En kärlek för manicker och komposition

Foton på mig av Helena Gunnare.

Jag packar upp kartongen och känner pulsen öka till den grad att jag nästan hör mina egna hjärtslag. Den är tung och sval. Jag lyfter upp den för att kolla närmare, slår på den genom att låta on/off knappen glida ett steg åt höger och trycker den nära mitt ansikte. När jag pressar ned höger pekfinger försiktigt kan jag höra klicket. Känslan är obeskrivbar.

katarina-13-december_0002

Om du hade frågat mig för så sent som fem år sedan vad jag skulle höra med all min lediga tid så hade jag aldrig svarat ”fotograferat” och ännu mindre ”fotograferat ute i skogen”. Frågar du mig idag är det just det jag skulle svara. Även om all tid  spenderas med kameran i högsta hugg, så spenderas varje vaken timme med att fundera på hur jag kan utveckla min fotografering, vad som ger absolut skärpa, hur jag utvecklar min känsla för komposition och vad som får bilden mer tilltalande i redigeringsprocessen.

Kanske är det det jobb jag har idag, som bitvis är tungt, som driver mig att bli mer kreativ på min fritid. Jag lever med mottot att mitt fotograferande skall göra folk glada. Tanken är att man ska gå in på min blogg och känna sig inspirerad och inte stressad, gå upp i varv eller vara redo för argumentation. Tanken är att man ska känna sig lugn och harmonisk.

katarina-13-december_0006

Hur Kameran blev min bästa vän – eller Varför jag älskar fotografering

Tidigt 2013 när vi var hemma på en kort paus under påskhelgen stannade vi ett tag hos Martins mamma. Martins lillasyster hade en systemkamera, en Samsung NX10 som jag fick för mig att klämma lite på. Jag hade haft tankar tidigare om att börja fota igen, då jag kände en konstig dragning mot foto- manicken. Jag hade inte tänkt eller hade kunskaper om en systemkamera sedan tidigare utan det var en slump att det var en sådan jag fick i min hand.

Martins lillasyster hade en kompakt spegellös Samsung. Hon hade tröttnat på den och undrade om jag ville köpa den. Jag lånade den först ett tag och köpte den sedan. Under sommaren blev jag som besatt. Varje vaken timme kretsade kring foto.

Jag tog med mig kameran på överallt, på fisketur i Hagfors, på gatorna i Barcelona, på bröllop och även på evighetslånga promenader i Grythyttans djupa skogar. Jag klämde och kände, putsade och testade tekniken. Jag köpte ett nytt objekiv, mitt första fasta, ett 16 mm’s objektiv med ett f-värde på 2.8. Det kändes som en magisk skatt när jag öppnade kartongen och fiskade upp ett litet litet runt objektiv perfekt för landskap, porträtt men även matfotografering.

varför jag älskar fotografering

Kameran var mer än teknik för mig. Jag började att älska att fota. Jag bläddrade i timmar genom bildbibloteket och redigerade bilder. Jag funderade på bildkomposition och vad som tilltalade mig.

Hösten 2013 började jag så mina journalistikstudier på Örebro Univerisitet. På skolan fick vi använda Canon kameror. De var lite större, men jag såg snart fördelen med dem och lånade hem en under vinterlovet. Det var en Canon 50D. Jag kände då hur min utveckling tog ett hopp framåt.

Efter jul började jag läsa spaltmeter med recensioner om kameror då jag bestämt mig för att gå vidare till en större systemkamera, till en med mer kraft och kreativ frihet som den som jag provat under jullovet.

katarina-13-december_0010

Varför valet föll på Canon 5D Mark iii

Precis som att min utveckling tog ett hopp under jullovet 2013 så tog också valet av kamera ett hopp till en fullformatskamera och föll på en Canon 5D Mark iii. Det sved i plånboken men det var av två enkla anledningar.

  1. Om jag ändå skulle spendera så sjukt mycket pengar på en pryl kunde jag lika gärna gå all in direkt
  2. Om jag ändå skulle köpa ett nytt system (dvs utanför Samsung) så kunde jag lika gärna välja ett system som det hade ett stort utbud av objektiv att stilla min teknik – hunger för lång tid framöver

Så på den vägen är det. Från januari 2014 när jag försiktigt packade upp min lilla pärla till idag har min fotokunskap utvecklats mycket. Med iver och engagemang kommer man långt, eller?

Jag tar numera betalt för fotouppdrag och tycker det är fantastiskt sidoprojekt vid sidan av mitt arbete. Så är det någon fotointresserad där ute som vill ut och fota för fotandes skull, hör av er så styr vi upp något.

Katarina

katarina-13-december_0027

Alla foton är på mig tagna av Helena Gunnare med bloggen Ohdarling.org.

 

 

11 Comments

  1. Min pappa var pressfotograf på Aftonbladet så jag fick en liten Agfa med kubblixtar i julklapp när jag var fem eller sex år gammal. Mina första år hade jag mest tummen framför motiven, haha men sedan tog det sig. Pappa fick faktiskt en bild publicerad i Time Magazine en gång och var med om massor av kul tack vare fotograferandet.

  2. Och du har verkligen uppnått ditt mål. Din blogg känns lugn och harmonisk och
    har fantastiska bilder. Och jag håller med fotograferandet är beroendeframkallande.
    Helenas bilder av dig är också fantastiska.

    • antligenvilse

      Eller hur. Helenas bilder är bäst. det är nästan så att jag gillar att se mig själv, helt plötsligt! 🙂 Lugn och harmonisk var två värmande ord! 🙂

  3. Vad roligt att läsa historien bakom. Fick mig att fundera på hur det var för mig… Jag har egentligen alltid tyckt om att fota. Jag var alltid den där jobbiga personen som tog kort på allt och alla, haha. Till och med på tjejmiddagarna i sjuan. Det gick över till enbart mobilfotande i några år (men fortfarande 100 i veckan!) tills jag äntligen fick min systemkamera i examenspresent. Innan dess hade jag lånat Matts kamera till och från men jag körde bara på auto. Nu är jag precis som du beskriver, besatt! Men jag har fortfarande sååå mycket att lära.

    • antligenvilse

      Ja jag hade ju precis som du min kompaktkamera med mig i alla väder som liten typ. Mer kvantitet än kvalité på tänket då. Hehe. Så roligt att höra din historia 🙂 alla dessa mobilbilder. Man kanske skulle redigera dem och framkalla några. Kunde bli ett projekt.

  4. Mitt fotointresse började när jag fyllde 10 år och fick min första kamera av en faster (begagnad, såndär gammaldags ”digikamera” med film). Då var mina favoritmotiv våra katter, typ. Sen utvecklades mitt fotointresse under åren och i tonåren blev jag alltmera intresserad av att fota natur m.m. Min första (och enda) kamera som känns någorlunda proffsig är Canon G10 (halvsystem) som jag skaffade 2009 och använder ännu idag, vid sidan om en enkel digitalkamera som jag har som reserv – jag får nämligen panik om något händer och jag är helt utan kamera..! Kul tema, kanske jag skulle skriva ett eget blogginlägg om detta 🙂

    • antligenvilse

      Det tycker jag du ska! Gör gärna det och sprid diskussionen. Tycker det känns som ett kul och aktuellt ämne i bloggvärlden. Allt fler blir besatta av sina kameror 🙂

    • antligenvilse

      Ja lite tech nördar är vi allihopa! 🙂 tack för det och tack åt Helenas vägnar. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *