Sitter i skrivande stund vid mitt skrivbord och solen skiner skirande in mellan bladen i träden utanför. Jag älskar sol, men jag älskar nog dimma ännu mera. Det har varit en lång arbetsdag och det är skönt att komma hem, slå sig ner på sin skrivbordsstol med en kopp varm te, sortera bilder, redigera och andas ut.

En liten stund har gått sedan fotokollot i Vejby strand. Bilderna har fått sjunka in. Ett tackkort från Annelie som håller i kollot damp ner på posten idag, med en gruppbild vi fotograferade med min självutlösare en dag när det var soligt. Men i Vejby strand, där fick jag också min dos av dimma en vacker grådisig morgon.

Vid första anblick ser inte dimman så mycket för världen ut, grå, tjock, mjölkig och vit. Men ibland är det bra att trotsa magkänslan (bara rekommenderat ibland) och gå ut och fotografera ändå. Kanske lättar dimman upp, kanske inte. Kanske blir bilderna fantastiska ändå.

I Vejby strand möter jag Jenny nere vid strandbanken och jag ber henne fota mig när jag går i dimman. Jag glömmer ofta bort det när jag är ute, att fotografera mig själv, menar jag. Och Jenny gör det så himla fint. Med Jenny blir det avslappnat.

Tack för den fina tiden i Vejby strand och tack Jenny, för de vackra porträtten på mig.

Katarina

Foto på mig: Jenny Drakenlind