This post is in Swedish- I´m thinking of switching to English since it takes to much time to write in both languages, but haven´t decided yet. I have almost more international readers, why the thought is legit.
Som jag sa igår/förrgår, dags för ett lååångt inlägg med mycket foton om min dag med Martin och hans kockollegor. Vi börjar där vi slutatade, i trappan. Häng med!
Första stopp var Metropolitano till Miraflores där vi skulle möta upp Alejandro och Nazareno.
Martin har klippt sig och det var välbehövt.
Vi gjorde ett snabbt stopp på McDonalds och köpte lite pommes och glass, i väntan på herrarna. Sedan gick vi till en park i Miraflores där jag varit förut men som jag tyvärr inte minns namnet på. Jag tror den heter Parque de 7 Junio (Sjunde juni parken, löst översatt). Där åt vi vår glass och pommes och tittade på folk som bara två lustiga svenskar kan. Halva nöjet när man reser är att titta på folk. Gratis och miljövänligt är det med!
Sen kom Nazareno och han och Martin insåg snart att ingen hade Alejandros nummer varpå ett ivrigt letande i telefonerna uppstod. Jag tog tillfället i akt och fotade istället.
Det har blivit lite kallare i Lima nu, särskilt i Miraflores som ligger vid kusten. Folk bär allt mer jeans och byxor istället för shorts. Ett lyft för modet då jag inte är så mycket för sandaler och shorts egentligen.
I Parque de 7 Junio bor det mycket katter. Någon matar dessa katter med torrmat i burkar, vem vet vi inte. Däremot berättade Luz, en släkting till Elia som bor i Miraflores att kyrkan som ligger bredvid parken tar hand om katterna och om man vill kan gå till kyrkan och adoptera en katt. Men om jag ska vara ärlig verkar det inte nödvändigt med tanke på hur nöjda de flesta katterna verkar vara med parken och all uppmärksamhet som t ex från flickan med katten.
Flickan såg mig fota och bestämde sig för att hon nog ville vara med. Hon satte sig ner och drog till sig katten som lugnt fortsatte att sova som om ingenting hade hänt. Jag fotade glatt och tackade, för hur ofta kommer någon fram och vill vara med på foto? Inte ofta.
Sen kom Alejandra och iväg bar det. Från vänster vill höger, Martin, Alejandro och Nazareno, tre kockar på Astrid y Gaston. Martin från Sverige, Alejandro från Puerto Rico/ boendes i New York och Nazareno från Uruguay.
Vi gick först mot Larcomar och sedan längs strandpromenaden. Ingen visste nog egentligen vart vi var på väg men killarna ville äta något.
Så kom en parkvakt på Segway.
Alltid när man är i storstäder blir det otroligt mycket promenerande och letande. Det är fortfarande lite oklart för mig och Martin hur man på enklaste sätt tar sig ner till stranden från Miraflores. Men just denna dag var det ändå mycket dimmigt, varpå stranden aldrig blev aktuell. Lima är känt för sina små mikroklimat. En plats i Lima kan alltså ha ett annorlunda väder från ett annat. Vi bor i Independencia och där sken stolen starkt när vi åkte. När vi kom till Miraflores var det betydligt mycket svalare, lite sol för visso förutom vid stranden där solen lyste med sin frånvaro.
Efter en stund bestämde vi oss för att vi skulle ge oss in till Chinatown i en annan del av Lima. I Chinatown letade kockarna lämplig restaurang, som bara kockar kan. Jag hängde mest med. Vi hittade sedan lämplig restaurang där maten var jättebra. Jag har ännu inte ätit Chifa, Limas kinamatskoncept, och blivit missnöjd, så det är bara att hugga närmaste Chifa princip var som helst. Det man möjligtvis ska kolla efter är priset, då det varierar.
Välfyllda med mat fortsatte turisterna en tur i centrala Lima från Chinatown mot la iglesia (kyrkan) San Fransisco.
La iglesia San Fransisco. Precis som alla andra katolska länder såsom Spanien eller Italien är kyrkorna fantastiska. Denna kyrka är beläget i det historiska centret i Lima och omfattas således av UNESCOS världsarvslista. Centrumet lades till 1991. Kyrkan började att byggas 1673 och har sedan dess utstått mycket jordbävningar. Arkitekturen är typiskt spansk barock eller estilo de kolonial, som jag brukar säga på min något fattiga spanska.
Utanför kyrkan köpte Martin ett rosario, något han sparar från våra resor som en souvenir. När jag var i Italien köpte jag ett till Martin i vatikanen.
Från Plaza de Armas eller som det heter idag, Plaza Mayor (huvudtorget), kan man åka häst och vagn. Mysigt ser det ut och vacker är hästen. På Plaza de Armas ligger katedralen och regieringspalatset, för att nämna något och såklart uteserveringar. Runt om finns allt det där nödvändigt turistiga. Plaza de Armas är den plats där Francisco Pizarro grundade staden. Torget har en blodig historia då det varit plats för avrättningar av de som dömdes under inkvisitionen men här uttalades också självständigheten den 28 juli 1821. 28 juli är numera Perus nationaldag.
Efter att ha besökt kyrkan där vi skulle ha gått på guidad rundtur i katakomberna som ligger brevid, men var 15 minuter för sena för sista turen, fortsatte vi mot en buss som skulle ta oss upp till korset San Christobal som ligger på ett av bergen i området Rimac i Lima.
Här är bussen som tog oss till San Christobal för ca 5 sol per person (1 sol är ca 2,3 kr), avgång nära Plaza de Armas. Bussturen i sig var en upplevelse som jag inte rekommenderar för den som är höjdrädd eller rädd för hetsig trafik. Precis som det går att läsa på många resebloggar och resesidor är vägarna och trafiken i Lima och Peru fruktansvärd och på äldre dagar har jag blivit en något mer försiktig person. Resan upp till San Christobal korset innebär en hög stigning.
Men det är det så värt när man väl kommer upp till San Christobal för utsikten går inte av för hackor. Man behöver inte betala mer när man väl är på plats utan det är bara att fota loss och det är precis vad jag gjorde.
Korset är av historisk betydelse och är relaterad till när spanjorerna erövrade Peru från Inkafolket. Spanjorerna placerade ett träkors på kullen som heter San Christobal och är en del av anderna, varpå Inkafolket krossade korset under belägringen av Lima 1536. Den först söndagen i maj utförs en årlig pilgrimsfärd till korset.
Mer än en ny facebook profilbild fick vi till.
Finn fem fel..
Jag är övertygad om att Lima borde marknadsföra sig som kärleksstaden för kärlekslystna par världen över.. Kärleksparen finns överallt och inte bara i Parque de la Amor i Miraflores. De sätter en särskilt prägel på staden och man känner sig extra kärleksfull själv när man ser dem.
Korset, San Christobal lyser upp hela Lima på nätterna.
Lima ligger vackert mellan små berg, avlägsna ättlingar till Anderna. Man får en extra tydlig bild när man kommer upp en bit.
Alejandro och Nazareno fryser lite. Jag och Martin är medvetna om att det har blivit kyligare och packar med oss kläder för att vi ska kunna stanna ute längre. Vi har från centrum i Lima, minst 30 minuter hem och ofta mer varför förberedelse är a och o.
Lima är en väldigt grön och färgglad stad, något jag inte känner att jag lyckas göra riktigt rättvisa med mina foton ännu. Jag jobbar på det men här är några smakprov på de träd med vackra blommor som finns överallt.
On top of the world.
När bussen stannade på väg tillbaka från San Christobal stannade den vid en matmarknad/ foodfair. Här kan man äta all typisk streetfood från Lima såsom tamales och cuy (marsvin). Men de hade också ett stort efterrättsbord något Peru är riktigt duktiga på med diverse Limepajer, chokladtårtor och fruktpureer med mera. Och här smakar efterrätterna lite bättre bara. Det har troligen så klart att göra med de fantastiska frukterna och annat som vi inte har i Sverige, men också atmosfären och sorlet från folket som är ute på söndagskvällen för att äta streetfood gör sitt därtill.
Vi avslutade kvällen med en öl och tog sedan Metropolitano, det finns en station nära Plaza de Armas, Jiron de la Union tillbaka till Independencia och vårt hem dessa tre månader.
Pingback: Länge leve kläderna- i Peru | Katarina Wohlfart
Pingback: 10 things to do in Lima- post 6- Government Palace and Plaza de Armas | Katarina Wohlfart