När världen är som vanligt

Solen har börjat att kämpa för att nå över horisonten under dagen och skiner starkare än förut. Temperaturen på morgonen är kallare än för någon vecka sedan bara då våren var på väg. Kämpar solen förgäves?

Gruset knarrar under fötterna när jag beger mig mot tunnelbanan på tisdagmorgonen, den 22 mars 2016. Jag tittar på mina medresenärer, som jag alltid gör. Alla sitter djupt försjukna med sitt, en resenär lyssnar på musik, en annan läser en bok, en tredje gnabbar med sitt barn.

V ä r l d e n – ä r – s o m – v a n l i g t.

S o m – v a n l i g t.

Det är svårt att föreställa sig hur snabbt något ändras.

Kanske borde vi blivit vana efter New York, Norge, Paris, hetsjakten på mannen i norr och allt övrigt tragiskt som händer. Kanske borde vi vara härdade. Men så på eftermiddagen den 22e, hör jag kollegorna prata. ”Det har hänt igen”, och jag hinner bli iskall innan jag tänker ”Åh nej, det har hänt igen”.

Det är inte bara vädret i Sverige som har svårt att bli varmt. När klimatet känns varmare händer det något som hindrar det. Bryssel hindrar det. Tanken att det snart händer igen, hindrar det.

Idag tänker jag på de drabbade. Imorgon hoppas jag åter igen hittar gnistan för att blicka framåt, känna glädje över kommande resor, upplevelser och nya möten. Idag känns resande irrelevant. Imorgon tänker jag kämpa vidare för att inte bli rädd, instängd och inte våga varken gå ut och ännu mindre resa till andra länder.

Katarina

Till minne av Bryssel, 22 mars, 2016.


 

Andra resebloggare som har skrivit om Bryssel

Podavsnitt från Att Resa Podden – Extra: Att resa när världens skrämmer

Resfredag – En mörk dag för Europa

Matochresebloggen – Vågar man resa i terrortider

Jeanette Seflin – Dagen då bomben small

Johnnybajdzjan – Bryssel förblir en underbar stad

155 cm utmanar världen – Terrorister får inte styra oss

Bara brittiskt – Jag blir ett lejon

 

 

 

1 Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *