Resor
comments 4

Jag längtar efter att läsa om min favoritbok, men jag vet att jag inte får det

Jag längtar efter att läsa om min favoritbok, men jag vet att jag inte får det. Läsa om den alltså.

Min favoritbok från när jag var barn heter Över alla hinder och kom med Pollux hästbokklubb 1995. Jag var 11 år och läste den fyra gånger på raken och då menar jag raken, att jag bara fortsatte från början när sista raden var slut, i samma andetag. Den finns på bokbörsen för 25 kronor jag känner att jag vill ha den, att jag måste ha den.

Jag kan sakna den känslan hästlektyr gav mig när jag var i den ålder, så in i vassen, att jag tänker att om jag ska komma härifrån med baddräkten i behåll måste jag läsa om Över alla hinder.

Näräventyr, i skogen på väg hem från jobbet.

Men i nästa stund vet jag att jag inte får det, för boken kommer inte vara densamma och den där sakna känslan kommer aldrig mer komma tillbaka, det vet jag ju.

Varför är det så att de känslor man kände som barn aldrig riktigt kommer tillbaka som vuxen? Varför kan man längta mera som barn eller ung vuxen? Känna mera? Leva mera?

Även om jag läser nu, kanske mer än på väldigt många år, så läser jag inte på det sätt som jag läste som 11 åring. Uppslukad.

Jag saknar uppslukadheten. Kan den här tiden ge mig uppslukadheten tillbaka?

Katarina

4 Comments

  1. Men åh, ja jag kommer också ihåg den känslan som hästböckerna gav, det var nästan så att man kunde känna lukten av stall – så indragen blev man i böckerna 🙂

    • Katarina says

      haha sannerligen. Alltså har iofs alltid varit en romantiker som älskar kombon, hästar och romantik och så var det nog i den här boken om jag minns det rätt. Ska rota djupt nästa gång jag är hos mamma och se om jag hittar den.

  2. Åh Pollux-böckerna. Förstår vad du menar att du inte får läsa om den. Jag har gjort så med böcker jag älskade som barn och de var fortfarande bra men det blev aldrig riktigt samma sak. Men tycker det är samma sak med böcker som jag har läst om i vuxen ålder också. Det blir inte alltid samma känsla som den första gången.

    • Katarina says

      Nej, det är även sant. Man hittar inte riktigt tillbaka om man läst boken en gång, så det har inte bara med barnåren att göra. Man kan liksom aldrig få tillbaka den där känslan igen riktigt som vid första tillfället. Det gäller väl också film kanske.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.