Resor
comments 7

Tankar från söderorts-nutid

Tankar som slår mig dessa dagar. Det är ibland allt jag tänker på, det som komma skall. Jag vet att jag inte är ensam.

Jag tänkte faktiskt att jag skulle skicka dig ett brev
Eftersom vi aldrig pratar eftersom vi aldrig ses
Hur går det runt nu, bäste broder
Vad ser du längst där uppifrån tornet
Ser du allt, allt det där som gjorde oss till det vi blev

– Brev till 10e Våningen, Thåström

Jag läste det här inlägget av Ann som är i karantän i New York City och blev berörd. Jag tror det är svårt att inte bli. Läget i den efterlängtade Sex and the City staden känns allt mer surrealistiskt. Ordet kylbil får mig att rysa av ett kallt domedags-obehag. Bland karantänsorden flyter kärnfrågan till ytan, det vi alla funderar på när vi blickar ut över stad och land; om det som komma skall. ”När ska vi släppas fria? och ”Hur ska det bli då?” för att i nästa stund drabbas av skam till insikten att det finns de som inte kommer ut i friska luften igen, som inte kommer längre än till Hart Island.

Frukost till Tales from the Loop.

Vad är vi att längta efter att bli utsläppta, att bli fria, att få semestra och att få kramas när andra aldrig mer kommer få?

Vi sitter på balkongen i full kvällssol för vi har en sån balkong och blickar ut över Skebokvarnsvägen och livet som pågår där ute. Erik frågar vad jag gör.

Jag säger att jag skriver, men egentligen gör jag ingenting. Jag är i nutid, jag har aldrig varit så mycket i nutid som nu.

Jag tänker att än så länge har jag tur, jag som kan gå ut. Jag som inte sitter hemma själv och har både en köks-Hobbit och en kanin. Jag som kan höra barnskratt på gården, med ett wiiiii från gungorna, skrapet från sandlådan och rasslet av alla plastleksakerna där i. Jag som kan känna doften från grillen, doften av gemenskap skölja över balkongräcket här hemma i Högdalen.

Min kanin och min köks-Hobbit.

Ljud och doft ger mig den sociala gemenskap jag behöver i tid av social distansering men är den här tiden här för att stanna?

Jag äter Eriks bästa pasta, dricker Amarone-vinet vi fick från Linn i inflyttningspresent och lyssnar på melankoliska Skebokvarnsvägens 209. Bara det, jag bor på en gata med ett eget album. Borde lägga till det i samlingen om varför jag har det bra här i söderorts-nutid.

Katarina

7 Comments

    • Katarina says

      Ja verkligen. Det blir så instängt att hälften vore nog. Hur är läget nu? Smittan borde väl lugna ner sig hos er snart?

  1. Smittan och döden har lugnat ned sig i New York, men den här shelter in place ordern ligger kvar till 15 maj, än så länge. Sedan får man se vad som händer. Det är ju en del stater som börjar öppna upp nu, och vår guvernör har börjat lägga upp en plan på ett öppnande, när det väl kommer.

    • Katarina says

      Ja skönt att höra, i slutändan. Ska du flytta nu mitt i allt detta också?.

      • Det var oklart om mitt kontrakt skulle fortsätta efter sista Juni, och då kändes en hyra på dryga 25000 i månaden lite väl mycket hehe. Vi hade tankar på att flytta till Bozeman och stanna där tills Januari då Winslows nya jobb börjar. Men sedan fick vi reda på att vi skulle kunna flytta in i huset som hans jobb har redan i Juli. Men nu förnyades mitt kontrakt så vi flyttar i December om allt går som det ska 🙂 Men det känns skönt att veta att det står ett litet hus med tre rum, kök och vardagsrum OCH en typ terrass/balkong och väntar på oss 🙂

        • Katarina says

          Ja det kan ju om inte annat underlätta i detta läge som nu är, vetskapen om ngt annat som kommer. 🙂 bra att det löst sig iaf.

  2. Mysigt nutidsinlägg 🙂
    Din kanin påminner jättemycket om den kaninen som jag hade när jag var liten 🙂
    Vi har verkligen tur som kan ta oss ut lite i alla fall och inte är tvungna att sitta instängda!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.