Resor
comments 6

Konstigt hur det kan bli när livet ställs på ända, vi faller tillbaka till det enkla. Sommarsnö på balkongen.

Om man har läst Priset på vatten i Finistère känner man till mullbadarna, de där otygen Bodil kämpar med i sin trädgård i Frankrike. Jag skrattar vid tanken när jag stoppar ner händerna i jorden för att påta, vem hade kunnat ana att odling till sist även skulle ta mig. Det trodde jag nog aldrig när jag förvisso småmyste till blad efter blad om livet i Frankrike och Bodils trädgård, där jag tvärsäkert skulle sagt om någon frågat, att några mullbadare kommer jag aldrig att behöva dras med för jag kommer aldrig ha en trädgård.

Nu är det allt jag drömmer om.

Kanin i morgonsol.
Snubbe med växter. Finns det några mullbadare däri måntro?
Jag trodde han skämtade när han köpte fyra säckar jord. Vem kan behöva fyra säckar, på en balkong?

Konstigt hur det kan bli när livet ställs på ända, vi faller tillbaka till det enkla.

Södernytt kom för veckan igår och skvallrade om Stockholmares tiotusen-kö till koloniträdgårdar. Med Bodils trädgård kom drömmen om en prunkande balkong och med Södernytt drömmen om en kolonilott. Ge mig en mullbadare i en kruka på balkongen och en liten lott att odla morötter på!

Jordätarkrukan.

Nisse vaknar i ottan och gnager på burgallret, fåglar kvittrar och badrumsdörren slår. Vår egen Skebokvarnsorkester väcker oss sakta till liv. Det är oklart varför han gnager på gallret Nisse, inte är det för att spela musik och jag säger till Erik att det är för att uppfostra oss enligt kaninklockan (ändå ganska smarta de där kaninerna, trots storleken på hjärnan) och Erik svarar att det är konstigt att han fortsätter försöka, han har ju inte lyckats en gång (så kanske är han inte så smart ändå). Jag tänker att vänta du till han slår på stora skallran så ska vi se vem som är smart då (jo då, det är han visst det).

Plantshoparna äter pengar och utrymme.

Jag sitter vid köksbordet och bloggar allt fler mornar nu, de är skönt att känna skrivglädjen skölja över mig, att vilja gå upp bara för att hinna få ner några rader innan jobbet, kanske redan innan övriga lägenheten vaknar. Kanske behövde jag andra tider, för att rikta blicken mot det jag tycker är viktigt i livet. Kanske behövde hela mänskligheten det.

När man är barfota på balkongen för första gången, då vet man att det är vår minsann.

Igår hittades Kristina Lugn död i sin lägenhet. Orden i artiklarna vittnar om att hon var själv. Är författarskap ofta ett ensamt yrke? När de stora går bort stannar världen. Hjulet slutar snurra för en stund och jag håller andan. Jag har inte läst något av Kristina, men hennes bortgång får mig att vilja, ytterligare ett udda beteende i vår värld, om man nomineras med Augustpriset eller dör, blir man välläst.

Känner mig mest som superodlaren hela tiden. Tur att plantorna kommer klara och färdiga att stoppas ner, lite som halvfabrikat i matlagningen. Det där med frö har jag inte gett mig på ännu.
Bokcirkelboken jag äntligen hämtat på Högdalens bibliotek ligger och solar och blir då aldrig läst.

På lördagar tränar Erik, det ger mig några timmar själv mellan kl 16 och kl 18. Jag kan längta till de timmarna, trots att det ofta slutar med att jag somnar, i sängen en stund, eller soffan. Idag på soffan. Men innan hinner jag ibland läsa några rader, en tidning, en bok eller bloggar. Nu Södernytt, den där söderortsblaskan vi får som kanske inte innehåller så mycket skvaller, men däremot åsikter från människor minst lika inskränkta som landetbor, om nu någon trodde något annat. Idag skrevs det dock om något bättre, nämligen kolonilotter. Och efter att ha påtat på balkongen hela eftermiddagen med Erik blev jag givetvis eld och lågor. Jag måste ha en kolonilott. Jag måste ha en nära. Jag måste ha en i Snösätra och det är ju BARA tre års kö.

Tänk att man tänker bara till tre års kö.

Rostad majssoppa med quesadillas. Ta mycket mer krydda än receptet anger, om du gillar smakrik soppa.

Balkongen prunkar nu, det står upp några spröt till växter här och var, när de tänkas komma igång, det kan man ju undra. Dvärgsyrenen är fortfarande gles, skynda lilla växt, du ska trots allt blomma om en månad. I balkongkrukorna finns både den, Klematis Summer Snow en Bergsklematis också en hel radda tomater, av olika slag och chili. Jag skriver ner det här så jag kommer ihåg det.

Jag är en balkongtant.

Katarina

Och en lite Harry Potter som avslut. Man måste älska sina ungdomsklassiker!

6 Comments

  1. Jag är lyckligt lottad (!) med både kolonilott och liten trädgård, och jisses så jag älskar mina odlingar nu, mer än någonsin.
    Ja, läs Kristina Lugn. Hon är genialisk, utan några ansatser till att vara pretentiös eller inställsam.

    • Katarina says

      Oj, ja du var då tusanimej lyckligt lottad. Både lott och trädgård! wow. Men det låter samtidigt som en del arbete det? Fast antar att du har all odling på lotten då och bara massa fint i trädgården hemmavid. Vart har du lott?

      Ska göra det. Förstår att hon var fantastisk, det är många som säger. Vad ska man börja med?

      • Hemma har jag litet växthus och 5×5 m grönsaksland. På koloniområdet i utkanten av min stad Ulricehamn odlar jag potatis, rotsaker, lök och kål så jag är i stort sett självförsörjande. Det är en del arbete, men roligt sådant! (Min reseblogg goes trädgårdsblogg en gång i månaden i år :-))
        Jag har en samlingsvolym av Kristina Lugn från 1884, som heter Lugn bara Lugn (bra, eller hur!). Verkar som hon lämnade dikterna och skrev pjäser de senaste åren.

        • Katarina says

          Vad härligt att höra. Man drömmer sig liksom bort i trädgårdslandet när man läser och härligt att vara självförsörjande på potatis, lök och kål, jag är framför allt en flitig använder av kål, som vegetarian. Att köa till Snösätra kolonilotter, kanske ändå vore något.

          Jag har en kollega som bor i Gamla Stan som sett henne (Kristina) då och då. Hon bodde väl där, i akademiens lägenheter/område. Det sägs att hon var sjuk (psykisk) på senare år, i alla fall. Det är nog svårt att producera i en jämn takt när man inte mår bra. Folk verkar älska henne och hon har således seglat upp bland toppen av min lista om vad jag ska läsa framöver.

  2. det är så jäkla bra härinne nu, skrivglädjen skiner igenom, bara njuter av det du gör!

    • Katarina says

      Ja, jag riktigt känner skrivglädjen enda ut i fingerspetsarna. Hade 87 utkast innan. Rensade. Har 47 eller 46 kvar. Vad vill man läsa om i dessa tider? En fråga vi kanske inte får något svar på egentligen, man kanske bara vill läsa allt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.