Hur känns benen egentligen? Kommer vi klara sju kilometer? En sträcka så kort och enkel i det normala, en liten promenad bara, men nu på tillfrisknandets stig inte fullt så enkel. Från två och en halv till sju! Det är dags för eldprovet på det passande Eldgarnsö.

Det här är mitt tredje inlägg i tillfrisknartriologin. Ur boken Vandra i Stockholm hinner vi upptäcka hela tre vandringar från boken, Tyresta – Urkogsstigen, Drottningholm – Romantisk slottspromenad och Eldgarnsö – Bland mistlar och tallar på tillfrisknandets stig.

Vandra i Stockholm – 62 natursköna dagsvandringar från Skokloster i norr till Nynäshamn i söder

Vill du själv plocka upp ett exemplar av Vandra i Stockholm? – 62 natursköna dagsvandringar från Skokloster i norr till Nynäshamn i söder? Du hittar boken hos Calazo förlag, Sverige största outdoorförlag, diverse boksajter som Adlibris och på biblioteket.

Min vän Sara Rönne samarbetar med Widforss och har ibland bra rabatter hos dem. Klickade själv hem ett liggunderlag för två hos dem via Sara igår.

Mitt exemplar är ett recensionsexemplar från Calazo förlag.

Vandra på Eldgarnsö

Vi landar vid parkeringen efter vad som känns som en oändlighet längs Mälaröarnas vägar. Vägen som slingrar sig genom svenskt bondelandskap ett stenkast från Brommaplan via Drottningholm och så nära innerstaden. Hur kan det vara så med Stockholm att natur, vidsträckta åkrar, lövlundar, oändliga naturreservat blandas med ett virrvarr av tätbebyggelse? Den som ritade Stockholm måste varit ett geni, om man bortser från att det inte finns bostäder till alla. Fåglarna på Eldgarnsö tackar dock för sina och fiskmåsarna i taknocken i Högdalen, likaså.

Eldgarnsö blir eldprovet, ett stycke ö där hela är naturreservat men enkelt går att nå med lite tålamod i bil.

Hitta hit -> Du tar dig till Eldgarnsö med bil eller kollektivt. Med bil slår du bara in Eldgarnsö i Google maps och landar på korrekt ställe. Kollektivt tar du buss från Brommaplan, buss 317 mot Björkvik och hoppar av vid Karlskär och promenerar två kilometer för att nå reservatet.

Strövstigen Eldgarnsöslingan

Eldgarnsöslingan slingrar sig ca 6-7 km runt ön och naturreservatet Eldgarnsö. Höjdpunkten, en vacker Mälarö så snart du blickar ut ur skogen på den östra sidan och det mer besvärande men vackra guldgräset får väl tituleras som det vackra lågvattenmärket, ett paradis för insekter och då fästingen. Leden är lättvandrad och passerar genom en lummig ädellövskog, längs vattnet, genom kohagar till Norrudden, vår fikaplats för dagen innan leden vänder tillbaka och längs bondemarker och klassiska grusvägar a´la Småland tar en tillbaka till parkeringen.

På Eldgarnsö växer misteln, en parasit från en varmare tid, tänka sig, som klarat sig här på grund av den svala Mälaren.

Du hittar leden på Naturkartan om du inte har tillgång till boken Vandra i Stockholm.

Genom ett böljande hav av hundkex ut mot östra kusten på Eldegarnsö strövstig

En möts av ett böljande hav hundkex under den första delen av vandringen. Vi sprätter på genom guldgräs i shorts och jag klappar benen var femte sekund, fästingnojig. Det är varmt i skogen, men ändå svalt av ö-vindarna.

Jag fotar hundkexen från alla vinklar, en favoritväxt jag haft på vardagsrumsbordet hela juni minsann, trots att den fröar ner hela den persiska mattan. Men vad gör väl det. Ett stycke junikänsla närvarande hela tiden är värt lite vitt puder på mattan.

Rakt genom en kohage i strilande sol med längt efter fikat

Korna förvånar. Vi går genom hagar hela tiden utan en tanke på att faktiskt möta några djur. Men det gör vi. Ett stycke nyfikna kor! Vi stannar förvånade en stund och spanar innan fikalängtet tar överhanden och vi sprätter vidare. Erik sprätter mer än jag för en gångs skull. Han vill nog inte erkänna, men han är mer fikasugen än jag ibland.

Ett snabbkik på bryggan. Går det verkligen en båt hit?

”Jag vill gå ner till bryggan”. ”Men det är en omväg”. ”Jag vill”.

En kan tro att det är jag som yttrar första meningen, men det är det inte. Det är Erik. Erik vill spana bryggan dit jag har fått för mig det går små båtar då och då, specialare från Stockholm. Men efter att ha sett den funderar jag fortfarande, går det verkligen en båt hit? Madame Google är till föga hjälp men kanske vet ni Eldgarnsöare svaret?

Det efterlängtade fikat på Norrudden

Det behövs inte mycket i fikaväg för att livet ska kännas lättare även utan lukt och smak. Det blir enkelt med fika dessa dagar och vi äter mer än någonsin med ögonen, viktigt att tänka på om du någon gång tappar lukt och smak, hualigen, det kan vi klara oss utan igen.

Vi pausar vid Norrudden, vid en klippa. Ganska nära finns det dass, som vi inte använder. Vad är ett dass att använda när skog finns. Skogskämt och sido kan det vara bra att veta under högsäsong, då man kanske inte vill slå en drill med bar rumpa mot resten av alla vandrare. Om dasset är öppet förtäljer inte historien, men man kan ju alltid gömma sig bakom.

Hemlängtan

Vi sträcker på benen efter en lång fika med fästingkoll (bara jag då, Erik säger sig aldrig ha fått en fästing i sitt liv, ungefär, trots lumpen i skärgården) och vandrar hemåt längs bondiga grusvägar nöjda med denna pittoreska vandring så nära Stockholm.

Eldgarnsö, until we meet again.

Katarina