Resor
comments 16

Livet i stiltje

Jag har inte bloggat på länge, jag blir mer och mer medveten om det. Är det nu jag slutar eller är det början på något nytt? Tappade jag lusten eller var det något annat? Jag har med tiden inte lyckats sätta fingret på varför det blev så och kanske spelar det ingen roll nu. Det var långt innan det som nu är ändå.

En annan tid kom och vände upp och ner på allt det gamla, det världsliga. Virus-tiden. Jag måste erkänna, jag trodde aldrig den skulle komma.

Det nya hemma med den nya familjemedlemmen och den mycket gamla tapeten som trillar av i små flarn.

Jag ser mig själv i spegeln på morgonen och tänker att nu har jag all tid i världen för rannsakan kring det där som är viktigt i livet. Jag är ju ändå mest hemma. Hemma i Högdalen. Har jag sagt att jag flyttat?

Jag tänker att jag ska kunna fundera mig fram till bästa väg att gå. Men ack den näsbränna som följer vid blotta tanken. Livet har nog aldrig varit så komplicerat som nu och så enkelt på samma gång.

I virustider sköter sig livet självt. Allt mer stiltje upptar tiden och den fylls av det vardagliga, det som tidigare var en parentes. Att klä på sig och att gå till jobbet när man helt plötsligt inte ska ta tunnelbanan man flyttat till, nu bara vid yttersta nödvändighet. Att handla, att hamstra och att laga mat sker helt plötsligt alltid. Grönsaksbuljongen är tillbaka på affärshyllorna men nu är jästen slut.

Nisse

En amerikansk hemmafrus perfektionism hägrar i periferin när jag sparar recept i Ica-appen, bakar hallongrottor och gör vatten till kaffet i den mintgröna vattenkokaren. Kaffet droppar ner genom tratten och landar på botten av bersåkannan när solen skimrar in över mitt alldeles egna vardagsrumsgolv och Nisse tuggar på sin äppelbit. Ljudet av ett äpple i en kaninmun är svårt att återge i text, men det låter lite krasigt och blött, på samma gång.

Det kom en ny liten familjemedlem i januari till mig och till Erik, som nu bor ihop på riktigt. Jag har nog aldrig presenterat honom, inte Erik alltså, utan den nya. Han heter Nisse och är brun och fluffig och älskar sitt morgonäpple. Helt ovetande om dessa tider gnager han på våra flyttkartonger och lever om så snart jag fyllt hans kaninpalats med ny gyllene alspån.

Du som har följt mig ett tag, kanske kommer du ihåg min gamla kanin Skugge som jag fortfarande saknar varje dag?

Jag jobbar hemma från strykbrädan, jag och Erik spelar squash varje dag och jag har träningsvärk hela tiden. Bristen på social kontakt och att inget särskilt händer får oss att göra mer av just det. Vi ser på morgonserier, just nu Tales from the Loop, löst baserad på Simon Stålenhags fotografier som hänger på väggen och melankolin adderar.

På promenad i Västerort.

Livet i stiltje är såhär.

Katarina

16 Comments

  1. Så fint att höra dina ord och se glimtar från ditt liv igen! Saknar dina blogguppdateringar men förstår ju, och känner igen mig, i det där med lusten och livet och allt annat. Kram!

    • Katarina says

      Ja låt oss hoppas livet återgår till det normala snart, till viss del iaf. ⭐️ Hur är det med dig?

  2. Kul att du uppdaterar lite i alla fall 🙂 Kul att du flyttat och söt ny familjemedlem! 😀
    Jag hoppas att du inte slutar att blogga, för jag gillar dina inlägg när de kommer 😛 Men såklart ska man ju inte tvinga fram något 😛

    • Katarina says

      Tack. Nej jag ska försöka komma igång igen. Lusten att fotografera har återkommit med besked kan jag säga. ?❤️ Det är härligt det med.

  3. Förstår dig, jag har inte heller skrivit blogginlägg i närheten av lika mycket som jag gör i normala tider, när man fortfarande fick resa och det fortfarande kändes givande och roligt att blogga om just resor. De få inlägg jag skriver läses inte heller av lika många som förut, så det känns aningen meningslöst just nu. Kul att få läsa om er nya familjemedlem ändå, han är ju extremt söt!? Försöker tänka att ibland kanske det kan vara bra att få uppleva hur livet är när det är som allra enklast, att man får vara glad för det man har och det (lilla) man kan göra, och att man har tid att tänka på vad som faktiskt är viktigt. Jag hoppas att du får tillbaka blogglusten när denna annorlunda situation avtar och sakta återgår till någon form av normal värld.❤️

    • Katarina says

      Ja. Nej de flesta har nog påverkats av läget på ett eller annat sätt. Man har liksom inte så mkt att säga plötsligt. Men orden kommer tillbaka. Resglädjen likså, får vi hoppas.

  4. Whoop whoop! Välkommen tillbaka då. Kul med ny kanin och ny lägenhet också, grattis till det 🙂 Vad för slags ras är det? Har spanat på tales from the loop men ännu inte börjat kolla, får kanske göra det nu då. Jag längtar till att vi också flyttar, vilket blir om ett tag….att bo i NYC under en pandemi har visat sig vara en ganska trist historia.

    • Katarina says

      Usch. Jag förstår! Tänker att det verkligen inte är en hit. Vart ska ni flytta?

  5. Elin says

    Glad att se ett inlägg här! & vilket ljuvligt vardagsrum med alla böcker, dröm!

  6. Alltså det här är världens finaste blogginlägg, tack för det. Allt från kaninbilder till alla dessa tjusiga retroprylar i hemmet och så utflykt på det. Kul att du är tillbaka igen, har saknat dina fina blogginlägg.
    kram Linda

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.