Resor, USA
comments 5

Golden Gate i soluppgång – en fotohistoria

Vad händer normalt när man plussar ihop fyra fotografer och en fotogenisk stad?

Jo, fyra personer gäspar i takt när de under tvång måste kliva upp kl 5 för att hinna till en så kallad soluppgång.

Men vad gör väl det när en möts av en vy, sänd från skyarna?

Jag har en blandad förtjusning till städer.

Tycker ofta de är vackra, men svårfotade.

Så att komma till San Fransisco var en glad överraskning.

För kan det bli mycket snyggare än såhär?

Vi var såklart inte ensamma då en radda fotografer och turister joinade oss, bakom stängslet.

För den här vyn, den har du aldrig sett förut va?

Men som den rebell en är, klättrade jag såklart över staketet.

För det här.

Och det här.

Och snart följde fler med mig ner för backen.

Den är allt bra majestätisk, den där bron.

Men vyerna runt omkring, är minst lika bra.

Och den vita staden, där bakom.

Och det turkosblå vattnet med sin Kaliforniska ton.

Tjejerna skruvade stativ som pros.

Och modellade, lika självklart.

Rania vet hur en ska fota självporträtt.

Jag står förundrad bredvid, imponerad över hur bra det blir.

Jag tycker mest det där med stativ är bökigt.

Och hoppar ofta porträtt på mig själv.

För att njuta en stund av atmosfären, istället.

Men inte idag.

Inte när tre andra fotografer är med.

Då kommer en inte undan.

Hej hej fågel, vill du ha kexchoklad?

Ida, Adaras gillar att fota outfits.

Tur för Ida att övervikt inte blir ett problem när en reser på samma flygbiljett.

Det är en utmaning att hjälpa varandra och fota.

Det finns ju så många kameramärken.

Ida & Rania har Nikon och jag & Helena har Canon.

Innan resan är slut lyckas en kanske omvända Ida till Canon istället?

Det var så dags för en sista titt på bron.

Och ett sista porträtt.

Eller två.

Innan Helena skjutsar oss hem till hotellet.

Fast vi kanske tar en titt till?

Och ett porträtt till?

Innan vi vinkar av bron.

Och säger hej till staden.

Tack tjejer för all hjälp med porträtt och en underhållande soluppgång. Det gör vi imorrn igen!

Katarina

Porträtten på mig är fotograferade av Ida och Rania samt med självutlösare.

5 Comments

  1. Vilka mysiga bilder. Och jag älskade bron, att titta på den – den var så mäktig. Vi cyklade ju över där förra sommaren och minns att jag utbrast när jag fick syn på den alldeles för exalterat ”It’s huuuuuge!” och de locals som gick bredvid oss fnissade lite 🙂

    Fint förresten att följa er alla på stories, så bra när bloggar reser ihop <3

    • Katarina says

      Så härligt att cykla över bron! Verkar ju alldeles fantastiskt. Ja visst är det bra när bloggare reser ihop. Så roligt att följa på något vis.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *