Author: Katarina

12 korta fun facts om mig – vem är människan bakom resebloggen?

Jag är säker på att många av er där ute känner mig väl. Men visste du det här? 12 korta facts som bara mina närmsta vänner känner till. Pinsamheter om livet och lite därtill. Foto: Jeanette Seflin, Seattle. # Hade egen häst under många år i min ungdom. En stor murrig mörkt brun sak. Hennes man matchade min hårfärg som handen i handsken. Hon hette Flying och var mitt allt från 13 års ålder. Vi erövrade skog och mark och det är från den tiden min kärleken till skogen föddes. # Är överlag dålig på att äta upp maten på tallriken. Sparar liksom en liten bit. Spelar inte riktigt ngn roll mängden på tallriken även om mindre portioner gör det bättre. Något jag aktivt behöver tänka på varje gång jag äter. # Har börjat bli gråhårig vid tinningar och lugg. Kul grej att ställas inför. Känner mig vis och irriterad på samma gång. # Brukade älska romance – genrén. Läste alla cheesy och dåliga böcker jag kom över och tyckte det var livet. Tänk dig …

Med tåg till Göteborg och Thorskogs slott

1 februari, 2019. Stockholm till Göteborg. Vi har sett fram emot det så länge, att ta Blå tåget till Göteborg. Restaurangvagnen! Den där restaurangvagnen. Men Blå tåget ställer in så vi får åka SJ. Första klass är det åtminstone, för att Lena tycker det är viktigt att vi slipper fotbollslagen. Första klass är inte fy skam det heller även om vi tror vi ska få bullar men får clementiner. Så vi kompenserar det snabbt med en IPA och chips. Skam den som svälter sig på en tågresa, liksom. När fyra kvinnor ses pratas d om livet. Vi pratar ideér till en workshop. Vi pratar romantik, hopplös romantik. Sofia är hopplös romantiker, men det vet vi ju redan. Det där att vara hopplöst något, ställer verkligen till det men ger intressanta perspektiv på kompromisslöshet. Är vi kompromisslösa eller kommer vi att nöja oss med mindre till slut? Res med SJ från Stockholm till Göteborg. Tågvärden verkar älska att ge information och vi vill att han ska vara tyst. Vi är försenad och ju mer försenade vi blir …

Är det alltid bara kvinnor i bokcirklar? Min bokcirkel i Söderhallarna och Mitt namn är Lucy Barton

Jag hör sorlet i bakgrunden, skratten efter en lång arbetsdag. Dofterna. Kaffedoften. Det finns för mig sällan något bättre än kaffedoft. Kanske den gnissliga torra doften av en välläst biblioteksbok kan fungera som en kaka bredvid, men annars är det inte mycket som slår kaffetåren. Jag slår mig ner bredvid min bokcirkelvän på caféet i Söderhallarna. Det är där vi träffas någon gång runt var sjätte vecka för att prata om den bok vi läst, en udda skara vänner, kollegor och så. Kvinnor såklart. Är det alltid bara kvinnor i bokcirklar? Kanske är det mest vi som läser tänker jag ett slag när min vän säger att de andra står i kassan. En flyktig tanke som inte får fäste, ej heller idag. Söderhallarnas café visar sig vara den perfekta mötesplatsen. Vi träffas där tunnelbanan möter pendeln, där myllret av människor möter myllret av fåglar och här finns Tranströmer biblioteket, ett bibliotek rikt på ungdomsböcker. Jag hinner tänka att det är så vackert här, nästa gång ska jag ta med mig kameran, så det gör jag. …

Den medvetna resenärens manifest

Så bestämde vi oss för att göra något, för oss som resebloggare och för andra resenärer, jag och Sofia. Den medvetna resenärens manifest föddes på Gotland, ur blod, svett och tårar, ur diskussioner om miljö, kultur, turism och feminism utifrån FNs globala mål för hållbar utveckling och våra egna åsikter i ämnet. Det tog oss flera dagar och sen två månader att läsa, prata om och slutligen sätta på pränt. Ett litet manifest för resenärer som i all sin enkelhet får plats på en sida, att ha i fickan när en är ute och reser. För att förtydliga och eftersom det är lätt att blanda ihop, handlar detta manifest om hållbarhet och inte enbart om klimatkrisen. Att lösa klimatkrisen är däremot en del av de hållbara målen.  från globalamalen.se -> ”Globala målen är den mest ambitiösa agendan för hållbar utveckling som världens länder någonsin antagit och finns till för att uppnå fyra fantastiska saker till år 2030: Att avskaffa extrem fattigdom. Att minska ojämlikheter och orättvisor i världen. Att främja fred och rättvisa. Att lösa klimatkrisen.” …

Det är natten

Det är natten: författaren och den som skriver, Karolina Ramqvist Jag har på senare tid intresserat mig för böcker där författare berättar om sitt författarskap, eller hur de skriver. Det här är en sådan. Böcker i samma anda som passerat min bokhylla är Såhär gör jag av Bodil, Ännu ett Liv av Theodor Kallifatides och jag plockade nyligen upp Patti Smiths bok om skrivande inför läsandet av Just Kids. Det verkar som att varje författare skrivit något om sitt skrivande och jag älskar att läsa det. Kanske är varföret kärnan i mitt intresse för skrivande. Det är natten kryper in i skribentsjälen och en får följa Karolina i sina innersta tankar när hon skriver, om skrivandet och bara skrivandet. Boken handlar om arbetet författare och hur det är att stå utanför det vanliga (arbets-) livet. Den handlar om att hålla författarframföranden och inte ha något direkt att säga om sin bok eller snarare som i Karolinas fall, vara helt oförmögen att ens prata om boken alls. Jag känner igen mig i de här känslorna. Jag har svårt att …

Tankar och ting från norra Gotland. Kyllaj och Prima gård.

Vad som skulle bli ett inlägg om Gotland, blev nu tre, för att Gotland har så mycket att säga. En tredagarsdagbok från 23 till 25e e november, Gotland med Sofia. 25e november – Kyllaj och Prima gård. Sofia och kaffekopps-betjänten Morgonen börjar utan räv, med en promenad över Heden. Sofia (nästan)bor  i Malms-Kyllaj naturreservat, bland raukar och andra stenar. Vi ångrar så snart vi gått ut i soluppgång att vi inte kokade kaffe och tog med oss. För vad går upp mot en soluppgång och en kopp kaffe? Inget. Absolut inget. ”Man skulle ha en kaffekopps-betjänt som kan räcka kaffekoppen”, en av alla tankar när kaffesuget sätter in. Kanske kan det komma ett RUT – avdrag för det framöver, Sofia. Malms – Kyllaj naturreservat. Vi får vårat kaffe till slut, på Prima gård. Vi får vårat kaffe till slut på Prima gård. Här har de eget kaffe från Gotlands kafferosteri och roliga smycken med citat. Örhängen som passar mig som handen i handsken med budskapet ”kan” och  ”ske” på vardera hänget likväl som ”one” ”day”. …

Fotodagbok: julafton + juldagen

Ja jag vet bloggen, jag är långsamt och så för tillfället. Men här kommer jul, efter alla andra, för vem vill vara före i bloggvärlden? Inte jag. Räcker väl att man hänger med i den vanliga, tänker jag. Firade jul, som sig bör, i Smålandet. För det gör jag alltid, nästan. Varannat år blir det nu. Varannat blir det något annat. Undrar vad jag ska göra nästa jul? Det vet jag inte ännu, men det var det här jag gjorde denna jul iaf. julafton När man ber pappa ta en bild.  När man ber pappa göra ett nytt försök. Pappa – ”Den här blev bra.” Jag ”Absolut, förutom att jag blundar då.” Men kolla, vad långt hår jag fått. Det växer så det knakar! Vad ska jag ha för mål tycker du? + bra tips för att rädda topparna mottages tacksamt! Helst eko/reko. Pappa, klär bäst i svartvitt. Mamma fixar sillen till flera familjer. Old habits, die hard. Kusinbarnen – Ludvig och Elise. Glögg för hela slanten. Familjen kusin m barn och fru. ”Say cheese” …

Inlandet

Inlandet, Elin Willows Inlandet handlar om ej tjej utan namn som flyttar till Norrlands inland, 100 mil eller mer från där hon bor innan, pga kärleken. En kärlek som sedan upphör innan hon hinner komma fram, utan några större ringar på vattnet. Sedan följer en bok om hur det är att inte passa in eller aldrig komma ifatt de som alltid har bott dit man flyttar. För mig som flyttat runt, en ganska spot on känsla. Tjejen utan namn bestämmer sig för att bo kvar även när pojkvännen gör slut och även när han senare flyttar iväg, trots att han på sätt och vis är hennes enda länk till inlandet. Hon skaffar ett jobb på den lokala matbutiken och bor inneboende hon en tant. Hon har sporadisk kontakt med pojkvännen och det känns tungt men inte mer än så. Tjejen avskärmar sig från andra, samhället och även naturen men börjar efter ett tag hänga litegrann med någon från jobbet och de åker varje lördag till det lokala hotellet för att festa. Hon får hon också några …

Äntligen vilses Nyårskarameller 2018

2018 var trots allt ett bra år. Jag rodde det i hamn, helskinnad och vad mer kan man önska sig egentligen? Ju äldre en blir, ju mer traskar livet in på skinnet och året blir märkbarare och går fortare och fortare. Tiden är inte vad tiden en gång var och om nästa tio år är det kanske en känsla av ett ännu mer så. 2018 har varit ett omvälvande år på många sätt och vis, jag har läst fler böcker än någonsin tror jag, klimatet har skrikit oss rakt i ansiktet och vi har fått nya ord som flygskam till vår vokabulär. Alla har påverkas olika mycket av 2018, men som resebloggare har det varit ett kännbart år. Du hittar tidigare nyårsinlägg här. Åre Alaska Luleå och Gammelstad kyrkby. Tornedalen Frukost i Pajala. # Flygresorna och klimatet Jag börjar med det som känns som den viktigaste punkten för året. Klimatet. I början av året skrevs det en del i media om klimatet. #stannapåmarken blev aktuell och en och annan hakade på den nya ”sluta flyga …

20 böcker till julledigheten och en riktigt God Jul!

Ett år går så snabbt och det var i början av året (i mars för att vara exakt) jag började med bokrecensioner här på bloggen. Det har inte blivit en hel radda, men långt ifrån en för varje bok jag läst. Men jag hoppas ni gillar det, för jag ämnar fortsätta. I år och idag kommer jag fira jul med familjen igen, det verkar så bli vartannat år nu men förra året firade jag själv. Jag fick då så himla många tips om vad man kan göra när man firar jul själv. De kan du läsa här. God jul hörni! Här kommer min julklapp till er, 20 tips med böcker till julledigheten att köpa nya, second hand eller låna. Jag har länkat till vart man kan köpa eller låna böckerna efter varje bok och goda nyheter; alla går att låna och nästan alla att köpa second hand! Länkarna går till pappersböcker men faller suget på finns många i e-bok format och går att låna med ett enkelt klick. 20 böcker till julledigheten # Ännu ett …

Tankar och ting från norra Gotland. Fårö.

Vad som skulle bli ett inlägg om Gotland, blev nu tre, för att Gotland har så mycket att säga. En tredagarsdagbok från 23 till 25e e november, Gotland med Sofia. 24 e november Jag ser en räv! Springer ut i trädgården i pyjamas men räven är redan borta. Vi tar färjan till Fårö. Jag läser på hemsidan medvetenkonsumtion om hållbart resande. Man kan lära sig även fast att en är 34 år. Fårö är verkligen Bergmans ställe. Jag älskar hur vackert det blir på foto, vad man än gör. Fårö i november Så om man ska förbereda sig så är det väl på att man faktiskt kommer att frysa hur man ännu må göra. Gamla hamn. När man kommer till Fårö så vet man att det är blåsigt. Men hur förberedd man än är fryser man ändå så om man ska förbereda sig så är det väl på att man faktiskt kommer att frysa hur man ännu må göra. Vi kör vår lilla hyrbil från Mickes, medsols runt Fårö, och stannar där vi har lust. …

Tankar och ting från norra Gotland. Furillen och Fårösund.

Vad som skulle bli ett inlägg om Gotland, blev nu tre, för att Gotland har så mycket att säga. En tredagarsdagbok från 23 till 25e e november, Gotland med Sofia. 23nov. Furillen och Fårösund. Vi kommer med färjan mitt i natten och plockar upp vår hyrbil från Mickes biluthyrning. En skruttig volkswagen och jag tänker att jag nog aldrig kört en volkswagen förut. Sen kommer jag på att det har jag ju visst det, innan jag köpte den bilen jag nyss sålde provkörde jag en Bubbla för att det då var min drömbil. Vi är framme kl 01 på natten när vår traktor tagit oss hem. Sofia kör och bra är väl det för det är alldeles mörkt och jag har knappt varit på norra Gotland tidigare och inte i mörker. Jag har en liten prick på mitt vänstra smalben som alltid varit där som gör mitt ben, lätt att känna igen. Favoritstället i Sofias familjs sommarhus, bastun. Jag vaknar tidigt och njuter av utsikten i trädgården innan Sofia kommer ner. Jag springer runt i …

Ett murrigt och novembrigt Tyresta

Förra helgen var jag i Tyresta och det var allt för längesedan, säkert ett år sedan jag var där sist, trots att jag bor så nära. Jag åkte dit med en fotokompis, för att fotografera i novembermörker och rusk, bara för att det är mysigt. Jag är kanske lite tvärsemot andra då jag i mörker, vind och yra längtar ut för att få väderbitna kinder och känna vinden längs ryggraden, låren stelna av kylan och att få huttra lite. För det är så mycket goigare när man kommer hem till värmen då. Jag antar att det är en del av att älska naturen, den där känslan att man gillar den även när den ställer till med oreda, modd och mörker. Jag har en fotovän jag inte har skrivit så mycket om här på bloggen som jag brukar fotografera tillsammans med ibland. Han kanske är lite mer av en fotomupp än vad jag är till och med, hur man nu kan vara det, men lite mer klassisk naturfotomupp kanske om det förklarar saken. Han bär Fjällräven …

Om att bestiga Kebnekaise första gången – en nybörjarguide

5e aug – Det där berget. Om att bestiga Kebnekaise för första gången. Det var ett tag sedan det hände och kanske något de flesta skulle outat med en gång. Det där att bestiga Sveriges högsta berg, Kebnekaise. Nej jag vet, jag är inte som alla andra, jag lider inte av ”maraton löpare till vardags, bestiga as coola toppar på helgen” – syndromet ”, tyvärr. Min första tanke var och andra sidan ”jag klarade det” men följdes inte av ”jag måste tala om det på stört”. Jag kände mig mig mest bara ledbruten och trasig och som att jag inte ville rekommendera att hoppa upp på det där berget till någon. Men enough said om mig, det här inlägget kommer ändå handla om Kebnekaise, som med sina 2097 m är vår stolta högsta svenska punkt i bergskedjan Skanderna. Sydtoppen som består av snö förändras i höjd över året och 2097 m är ungefär var toppen var i höjd när vi var där i somras. Vad som följer är en nybörjarupplevelse av att bestiga Kebnekaise. Vill du …

Fotodagbok: Med helikopter från Kebnekaise till Nikkaluokta

6e aug – från Kebnekaise fjällstation till Nikkaluokta Dagen efter vår topptur upp på Sveriges högsta berg, Kebnekaise för den som inte kan sina berg, det jobbigaste äventyret i mannaminne är mina fötter trötta, kroppen bruten och jag minst sagt sugen på att komma hem. Det är nog svårt att förstå hur dagen efter en massiv ansträngning känns men just här och nu så känns helikopterturen från Kebnekaise fjällstation tillbaka till Nikkaluokta, om än förbestämd av min kompis Linda som så gärna velat flyga helikopter, lite som en skänk från ovan. Det visar sig också vara utöver vila för ett par trötta vandrarfötter ett kuligt äventyr i sig att se allt från luften, se lanskapet en nyligen kämpat sig genom till fots och känna lite il i magen på köpet när piloten skojar med pojken som får äran att sitta fram med inget annat än en panoramavy över Sveriges vackra sjöar och berg framför sig. I foton. Katarina Flygturen på sträckan Kebnekaise till Nikkaluokta flygs av Kallax flyg och går dagligen för att hämta trötta vandrare och …

Projekt Rosie

Bokrecension Projekt Rosie av Graeme Simsion Kärlek vid första ögonkastet, var både boken och kanske lite det som händer paret det handlar om, Don och Rosie, även om det tar Don ganska länge att fatta det. Don, autistisk professor i Melbourne Australien spelar den underhållande huvudrollen. Rosie, det omedvetna objektet för Dons omedvetna förtjusning. Projekt Rosie av Graeme Simsion Jag kommer inte riktigt överens med namnet Don Tillman även om jag är förälskad i karaktären. Namnet känns macho. I vilket fall är Don professor och han har ett väldigt inrutat schema. Han har effektiviserat sin dag och ser ner på folk som slösar bort sin tid. Han kommer alltid i precis lagom tid, aldrig försent men ej heller aldrig för tidigt. Båda delarna är att slösa bort sin tid, enligt Don. Don vill träffa någon, av den enkla anledningen att statistiskt så är gifta män lyckligare och lever längre, men det går inte så bra att dejta, det har han redan försökt den traditionella vägen. Så Don kommer på den briljanta iden att göra en …

Vart går nästa resa? – om att gå i reseide

Jag förstår plötsligt björnar. Det här med ide är en bra grej, faktiskt. Att landa, bokstavligt och mentalt sätter perspektiv. Att stanna upp på hösten, efter sommaren när semestern är över och jobbet pockar på är min chans. Då likt björnen sänker jag hjärtfrekvensen, minskar ämnesomsättningen och kroppstemperaturen och går in i min vintervila, där en kopp kaffe, raggsockar, böcker och text blir min grotta. Den här tiden på året är min chans att i ett lugnare tempo ha tid att reflektera och se vart kompassen pekar framåt. Så rynkar jag på näsan när du frågar mig om vi ska ut och fara tillsammans, så är det enbart för att kompassnålen fortfarande vibrerar och väntar på att finna sin riktning. När semester inte längre handlar om att varva ner De flesta av oss har kommit till den punkt då vi anser att jorden snurrar på i en takt vi inte är bekväma med, varken för oss själva eller framtida generationer. Vi kan ta weekendresemålen som exempel, som boven i resedramat som utspelar sig på flera …

Att leka med kärleken är ett brott. En stund i Nice och en stund av Åtrå.

15 sep – lördag – Nice, på väg hem från den italienska rivieran och novellen Åtrå av Bodil Malmsten Jag får äntligen sovmorgon! Hjärnan börjar sakta återhämta sig från en social vecka och idag är det dags för Nice, det ser jag fram emot. Yokos dikter. Åtrå, av Bodil, en del av en samling noveller om kvinlig sexualitet från svenska kvinnliga författare.  Jag har varit i Nice förut. Ungefär 6h, med Sofia och det är väl vad jag kommer att spendera här nu också. Det är varmt i Nice och Jag, Els och Charles flyr värmen till moderna museets AC. Det är förvånansvärt bra och modernt här. Jag plockar med mig några visa dikter från Yoko Ono, för hon delar med sig. Jag brukar älska installationer och det gör jag men vissa är på gränsen till störande. Jag får ståpäls men jag vet inte varför, är det av välbehag eller obehag? Vem vill ha ett rosa nattlinne med ett konstigt monsteransikte på t ex. Ett gulligt monster, ja, men ett konstigt? Det där nattlinnet återkommer …

Oktober är snart slut

Oktober är snart slut, hösten lunkar på och jag vaknar alldeles för otroligt trött nu när vi har flyttat fram klockan en extra timma. Jag tror det är mörkret. Jag fick plötsligt extra timme att sova men jag vaknar i mörker. I natt hörde jag regnet smattra på rutorna, i alla fall registrerade min mosiga hjärna det när jag vaknade till klockan halv sex. Eftersom jag i normalfallet brukar vakna halv sju, vaknar jag nu halv sex eller 5.20 någonting. Ja du hör ju hur tidigt det är, så det kan lika gärna ha snöat.   Oktober är snart slut och jag läser Inlandet av Elin Willows. Den handlar om en tjej som flyttar till Norrlands inland eftersom hon har en kille där. Början på slutet sker i bilen påväg upp och när hon landar i inlandet är det ”typ som slut”, som man skulle sagt här. Men hon stannar kvar. Tjejen jag inte vet något namn på stannar kvar och resan att flytta till ett ställe där alla känner alla, där alla undrar varför …

En muslåda, en kåtöl och att göra en Sally. Hotell Lappland i Lycksele.

7aug – Jokkmokk – Lycksele till Hotell Lappland på en pressinbjudan Jag vaknar och sträcker ut fötterna ur tältet. Det är varmt. Vi är mitt på en öppen gräsyta vid en parkering, en rastplats vid polcirkeln utanför Jokkmokk. Har du varit där, så långt norr ut menar jag? Rastplatser har kommit att bli vår bästa vän under vår roadtrip runt Norrland. Här träffar vi Berit och Ove Bylund från Härnösand, i alla fall minns jag deras namn som så, som sitter och dricker sitt stormkökkokade kokkaffe på bänken bredvid tältet. Jag går fram till dem i pyjamasen. Strax nedanför Hotell Lappland vid parkeringen. En selfie i spegeln av en slagen hjälte. Lobbyn på Hotell Lappland. Ett samtal om allt mellan himmel och vandring. Jokkmokk. Det är märkligt det där när en möter människor och samtalet börjar två steg in. Vi, jag och Linda, Berit och Ove, vi pratar om allt mellan himmel och vandring. Ove har gått leden som börjar någonstans runt Kilpisjärvi till Abisko. Jag vet inte riktigt vilken led det är men den …