Island, Natur
comments 24

Genom svindlande isländska landskap till häst

I samarbete med Guide to Iceland.

 

Med vinden i håret galopperar vi, Elvis och jag, över sanden. Vattnet stänker i ansiktet och det märks att han älskar det när han ökar takten.

  islandshastar-2 islandshastar islandshastar-3

 

När jag var ung hade jag under många år egen häst. Min stora passion i livet var att vara i stallet, umgås med hästarna och såklart att rida. Fortfarande när jag tänker på mina ungdoms turer längs sjöar och genom djupa småländska skogar blir jag alldeles varm i hjärtat. Jag känner doften av hästen och känslan av vinden i håret när det varma sommarregnet gör sig påmind på mina armar. De oändliga turerna genom i skogen som brukade vara min vardag har etsat sig fast i mitt hjärta.

islandshastar-5 islandshastar-4

 

”Hej, det här är Elvis, han är 20 år och han kommer göra precis som du vill”.

Tanken slår mig vid tillfället att det vore en bra egenskap hos en man.

Islandshästen har funnits på Island i över 1200 år och islänningarna håller islandshästen i vördnad. Det märks på sättet islandshästen behandlas, som en individ, som får gå vild i flock och som blir presenterad för sin nya vän, ryttaren, precis som det ska vara.

 islandshastar-6

En fartfylld galopp över gyllene sand vid Stori Kambur

På Island och halvön Snaefellsnes tar vi en tur ut på den vackraste av sandstränder jag någonsin stött på. En strand jag som liten bara drömt att få galoppera på. På hästryggen känns stranden evighetslång och böljande och det enda jag ser över min lilla Elvis fluffiga lugg och pigga öron är ett böjande slätt landskap och ett oändligt hav.

.. det känns som att jag sitter på Aladdins flygande matta

Elvis är snabb och pigg och vill springa fort. När de andra hästarna går över i galopp fortsätter först Elvis att tölta och det känns som att jag sitter på Aladdins flygande matta. Det gungar lite men mycket mer än så är det inte. Plötsligt går Elvis över i galopp och stranden svischar förbi. Vi galopperar genom vattnet och vattnet stänker upp i mitt ansikte. Jag ler fånigt och känner glädjeruset sprida sig över ansiktet. I snabb galopp känner jag att jag lever.

Vi stannar till på en strandremsa och väntar in de andra som kommer i lugnare mak längs vattenlinjen. De dramatiska bergen tornar upp sig i bakgrunden och skriver under på den gudomliga atmosfären. Hästarna får sig en stunds vila och snart går deras hetsiga andetag över i lugna djupa sådana. Elvis skakar på sig och talar om att han åter är redo för nästa fartfyllda äventyr.

islandshastar-7islandshastar-8islandshastar-14islandshastar-10islandshastar-11islandshastar-12islandshastar-13

Fisksoppa till vackra svart klippor

Snaefellsnes brukar i folkmun kallas lilla Island. Här finns det mesta av islands varierade natur, även en glaciär. Halvön har söta byar, vita kyrkor och svindlande klippor med ett brusande hav. Längs stränderna finns sälar och Lunnefågel, känd av många som Puffins. Vägarna är snirkliga och dramatiska och att köra genom ön innebär att man kör över de vackraste av berg och dalar. Man vill bara stanna och fota överallt. Här på västra Island finns möjligheten att hitta en liten bit Island i varje hörn.

Så snart mina fötter åter landar på marken börjar magen att kurra. Guiderna berättar om den godaste fisksoppa och morotskaka som finns i närheten och både jag, Helena och Sofia lyssnar ivrigt. Morotskaka. Fisksoppa. Efter en lång ridtur må det vara de mest magiska ord man kan höra. Från en kaffeberoende till en annan så skulle det också smaka gott med en kaffe.

I Hellnar ligger Fjöruhúsid cafe och restaurang just vid en dramatisk klippa. Här lagas den ljuvligaste av fisksoppor och smarrigaste av morotskaka. Här stannar vi för en stunds vila innan vi fortsätter vår färd runt halvön.

Katarina

islandshastar-15islandshastar-16islandshastar-17islandshastar-18islandshastar-19islandshastar-20islandshastar-24islandshastar-21islandshastar-22islandshastar-25islandshastar-23islandshastar-26

 

Kika gärna in på Guide to Icelands hästridningsturer här. Vi red på gården Stori Kambur.

Detta inlägg skrivs i samarbete med Guide to Iceland. Text och åsikter är som vanligt mina egna.

24 Comments

    • Katarina says

      Ja jag är ute på vift mycket. Har du någon blogg nu? Skulle vara kul att följa dig mer men följer ju såklart på Facebook 🙂

    • Katarina says

      haha ja du! Workshop i redigering, det vore något.. 😉 Vi får ha tjejkväll i Kristianstad nästa sommar och så kör vi workshop i redigering samtidigt. Kan bli intressant! 😉

    • Katarina says

      Ser ut som jag missat denna kommentar. Min app slutade funka men nu verkar den vakna till liv 🙂 Har skrivit ett inlägg om redigering till Kiliaro. Hojtar när det blir publicerat!

    • Katarina says

      Ja Island i mitt hjärta! Verkligen ett ställe att återvända till gång på gång. 🙂

    • Katarina says

      Har visst missat att svara! Ja vi ska ju åka till Lofoton eller?! 😉 det verkar som att jag kommer iväg till svenska lappland i jan eller feb. Skulle passa med lofoten då. Vill du med?

  1. Vilken drömdag! Jag drömmer just om den där galoppen över stranden, behöver dock lära mig galoppera först;) Som vanligt ljuvliga bilder, redigerar du i vsco?

    • Katarina says

      VSCO? appen? Ja i telefonen gör jag det ibland eller LR appen. Jag redigerar annars i Lightroom (Photoshop) på datorn i normalfallet. Tyngre redigering i Photoshop. Jag behöver dock väldigt sällan använda Photoshop.

      Jag har en sparad redigering jag använder till bloggen som jag lägger på alla bilder. Det är mest korrigering av ljus och skuggor och att bilderna håller en lite varmare ton rakt genom. Sen redigerar jag en och en lite grann om det behövs. Men ja, snabb redigering. Jag vet hur jag vill ha det 🙂

  2. Wow, alltså. Wow. Helt fantiskt, ja, bortsett från hästryggen då, den vill jag inte byta mig till. Men titta på dem på avstånd går alldeles utmärkt!

  3. Vilka vackra bilder och så härligt det låter! Jag red också när jag var liten. Kan sakna det ibland, turerna på hästryggen genom en varm och sjungande skog. Doften av häst och närheten till djuret, den lena mulen och den yviga manen. Jag slutade som trettonåring dock och har inte ridit sedan dess, knappt ens klappat en häst! Men jag tycker fortfarande om hästar. De är imponerande djur och tycks mig så väldigt kloka. Jag skulle nog vilja testa att rida igen, men jag skulle då vilja hitta ett ställe där man gör det lite mer på hästens nivå, rida utan betsel till exempel då det inte går ihop med min syn på djurrätt att stoppa in en metallbit i en individs mun. Vet du kanske något ställe där man kan rida på det sättet? 🙂

    • Katarina says

      Hej! Tack för den snälla kommentaren. Min wordpress-app verkar ha lagt av så jag trodde inte jag hade fått några kommentarer och gick nu in och kollade via bloggen och hade 25 stycken lr nått. Shit. Jag har att svara på!

      Ang hästridning så ägde jag häst när jag var liten i många år och red varje dag.

      Ridning utan betsel finns ju. Det finns ju de som rider helt utan eller med sådant träns som sitter över nosen.

      Dock vet jag inte om det spelar någon större roll djurrättsligt, hästar är ju inridna till att börja med, dvs går under människans lydnad, jag tror inte just bettet gör någon skillnad eller överhuvudtaget gör ont för hästen.

    • Katarina says

      Jag har för mig att jag svarat på denna men den poppade upp som ny kommentar.. lite lustigt..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *