Resor
comments 2

Här där jag nu bor finns ett bibliotek

Det var därför jag flyttade hit, eller man kan åtminstone tro det. Jag vill tro det, så har jag inte gått dit. Var påväg idag, onsdag, mitt i veckan och då har man ändrat de där jädra öppettiderna och glömt att meddela Google. Stockholm stadsbibliotek får minus på sitt välfyllda pluskonto nu.

Jag har inget annat val, jag får gå dit imorgon.

Magnolian är nu i full blom och lite till.

Högdalens bibliotek heter det och här finns en väggmålning, har jag läst i ett av alla södernyttsblad jag inte minns vad de heter. Kan det vara Mitt Söderort? Jag läser dem ibland, för att det är kul att hålla sig uppdaterad om det område en bor i. I alla fall vet jag att det finns en väggmålning jag vill se men jag lyckas inte komma hit. Erik sa att vi får ta det imorgon, nu när vi vet att det bara är öppet till 17. Här sitter jag nu imorgon och funderar på hur ska jag hinna till biblioteket från jobbet till någon gång mellan kl 10 -17? Det är den enda tanke som kommer uppta min dag.

Säga vad man vill om biblioteken, men de är för människor med andra tider än mig.

Men annars älskar jag dem. Tidigare bodde jag ganska nära Enskede bibliotek och Årsta likaså, men jag åkte alltid till Tranströmer, det i Söderhallarna, för att det på något vis alltid låg på vägen dit jag skulle. Det var då det, nu har jag inte varit på Södermalm på en månad. Står Skinnarviksberget kvar?

Jag måste låna Augustin Elbas Blodsbunden, för det är den vi läser i bokcirkeln och den ska vara utläst på tisdag. Jag har inte börjat ännu. Det är typiskt mig, att läsa sista minuten, nu mer än aldrig och nu kommer jag sällan genom första kapitlet. Det där viruset ger ingen läsro konstaterade en annan i cirkeln och jag är benägen att hålla med. Viruset tog även läslusten.

Jag har läst två böcker i år, för två år sedan läste jag 40. Det blir tufft men det var inte tufft då. I år har jag läst Kristian Gidlunds I kroppen min, det är kanske däremot inte riktigt sant, för jag började nog redan förra året, men den är ingen lätt läsning. Den som har läst förstår. Sen läste vi Bonjour Tristesse i en av ina bokcirklar och den tog jag mig genom ganska lätt för den var lätt och bra. Sen kom Hilma af Klint och förstörde allt, där tog det stopp. Men egentligen var det inte Hilmas fel, det var nog världen.

Ska du verkligen skriva såhär mycket? Dina kassar med kläder ligger här och väntar.

Jag läste på Mirjam Ekströms (skriv)blogg, Mirjam som bor på en av alla mina drömdestinationer Nya Zealand att hon skulle ge sig på Lev kreativt – Julia Camerons 12 veckors program. Bland annat är en övning att skriva tre sidor varje morgon, så kallade morning pages. Trots känslan av ”hjälp tre sidor!”blev jag eld och lågar att komma igång med något, med övningar eller ett skrivprojekt. Försökte omgående hitta boken och haka på, men boken var utlånad på alla Stockholms stadsbibliotek. Så kan det gå.

Även om jag tar det som det kommer med mitt skrivande, ledde denna googlefadäs till att minnet svarade att jag har Bodil Malmstens Så gör jag i bokhyllan. Den har jag ju läst och där ligger den bästa av de bästa och dammar. Jag tänker att jag ska ta och öppna min skrivbibel och se om Jesus överlever denna gång.

Katarina

2 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.