Resor
comments 18

Pass, p-piller och pesetas- Preparations for the trip to Peru.

Är det någon som hört uttrycket De tre P:na (pass, p-piller och pesetas) och att det är det enda som behövs för en resa, allt annat klarar man sig utan? Det var iaf något som mina fastrar och farmor brukade säga när jag var liten och vi reste till Grekland och London bland annat.

Yiannis, Johannes och Jag på Sightseeingbuss i London.

Jompa, Jag, Christina (faster) och min mammas rygg. Vi får anta att det är Marie-Louise (faster) bakom kameran.

Johannes, Pappa, Jag, Mamma och Marie-Louise längst till höger.

Jompa, Michael Jackson och Jag på vad jag får anta vara Rock Circus i London.

5

Jag och Jompa, lite yngre, lite tröttare.

HH7A5380HH7A5379

Gick inför lite reseplanering idag och kom då inte bara ihåg mina fastrars gamla uttryck utan även att allt inte är enkelt när det kommer till reseplanering (!).

Jag känner att jag börjar bli lite tjatig om resan till Peru, men har egentligen inte skrivit något direkt långt inlägg om det innan utan mer nämnt det i förbigående. Min plan för våren och bloggen kommer vara en reseblogg, det blir nog inte så mycket inlägg om hållbar konsumtion eller mode för den delen utan jag kommer skriva om det jag ser och upplever på plats i Peru (och påvägen dit och hem förstås).

Men tillbaka till min reseplanering. Började morgonen d.d med att försöka att få ett till kreditkort till Martin (okej, erkänner, efter 1 timmas sträckläsning av min favoritlektyr för tillfället, Warm Bodies), så att Martin och jag har var sitt kopplat till samma konto eftersom vi delar på de flesta utgifterna. Blev såklart runt-skickad i absurdum över teletonen tills det att jag fick svaret ”Det gör inte vi på helgen, utan du får ringa på måndag”. Haha, typiskt Sverige tänkte jag i mitt stilla sinne, att ha så o-logisk service som det bara går, att göra bara vissa saker på helgen fast att man troligen kan göra det jag frågar om, bara av ren princip.

Under tiden surfade Martin runt internet för att försöka hitta en liten present till sin farfar som han inte sett sedan han var barn och till sin kusin som jag inte vet om han någonsin har träffat. Jag tror han gick genom hela coolstuff.se utan någon vidare framgång. Det är svårt att köpa just presenter när man ska resa iväg. Presenten ska vara liten för att den ska få plats i resväskan, den måste tåla resan och den ska betyda något vilket tycks vara oförenligt på något sätt.

Jag har nu släpat fram deklarationen för att göra reseavdrag från föregående år och tänkt att kontakta försäkringsbolag för att försäkra min kamera som om jag har otur säkert blir av med i Peru. (Bör ta med min andra kamera som back-up, bra att komma ihåg, check).

Såklart har fjärilarna i magen har börjat att visa sig. Som tur finns alla reseforum där ute med mängder av hjälp inför något så stort som en resa till Peru och där kikar jag in titt som tätt. T ex, vad kostar en pizza? Otroligt bra och viktig info.

Kommer på mig själv med att titt som tätt stå och stirra på vår världskarta i köket. Det är en gammal skolkarta som jag fick från arbetsmarknadsenheten i Munkfors. Det är roligt att titta på den och inse att den faktiskt har använts. Kika särskilt på den svenska flaggan uppe i högra hörnet där barnen har pekat med sin fingrar så att den är alldeles utsliten. Myser varje gång jag kikar på den! Utöver världskartan på väggen har vi också en jordglob, en sådandär gammal som man stoppar en lampa i så ger den ett fint mysigt jordglobssken. Den hittade Martin i källaren, lyckos oss så var det någon som ville slänga en jordglob precis när vi flyttade in förra året.

HH7A5334 HH7A5331 HH7A5354

Utöver jordgloben fyndade jag en gammal resväska på loppis/second hand Companiet i Hällefors, en dag när jag kilade ner efter jobbet förra sommaren. Den kostade 40 kr och både jag och Martin älskar den. Vi slåss om den ganska ofta när vi ska åka iväg men tyvärr får vi nog inte med den till Peru eftersom den är mer av en weekendbag, vilket alla stickers på den vittnar att dess förra ägare har använt den till. Kollar man noga på dem ser man att dess ägare troligen har varit i alp-regionen, Tyskland, Österrike, Schweiz eller Belgien på de flesta resorna. Jag tycker om att fantisera kring gamla saker och just om denna tror jag att det var en man med en sommarhatt och beige kostym som använde väskan när han åkte tåg genom Tyskland på sina upptäcktsfärder.

Tyvärr måste jag återgå till verkligheten och sluta drömma och verkligheten ser ut såhär, minusgrader och snö. Men vetskapen om att det är 23 grader i Peru, kl 5.00 på morgonen gör bördan lite lättare då det nu bara är dryga 3 veckor kvar innan vi åker.

Katarina

HH7A5347

 

Fick en liten uppdatering från min faster och det var Margit, min mormors syster som brukade säga detta uttryck och det korrekta uttrycket var lite annorlunda, pass, pengar och piljett. Inte alls som jag kom ihåg det. Undrar vart jag fick p-piller och pesetas ifrån?

18 Comments

  1. Åh så spännande med resa! Längtar tillbaka till sydamerika just nu, lyssnade på en föreläsare från chile igår… Och riktigt snygg väska 🙂 Avis på resepirret!! Ha en underbar resa, ser fram emot reseinlägg!

    • Nice. Har du bloggat något när du var i Syd-Amerika/ har några bilder därifrån man kan få se? Ja det är så himla mysigt med resepirr. En liten ovanlig känsla, svårt att ta till sig att man ska åka snart. Många hade nog börjat att packa redan nu, men jag är mest i fasen av att förbereda studierna. Om jag känner mig själv rätt blir det panikpack två dagar innan! 🙂

        • Ah nice. Fick du kameran stulen? Just det är en min farhåg. Ska ringa och fixa en extra försäkring till min pga detta. Jag har rest mycket som mindre men har inga bilder nästan för jag hade ingen kamera eller använde inte kameran så mycket men som sagt, man har bilderna inom sig.

          • jag var sjuk, hade haft magsjuka sista dagarna och ville bara hem, och la allting i en dålig väska utan att ens ta ut minneskorten… så det var puckat mest. Borde plastat in väskan. De sprättade upp den twice under resan. första gången tog de inget. andra gången allt.

          • ja alltså räkna med att flygpersonalen gör det! Jag vet att det låter sjukt och jag flög med Delta, inget pyttelitet inhemskt med ingång från baksidan liksom… Så ta det säkra före det osäkra och ha minneskorten i typ en hemlig magväska där du har passet!
            Var där i drygt 3 mån, främst i Ecuador 🙂 men gick inkaleden i Peru, var några dagar i Bogotá i colombia och två veckor i dominikanska republiken och kitesurfade

          • Härligt. Hur var det att gå inkaleden/ tog det lång tid? Ja vi ska direkt till släkt i Lima och stanna där, men sen ska vi nog flyga inrikes upp och kolla Machu Picchu iaf. Vi ska inte ha back-packer ryggsäckar iaf utan plastväskor så vi får hoppas att de inte sprättar dem och jag brukar ha kamera i handbagaget samt dator så vi får hoppas att det går bra. *peppar peppar*

          • jamen riktiga väskor är bra! Jag hade en tyg köpt på nån marknad och en backpackerryggsäck… med fjuttiga hänglås. Kan riktigt se framför mig hur de bara hånflinar åt hänglåsen när de sprätter i tyget på sidan…
            Jag gick en resa och det är väl att rekommendera om ni inte vill greja rätt mkt med papper själva? Och isåfall tar det ju så lång tid man väljer 🙂 jag gick i 5 dagar och tyckte det var lagom! Finns många olika vägar så det går att gå snabbare och längre också. men det går även åka tåg från cuzco direkt till machu picchu. Går du med en grupp finns ofta bärhjälp så då behöver man inte ha så mycket med sig, rätt skönt! (och lyxigt på ett lite dåligt-samvete-sätt…)

          • Aha. Spännande. Min sambo har hört att det ska vara farligt att gå inkaleden så han är inte så på, men jag är rätt sugen. Det finns massa att se antar jag? Man behöver kanske ett par rejäla vandringskängor också? Har inte gått någon vandring så ursäkta frågorna, men hur mycket kräver det? Massa kondition eller?

          • njae, men ett par bra skor att gå i åtminstone! Alltså ja, det kan nog vara farligt. Jag skulle nog välja att gå med en grupp om jag var ni, det är inte ens alla som får gå det är stängt vissa vägar, de renoverar, man behöver tillstånd m.m. så ävne om det känns dyrt så är det otroligt smidigt och värt att gå med en guide och grupp. Jag gick med ”gap adventures” och var helnöjd! Finns många många företag, kolla med t.ex. kilroy vad de rekommenderar 🙂

          • tack för tipset. hade verkligen inte tänkt att gå själv. haha 🙂 Det ska jag kolla, men det blir längre fram, typ i maj troligen.

    • Haha. 🙂 Well. I try at least. Love love love to travel. I wan´t to go to New Zealand, Russia, USA (again and again), France and so much much more.

  2. När åker du? Härligt! Åkte runt 1987 – fantastiskt. Flera hotellgäster blev bestulna i Lima dock. Tyvärr hade jag inte kamera…min man tog diabilder. Ser fram emot resebloggen!

  3. Pingback: Going to Porvoo with Svenska resebloggar and #travelhouseporvoo in September. | Katarina Wohlfart

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *