Resor
comments 7

Kommer världen bli en bättre (rese)plats i postvirustiden?

Postvirustiden, ordet vi alla väntar på, tiden som kanske aldrig kommer. Tankar om livet efter formas, innan livet efter enterat. Resande två punkt noll på allas läppar, där strävan efter ett hållbart resande och en bättre värld är central.

Kommer världen bli en bättre (rese)plats i post virustiden?

Jag sitter omtöcknad på min balkong efter en tre timmars eftermiddags-nap och en morgon med Padel och bad i Vinterviken. Värmeböljan är ett faktum och det är svårt att tro väderflickan iPhone när hon skvallrar om en tio graders drop till imorgon. Jag kommer inte försöka svara på frågan jag just väckt om någon nu trodde det, men mitt omtöcknade jag vill väcka den nu omtöcknade frågan till liv, liksom skaka om det som inte får skakas om, som inte får nämnas. Resor och postvirustiden.

Den jord vi lever på och den människovärld vi själva är deltar i kämpar med så stora brister att det för den enskilde är svårt att greppa. Överkonsumtion och överturism, rasism och kolonialism och den skenande klimatförändringen som grädden på moset människovärld. Virustiden har fört samtalet med oss och fått oss att prata med varandra, i brist på annat, om allt det som är fel i världen och till följd vill vi nu mycket innerligt få stopp på de här galenskaperna innan det är försent, med alla medel möjliga. Det som en gång gav så mycket med tog så mycket resurser, vårt resande, vår upptäckarlusta och nyfikenhet, skaver, utan någon egentlig lösning.

Resor, previrustiden. Vi möter människor världen över och ser världen i deras ögon och tar med oss erfarenheten hem och kan på så vis vara delaktiga i att förändra världen till det bättre.

Resor, virustiden. Vi semestrar på vår bakgård och två timmar därifrån, deltar i digitala utflykter världen över och guidade visningar på museer online, utan att egentligen träffa någon. Delaktigheten ökar och minskar på samma gång.

Resor, tiden däremellan. Vi hemestrar och funderar på nästa steg, riktigt gnuggar tankeknölarna under värmeböljan på balkongen. Vi försöker lösa konflikter, resursbrist och klimatet, framför dataskärmen och det går sådär.

Resor, postvirustiden? Vad händer då? Om vi fortfarande inte reser bortanför vår bakgård, vårt hemesterområde eller våra landsgränser i brist på resurser att göra så och konflikterna ökar, kommer vi se världen genom andra människors ögon igen? Om inte, är skypefönstret tillräckligt skarpt för att kompensera för det mellanmänskliga mötet i längden? Kommer vår strävan efter att stanna hemma, en hållbar värld utan flyg och inget övernyttjande av resurser få motsatt effekt till följd av den enkla anledning att vi längre inte möts och ser varandra i ögonen?

Vad tror du?
Svara gärna på frågan utan svar, det är det söndagar på balkongen är till för.

Katarina

Mer på ämnet ->

Travel is never going to be the same again (Nomadic Matt)

How travel will change after the Pandemic (for the better) (World of Wanderlust)

7 Comments

  1. Oj oj vilket roligt och välskrivet inlägg! Så himla intressant att få ta del av dina tankar här.

    Jag har också funderat lite över detta. Jag har nog landat i (cynisk som jag är) att jag tror att människors behov av äventyr och resor kommer att öka drastiskt när pandemin är över. Jag tänker på alla som bokat resor som inte blev av, alla viktiga jobbmöten som inte har kunnat genomföras och alla som bara längtar ut eller bort efter att ha suttit i karantän eller jobbat hemifrån.

    Samtidigt tror jag också att den här tiden säkert har varit en positiv tankeställare för många, på ett individuellt plan. Och jag tror, eller vill hoppas i alla fall, att antalet affärsresor kanske minskar på lång sikt nu när affärsresenärer har tvingats att ta till andra lösningar. Och att människors konsumtionsmönster kanske förändras i spåren av alla ekonomiska konsekvenser som pandemin kommer att lämna efter sig.

    • Katarina says

      Tack för kommentaren.

      Ja, vi är nog fler som är cyniska här. Tänker att det blir som du skriver, att rätt många omvärderar. Det jag funderar dock på är vad denna omvärdering egentligen faktiskt innebär. Affärsresorna är också mellanmänskliga möten där det alltid har varit viktigt med en kulturell förståelse för att bygga affärssamarbeten/kontakter och goda relationer. Hur kommer det bli osv.

  2. Läser man i olika FB-grupper om London, Grekland osv. så dräller det av folk som inte kan vänta på att få komma iväg så sedan spörs det mest om hur resebolagen själva kan hantera detta och vilka som överlevt känns det som. Men visst, det finns nog ett gäng som omvärderat saker i livet också.

    • Katarina says

      Ja det hoppas jag faktiskt.
      Minst vi som älskar att resa. Men förhoppningsvis även alla ”normala” charterresenärer.

  3. I can travel anywhere from real places on Google maps (and virtual reality if you are a fan of such crazy stuff) to fantasy realms when I read books. C’mon guys stop overcrowding places and expect low payed slaves to clean the mess after you.

    • Katarina says

      Haha. Interesting comment. U mean all travel in general is like this? Regarding Sweden I used to work with tourism/service when 19 in the Swedish mountain region and can agree, it was a low paid job. Afterwards I worked in healthcare and I though have to say that tourism/service absolutely was a low paid job
      I would not call it a slave job, healthcare was much worse. But thank you for your contribution, though a bit short and open to debate. 😉

  4. Pingback: Stories från juni 2020

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.