Resor
comments 2

Vi gör Pajala

31 juli Pajala – Juoksengi

Vi vaknar upp mitt i Pajala. Känslan av  otrygghet har tagit oss hit. Ett skönt bad i Torne älv får oss att stanna kvar.

Morgonbadet i Torne älv det bästa är. Jag har i år badat fler gånger i Torne älv än vad jag ibland badar på en hel sommar.

Såhär glad är Linda efter att hittat en bra tältplats och gröt till frukost i solsken.

Efterlängtade prinsessbakelser och en skylt till Kina – Pajala

Vi gör Pajala. Besöker centrum och kikar på soluret som inte längre finns. Men en skylt till Kina gör. Kul när man samtidigt läser Populärmusik till Vittula, för då vet man, det där med Kina menar jag.

Vi kollar in Pajalas cafe-utbud och får tips om två från kassörskan på den lokala klädbutiken. Vi väljer Cafe Valvet och äter bakelsen Änkan. Som sockerkaka blandad med prinsess skapar den den efterlängtade sockerkick en sockerberoende som jag letar efter. Bakelsen kostar 45 kr och kaffet 15, som sig bör på ett konditori med stil.

Pajala visar sig från sin bästa sida och går lite in i hjärtat hos mig. Kanske är det en håla om en får tro Mikael Niemi, men en fin håla i vilket fall. En håla med en älv, en kinaskylt och ett solur, som försvunnit.

Längs älven i Pajala.

Pajala må sakna sitt solur men har ändå den bästa skylt jag sett på länge. Om nån undrar vart Kina är så är den under marken i Pajala.

Bakelsen Änkan på Cafe Valvet.

Även artisterna kommer för naturen. Dansklacken på Dosan, undrar om det kommer bli en tradition för mig till slut.

Vi möter en dam på den lokala klädbutiken i Pajala. Hon berättar om hotellet i Tärendö. Samma hotell som min kollega Christer funderat över, han som har stuga i Tärendö. Hon är trevlig, luktar alkohol och säger att det är värt omvägen. Så vi tror på damen som luktar alkohol i Pajala mitt på blanka morgondagen och åker till Tärendö.

Kero i Sattajärvi tillverkar skor och accessoarer från renskinn.

Vi börjar med Kero – Sattajärvi

Fast vi börjar med Kero. Det jag pinnat ut på kartan som enda utflykt från Pajala. Så
mkt kan hon inte lura oss ändå damen med alkoholdoften att hon får mig att överge min plan om ett besök hit.

Emma på Kero kommer snart känna igen min röst, för så många gånger har jag ringt innan. När har ni öppet? Kan en få sulorna bytt på mina blötnäbben? Vad kostar det? Kan en få guidad visning? När är den guidade visningen? Blir trött på mig själv när jag tänker på det. En kan säga att jag gillar mina näbbskor, utan att överdriva.

Så vi åker dit och möter Emma och får en guidad visning av garveriet och skomakeriet. 60 tusen skinn får Kero in varje år. Man köper dem från Eliasson (i Karesuando där Jimmy och Tony jobbar). Av de 60 tusen blir 60% till bara skinn och resten till andra produkter. Produktionen är fascinerade och butiken fin men varning för ha-begär. Dagdrömmer nu om ett par Snötass och hör kronorna skramla räddhågset min lilla spargris.

”Linda, Linda, här måste vi stanna. Kooooorpiiiilombolo, finns det något roligare ortsnamn? Bestämt inte. Vi måste fota skylten!” ”Ok, gör du det så vänder jag bilen så länge”.

Nära Narken påväg mot Tärendö hittar vi denna vackra rastplats. 

”Linda, Linda, gå ut på bron”. ”Den är avstängd”. 

Temperaturen når rekordhöga 33 grader i Tornedalen

Efter besöket hos Kero låter vi den luriga damen vinna och åker mot Tärendö, Charlotte Kallas hemby. Vi fikar vid Kalixälven nära Narken vid en mycket fin rastplats. Linda blir stungen av en geting och temperaturen når rekordhöga 33 grader i Tornedalen.

Sveriges fulaste staty och ett dubbelt så vackert hotell finns i Tärendö

Hotellet i Tärendö, Arctic River Lodge, visar sig från sin nyrenoverade sida. Vackert och rustikt med en god cappuccino för 35 kr serverad i vinglas. Kaffe och kaka bjuder de på så vi fikar för 35 kr. Annat kan man säga om Charlotte Kallas staty i Tärendö som kvalificerar för det fulaste jag sett i mitt liv. Statyn gör inte Kalla rättvisa som trots ansträngning brukar se chic ut.

Sveriges fulaste staty? Denna staty på Charlotte Kalla finns i Charlottes hemby Tärendö. 

Hollywoodskylten i Svanstein – ses enkelt från Norrskesvägen på höger sida när man rullar genom byn. 

Kattilakoski – Tornedalens vackraste rastplats

Vi slår oss ner för natten på Kattilakoski, en vacker rastplats längs Norrskensvägen, strax söder om Juoksengi, polcirkelbyn. Det visar sig vara ett av Warginnas favvoställen, med all rätt.

Och just nu är vi här, vid polcirkeln, nyätna och nybadade med forsen som tv och det gröna gräset och sommarnatten som himmelsäng.

Godnatt.

Katarina

2 Comments

  1. Er roadtrip verkar så härlig!! Får mig att sakna gamla svedala.
    Ditt skrivande har utvecklats såå mycket, och tycker du är som en modern Bodil 🙂 kanske inte helt oväntat eftersom du läser henne väldigt mycket.
    Tror förövrigt det finns en sång om Korpilombolo, tror jag hörde den på ring så spelar vi, önskad av en person från just Korpilombolo 🙂

  2. Aaaah så kul att läsa!
    Himla fint med helt utomståendes perspektiv på hembygden.
    Skrattade högt åt ”damen med alkoholandedräkt”, kan säkerligen
    luska ut vem det är. Fniss. Fint att ni haft det fint! <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *