Fartfylld yrande snö, skrattande kvinnor och skoteråkning

Fartfylld yrande snö, skrattande kvinnor och motljus. Min första gång att köra skoter kunde inte varit särskilt mycket bättre. Jag skrattar fortfarande vid tanken av farten och när jag kliver av skotern och är hemma på fast säker mark. Vem hade kunnat tro att jag skulle tycka det var så himla roligt att med en inte så miljövänlig motorsport?

Ibland är mitt hjärta lite vilt

De som känner mig, vet dessutom att jag är farträdd. Och då menar jag ganska mycket mycket farträdd. Sofia tror att det är mitt kontrollbehov och det tror jag också. För hög fart rimmar illa med kontrollbehov. Men när det var bestämt att vi skulle ut på en skotertur i Åre, tackade jag självfallet ja. Spela roll om jag är rädd, rädsla skapades väl för att utmanas?

Ibland är mitt hjärta lite vilt och lyssnar inte på mig resonera.

Den där förmiddagen i januari när vi tog oss ut kunde inte varit så mycket bättre. Solen sken skimrande vackert och lågt, gick lagom upp innan den gick ner och gav oss det där välbehövligt ljusa vinterljuset de där två timmarna på skoter.

Vi stannade längs vägen och fotade, ljuset, vidderna, snön och oss i skoteroveraller, och hjälptes åt att byta av varandra. Jag körde först och hade Helena bakom mig. Det känns som att vi var ett hundratal kvinnliga bloggare och Daniel, men kanske att vi inte var mer än 15-20. Jag tappar så lätt räkningen.

Uppe på fjället, bara tillgängligt för skoter eller skidor hittar vi en fjällstuga. En skoterled leder oss direkt dit från Åresjön. I stugan, kan en dricka något varm och äta, och såklart njuta av utsikten över fjället. Och vem vill inte det? Jag hinner ta en kaffe på stående fot och någon en ipren innan vi vänder hem, byts av, fotar och kör igen.

Vill du boka en egen skotertur?


Tack till Camp Åre som bjöd med oss på skotertur under vår vistelse i Åre.

Detta inlägg är inte sponsrat av Camp Åre.

Skoter = frihet = miljöbov?

Jag är väl inte redo att köpa en skoter precis men jag kan inte säga att jag inte är sugen heller. Efter att ha åkt skoter förstår en vad det innebär för de som bor i norr.

Skoter = frihet.

Frihet att besöka natur en annars inte kan se på vintern och kanske heller inte på sommaren. Dit inga vägar går tar skotern sig fram, över is, gropiga fjäll och upp för metersnöiga backar.

Dessvärre är skotrarna kända för att vara miljöbovar och inte är det något påhitt precis.

Skoter = miljöbov.

 Skotrar är kraftiga maskiner som drar bränsle och luktar lite otäckt. Till skotrarnas försvar så är det eventuellt en överdrift, eller en kritik från de som inte behöver använda dem. För visst drar de 2 liter milen, kanske mer, men de används ju av ett skäl också, att ta sig till platser en annars inte kan ta sig. Jag förstår att det till stor del också är mycket nöjeskörning. Men för att vara sanningsenlig? Nöjeskör inte vi i söder bil också, till ingen nytta? Långa sträckor som drar minst lika mycket bränsle och stör natur och djur. Om en jämför skoterkörning med Stockholm, där en stor del av befolkningen kör bil trots att det inte finns någon kollektivtrafik bättre i Sverige, så känns väl just fenomenet skoter milt i jämförelse? Här är gatorna nedsmutsade, luften så dålig att man måste vidta åtgärd efter åtgärd, men ändå fortsätter folk. Är inte det minst lika konstigt? Eller?

Innan jag testade skoter och fick uppleva den frihet det innebär tyckte jag nog att just skoteråkning var lite onödigt. Efter att jag testat är jag dock inte av samma åsikt längre. Det är just det, lätt att döma andra när man själv inte har testat, något viktigt att inte glömma.

Men vad tycker du?

Har du testat skoter? Vad tycker du är fördelar och nackdelar? Hur resonerar du?

Katarina

5 Comments

  1. Jag älskar att åka skoter och jag är även uppvuxen i ett hus där ett skoterspår går precis utanför. Gulligast var när David var uppe i mammas hus för drygt en månad sen och stod som klistrad vid fönstret när skotrarna åkte förbi, jag reagerade inte ens. Han blev eld och lågor då han aldrig sett dom i verkligheten, han tyckte det var exotisk. Citykid 😉
    Men som du säger så är det ett motorfordon som många unga killar nöjesåker och kör som galningar på kvällarna. Inte det roligaste när man bor precis bredvid där dom kör som värst.

    • Katarina

      Åh! Ja, men det är ju härligt. Måste säga att tom jag som är farträdd kan uppskatta lite av farten iaf. Men misstänker att det är milt jämförelse med de utanför ert fönster. haha. hade han inte sett en skoter? oj shit. Ja, så grön är väl inte jag precis. jag har ju åkt förut men inte kört. eller kört väldigt begränsat på typ plan mark. hehe Men nu var det iaf på skoterspår och sen i norraste norrland var det ju rakt ut på fjället. var lite jobbigare däremot. Ja, det är ju också farligt. Har inte vägt in den aspekten så mycket. Har tänkt mer att en ansvarar för det själv, men ja, en kan ju bli påkörd också.

  2. Vi har haft skoter i många år i stugan som vi hade i Lofsdalen så jag måste nog vara en miljöbov och säga att jag älskar att åka snöskoter. Om en vecka åker vi tillbaka till vårt älskade Lofsdalen där vi hyrt stuga i år och hyrt skotrar för ett par dagars åkande, något som vi ser fram emot massor!!

    • Katarina

      Ja, alltså här är verkligen en krock med härligheten, friheten och miljön. På något vis.

      Så tänker att jag är lite miljöbov här och fortsätter åka. Men ack så viktigt att ändå tänka på.

  3. Pingback: En sista Stockholmssuck- veckoresumé, v.09, 2017 - Äntligen vilse

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *