Resor
comments 2

Hälsa på mig nu eller om tusen år i Haparanda

1 aug – Kattila – Haparanda (Seskarö)

Vi vaknar i Kattila som kokta fiskar och Linda jämför tältet med en slow cooker. ”Man märker ju inte ens att en dör. En gör ju det så gradvis”.

Övertorneå kyrka.

Övertorneå.

Vandringsbloggen skojar om sitt frissiga hår och jag ser ut som Jesus. Bra start på en morgon, men vi stannar här. Äter frukost och pratar dagar och tid. Jag börjar tappa uppfattningen om just det och det blir allt svårare att veta hur och var en befinner sig.

Jag läser Kom och hälsa på mig om tusen år på klipporna i Kattila

Jag läser Kom och hälsa på mig om tusen år av Bodil. Några rader triggar alltid min skrivlusta. På klipporna i Kattila blir det jobbigt för jag har inget att skriva på. Min dator har konstant slut på batteri och det finns ingenstans att ladda den. Mycket i Tornedalen är stängt, så och den restaurang som med sin skylt lurar med sina öppettider här i Kattila eller skylten för soluret i Pajala. Skylten finns, men inte det den skyltar till.

Restaurang Utblick på Luppioberget, vackert med god mat rekommenderad i White Guide.

Jag äter en lakritsglass och saknar att jag inte gör det oftare – Utblick på Luppioberget

Tältet packas ihop och bilen rullar vidare mot Luppioberget. Vi äter på restaurang Utblick och plockar upp ett gammalt ex av Swedish Lapland magazin. Kollar på utsikten också såklart. Jag äter en lakritsglass och saknar genast lakritspuck, en av alla mina favoritglassar. Laddar min dator hos flickorna på Utblick och tänker att det här skulle vara ett fint ställe att bloggjobba på.

Kukkolaforsen. 

Roadtriplivet är vad roadtriplivet är. Det känns som att en ständigt är i rörelse, som att stanna upp är farligt, att man liksom inte kommer vidare då. Som att en ska frysa fast likt Charlotte Kallas staty i Tärendö, ett ögonblick en inte vill leva i resten av livet.

Vi stannar vid Kukkolaforsen och sover på en filt

Jag har instabildgooglat sandbankerna vid Torneälv och vill ut på de kring Luppio men lyckas inte då en behöver båt. Är ledsen i hjärtat för att jag inte har båt. Åker vidare. Nästa stopp är Kukkolaforsen som direktöversatt blir kukhåla enligt Linda. Måste dubbelkolla men roligt är det. En gammal liten fiskeby med museum, restaurang och en majestätisk fors. Idag ingen kukhåla men inte Lindas favorit. Kanske är det bara jag, som gillar kukhålor. I kukhålan sover jag på en filt medan Linda laddar sin telefon i restaurangen.

I Haparanda kollar vi in camping för att konstatera att vi inte är campingmänniskor. För oss är det inte värt de 230 kr en tältplats ofta kostar, till Haparanda campings försvar något billigare här. Så vi kör vidare. Först för lite torrmat på Ica Maxi och äventyr i Haparanda hamn inför morgondagen innan vi bestämmer oss för att leta en strand att tälta på.

Vi somnar till stormiga vindar och skratt i mungipan i en skogsvik på Seskarö

Och vi hittar en strand. Efter förhör av ett pre teen gäng på Seskarö tipsar de om Kenkälahti. Vilken dröm. Vi får en egen sandstrand till natten, med vind och nakenbad är befrielsen total. Vår skeppare Kim berättar senare att namnet betyder skogsvik. Lahti är vik. Och visst är det en liten skogsvik vi hamnat i. En perfekt Äntligen vilse strand som ligger där och väntar på återbesök igen och igen. Vi somnar till stormiga vindar och skratt i mungipan efter nakenbad och vilsekörning långt ute i Haparanda skärgård.

Katarina

2 Comments

  1. Har varit borta härifrån ett tag pga fångat sista semesterdagarna bortom datorlivet. och är så lycklig över det, för nu har jag så många välgjorda inlägg att njuta av med en kopp kaffe en lugn stund när jag vill unna mig något särskilt. som en god pralin till den där kaffekoppen fast i bloggform.

    Och håller med, strand före campingplats (åtminstone om man ej har barn, har inte provat tält/bilsovande med kidsen ännu). ett av sommarens mest romantiska minnen var en roadtripkväll i Finland med bara min man, vid stranden till en liten sjö. ta ett kvällsdopp, sedan sova i vår bil med lite nedvevade rutor (och myggnät, hehe) till doften av granskog och sjö. (vi fäller alltså sätena och lägger på liggunderlag så upplevelsen är ju typ tält 🙂 ).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *