurragömma. Grönväxtriket och Ösmo plantshop

Vi vaknar till stillhet och regn. 1a maj välkomnar vårregnet och jag som allt mer pollenallergisk, välkomnar det också. All denna tid. Vi har inget att göra, vi är som barn med brist på fantasi ”mamma jag har tråååkigt”. ”Ja men ge er ut barn, ge er ut och lek”. Så vi ger oss ut och leker och min favoritlek får ta plats, gröna växters kurragömma. Vi tar bilen mot Nynäshamn, en plåtlåda vi är allt mer tacksamma att nu ha lagat. En Ford, jag trodde aldrig jag skulle ha en Ford. Tusenlapparna rullar men friheten består, även hos Ford. Jag tror plötsligt vi inte klarar oss utan den, vi som skulle ha närhet till tunnelbana för evigt och bara tretttio minuter till jobbet med den om man räknar in sträckan till fots. Nu bilar jag eller går till jobbet istället och det tar en timma till fots, jag hade nog aldrig vetat att det går att nå jobbet så enkelt med bara benen, om det inte vore dessa tider, till fots- tiden. Han kör …

I början av något går allting bra

När man tränat så att lederna börjar gnissla, umgåtts på social distanserings-vis med alla som vill och nu börjar få slut på vänner som vill ses. Vad gör man då? I början av virustiden var det inte en så svår tanke att stanna hemma. Att precis ha bytt bostad betyder massa hemarbete och med ny bostad finner jag mig rensa garderoben, pyssla med krukväxterna och baka som aldrig förr. Jag har tom börjat lyssna på radio och titta på TV igen. Bara det. I början av något går allting bra Jag sitter vid köksbordet precis som alltid när jag bloggar, det är här jag sitter. Det är Valborg och jag ser Nisse springa fram och tillbaka och göra vad som ser ut att vara glädjeskutt lite varstans, som om han hoppar och slår samman fötterna i luften. Har i efterhand förstått att det kanske inte är det det är, utan ett sätt att avreagera sig när man har för mycket energi. Jag har också för mycket energi Nisse. Jag vill springa, hoppa och slå ihop …

3 dagsutflykter ut i naturen från Stockholm. Stendörren, Tyresta och Torö.

Tyresta Nationalpark. Mörkt, murrigt och en regnig dröm- djup barrskog nära Stockholm skärgård. I Tyresta finner du barrskog, berg av ljung och vackra sjöar. Här kan du samla kraft från urskogen och senare finna ro vid de stilla sjöarna i skymningen. Nationalparkernas hus möter dig vid entrén och troligen också ett antal Stockholmare, då Tyresta är en av Sveriges mest välbesökta parker vanligtvis, vilket ger både för- och nackdelar. Att finna kraft, ro och sova i urskogen, gör du inte ensam men serveras och andra sidan ett antal aktiviteter att ta del av året runt, åtminstone i vanliga tider. I dessa tider passar det bättre att ta cykel med fikakorg, ge sig ut bland en av Tyrestas alla längre leder bort från folk och fä och t ex skåda det stora brandområdet eller vilken gran man vill. Tyresta stavas kort och gott tillgänglighet. Av de tre, den natur man kan nå enklast med Stockholm länstrafik (busslinje 807/809 från Gullmarsplan till Tyresta by) även om alla alternativ är väl anpassade för de flesta besökare. Följ med …

Torö

Torö

Bilder från en vinterdagsutflykt jag och Erik gjorde i januari i år. Vackrare och kargare än såhär blir det inte i Sverige. Du hittar Torö stenstrand 7 mil från Stockholm, utanför Nynäshamn. Katarina

Tankar från söderorts-nutid

Tankar som slår mig dessa dagar. Det är ibland allt jag tänker på, det som komma skall. Jag vet att jag inte är ensam. Jag läste det här inlägget av Ann som är i karantän i New York City och blev berörd. Jag tror det är svårt att inte bli. Läget i den efterlängtade Sex and the City staden känns allt mer surrealistiskt. Ordet kylbil får mig att rysa av ett kallt domedags-obehag. Bland karantänsorden flyter kärnfrågan till ytan, det vi alla funderar på när vi blickar ut över stad och land; om det som komma skall. ”När ska vi släppas fria? och ”Hur ska det bli då?” för att i nästa stund drabbas av skam till insikten att det finns de som inte kommer ut i friska luften igen, som inte kommer längre än till Hart Island. Vad är vi att längta efter att bli utsläppta, att bli fria, att få semestra och att få kramas när andra aldrig mer kommer få? Vi sitter på balkongen i full kvällssol för vi har en sån …

Lufsa runt i Garphyttans Nationalpark

Plötsligt kommer suget och jag kan inte riktigt hejda mig. Jag är bara tvungen! Det kliar i upptäckarnerven, jag vet inte om det är för att en inte kan resa och fara som en vill numera eller om det bara är våren som pockar på, jag bara vet att jag vill ut och skrika högt rakt ut över takåsarna ”Hej våren, nu är det dags”. Jag bör inte vara ensam. Så jag packar in E i bilen tillsammans med sittunderlag och lite fika och beger mig västerut, mot det stora kända, till allas vår nu samlingspunkt naturen och Garphyttans nationalpark. En i taget besöker jag Sveriges nationalparker. Genom vandring och båt räknar jag med att nå dem alla någon gång. Det tar de år det tar. Här kan du läsa mer om mina äventyr i Sveriges nationalparker. Sveriges nationalparker Sverige har numera 30 nationalparker, en har adderats till totalen sedan jag startade mitt projekt att besöka Sveriges alla nationalparker och enligt egen utsago hade jag besökt femton parker när jag besökte Björnlandet, varpå denna torde bli …

Har jag inte läst det där?

Igår på väg till Garphyttans Nationalpark sa jag till Erik ”nu finns ett nytt inlägg uppe på bloggen” varpå Erik ivrigt började jakten för att hitta det. Han verkar ännu inte lärt sig min bloggs direktadress utan kämpar mot Facebooks algoritm för att hitta det nya var gång, varpå han snart utbrister ”Har jag inte läst det där?” (om inlägget om måsarna, jag faktiskt skrev igår, själv nöjd över att jag faktiskt lyckades skriva ett inlägg om måsar). Frågan är ändå om de orden inte är de värsta en kan höra som skribent? Jag tänker i stunden i mitt stilla sinne ”men va, jag har väl aldrig skrivit ett inlägg om måsar, särskilt inte i helgen” varpå jag inser att inlägget nog kanske är väl likt ett av mina tidigare inlägg från veckan, eller i alla fall ingressen. Skillnaden verkar ske i köket, kylen gnisslar i det ena och spisen fräser i det andra. Men Erik, give me a break, det är ändå virustider, vardagen ter sig allt mer lik, fantasin tryter och samtidigt, hur …