Resor
comments 13

Min inre kompass

Jag vet vad jag vill, jag vet vilka val jag behöver göra och jag vet vad mina val kommer att ha för konsekvenser. Jag antar att jag bara är född såhär, med en stark inre kompass som guidar mig i livet.

Även om det här i det främsta är en reseblogg, följer jag ett stort antal bloggar som inte är det, bland annat Frida G Svensson nere i söder, som skriver mycket, och om både det ena och andra. För en vecka sedan skrev hon ett mycket klokt och insiktsfullt inlägg om att lita på sin magkänsla, om sin stabila inre kompass och om hur den leder henne rätt.

När en läser ett inlägg och tänker att det skulle lika gärna kunnat varit en själv hon pratar om, då vet en att man att man måste ge sin syn på saken också.

Min inre kompass

Jag har precis som Frida alltid kunnat lita på att magkänslan kommer att guida mig. I utbildningar, i relationsval och i valen i livet. Jag antar att jag på sätt och vis är född sån. Jag vet vad jag vill, jag vet vilka val jag behöver göra och jag vet vad mina val kommer att få för konsekvenser. Jag har med andra ord en stark inre kompass. Med åren har min inre kompass kommit att bli så pass stark att jag vet vad för väg jag kommer behöva gå innan jag ens kommit till vägskälet. Kanske är det lite tråkigt när en tänker på det så, men definitivt något som skapar en inre trygghet. För med en stark inre kompass kommer en stark inre trygghet som i sin tur gör att man inte längre blir rädd för nya utmaningar. Särskilt inte när en ser konsekvenserna av ens val i förväg.

Att resa och uppleva andra kulturer, att utsätta sig för lite jobbiga och otrygga situationer, att bo själv, att resa själv och att vara själv, stärker min inre kompass och skapar den tryggheten. För precis som Frida säger ”Jag är min egen bästa vän och litar verkligen på mig själv”. Något som också kommer efter många års erfarenhet av att klara sig just själv, att bara ha sin egen axel att luta sig emot och vara trygg med det.

Frida är som jag runt 30 år och det är kanske därför jag också känner igen mig i mycket av hennes ord. Även om den inre kompassen inte har med år att göra, har den med erfarenhet att göra. Att ha haft möjlighet att måtta ut riktningen på kompassen, mista sig på kartan och gå ner i en sankmark när du tror kartan visar åker, att lära sig på nytt hur en ska läsa kartan och försöka igen, stärker den inre kompassen så att den visar rätt i framtiden.

Idag talar min inre kompass om för mig att jag tycker om mitt liv som det är. Jag tycker om var jag är i livet, att vara själv och jag riktigt längtar efter att jag får ge mig ut på solo- roadtrip genom Sverige om någon dryg vecka. Men mer om den resan sen.

Nu vill jag veta. Hur ser du på din inre kompass?

Katarina

 

13 Comments

  1. Ett så tänkvärt och intressant inlägg! Skönt det är att höra att din inre kompass är så stark. Jag har nog också alltid haft en inre kompass i form av att jag vetat vad jag vill, och så har jag följt det även om det inneburit att inte vara som andra, gå mot strömmen eller flytta.

    Även fast jag rest mycket själv (främst inom Sverige) så känner jag mig dock lite vilsen nu, med allt som sker i livet – det ska bli både jobbigt, spännande och nyttigt att få lära känna mig själv ännu mer och bli mer trygg i mig själv. Dock känner jag mig fortfarande rätt stark och säker på vad jag vill i livet samt var mina värderingar ligger vilket är skönt 🙂

    • Katarina says

      Ja, men jag tror det kommer med efter 25 åren? Nu tvekar man liksom inte riktigt på vem man är iaf?! och det skönt, iaf för mig. Det går av sig självt.

      Ja, den inre kompassen bidrar verkligen till att det inte är särskilt svårt att gå mot strömmen. Jag rycker knappt på axlarna över det faktiskt. Men såklart. I vissa fall följer man också strömmen och ibland gör man såklart saker man önskar att man heller inte gjort. Jag antar att så är livet. Men som Frida skriver i många inlägg, det här med att ta plats. Det har jag också fått höra hela livet och jag antar att man efter ett tag bara accepterar det.

      Man blir ju mer och mer trygg. Skönt! Längtar till vi ses också!

  2. Mycket intressant! Men då är du ju aldrig vilse 😉
    Jag har aldrig haft någon inre kompass. Knappt vetat vad jag vill heller, och några gånger när jag trott mig veta, så har det gått åt skogen. Men jag har alltid varit på väg framåt. Pröva, testa, utvecklas, våga… Vid motgångar kanske man får vila lite och ta ny fart, eller ta några steg sidledes för att hitta en ny väg. Men vad målet är vet jag inte, och bryr mig inte så mycket heller. En överraskning väntar!

    • Katarina says

      Hehe. Spännande! Näe. Kanske är man aldrig vilse när man vet vart den inte kompassen pekar? Iaf inte i själen. Vilse i naturen, är jag jämt mest hela tiden eftersom jag går på känn. ❤️ härlig insikt! Vem har sagt att man inte kan vara framgångsrik ändå.

  3. Jag blir väldigt glad av ditt inlägg för att det utstrålar så mycket power. Jag tror att en av anledningarna till att jag kommer våga resa mer själv framöver är just alla exempel jag sett runt omkring mig på senaste åren från andra resebloggare.

    Jag litar också på min inre kompass framför allt när det kommer till värderingar. Jag vet att jag har sunda värderingar i stort och kan lita på att att jag slår i en spärr om jag tullar på dem. Jag märker också en stor skillnad som kommit senaste åren när det gäller synen på mig själv. Jag är som mer avslappnad. Inte helt än för jag går från ett ganska stissigt läge men åtminstone på väg åt rätt håll.

    • Katarina says

      Ja. Det är fasen skönt att bli gammal alltså! Så mycket vishet som bara kommer gratis.

      Ja, man lär sig mycket av den här världen. Vi är så olika allihopa och det är så himla bra på nått vis.

      Den inre kompassen rules.

  4. alltså WOW vad fint ditt inlägg var! Jag är så glad att du lämnade en kommentar hos mig så att jag nu kom in på din blogg! vilka underbara bilder! Och det känns som vi har mycket gemensamt! jag hoppas vi håller kontakten för jag kände omedelbart (magkänslan du vet!!!=) ) att vi har mycket gemensamt!

    Stor kram på dig!

    /Frida

    • Katarina says

      Tack. Din förmåga att skriva hjärtligt och snällt, powerigt och rakt på kommer ta dig långt, verkligen! Jajamen. Jag har läst ganska länge. Men lämnar inte kommentar. Lästa sporadiskt först men sen lite mer från typ modeveckan i köpenhamn, tror jag? Men, jag läser i bloglovin så klickar mig inte alltid in och kommenterar. Men man finns ju där ändå! 🙂 Klart vi fortsätter. Är spännande att följa någon som inte är resebloggare också, samt nån som inte bor i Sthlmt. Många bor här uppe. 🙂

  5. Vad bra och intressant inlägg! Hej förresten igen, jag har varit lite off och dina uppdateringar fungerar inte riktigt för mig på bloglovin´? Ska kolla upp så jag gjort rätt.
    För jag vill ju inte missa något.

    Min inre kompass är stark också, även om jag ibland behöver en stund på mig för att höra efter. Jag tycker inte om att ta snabba beslut även om magkänslan är ganska klar på med hur det ligger till egentligen. Måste tänka över saker.

    Ha en fortsatt fin helg!

    • Katarina says

      Hej igen! Ja jag läser, men kommenterar inte alltid själv heller. Men du får ta bort mig och lägga till mig igen och se om det funkar. Jag slog ihop mitt gamla med det nya för ett tag sen, så kan vara det. Jag hade katarinawohlfart.com först så det kan vara det? Kul att höra ifrån dig igen! Hur är läget med dig?

      • Ja, jag får uppdateringar från katarinawohlfart.com. Ska fixa det!
        Jodå allt bra men jag hinner inte blogga så mycket, livet bara bara rinner på. Och nu börjar semestern!
        Ha det gott så hörs vi lite då och då. 🙂

        • Katarina says

          Ja men så får det vara ibland. Livet är som livet är. Näe jag hinner inte heller riktigt som jag vill. Försöker så gott jag kan. Och det räcker väl tänker jag. Vad ska du göra på semestern?

  6. Ett väldigt fint och tänkvärt inlägg! Man får verkligen en känsla av din inre styrka av att läsa det. Jag tycker att du är jättehäftig som tar för dig och upplever mycket. Så skönt att ha den inre tryggheten att förlita sig på! 😀
    Jag känner mig också trygg i mig själv och vet att jag klarar av det mesta bara jag vill. Det är så skönt att känna så. 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *