Fototips
comments 16

Fototips: Låt andra fotografera ditt porträtt

Kommer du ofta hem från resor och tänker ”Varför i sjutsingen har jag tusen bilder på Eiffeltornet, men jag är inte med på en enda bild själv” eller allmänt känner att du gärna skulle vilja ha mer porträtt tagna av dig själv? Släpp då kameran och agera modell.

Foto av Rania Rönntoft, Rowantree.se

Släpp kameran och agera modell

Tisdagstipset denna vecka blir av annorlunda karaktär. Nämligen tipset att släppa ifrån sig kameran och agera modell.

Jag är rätt bra på att lämna ifrån mig kameran och be någon annan ta över. Till skillnad från många fotografer som ofta säger ”Jag trivs bäst bakom kameran” så stämmer inte det på mig. Jag vill gärna bli förevigad och ofta. Kanske är det blogg-genen, kanske är det den egenkära – genen, vilket som så är det ändå bra att lämna över kameran då och då.

Foto av Rania Rönntöft, Rowantree.se

Foto av Linnea Håden, linneahaden.se (Ordningen och lugnet) 

Vad har en att förlora?

Egentligen ingenting. Att bli fotograferad av någon annan är utvecklande och skapar mervärde för den som får möjlighet till porträtt till sin portfolio och den som agerar som modell som får öva att bli bra på bild. Om inte annat blir du några profilbilder på facebook rikare.

Foto av Katta, Bucket life

Lär upp någon annan

Om man som jag ofta har med mig personer som inte kan fotografera eller som, ja, enbart kan trycka på en knapp så finns det enkla knep att ta till för att öka chansen till ett bra foto.

Ställ in bländare, slutare och iso i förväg. Se till att slutartiden är på 1/250 sek eller snabbare när du ställer in och visa sedan den som ska ta över hur den ändrar slutartiden. På så sätt finns god marginal för en långsammare slutartid om den som tar ditt porträtt behöver släppa in mer ljus.

Jag skulle däremot aldrig använda auto och framför allt aldrig använda iso- auto på grund av att jag gillar underexponerade bilder.

När du ställt in kameran lär sedan ut hur man håller kameranMeddela vilken typ av porträtt du vill ha taget, hel eller halvkropp, motljus osv och förklara enkelt förutsättningarna för den miljö ni fotograferar i.

Ta sedan en testbild och ge feedback på kompositionen.

Sist men inte minst, ställ in kameran på seriebildstagning på låg hastighet. Tala om för personen att du tänker gå fram och tillbaka och att den kan ta flera bilder för att fånga en som är rätt. När du promenerar, försök att le, skratta och överdriva och släppa loss.

Bilderna kommer bli bättre och bättre ju mer du övar som modell. Är du van modell eller behöver du som jag alltid påminna dig om att vara med på bild?

Hoppas du gillade dagens tisdagstips. Plita gärna ned tankar nedan.

Katarina


Följ gärna Äntligen vilse på Bloglovin för regelbundna uppdateringar om foto och resor. Jag finns också på Facebook, Instagram och Twitter.

Foto på mig av mamma, upplärd av mig.

Foto av Rania Rönntoft, Rowantree.se

 

Foto av Ulrica Hållén, Hus30.se

 

16 Comments

  1. Kuligt! Jag känner igen mig så, jag har nästan inga bilder på mig själv numera? Det är ju lättare när man hänger med andra bloggare som gärna fattar tag i kameran. Jag får nog ordna en bloggträff snart. 🙂
    Annars brukar jag göra så som du beskrev, ställer in kameran och lämnar över, men jag har tröttnat lite på närmaste familjen som tar så otroligt konstiga bilder på mig, jag tror det blir så bara för att retas. 🙂
    Ha en fin dag

    • Katarina says

      Ja det är mycket igenkänning på den här. Jag tror många kände igen sig. Det verkar så på kommentarerna. 🙂

      Det är verkligen så. Att hänga med andra bloggare är grymt. Men som sagt jag har ju lyckas att lära mamma iaf. Men känner igen mig. Hur många ggr har jag inte varit mitt i bilden. Jag tror jag har blivit expert på att beskära bilder alltså. haha 🙂 Men viktigast är ändå att slappna av själv. Att sätta på seriebildtagning så man får några att välja bland och att man har kul! 😉

      Vi får ha en bloggträff. Vart var det du bodde? *glömsk*

  2. Sv: Vad roligt att du gillade WeAnderson-inlägget. Tack <3

    Ja det där är något jag verkligen måste bli bättre på! Förstår inte varför jag blir stel som en pinne så fort en kamera riktas mot mig. Håller på att dressera upp David till att bli en bättre fotograf så han i slutändan kan ta bilder på mig. En långsiktig plan 🙂

    • Katarina says

      Ja man kan verkligen fundera på varför man blir stel som en pinne! Så fort kameran kommer upp låser sig leendet. Känner igen mig! Då gäller det att röra på sig och hoppas på det bästa 😉

      Ska vi ta de där visitkorten någon dag?

  3. Som jag brukar säga till de främlingar jag ger min kamera ”Just snap away”
    Och rör lite på mig för att kunna få till lite ”candid” bilder. Blir alltid så besviken när jag får tillbaka kameran och de endast tagit en bild haha!
    Det är inte som om de behöver spara på filmrullen xD

    Eller som när jag besökte ett gigantiskt 600 år gammalt träd i Malaysia för ett par veckor sedan och bad en man ta kort på mig framför träder så tog han bara en bild där han zoomat in på mig – så man såg inte hur oerhört stort trädet var, vilket liksom var poängen haha

    • Katarina says

      haha. Älskar den där historien om trädet. Det är verkligen ofta så när man blir fotograferad av andra! Rakt på en som person, inget annat. hehe 🙂 Har man tur ser man något av bakgrunden. Men som sagt, vi får se till att hänga någon gång så kan vi hjälpas åt att ta foton.

  4. Bra inlägg och bra tips, och kul att du använt mina bilder – tack! Det var jättekul att fotografera dig 🙂 Jag kan också känna att jag Vill ha bilder på mig från andra men jag är inte alls bekväm med det i dagsläget…

    Jag tar så mycket självporträtt att jag lärt mig hur jag fungerar och inte, och jag tycker det är svårt att släppa kontrollen – något jag verkligen ska öva på i år!

    • Katarina says

      Ja. I år är självporträtten och porträttens år!

      Det finns så mycket en kan lära av att modella också. Du är ju väldigt duktig på självporträtt och andra sidan och kommer knappast hem från eiffeltornet utan en bild med dig på kanske? Och sen har du ju andreas som är ypperlig fotograf.

  5. Kul inlägg! Jag tillhör definitivt stelsomenpinneframförkameran och tror att det smittar av sig lite på mitt motstånd inför att fota människor överlag. Något som ska förändras under 2017:)

    • Katarina says

      Ja jag tror det. Man är livrädd att foto människor, nästan så att man kan tro att när man fotar någon är det lika med misshandel. På något sätt kopplas det ihop med integritet och sen blir allt bara konstigt. Men öva tror jag hjälper. När man blir säkrare själv blir det heller inte så svårt att fota andra. Man skäms inte för sig och blir säker på att visa och tala om för den man fotograferar vad man gör och varför. Så hett tips. Foto dig själv och låt andra fota dig 😉

  6. Många moment av igenkänning ja. Fint inlägg och fina bilder. Du borde bli modell för stickade tröjor! Bra tips med seriebildtagning – det är en funktion jag i princip aldrig använder, fast det kan det ju bli ändring på.

    • Katarina says

      haha modell för stickade tröjor?! Nåväl. Vi kanske båda kunde vara det. Du har ju en islandströja själv du. hehe. 🙂 Men ja, jag har en del. kanske mitt nya yrke.

      Ja seriebildtagning är grymt, särskilt när någon annan ska fota en så att man med säkerhet får några bilder och välja bland. Det funkar också bra när man själv fotar och fotar folk i rörelse. Tycker man ofta kommer hem missnöjd för att man tog lite för lite porträtt så strössla på med seriebildtagningen. bara gört.

  7. Många bra tips där jag har mycket att öva på. Inte minst våga fråga nån annan om att ta kort och våga släppa loss. Det blir alltid stelt poserande med rynkad panna…

    • Katarina says

      haha. Ja, vem av oss är inte lite stel framför kameran. Men kanske är det just det, att man ska inte se sig som man är ”framför kameran” utan mer bara röra på sig och göra något istället för att ställa upp sig framför ett objekt.

  8. Haha! jag får nästan aldrig några kort på mig om jag inte tvingar Winslow att ta 🙂 Och de blir sällan så som jag vill förstås. Jag får oftast ta ett kort på honom, visa honom hur det ser ut och säga att jag vill ha ett sådant kort på mig. Blir sällan liksom några spontana bilder på det sättet vilket är väldigt trist. Men bättre än ingenting 🙂

    • Katarina says

      haha ja. Men du får öva upp honom lite. Sen tänk att du ber honom ta på lite mer avstånd för då kan du alltid beskära bilden också. Kan du rädda det som räddas kan! 😉 haha. Vad pysslar du med nu? Ute på äventyr?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *