Resor
comments 7

Kommer världen bli en bättre (rese)plats i postvirustiden?

Postvirustiden, ordet vi alla väntar på, tiden som kanske aldrig kommer. Tankar om livet efter formas, innan livet efter enterat. Resande två punkt noll på allas läppar, där strävan efter ett hållbart resande och en bättre värld är central.

Kommer världen bli en bättre (rese)plats i post virustiden?

Jag sitter omtöcknad på min balkong efter en tre timmars eftermiddags-nap och en morgon med Padel och bad i Vinterviken. Värmeböljan är ett faktum och det är svårt att tro väderflickan iPhone när hon skvallrar om en tio graders drop till imorgon. Jag kommer inte försöka svara på frågan jag just väckt om någon nu trodde det, men mitt omtöcknade jag vill väcka den nu omtöcknade frågan till liv, liksom skaka om det som inte får skakas om, som inte får nämnas. Resor och postvirustiden.

Den jord vi lever på och den människovärld vi själva deltar i, kämpar med så stora brister att det för den enskilde är svårt att greppa. Överkonsumtion och överturism, rasism och kolonialism och den skenande klimatförändringen som grädden på moset människovärld. Virustiden har fört samtalet till oss och fått oss att prata med varandra, i brist på annat, om allt det som är fel i världen och till följd vill vi nu mycket innerligt få stopp på de här galenskaperna innan det är försent, med alla medel möjliga. Det som en gång gav så mycket men tar så mycket resurser, vårt resande, vår upptäckarlusta och nyfikenhet, skaver, utan någon egentlig lösning.

Resor, previrustiden. Vi möter människor världen över och ser världen i deras ögon och tar med oss erfarenheten hem och kan på så vis vara delaktiga i att förändra världen till det bättre.

Resor, virustiden. Vi semestrar på vår bakgård och två timmar därifrån, deltar i digitala utflykter världen över och guidade visningar på museer online, utan att egentligen träffa någon. Delaktigheten ökar och minskar på samma gång.

Resor, tiden däremellan. Vi hemestrar och funderar på nästa steg, riktigt gnuggar tankeknölarna under värmeböljan på balkongen. Vi försöker lösa konflikter, resursbrist och klimatet, framför dataskärmen och det går sådär.

Resor, postvirustiden? Vad händer då? Om vi fortfarande inte reser bortanför vår bakgård, vårt hemesterområde eller våra landsgränser i brist på resurser att göra så och konflikterna ökar, kommer vi se världen genom andra människors ögon igen? Om inte, är skypefönstret tillräckligt skarpt för att kompensera för det mellanmänskliga mötet i längden? Kommer vår strävan efter att stanna hemma, en hållbar värld utan flyg och inget övernyttjande av resurser få motsatt effekt till följd av den enkla anledning att vi längre inte möts och ser varandra i ögonen?

Vad tror du?
Svara gärna på frågan utan svar, det är det söndagar på balkongen är till för.

Katarina

Mer på ämnet ->

Travel is never going to be the same again (Nomadic Matt)

How travel will change after the Pandemic (for the better) (World of Wanderlust)

7 Comments

  1. Pingback: Stories från juni 2020

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.