Jag känner midsommar ut i varje del av min kropp när jag vaknar. Jag antar att det är fler än jag som känner så idag. Jag var uppe till kl tre på morgonen. Jag är 35, det händer aldrig. Mot slutet var jag tvungen att gå och klappa Nisse med ett intervall om var femte minut för att klara det.

På balkongen vajar mitt nya blomsterfynd. Mannen på Grönväxtrike säger att den kan bli nära två meter. Jag ser fram emot min växt som kommer slå i mitt balkongtak.

Vi har pallkragar nu. Vi måste komma ihåg att vattna dem.

Som alla andra midsomrar gick midsommarafton förbi i ett huj. Var det första varma midsommar någonsin det här? Vad vet jag, jag har ju inte varit i Sverige på flera år med Eriks vän WikiPeter har säkert svaret. Jag ska komma ihåg att fråga när jag ser honom vid odlingen.

Midsommar i Hooden

Sofia och jag badade ungefär vid Vinterviken på ungefär morgonkvisten, beroende på vad man nu tycker är morgon. Det är där vi badar. Det finns bildbevis på Sofia, men inte på mig så du får trot om du vill.

Vi hade knytis och jag gjorde en smörgåstårta med asiatisk touch från UnderbaraClara. Den var god, men jag kunde ha haft mer wasabi (det ska man inte säga har jag hört när tårtan var bra). Det är svårt att avgöra smaker idag så jag vet inte om den var så god som Clara påstår, inga ”det är den godaste smörgåstårta jag ätit” entrade scenen igår, det var flera som knappt ätit smörgåstårta (!) men Johnny verkade nöjd. Han åt länge.

Matti hade sönder min retro picnicpall jag fyndade på roadtripen i Uppland. Tyget sprack rakt av. Det är så det kan gå när haspen inte är på.

Erik bar bord, pallar, sillburkar och diskade hela natten. Jag klappade mest Nisse hela natten, så han fick en bra midsommar han också.

Carro gjorde en krans och jag och Sofia med. Carros krans var finare.

Johnny hade spirituosa från världen över med till firandet och efter en hurring pratade vi om när vi kan åka och köpa fler. Min längtan är oerhörd att återvända till stan-länderna. Tänk att jag inte bloggat alls om den långa resa till Uzbekistan jag gjorde förra året. Kanske är det tur nu. Hela Uzbekistan och Västfjordarna på Island är orört i mitt bildarkiv. Det och en liten tur till Möja. Herregud, när ska jag skriva det? Nu har jag tid men när är den tiden undrar jag.

Midsommaraftonsnatten kom och kanske är det natten som är det bästa med allt. Ljuset. Atmosfären. Värmen. Midsommar öppnar liksom upp för resten av det vi kallar sommar.

Nej, nu måste jag äta frukost eller brunch, lunch och middag i ett.

Katarina