Resor
Leave a comment

Avskedsfesten

I Italien läste jag ut nästa bokklubbsbok och just nu har vi läst Avskedsfesten av Anna Fredriksson. En bok jag inte gillade först men sen helt plötsligt fastnade i, sådär att jag längtat hem efter jobbet för att få lägga mig ner och läsa denna i 30 minuter. Älskar den känslan så mycket!

Boken handlar om Rebecca och Jacob, skriven utifrån Rebecca. De har bestämt sig föra att skilja sig och meddelar sina vänner nyheten på den årliga svamp-festen i vännernas stuga, svampgänget, och vad som sedan följer. Rebecca droppar under början av dagen att hon och Jakob ska skiljas och föreslår att de och vänenrna ska fira deras långa äktenskap med denna avskedsfest eftersom de skiljs lyckliga. I en enda lång vardagshistoria får en sedan följa Rebeccas liv efter skilsmässan och vännernas reaktioner. Reaktioner Rebecca aldrig var förberedd på.

”Man vill liksom inte berätta för folk”

Jag måste säga att jag gillar den här boken mycket. När jag själv separerade var jag själv mycket främmande med de reaktioner som följer, som att en hamnar vid barnbordet/singelbordet vid bröllop, inte längre ens blir bjuden på många av festerna man tidigare var bjuden på samt att man tappar en hel radda vänner, de där vännerna man hade som par. Det är precis ungefär det här som händer Rebecca varför det för mig blir mycket igenkänning. Rebecca får ju såklart många nya vänner efter ett tag, singelvännerna som resonerar annorlunda kring livet och som helhet blir hon ju också såklart nöjdare med livet. För trots allt var skilsmässan rätt val även om det är lätt att tvivla.

En rolig sidostory är Rebeccas Tinderdejtande. Något jag själv provat i två veckor och kastat överbord pga så skräckfylld upplevelse. Dock är ju Tindergrejset rätt roligt som resebloggande just pga att man kan kika på filurer dit man kommer. Eftersom jag inte är den som är den så brukar jag tjuvkika på mina vänners Tinder. Men enough om mitt Tindrande. Rebecca stöter såklart på patrull här också, precis som man gör, där ytlighet är boven och där tycke inte uppstår hos Rebecca och när det väl gör det, inte hos mannen. Och är det något jag lärt mig om dejtande så är det att man knappast blir klokare med tiden. Man lär sig spelet, ett spel man inte vill spela och dras med, varje gång.

Avskedsfesten utspelar sig i Stockholmsmiljö bland kulturarbetare, medelklass en ganska välbärgad sådan. Rebecca är runt 50 år och så också hennes vänner. Av detta faktum blir jag lite stressad. Varför är det likadant för Rebecca som för mig i mina tidiga 30 år? Blir det liksom inte bättre? Ja, relationsromaner vidgar perspektiven och ger inte alltid svar på alla frågor en ställer sig. Bokens huvudfråga är ”Finns det lyckliga skilsmässor?” och svaret efter att jag läst den; Jag tvivlar på det. Finns det överhuvudtaget lyckliga separationer är en fråga en kan ställa sig. Även om man är ense är det som att kapa en kroppsdel och hur man än vrider och vänder på det saknas det alltid något där i slutändan, vare sig det var rätt val eller inte.

Katarina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *