Fotodagbok: Snöglädje med vänner på fjället

18 februari, Mertajärvi, Karesuando

Alltså det har varit svårt för mig att redigera de här bilderna. Det har blivit så grymt uppenbart vad som saknas i mitt liv den här helgen när jag redigerat bilder från Norrland. Den där naturen. Vänner. Vänner i naturen. Sån där natur som bara finns när man kommer långt bort från staden, långt utanför och långt in bland trädgrenarna.

Men, bilderna i sig är långt ifrån deprimerande. De påminner om vinter, vänskap och pirrande hastighetsglädje. De börjar en morgon, när jag vaknar med knastriga ögon efter en sen kväll på den finska sidan och tittar ut genom fönstret på Helenas brors hus och ser solen gå upp. Den slutar på fjället, med sol som går ned över vidsträckta vindiga vyer och några renar som enda sällskap.

Att vara ute på vidderna är som balsam för själen. Vi stannar en stund på varje utsiktsplats vi hittar och tar oss vidare mot en liten samestuga. Där grillar vi och njuter en stund i solen. Mina kläder luktar fortfarande eld såhär långt efter, men det gör inget. Det gör minnet ännu starkare.

Katarina

6 Comments

  1. Klockrent!! Jag håller helt och fullt med dig – vänner & naturen långt bort!! Jag kan få helt sjuka cravings efter att bara sitta nere vid sjön i stugan i Borgafjäll och lyssna på tystnaden, njuta av stillheten och de vackra fjällen!! Eller bränna fort som attans över sjön på min skoter!! ha ha ha ha!

  2. Magiskt. Jag förstår precis vad du menar. Såna dagar alltså. Den naturen. Är i Särna nu och bara trivs i hela kroppen. Inga spårvagnar, inga köer, riktig vinter, massor av vildmark. Älskar det!

    • Katarina

      Åh ❤ men hur långt upp är särna jämfört m stockholm? Här var det 10 plus men snön ligger kvar ändå. 🇨🇭

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *