Resor
comments 3

Hannover och ett för-höstligt Stockholm – veckoresumé v.36 och 37, 2017

Tusen vackra ting har flimrat förbi de senaste två veckorna. Härligt, på väg att bli höstigt Stockholm och ett soligt och varmt Hannover.

Hannover, Hannover, du vackra ting

Sitter i skrivande stund och knåpar på veckosammanfattningen, som jag vanligtvis skriver måndag morgon, på flygplatsen i Hannover. Tänkte att det var en bra idé att vara ute i god tid, för jag orkar nog inte upp imorgon, iaf. Just nu är planet försenat och vem vet, kanske kommer jag inte hem ikväll. Undrar om parkeringshuset håller min bil som gisslan i så fall? Eftersom jag ska hämta den innan kl 01 inatt. (update, ringde och kollade och de tar fullt dagspris om det händer, suck).

Hannover har levererat tre underbara dagar så hälften vore nog. Vet inte om jag kan få nog och vill åka tillbaka. Tänker att det skulle passa sig alldeles utmärkt att åka tillbaka med med vän Linda-Marie, hyra en cykel och cykla runt altet igen, ha en picknick-korg med sig, slå sig ner i Herrenhäuser Gärten och njuta av solen en tidig vår. Vilken stad och vilket weekendtips, som Tysklands Göteborg, med både klassiska sevärdheter, hipsterkvarter och allt en kan önska sig däremellan.

Mina tre inlägg från Hannover,

Jag möter solen på Kastrup på min väg mot Hannover
Vykort från Hannover
Loppis och te i Hannovers lilla Paris

Det kommer att komma en längre guide till Hannover förhoppningsvis så snart som möjligt.

Min resa till Hannover var en del av #citybreakgermany kampanjen genom NordicTB. Det kommer att åka mycket fler bloggare genom denna kampanj och du kan läsa mer här hos oss på NordicTB.

Min roadtripguide till Norrland var den längsta bloggpost jag skrev under veckorna och kanske den som på sätt och vis gav mest glädje i själen. En underbar resa för själ och upptäckarlust.

Inlägg från veckan – en salig blandning av drömmar, dåtid och nutid

Ibland funderar jag tillbaka och undrar hur tankarna har gått under veckan som passerat, om hur jag orkat skriva och producera så mycket och om varför jag gör det. Särskilt när jag är såhär trött, så ofantligt resetrött, nästan reseutbränd. Det händer så gott som alltid när jag reser på uppdrag, jag undrar hur andra som gör det på heltid gör det, på riktigt? Jag en hemtam liten råtta som helst kryper in i skrubben så snart jag bara varit ute en vecka eller två. Vad får alla andra att fortsätta?

Mina inlägg från de senaste veckorna tar dig från höstiga förberedelser i Stockholm, längtan efter höst till fotokurser, en stor sammanfattande guide till min roadtrip i Norrland, till ett år gamla bilder och känslor från Saksun på Färöarna till ett soligt Hannover. Drömmar och verklighet, dåtid, nutid och vad en vill komma skall. Någonstans ser jag en röd tråd, men jag vet inte riktigt om jag vågar outa den ännu, riktigt ännu, eller om jag faktiskt kommer hitta en annan röd tråd att följa.

Om att rensa och förbereda för höst – veckoresumé, v.34-35 – 2017
En slösurfares bästa tips till fotokurser i Stockholm
Syjuntan
Min roadtrip runt Norrland
Dagboksnotering från ett höstregnigt Tyresta
Svartvitt tidvatten vid Saksun på Färöarna
Jag möter solen på Kastrup på min väg mot Hannover
Vykort från Hannover
Loppis och te i Hannovers lilla Paris

Inläggen visar på något vis att jag både drömmer och lever i verkligheten när jag skriver den här bloggen. Kanske inte helt olikt hur jag är som person? Jag är känd för att vara en dagdrömmare mest hela tiden och jag zone-ar ofta ut när någon pratar med mig, inte för att jag inte är intresserad, utan mest bara för att jag är sån. Hjärnan liksom stänger av när det blir för mycket.

Jag orkar inte drömma mer

Det är dock svårt att vara en dagdrömmare och produktiv entreprenörig samtidigt. En sida av mig som dyker upp ganska ofta och som premieras i dagens samhälle. Något som ofta leder till att jag får frågan (orna) ”Vad jag vill jobba med, vad jag vill göra sen, vill du inte bli chef?”. Näe, jag är rätt nöjd med ett vanligt heltidsjobb, även om jag vill jobba mindre (men inte får eller kan ekonomiskt), jag vill iofs jobba med något annat ibland men en får inte alltid som en vill och jag orkar inte söka jobb och bryta upp igen och nej, jag vill inte bli chef, varför är chef den enda möjligheten i arbetslivet? Varför kan en inte bara jobba?

Hjärtat slog nästan över ett slag när jag hittade den här texten av Beata, Jag orkar inte drömma mer, som sätter huvudet på spiken ganska bra.

Min poäng är helt enkelt att vi ska vara snälla mot oss själva och varandra. Livet är inte en kavalkad av möjligheter. Alla HAR inte samma förutsättningar. Jag ser folk som fortfarande springer och jag förstår inte hur de orkar. Jag har lagt av att jaga framgång för länge sedan. Jag skyller på att jag inte orkade. Det är tråkigt att lägga ner vissa drömmar men jag väljer att må bra. Bara för att du orkar en sak betyder det inte att en annan människa orkar samma. – Beata, Imagine a bird

Att göra karriär (jag ryser) är liksom lite det som stjäl all ens energi, till att leva i nuet. Jag vill bara vara nu, jag struntar i vad jag gör om fem år och jag vill inte att det ska skava när jag går till jobbet, jag vill att det ska vara lugnt och tryggt och att jag ska kunna stänga av hjärnan och bara göra.

Ibland.

Ibland vill jag det motsatta, att det ska skava, hända något, förändras, bli värre, bli bättre och att jag ska känna min egen puls. Men allt som oftast vill jag som Beata, jag vill må bra och jag orkar ärligt inte med allt dravel fram och tillbaka. Så ett vanligt jobb, där jag gör vanliga saker, inte måste driva mitt egna, är bra för mig nu. Jag har svårt att se mig själv, på heltid driva eget inom en snar framtid. Mest för att jag inte orkar jaga framgång, liksom.

På resande fot

Jeanette och Helena har tillsammans varit i Warszawa genom NordicTB, precis som jag varit i Hannover genom NordicTB.

Sofia är också med NordicTB i Vorarlberg, Österrike.

Let´s see om jag kommer hem någongång, då.

Katarina

3 Comments

  1. Jag känner igen det som Beata och du beskriver så mycket. Om jag inte uppskattar vägen och resan så är det inte min väg, brukar jag tänka. Om jag inte kan vara här och nu på väg mot mina mål så är det inte värt att ta sig dit. Just nu stormtrivs jag med min utbildning men vart den tar mig vet jag inte. Det får jag ta då. Jag kommer förändras på vägen dit och då måste också vägen förändras. Var rädd om dig och följ din väg <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *