All posts tagged: åsikt

Om att stanna på marken

Sakta, sakta kryper den upp på bordet, den där miljön, vi så länge vetat att vi pressar till bristningsgränsen. Med artiklar som statuerar att nu är det dags och en hashtag på twitter #jagstannarpåmarken börjar det bli tydligt vad 2018 kommer att handla om. Som resebloggare måste jag erkänna att sådant här ger en lätt kramp i magen. Inte bara över hur en i hela tusan ska klara att dra ner på flygandet utan också att hur en i hela tusan ska kunna fortsätta blogga utan att bli skinnflådd. Att vara resebloggare valåret 2018 känns allt mer som att vara Terry Richardsons assistent under en stormande #metoo – kampanj. Inget jobb en i retrospektiv någonsin skulle ha sökt. Så vad har en kvar? Att ta in fakta och att anpassa sig. Men hörni innan alla ni superresenärens och bloggares krokodiltårar börjar falla. Är inte det här chansen vi behöver? Resebloggare eller inte resebloggare. Inspiratör eller vanlig medmänniska. Nu har vi chansen att ställa om rakt av och vända trenden med fler och fler flyg till färre och …

Få naturen serverad på ett silverfat – om allemansrätten vi alla tar för given

Min kärlek till skogen, har väl inte gått omärkt förbi? Kärleken så stark, som jag får utlopp för så snart min fot kommer utanför stadsgränsen, när jag hör foten mjukt sjunka ner på ett barrigt underlag, höra knastret från ris och grenar när jag vadar genom ett ljungfält och när jag lyfter blicken och blickar ut över de oändligaste av fjäll. Vad vore jag som människa utan naturen, utan friheten och vad vore jag utan allemansrätten? Igår spenderade jag, Helena, Rania, Katta och Daniel dagen vid Fjätfallen i Dalarna. Vi vandrade, njöt av fallen, fotograferade och gjorde upp en eld, helt gratis och alltid tillgängligt och till förfogande för bara oss. Det mina vänner är att vara privilegierad.  De vackra Fjätfallen i norra Dalarna. Ett stycke fabulös natur tillgängligt för alla. Fall i höstskrud. Katta matchar naturen eller naturen matchar Katta? Allemansrätten Det är konstigt att tänka sig ett land utan allemansrätt, ett land där en inte får gå fritt i skogen, tälta och campa där en vill eller plocka en kotte, slänga den i ån …

All these western models.

Nothing wrong of being western or being white, or western white model for the matter. But they are everywhere. Why are they everywhere and why are they in Peru? Is this the last cousin of colonialism? Actually it was Martin who pointed it out. He said something like (but in Swedish) ”I think it is so sad that it is western people on the commercials, it is a bit weird”) The sad thing about the western way of looking is only this, that it is displayed everywhere and that even if the models are Brazilian or Peruvian it is the western looking models as Giselle who are the ones fronting the campaigns. It makes me feel a bit sick. When being in the north, or in the western world, this phenomenon it isn´t as evident to me as it is now. Maybe because in the north, lets say Sweden, there is a lot of western looking people. But here, not so many. So why are they everywhere on buildings then? It feels fake. That is exactly what …

Hållbart mode och Peru – en kulturkrock?

Detta gästblogginlägg publicerades ursprungligen hos JohannaN, en smyckesdesigner i Umeå med hjärtat inom hållbarhet, precis som jag. När man har lagt mycket tid på något tycker jag det är värt att publicera igen så här kommer inlägget i sin helhet.   Katarina     Veckans gästbloggare är Katarina Wohlfart, bloggare med bloggenkatarinawohlfart.wordpress.com, journaliststudent med en fil.kand i Miljövetenskap och just nu i Peru. Hon beskriver sitt modeintresse såhär: ”Konsumtion, miljö och hållbarhet ligger mig varmt om hjärtat, lika varmt som mode och det relativt nya uttrycket slowfashion. Mode eller stil är något som intresserade mig tidigt och jag har inte följt någon enstaka stil slaviskt utan bytt ganska frisk genom åren, lyckligt ovetandes om att samhället inte uppskattar dem som inte håller sig till en sak.” Att befinna sig i ett land som klassificeras som utvecklingsland i västerländsk bemärkelse och är världens näst största ökenstad har fått mig att reflektera över vad som egentligen är hållbart mode. När man tampas med direkt problematik såsom att alla som bor i staden Lima inte har rinnande vatten och staden …

Att bära eller inte bära?

– nu talar vi päls. Evigt långa diskussioner om päls och nu senast plågeri av angorakaniner för ett val som borde vara enkelt och självklart. Men som det alltid är när det kommer till hållbar konsumtion, mer komplicerat än nödvändigt. Mår psykiskt dåligt när jag kollar på min tröja av angora som jag älskat i ur och skur och nästa sekund tittar till min lyckligt lottade ej pälsindustriplågade nioåriga kanin. Jag har haft två kaniner, sammanlagt nästan 20 år tillsammans och jag har endast hört en av dem skrika en gång och det var när jag lyckades klämma dennes tass i dörren. Kaniner skriker inte, det är ett högst onaturligt ljud för dem. Ett absolut nej till päls- JA. Vi borde ha vetat bättre från början än att avliva djur för att bära dem som accessoarer. Det känns ofattbart att se tillbaka i tiden och inse att det en gång var snyggt att ha en räv runt halsen. Tackar gudarna för designers som Stella McCartney som har vett nog att härda ut i en bransch …

Hållbar konsumtion och hushållets ekonomi.

Hamnade i en morgondiskussion med annan bloggare – Hållbara handlingar – efter mitt blogginlägg om Länge leve kläderna. Där tog han upp en intressant punkt, hållbar konsumtion- miljömedvetenhet och personliga resurser/ inkomst vilket började att gnaga. Allt korrelerar i denna värld och har man mer pengar så finns det mer utrymme att konsumera för, det är självklart. Men det handlar i detta fall om att handla inte bara i volym utan också i kvalité. Har man mer pengar, kan man köpa prylar med mer kvalité. T ex, om jag köper en klänning för 10 000 kr och av god kvalité, är det troligt att jag kommer behålla den resten av livet (undantaget att jag då inte tillhör överklassen som kan hantera även så pass dyra varor som slit och släng). Idag gör allt fler valet att konsumera mindre och när man väl konsumerar, investerar man i något med kvalité. Allt fler men långtifrån alla. Hållbar handling poängterar mycket klokt att ”Samtidigt är det inte alla konsumenter som har resurser nog att välja hållbara kvalitetsprodukter som också ofta …

Länge leve kläderna!

– Årets julhandel slår alla rekord- som vanligt? Har skrivit färdigt min artikel om konsumtion sedan någon vecka och väntar nu på publicering i kommande issue av våran studenttidning Type Magazine. I artikeln skrev jag att julhandeln kommer att slå alla rekord, men nu tycks media ha ändrat sig eller inte riktigt komma överens. Veckans affärer säger den 5e november att Årets julhandel slår rekord- och förändras medan Dagens Ekonomi- säger den 19 november att Julhandeln kan minska i år. Hur ska de nu ha det? Jag hoppas som ”En köpfri dag”, bloggen om just en köpfri dag, som infaller nu på lördag att Julhandeln faktiskt är på nedgång. ”Låt oss därför hjälpa Svensk handel med att se elefanten i rummet – att allt fler tröttnat på att slita ihop till fler och fler miljöförstörande prylar som inte gör oss ett dugg lyckligare.” säger En köpfri dag skarpt, och träffar den där ömma punkten som handeln inte riktigt vill erkänna finns där. Jag har själv redan börjat att ändra mitt beteende- till ett mer miljömedvetet jag- just för att garderoben svämmar över …