Bred artikel mitten, Resor
comments 2

Hästarnas och näckrosornas Tiveden

Reklamsamarbete. 

19-21 juli 2019, Tiveden.

Solen glimmar i Sofias ansikte när bussen skuttar fram mot Bålsta. Vi har gått upp i arla morgonstund för att komma med tåget till Laxå, härifrån. Lägenheten ligger sömnig kvar och andas semester när jag knyter mina kängor och beger mig mot Blåsut tunnelbana. Det känns alltid krävande att gå upp klockan fem, men alltid belönande i morgonsolen när en inser att dagen kommer bli så mycket längre nu. Jag lämnar lakanen i ett virrvarr med svett på sommarryggen ty det har återigen blivit värmebölja.

Jag möter Sofia på Centralstationen och hon är är där tidigare än jag. Vi brukar varva vem som är först och idag är Sofias dag. Det är tur att hon är här, för jag är sömndrucken och vet knappt att det är ersättningsbuss för tåget vi ska ta.

Efter lite skutt, byte från buss till tåg allt i banverkets namn så landar vi i Laxå. Vi är påväg till Tiveden för en helg med vandring, ridning och annat mys.

För att naturen skall bli tillgänglig för alla. Tivedsbussen.

I Laxå möts vi av Mohamed som kör Tivedsbussen som tar oss gratis ut i naturen, ett initiativ för att naturen skall bli tillgänglig för alla. Tillgänglighet likt Tiveden ligger mig varmt om hjärtat.

vandra i tiveden

Vi åker skumpeliskump fram på skogsvägarna och far förbi vårt kaffe på Tivedens kafferosteri. Mohamed får vända för kaffe måste en ju ha. I dessa lägen är det bra att kunna chaufförens namn, att ha ett ess i rockärmen, när man så snällt måste be någon vända om.

Bergslagsleden, 28 mil led genom mitt Bergslagen.

monet i tiveden

Över fikaberg och kaffedalar genom finska svedjebrukslandskap. Bergslagsleden.

Vi når Getaryggen med vår fika. Vid det här laget är både jag och Sofia kaffesugna och är det några som kan gå över berg och genom dalar för kaffe, så är det vi. Det känns det som vi bokstavligt gör längs etapp 16 på Bergslagsleden. Vi möter en kvinna som tipsar om en liten strand, så vi går bakåt på leden för att fika en stund. Vem vill inte se en sådan innan man börjar vandra kan man undra? Men allt är ganska idylliskt här, så vi får en, två, tre stränder till sedan, ska det visa sig.

tivedenvandra i tiveden

Vi möter finska svedjebruksättlingar, Vivianne och Gösta Franzén, som plockar svamp längs Bergslagsleden och har hittat mängder av kantareller. De har sin stuga på Tivedens högsta punkt, Ykullen. På dialekten hör man att Gösta är från Linköping och det bekräftar han i vårt samtal. Så Gösta är nog ingen riktigt finsk svedjebruksättling utan mer ingift i familjen genom Vivianne och hon är minsann ättling i rakt nedstigande led hon. Jag tänker att jag också vill vara finsk svedjebruksättling jag, bara för namnet.

plocka svamp tiveden

Skogens guld i en påse på Ykullen.

De högst belägna stugorna på Ykullen.

Bergslagsleden är 28 mil lång. En del av den är klassad som signaturled hos STF. En signaturled är bland annat extra vacker. Känslan av väntan på ett Ronja rop mellan grangrenarena och näckrossjöarna a’la Monet vittnar om det här.

Två fika stopp och en 20 minuters snark på en mossbädd hinner vi också med och Sofia filmar mig när jag ligger där. Vem vill höra sig snarka på film? Inte jag i alla fall. Men det är väl skönt att inse att man är mänsklig någon gång också.

Tiveden är hästarnas paradis. Här finns 40 mil ridled och hästparkeringar runt hörnet.

tivedstorp bergslagsleden

Tivedstorp.

tivedstorp

Vi blir bjudna på fest i Tivedstorp.

Bergslagsleden etapp 16 går mot sitt slut och vi kommer till vårt boende för natten, ett Stf- boende som heter Tivedstorp. Tivedstorp = en samling gölliga röda boenden och några kullar. Det första som händer, efter en snabb kall öl är att vi blir bjudna på fest av en mexikansk kock som haffar oss på vägen. Jag förundras över hans snabbhetsskills då vi sprungit fram och tillbaka till vårt lilla hus för att hinna byta om och göra oss redo för middag, alltid i sista sekund, alltid ett foto till.

luripompa sunnerud tiveden

Får det vara en hink vemod på Luripompa måntro?

Jag flänger av mig mina shorts till fördel för fjällrävenleginsen jag köpte på min senaste tur, till Älvkarleby och Katarinas bröllop. Man ångrar inte ett par Fjällräventights. Bra allroundtights ska det visa sig som fått sin beskärda del komplimanger på jobbet, även om de är något varma i svensk-sommarinomhusmiljö.

äta i tiveden

Vad är väl en bilparkering när det finns en hästparkering att tillgå?

Att vara lite lätt berusad vid en hästparkering i Sunnerud. Äta i Tiveden. Luripompa.

Jag äter ett stycke osthimmel på Luripompa i Sunnerud och ägaren till Luripompa berättar att Luripompa minsann betyder ”lite lätt berusad” på västgötska. Jag lägger ett nytt ord till mitt ordförråd och en ny sommarrestaurang, lite avlägset med känsla av vildmark runt hörnet, precis som jag gillar det.

turridning tiveden

Vi pratar med hästarna på hästparkeringen strax utanför. Är det inte något särskilt med en hästparkering ändå? Här i Tiveden finns det en hel radda.

En Tverling, en blå svamp och en kopp te. Naturguide Tiveden.

And a long comes Tverling. Eller David Tverling som han heter, en kille som är naturguide och har företaget Naturguide Tiveden. David säger att namnet betyder ”surpyssling”, men inte är han sur David inte, så jag är inte så säker på namnet heller.

Vi ger oss ut i skogen och går kyrkstigen. David bedriver naturguidningar i Tiveden och det är min första naturguidning det här. Kanske har jag varit någon gång i skolan. Vi stannar en stund och andas, känner och doftar på dofttaggsvamp, en svamp med en blå stam och en vit hatt med doft av lavendel, kanel eller båda. Jag vilar och visst är ändå naturen till för återhämtning?  Att komma ut i tystnaden, att höra just tystnaden. Det är få för unnat, nuförtiden, och i en längre framtid, vem vet hur mycket av det här vi har kvar? Så jag gör som jag brukar, försöker leva i nuet, men blir pinsamt medveten om vibrationerna i min telefon. Blir också pinsamt medveten om att jag kanske borde genomföra en digital detox, kort och gott när skärmtiden för veckan plötsligt poppar upp. Dags att vara förrädiskt ärlig mot mig själv, efter att ha insett att jag numera ligger på 4h skärmtid i snitt per dag i mobilen. Katarina, det är bara att sluta.

Testugan.

Jag skogsbadar till häst i Ösjönäs.

Vid den där hästparkeringen startar min längtan till hästar och den kommer tillbaka med full kraft. Jag är en hästtjej från en svunnen tid men det sitter i ryggraden ska det visa sig. Doften av häst tränger på när jag skriver ner de här noteringarna och blickar ut över skogen. Hästsvett. Damm. Lite av allt.

Hela lördagen spenderar vi på hästryggen med Ösjönäs guidade turer. Gården ligger mitt i Tivedens nationalpark och är unik i sitt slag, den enda som finns inne i en svensk nationalpark.

En isländsk häst som heter Às (uttalas Aus) är min för dagen och är mycket nöjd med mitt val. Han känns som en partner som tar en över mosse och sten, tryggt och piggt. Sofia rider en Peruansk Pasohäst som likt islänningen kan tölta han också och även gå passgång, även om islänningens pass är mer flygande, enligt Jessica som har Ösjönäs.

Att rida är livet.

Det tar en stund in på ridturen tills jag har funderat ett slag. Jag slänger ur mig ”Jessica, har inte vi åkt nattåget till Åre ihop en gång” och Jessica svarar ”Jag jag tyckte nog allt att det var ni två”. En gång för något år sedan eller två har vi faktiskt träffat på varandra på nattåget till Åre. Vi delade vagn och Jessica som slutat flyga reste med sina vänninor då.  Allt jag minns är orden ridning och Tiveden och så Jessicas röst. Ibland behövs inte så mycket mer.

Vitasand i Tivedens nationalpark.

Vi töltar på och passerar Junker Jägares Sten, något så mycket mer än en sten. Till stenen är en berättelse om en norsk jägare och en jungfru knuten, en historia fylld av vemod och ond bråd jungfrudöd, som sig bör. Läs hela historien här. Jessica berättar att folk fortfarande hör jungfruns hund skälla och ser den huvudlösa jungfrun vandra här emellanåt. Litet av en spökhistoria, måste ju också finnas såklart.

Det är 40 mil ridled i Tiveden och en del av ridleden går genom nationalparken.

Vi är ute till skogs så länge att vi får tid för reflektion. Vi pratar om skogsbad och grön rehabilitering, något jag gärna vill jobba med i framtiden. Naturens läkande kraft har sin lockelse och jag känner mig alltid lite mer, lite bättre efter en stund ute, skogsbadande. I Tiveden jobbar man mycket med ett nytt tänk kring skogen och det märks och genomsyrar mycket här. Jessica är bland annat med i den nystartade Föreningen skogens mångbruk för skogsägare som vill tjäna pengar från annat än virke. Det är idag en krock mellan två ytterligheter, LRF och naturnördar som enligt Jessica ligger ”i varsitt dike och fightas”.

Ladan för natten.

Vi avrundar kvällen efter ridningen med bad, samtal på klipporna, grillat, vin och trötta tankar om en intensiv helg på Ösjönäs. Här finns drösvis med hästar, gårdar, gröna ängar och en sjö med kanoter. Vi bor i en liten lada med ett stort guldlås på och sover likt drottningar under enkla förhållande. Och vem vill inte bo i en lada med ett guldlås bland drösvis med hästar så säg?

Katarina

—————

Resa #hållbaritiveden genomfördes i samarbete med följande partners

2 Comments

  1. Alltså! Ord räcker inte till för att beskriva hur fint, magiskt och njutbart det här var att läsa. Blir ett <3 istället! Kram

  2. Pingback: Skogsbad och vandring längs med Bergslagsleden i Tiveden | Fantasiresor

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.