Grönland
comments 16

Vandring genom arktisk öken på Grönland

Vandring genom arktisk öken på Grönland är ett samarbete med World of Greenland Arctic Circle och Air Iceland

Vår chaufför kör säkert upp för en brant gropig väg där vi bara skyddas av stupet utanför av några rader med gula tunnor. Det går sakta, det som hemma tar fem minuter, tar här upp emot tjugo. Jag antar att jag inte hade förväntat mig så mycket innan jag kom hit, kanske heller inte att vägarna var något annat än slingriga och gropiga men väl här inser jag att de är bra mer gropiga än jag tänkt.

arktisk_oken_gronland-2 arktisk_oken_gronland-3 arktisk_oken_gronland-4

Mina drömskor på Helenas fötter..

arktisk_oken_gronland-5

Kangerlussuaq, en flygplats och en gammal militärbas myllrar inte precis av människor med sina dryga 500 invånare. Det turistiga Island, med parkeringsplatser vid varje sevärdhet har inte på långa vägar nått hit. Men naturen är minst lika storslagen, kanske mer storslagen än den jag stött på tidigare på Island. Allt har sin charm, men Kangerlussuaq är ändå något annat. Helena säger att det påminner mycket om norra Sverige där hon växte upp.

En stunds körning senare kliver vi ur bilen och blickar ut över en storslagen dal som brinner i gult och rött, höst redan i slutet av augusti. Guiden, vars namn jag minns som Johannes, räcker oss lunchen för dagen och jag packar försiktigt ner den överst i väskan. Jag tar en ägg och räkmacka och andas ut. Det finns inte mycket köttfritt att tillgå och om det finns är det fisk eller skaldjur här i Kangerlussuaq, för en vegetarian ett ofta återkommande orosmoment vid resor.

Johannes röda hår lyser i kapp med landskapet som breder ut sig framför oss som fullkomligt brinner. Det är rött, orange och gult och några få instick av grönt syns här och var. Med på vandringen är Sofia, Helena, Johannes, en isländsk man vid namn Sammie och en isländsk kvinna som heter Kati (eller Katrin) och så den danska guiden då.

Johannes samlar oss och förklarar att vad vi ser framför oss är egentligen en öken som vi ska vandra genom. Jag tänker att jag älskar öknar. Johannes fortsätter att han är glad för att det duggar lite då det inte har inte regnat på tre månader och tenderar att vara ganska varmt, torrt och dammigt i trakterna. Vem hade kunnat tro att det fanns en öken på Grönland?

arktisk_oken_gronland-7 arktisk_oken_gronland-8 arktisk_oken_gronland-9

Dvärgbjörk och arktisk pil, om vartannat. 

arktisk_oken_gronland-10 arktisk_oken_gronland-11

Helena, ständigt på efterkälken.

arktisk_oken_gronland-12

Vandring genom arktisk öken på Grönland

Vi börjar vår 17 km långa vandring genom den arktiska öken på Grönland i nerföra. Vi vandrar mot sjön som ligger vackert beläget mellan kullarna. Helena hamnar snart på efterkälken för att hon fotar medan vi andra tar oss ner relativt snabbt. Jag ser Canada gässen segla in över vattnet, hastigt bromsa in och landa på vattenytan och efterlämna sig ett långt skär i vattnet. Det doftar lite annorlunda, lite tång och lite unket och det visar sig att vi står på en sjöbotten, kompakt och lite torvliknande. Jag frågar Johannes om det är torv och det är det, men att det krävs tid för att det ska bli en sådan torv man eldar med.

Under vandringen ser vi många kvarlämningar av myskoxar, både skelett, fotspår och spillning. Det är spännande och lite nervöst att ställas inför dessa vilda djur. Jag kikar omkring mig för att se om jag kanska kan få se på en men besviket fortsätter jag min vandring utan att se någon. Först när vi närmar oss ett litet mer bergigt område ser vi de första myskoxarna beta längs kanterna på andra sidan dalen vi blickar ut över. De är små och går precis att urskilja för ett tränat öga och jag känner besvikelsen rinna över mig. Är detta det enda vi kommer att få se?

arktisk_oken_gronland-14arktisk_oken_gronland-16

Guiden har all den där vandringsutrustningen jag och mina H&M jeans saknar. Fjällrävenbyxor, skaljacka och sån där fiffig dricka – vatten mojäng.

arktisk_oken_gronland-17 arktisk_oken_gronland-18 arktisk_oken_gronland-20

Sammie, den mest vältränade man jag träffat, genom 17 km arktisk öken och över 6 km inlandsis. Upp och ner för backar, och dessutom snabbare än både mig och Sofia. 

arktisk_oken_gronland-21arktisk_oken_gronland-22

Spår av myskoxe i en sjöbädd.

arktisk_oken_gronland-24arktisk_oken_gronland-25

Coola vandringstajts från Sydamerika.

arktisk_oken_gronland-27

Påpälsade till tänderna, trots det var det varmare än vad vi trott på Grönland.

arktisk_oken_gronland-28arktisk_oken_gronland-29arktisk_oken_gronland-30

Labrador Tea, mystisk och med sjungande god barrig doft. 

arktisk_oken_gronland-31arktisk_oken_gronland-33arktisk_oken_gronland-34

En vandringskäpp från 70 talets Norge.

arktisk_oken_gronland-35arktisk_oken_gronland-36arktisk_oken_gronland-37arktisk_oken_gronland-39arktisk_oken_gronland-40

Ett skelett från en myskoxe.

arktisk_oken_gronland-42arktisk_oken_gronland-43

Den bästa stunden är fikastunden

Till Kangerlussuaq åker man för att njuta av naturen.

På Grönland. finns mängder av bergarten granit och i graniten en massa granater. Sammie och Kati testar att hugga ut lite granater ur stenen och tar med hem. De har också med isländsk choklad och annat snacks som de bjuder på. Jag får klara mig med min macka, då väskan är fylld till bredden av min fotoutrustning och absolut inte klarar ett gram mer. Jag är imponerad över mig själv att jag klarar denna långa vandring med så mycket packning. Sofia skakar på huvudet när hon ser mig och Helena vandra omkring och skattar sig lycklig för att hon har bara en kompakt systemkamera som tynger axlarna. Sina tankar om att uppdatera till en kraftigare systemkamera, har sinat och försvunnit med vinden efter att ha sett mig och Helena och all ryggvärk det innebär med så tung utrustning.

Det bästa med en vandring är ändå fikapausen.

Sofia och jag är ense om en sak att under en vandring genom arktisk öken på Grönland eller en vandring vart det nu än må vara, så är den bästa stunden fikapausen. Det är då man får vila, njuta av utsikten och ta in allt ögongodiset. När man vandrar tenderar man att kämpa på, stänga av hjärnan och gå gå gå. Men just fikapausen låter hjärnan vila och ta in ögonblicken, att producera lyckokänslor och bara vara.

arktisk_oken_gronland-44arktisk_oken_gronland-45arktisk_oken_gronland-46arktisk_oken_gronland-48arktisk_oken_gronland-49arktisk_oken_gronland-50arktisk_oken_gronland-51arktisk_oken_gronland-52arktisk_oken_gronland-54arktisk_oken_gronland-55arktisk_oken_gronland-56arktisk_oken_gronland-57arktisk_oken_gronland-58arktisk_oken_gronland-59arktisk_oken_gronland-60arktisk_oken_gronland-62Vandring genom arktisk öken på Grönlandarktisk_oken_gronland-64Vandring genom arktisk öken på Grönlandarktisk_oken_gronland-67arktisk_oken_gronland-68arktisk_oken_gronland-69arktisk_oken_gronland-70arktisk_oken_gronland-71Vandring genom arktisk öken på Grönlandarktisk_oken_gronland-73arktisk_oken_gronland-74arktisk_oken_gronland-75Vandring genom arktisk öken på Grönlandarktisk_oken_gronland-77Vandring genom arktisk öken på Grönland

Murriga myskoxar som gömmer sig i buskarna

Efter lite mer än halva vandringen ser vi dem igen, denna gång på nära håll. Myskoxarna.

 

”ser inte jag dig kan du inte se mig”

De är några hundra meter framför oss och när de får syn på oss springer de iväg längs dalen ner till ett buskage och gömmer sig. Med mottot ”ser inte jag dig kan du inte se mig” hittar vi dem ändå snart. Vi fotar dem en lång stund där de står alldeles stilla vid sjökanten. Johannes säger att det är sällan man kommer så nära myskoxarna, som är ett väldigt skyggt djur. Det är en av de stunder som jag känner mig otroligt privilegierad som har möjlighet till alla dessa resor. En vandring genom en arktisk öken på Grönland är något jag aldrig trodde jag skulle genomföra.

Vandring genom arktisk öken på Grönlandarktisk_oken_gronland-80arktisk_oken_gronland-81arktisk_oken_gronland-82Vandring genom arktisk öken på GrönlandVandring genom arktisk öken på GrönlandVandring genom arktisk öken på GrönlandVandring genom arktisk öken på Grönland

Arktisk fauna – dvärgbjörk, arktisk pil och labrador tea

Vandringen fortsätter genom vacker arktisk fauna, gul arktisk pil, björkris och labrador tea, det sistnämnda något obestämt till doften. Fantasiresor jämför det med eucalyptus blandat med granskott i sitt inlägg om vår vandring men jag vet fortfarande inte riktigt vad de var som mötte mig.

Vandringen fortskrider i frisk luft, längst en annan sjös högre sida med sikte på Roklubben Kangerlussuaqs enda finrestaurang. Där blir vi upphämtade av World of Greenland Arcitic Circle som anordnar både turer och boende.

Katarina

Resan inlägget Vandring genom arktisk öken på Grönland möjligjordes tack vare World of Greenland Arctic Circle och Air Iceland.

Text, bild och åsikt är som vanligt mina egna.

Vandring genom arktisk öken på GrönlandVandring genom arktisk öken på Grönlandarktisk_oken_gronland-90arktisk_oken_gronland-91arktisk_oken_gronland-92Vandring genom arktisk öken på Grönlandarktisk_oken_gronland-94Vandring genom arktisk öken på Grönland

16 Comments

  1. Så fina bilder du bjuder på Katarina! Ser precis ut som norra Alaska, och även norra Sverige! Vet du varför de kallar det en öken? Det är ju för att årsnederbörden är så pass låg att det får terminologin öken, men det visste du säkert redan 🙂 Vi har ju detsamma i norra Alaska. Jag tycker det är så härligt och intressant att de norra delarna av jordklotet delar så pass mycket av vegetationen och klimatet, kanske är för jag är biolog/ekolog 🙂 Det var säkert även därför jag kände mig som hemma i Alaska! Och igen så himla vackra bilder, du får kanske göra en fotobok som minne till bokhyllan 😉

    • Katarina says

      Ja jag känner till varför det är öken. guiden, Johannes berättade också mer om det faktiskt. På ett annat ställe är det ”riktigt” öken. Får återkomma med lite bilder därifrån. 🙂

      Alltså Alaska är sååååå på min bucket. Vill så gärna gärna gärna åka dit. Skulle vilja stanna och bo lite för att riktigt känna in atmosfären också. Älskar Stockholm, men det är inte så lätt med fotografering här om man inte är stadsbilds- fantast.

  2. Vacker natur och vackra bilder!!! Kati låter som ett konstigt namn på en isländsk kvinna? På Island är det mansnamnen som slutar på ”i” 😉

    • Katarina says

      Jag tror hon heter Katrin men att det stavas Kati. Lite osäker. Men det kan säkert vara rätt det du säger.

  3. Sagolika bilder Katarina! Det är verkligen en typ av landskap jag aldrig sett förut, knappt visste att det existerade. Orden ”arktisk” och ”öken” tycks missmatchande men dina bilder fångar verkligen kombinationen av de båda. Vår planet är verkligen cool, som har så många olika landskap. Och att fika är det bästa med att vandra – WORD!

    • Katarina says

      Ja jag är en riktig fikatant alltså. My god. 🙂

      Ja just arktisk och öken verkar ju som en missmatch men på flera ställen var det mer ökenaktigt än just här.

      Tack för alla snälla kommentarer du förgyller min blogg med 🙂

  4. Vilken otroligt vacker natur, och fantastiska bilder. Som en saga! Kan tänka mig frihetskänslan när man vandrar där. Synd bara att kamerautrustning är så tung som sagt. Jag har varit enormt dålig på att fota på sistone pga av mina ryggproblem.

    • Katarina says

      Åh nej! Har du åkt på ryggproblem?! Fy! Låter otroligt jobbigt. :/

      Jag har haft lite gnisslig rygg och nacke efter resan men var på massage så nu är allt som bortblåst. Ska fortsätta
      Med lite massage och se om det håller sig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *