Sammanfattningar
comments 5

En sista Stockholmssuck- veckoresumé, v.09, 2017

Jag trodde nästan vintern skulle vara över vid det här laget. Det känns som att Stockholm håller andan och bara väntar på att få släppa vintern. Så vecka 9 passerade med ett oroligt klimat, där Stockholms inte tycks kunna bestämma sig för om det är vinter eller dags för vår.

Jag har spenderat hela veckan i Stockholm, på jobbet och arbetat bort en hel del med bloggen inför kommande resan på torsdag, den till Schweiz med Annelie och mot Malin och Adelboden. Längtar så mycket efter de där knäppa grrlsen att benen värker. Alltså, det kan ju gå hur som liksom.

Inlägg från veckan

Har bloggat hela 6 inlägg under veckan. Nit och redighet i bloggens tjänst, med andra ord.

10 Skandinaviska resebloggare att följa, nya fototillbehör och en semla – veckoresumé, v.08, 2017
Nattfotografi – 3 tips till roligare fotografering på natten (Dryden gästar)
Jag drömmer om enkla dagar, om fötter i sand och krokiga järnvägar
Ringlande snö i ensamhetens Abisko
Väntan på Alperna
Fartfylld yrande snö, skrattande kvinnor och skoteråkning

Har blivit mer och mer förtjust i twitter och det verkade twitter också förstå. Min tweet från en snöklädd Karesuando började leva sitt eget liv. Shit över 80 retweets på en vecka. Inte vad jag är van vid.

I lördags tänkte jag så det var en bra ide att ta sig ut. Ut i ett återigen vinterklätt Stockholm som bara väntar på att Katarinas skor ska göra avtryck i det nya duniga. Men när det snöar i Stockholm, blir det sällan sådär skirande romantiskt, dunigt och härligt som man kan önska sig, som i Helenas hemby Karesuando. I Stockholm blir det snabbt blask, grått och svårnavigerat, både i skor och i fordon.

Dryden visar bilder från Verkön och jag gråter lite över alla vackra vårvintrar alla i norr har. Alltså fy sjutton så himla orättvist. Hej Stockholm. Hej vinterslask.

Jag trodde aldrig jag skulle längta efter en enkel osaltad vinterväg, men visst, jag trodde aldrig jag skulle flytta till Stockholm heller.

Längtan efter skogen, efter öppna vidder, mindre asfalt och en billig hyra

Jag har spenderat hela februari och inte bara vecka nio med att längta bort, att komma från staden och ut på landet och skogen. Jag saknar mina Småländska vinterskogar. Jag saknar att ha skogen runt hörnet och bara ljudet av tystnad. Jag saknar att ha en överkomlig hyra. Jag saknar något.

Men, kanske är det sunt att sakna också?

Så när mina ben tog mig hela vägen till Hammarby sjöstad och lät mig upptäcka detta för mig ganska nya område lättade hjärtat lite. Kanske för att de åtminstone har vatten och lite öppna vidder. Kanske för att det blåste så himla kallt att det sedan var skönt att komma hem.

På vägen tillbaka gick jag förbi Adidas Outlet och köpte två Adidas by Stella tröjor. Det är ju inte så himla enkelt att hitta sportkläder där det finns ett miljötänk och då tycker jag Stella är bra. Upptäckte när jag kom hem att tröjorna var gjorda till 80% av återvunnet papper. Tror det är första gången jag äger tröjor av papp. Underhållande?

Hur har din vecka varit? Någon mer än jag som ibland längtar bort från storstaden?

Katarina

Länkkärlek från veckan

Sofia har under februari bott en natt ovanför molnen i en sovjetisk underlig kreation i Tjeckien. Funderar på om det bara är Sofia som lyckas hitta dessa underligheter. Men alltså, ser ju så himla lockande ut.

Helena skriver om resan som tar henne hem. Där jag var med, och Sofia såklart. Alltså vet inte om det blir så mycket bättre än ett vinterklätt Karesuando? Speciellt den där kyrkan. Well, noterar i det mentala blocket om en någonsin ska till att gifta sig. Och, ja, blir lite hobby-religiös först.

Sanna Rosell skriver om månaden februari. Och ja, hennes första heltidsjobb som får henne att tappa andan lite. Hej hej Sanna, välkommen till min värld. Ibland undrar en hur det kan pågått i 8 år.

5 Comments

  1. Hej, hej Katarina – jag beundrar dig (och alla andra) som jobbar heltid och dessutom bloggar med sån här finess! Äntligen vilse är ju min ständiga källa till inspiration i både text och foto. Som det här inlägget till exempel: blir helt knottrig i kroppen av igenkänning och längt efter pudersnö och inte slasktö. Helenas och Drydens vintrar uppe i norr är sannerligen något att önska…

    Förresten, jag tänker mycket på skillnaden mellan att längta och att sakna. Det första är, för mig, positivt och innefattar att det snart kommer till en, medan det senare har en lite sorgsen klang och nästan betyder punkt slut finito. Hur känner du?

    • Katarina says

      Kanske inte punkt slut finito? Men visst är det med en sorgsen klang jag skriver nu i februari. Längtan kan ju bli så stark att den går över i sorg. Kanske är det för att inga av mina vanliga fritidsintressen finns så lättillgängliga här. Kanske är det riktig sorg. who knows.

      Spenderade ju timtal i skogarna i Grythyttan och har svårt att leva ett liv med bara betong och hus utanför fönstret. Kanske vänjer jag mig, kanske blir det punkt, slut och finito. haha väldigt välbeskrivet av dig! Tack för att du finns kära bloggvän.

  2. Härliga vinterbilder som vanligt. Förstår varför den fina kyrkbilden retweets. Min förra vecka bestod som höjdpunkten av en helg i Sälen toppat med Vasaloppet.

    • Katarina says

      Men underbart! Vasaloppet. Shit vad du är sportig! Heja dig 🙂

  3. Pingback: Det tar ibland lite längre tid för hjärtat att komma fram till vad hjärnan visste från början- veckoresumé, v.10, 2017 - Äntligen vilse

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *