Om varför det är viktigt att lära sig saker utantill och varför det inte räcker med att ”googla”

Minns ett inlägg en kär gammal kollega gjorde om hennes barns ifrågasättande av (om jag minns det rätt) läxläsning och varför man ska behöva lära sig saker utantill. Dottern ansåg något i stil med: ”det är ju bara att googla”. Jag kommer ihåg att någon annan i följande diskussionstråd inte alls höll med dottern medan jag kände att jag spontant höll med henne. Det är en ny generation nu- Denna generation vet hur man söker på internet och vet man det, då har man all potential att bli framgångsrik i vad man än tar sig för, var mitt argument. Jag måste nu tyvärr krypa till korset och erkänna för världen att jag hade fel.

Jag upptäckte detta för någon vecka sedan, mitt i artikel- och pmskrivande. Åtagande som jag aldrig hade klarat utan Google. Det var en djupare reflektion över Google och dess användningsområden som slutligen gjorde att jag kom till denna insikt.

Allting vi (på mitt masterprogram) skriver skrivs på engelska, hos mig ett relativt limiterat ordförråd varpå Google Translate och diverse websidor om engelska synonymer blivit högst användbart. Jag har t o m använt Google Bilder för att söka upp hur synonymerna ser ut på bild för att vara säker på att det är rätt ord jag använder. Google Schoolar och Google Books kom till användning under pm-skrivande och annars är jag flitig användare av Google News. Men med tanke på hur mycket jag använder dessa verktyg, hur skulle jag klara mig utan Google?

Det är en läskig tanke att ett företag kan styra så stor del av våran vardag. Eller som en engelsk journalist vid namn Henry Porter beskrev Google i en artikel i Observer, Google som ett World Wide Monopoly. Ett företag som har alla verktygen man kan tänkas behöva och som t o m finns i länder som saknar något så grundläggande som demokrati. Jag måste ju säga att jag älskar mitt Google men vad tragiskt är är att Google konkurrerar ut mångfalden med allt vad detta innebär.

Det kanske känns långsökt idag, men att Googla fram information skapad av medborgarjournalister, utlagt på Twitter etc, istället för att läsa tidningar, innebär ett hot mot demokratin långsiktigt då traditionell journalistik har ett kall att vara en vakthund gentemot regeringar, genom kvalitativa granskningar, och se till att medborgarens synpunkt blir hörd. Men dessa granskningar kräver läsare. Risken med medborgarjournalism är att man inte anammar detta journalistiska kall (inte så troligt att man kan detta på grund av brist på resurser) och att den traditionella journalistiken således till resultat av detta urholkas och försvinner.

Vad ännu värre är är att ungdomar idag ibland har svårt att förstå vikten av att lära sig saker utantill, pga av Google. ”Äh, jag Googlar något om jag behöver det”, är ett vanligt argument i dagens samhälle. Men är det verkligen så enkelt? Om man inte har någon kunskap om samhället, de politiska spel som pågår, vad det finns för politiska partier etc, då blir det svårt att ifrågasätta och utmana de som styr. Ett demokratiskt samhälle är byggt på att vi IFRÅGASÄTTER. Det är vår PLIKT som medborgare. Men för att utföra denna medborgerliga uppgift måste man ha någon typ av bakgrundskunskap för att veta vad man letar efter och för att överhuvudtaget kunna se de samspel som sker och ha förmågan att ifrågasätta sittande politiker och beslut. Om man inte är upplyst som medborgare lär inte google hjälpa heller. Här behöver vi bakgrundskunskapen. Pontus Wasling, hjärnforskare, intervjuad i DN pratar mer om detta och säger  ”Einstein hade inte kommit på relativitetsteorin om han inte varit envis och tragglat vidare. Google hade inte löst problemet åt honom.” Framför allt menar han att det kräver tragglande och att ha en minnesbank med faktakunskap, som namn på alla svenska landskap, för att så småningom erövra förmågan att se helheten, sammanhang och för att kunna dra egna slutsatser. För en redan upplyst medborgare, där finns styrkan i webverktygen för att skaffa sig ännu mer kunskap och kompetens att ifrågasätta, men för att bli upplyst, behöver man kunna rabbla svenska landskap utantill. Det är den bittra sanningen.

Någonstans i detta långa blogginlägg, finns anledningen till varför man ska göra sina läxor. För google lär inte hjälpa, när man inte har kunskap nog att veta vad man ska skriva i sökrutan.

Katarina

3 Comments

  1. Pingback: Det räcker inte med att Googla | Christer.L.Hansson

  2. Att använda ett uttryck som ”riktig journalistisk”, och att antyda att man inte bör vara minst lika kritisk mot denna ”riktiga” journalistik är lite knepigt, tycker jag.

    I övrigt håller jag dock med och tror att de som skaffar sig kunskap från alla källor de kan (vare sig det vara internet, tidningar, böcker, filmer eller tv) har en större chans att skaffa sig en sannare bild av omvärlden.

    • Jag ändrade till traditionell journalistik efter din synpunkt för min tanke var inte att få det att låta som du nu skrev det. Jag tycker medborgarjournalistiken som ha äntrat 2000-talet med sociala medier är av högsta betydelse, tom har förbättrat yrket (men detta är en lång egen diskussion), men något som är bra kan också urholka något annat som är bra. Tanken vara att visa parallellen mellan kvalité (traditionell journalism) och kvantitet (medborgarjournalism) och att om man bara förlitar sig vad som skrivs av medborgare, t ex twitter, riskerar man att de traditionella granskningarna försvinner. Det är ju inget arbete som inte medborgarjournalister kan göra såklart,men ,jag tro det kan bli svårt på grund av resurser.

      Jag tycker fortfarande google är bra också, men att de också urholkar andra delar då de konkurrerar ut mer eller mindre alla.. Sedan om det är deras fel eller inte, låter jag vara osagt.

      Sen funderar jag på, vart antyder jag att man ska vara okritiskt mot traditionell journalism?
      /Katarina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *