Resor
comments 23

Med en matklocka som Nalle Puh

Tiden går och en kommer sig för att tänka tillbaka på tider innan man reste. Hur var det då att vandra denna jord? Vad tänkte jag på när jag vaknade på morgonen? Vad var viktigt? Så länge jag hade häst, var det den förstås. Nu, allt som oftast, reser jag med likasinnade, dvs de som gillar foto, äventyr och de där lite mindre bekväma resorna som är utmanande för själen och inte minst planeringen. För även om vi är likasinnade är vi lika mycket olika när det kommer till mat och sömn. Vad som är viktigt, varierar med andra ord.

Foto: Adaras, Eastern Sierra vid Monolake

Häromdagen var jag ute och fotade med en ny person och jag kom mig för att säga som det är direkt, att jag äter ganska ofta. För det är ju synd om det blir missförstånd, tänkte jag. Är du också sån, som äter ofta? För så är det nog. Antingen är man så eller kan man gå en hel dag utan att äta, klara sig på några nötter och en liten bar.

Sån är inte jag.

Blir jag hungrig får jag nästan panik och likaså nästan panik bara av tanken på ovanstående människor. Till mina medresenärers förtret. För är en mitt ute i vildmarken, vill en inte ha lågt blodsocker.

Utomhusfika vid Ristafallen

Foto: Jeanette Selflin

Du Puh, vad är det första du tänker när du vaknar på morgonen?” frågade Nasse
”Jag undrar vad jag får till frukost”, sa Puh. – Nalle Puh

Nötter i Yosemite

Jag vet inte om det är såhär för att jag har ett jobb där jag alltid tar samma raster. Vid nio, vid tolv, vid tre och sen hem för middag. Kan det påverka och göra att jag inte efter det kan ställa om till något annat? Högst troligen är det så. Det och att jag varit mycket fysisk aktiv som liten. Man blir hungrig om man har häst, särskilt på vintern när man spenderar dagen frysandes i ett nollgradigt stall. En ska väl egentligen äta var tredje timma så min kropp är nog inte fel ute. Men i kombination med att resa som vegetarian så blir det allt bra lurigt ibland.

Vad har jag då lärt mig av min matklocka?

Jo, jag har lärt mig att packa med mig mat i stora mängder med det påföljande problemet om tung väska.

Brunch på Åre bageri

Fastän det är väldigt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den som nästan är ännu bättre. – Nalle Puh

Kaffe på Åre kafferosteri

Så ska du någon gång ut och resa med mig (ja, låt oss genast resa tillsammans!), kan det vara bra att veta att det behövs en massa matpauser, några minuters vila innan jag får tillbaka krafterna. Och efterrätt precis som Nalle Puh vill jag ha i stora mängder, för det är ju det som gör livet värt att leva.

Lite honing liksom.

När du hälsar på hos en vän och känner för en liten smakbit av något, försök att titta lite längtansfullt i riktning mot skafferiet. – Nalle Puh

Soppa och semla i Vinterviken

Hur gör du med mat när du reser? Är du som jag eller klarar du svältmode?

Katarina

23 Comments

    • Katarina says

      haha näe! inte jag heller. tror jag aldrig har missat en frukost eller fika i hela mitt liv (om jag inte varit sjuk/åksjuk eller liknande). Skulle aldrig falla mig in liksom! Helena gav sin version nedan. haha 🙂

  1. Fyndigt inlägg! Det är faktiskt just så jag tror mig känna dig – som en person som ger väldigt mycket energi till andra och kanske därför måste fylla på sin egen lite oftare! Min mage kurrar inte var tredje timme men andra märker snabbare än mig själv när jag kanske borde äta fast det inte kurrar… Är bra på att skjuta fram sånt, ”jag ska bara göra det och det och det först” tills jag står och darrar som ett litet asplöv pga blodsocker vid fotknölarna.

    Och torkad frukt är livets räddning på resa! Kokta ägg likaså, men helst inte om de ligger i ryggan länge förstås…

    • Katarina says

      Men tack. Jag kan bara stämma in på att torkad frukt och ägg räddar mycket. 🙂 Men har kommit på att den där torrmaten också är bra att ha med. Den räddar också sjukt mycket. Perfekt med näring i dem. Dyra, men svinbra.

  2. Jag är nog ganska anpassningsbar tror jag. Det kan gå väldigt lång tid innan jag äter om jag bara håller mig sysselsatt även om det ibland kan även kan gå alldeles för lång tid emellan måltider vilket egentligen kanske inte är så bra, men har ju samtidigt inga problem med att stanna för lite fika emellanåt. Och hoppas inte Annika läser detta nu men jag är ju definitivt en sån där som lätt kan skippa frukosten till förmån för lite extra sömn.

    • Katarina says

      haha ja jag tror också att du är ganska anpassningsbar tror jag. Nähe, skippar du frukosten. Hade jag aldrig kunnat gissa! haha

  3. Haha- ja att vara resesällskap till en hungrig Katarina är ett eget blogginlägg egentligen. Har aldrig mött någon som äter så mycket och så ofta. Men så är du ju aldrig still, så det går väl åt en del energi.
    ?

    • Katarina says

      hahahahaha. Tack raring! alltså ja, kanske är det så. 🙂 Man blir förvånad över det faktiskt.

  4. Det är du och jag i Alska som kommer ha synkad ätklocka. Det är jätteviktigt för mig att få mat i mig eller snarare min omgivning då jag blir så vass och irriterad om jag inte får snacksa på något.

    • Katarina says

      Ja, kom precis på att jag glömde att boka biljetten hem! I am on it. Men vi kommer definitivt att ha en synkad matklocka. haha

  5. Det är att du skapar dina inlägg såhär som gör att jag läser din blog, trots att jag nästan aldrig reser (i det här skedet av livet i alla fall, i framtiden kanske jag vill ha det annorlunda).
    för även om jag inte intresserar mig så mycket för resor intresserar jag mig för berättelser. och berättarkonsten sköter du så snyggt!

    Gällande maten är jag en ätare av stora mått, fast jag arbetar med något där det ofta INTE är regelbundna mattider. diskuterade med en kollega om detta att jobba sena pass på akuten. han ba: ”man är ju så stressad så man glömmer bort att äta” samtidigt som jag ba: ”Man är ju så stressad så man går och äter hela tiden för att hålla sig på topp.”
    Har även ätit mig igenom mina förlossningar för ”man vet aldrig när man har så ont att man inte orkar äta mer”… (i mitt fall: aldrig).

    nu spårade det men tack för ett till välproducerat inlägg bade avseende bild och text!

  6. Bara jag får frukost är resten mindre viktigt för mig i matväg. Äter nästan aldrig lunch när jag reser. Blir något på språng t.ex frukt, nötter eller på sin höjd en smoothie/frappe.

    • Katarina says

      haha. både kräsen och kan hoppa lunch. nooo. Näe men jag kan också dra ner på maten i t ex varma länder. Då kan det bli massa mat sent osv och inte lika stort behov av massa mat mitt på dagen precis. Äter mer här i kalla länder. :/

  7. Du sätter fingret på ett lika viktigt som riktigt problem. Nalles citat om det storslagna ögonblicket precis innan man ska få äta honungen träffar så att säga mitt i nyllet. Det för mina tankar direkt till ett samtal med Torgny Lindgren som tycks hålla med! Läs mer om dessa tankar om mat i helgens kåseri:
    http://upptacktsfard.se/2018/03/04/kaseri-resebaksmalla/
    För egen del är vi i många stycken som du, i varje fall i längtan efter mat. Även våra ryggsäckar bågnar av medhavd för att stilla denna städse pockande drift. Ändå med ett visst förbehåll (som förbryllar oss): Ju längre vandring desto mindre hunger. Och ju närmare kylskåpet hemma desto glupskare aptit. Förklara det du som kan!

    • Katarina says

      Haha men tack! Torgny Lindgren har rätt. Det är mycket suget som gör det mer än den verkliga hungern. Kanske i månget fall känslan av det låga blodsockret. Kanske hänger de ofta tätt ihop. Så fint inlägg ni hade skrivit. Kunde inte kommentera men skrattade gott åt det propplösa badkaret och att ni aldrig ätit en färdig lasagne innan. ?

      • Vad kul att kunna bidra med ett gott skratt! Mindre skrattretande är när tekniken inte fungerar. Av någon anledning går det inte att kommentera just det inlägget, men alla andra. Men i bästa fall lyckas vi lösa även det problemet framöver.

  8. Jag är en sån som kan glömma bort att äta 😛 Men sen jag började jobba heltid så blir jag faktiskt lite hungrig ibland, men äter jag inte då så går det över av sig själv, möjligtvis att jag blir lite mer sötsugen då 😉

    • Katarina says

      haha, jo det kan väl jag också, iofs. haha 😉 typ när jag är flygrädd eller på annat sätt lite sjuk. haha. då kan jag glömma bort. men endast då!

  9. Jag älskar mat, särskilt efterrätter. Det finns det alltid plats å tid för. 😉
    Hemma har jag väldigt fasta tider för när jag äter, det vill säga tre gånger om dager, vilket har med jobb och träning att göra. Men på helger försvinner de rutinerna helt, då blir det bara brunch och middag. Och när vi reser är det lite åt samma håll, mat oftast två gånger om dagen. Men sen slinker det rätt ofta ner en juice, frukt eller en kokosnöt däremellan. Och skulle det bjudas på mer så tackar jag inte nej. 🙂

    • Katarina says

      Haha ja alltså mat är
      Livet! Kokosnöt har jag nog aldrig ätit tror jag. ?

  10. Kul inlägg! Jag klarar mig på nötter och sånt ganska länge och de finns i tillräcklig mängd, är relativt beroende av blodsocker men glömmer det lite för ofta och inser det ofta efter en onödigt snäsig kommentar till någon samresande person

    • Katarina says

      Ja det är ju det där när man glömmer bort det som snart förvandlas till en katastrof. ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *