Natur, Reseberättelser, Resor, Roadtrip, Sverige
comments 14

Knoppar i äppelriket

I samarbete med Cocoon meetings, Borråkra Skåne.

Söt, mustigt, kraftig, sur smak. Mina smaklökar dansar när jag testar den för första gången. Kanske är det just den äppelmusten eller för att Österlen och dess äppelodlingar är så kända. Kanske är det kylan, kvällen eller värmen från brasan. Helt säkert är det, att äppelmusten från Österlen är lite godare.

Att Österlen är känt för äpple är inget nytt. Men aldrig i min vildaste fantasi hade jag drömt om att det var så stort fokus på äpple i hela området både i och runtomkring Österlen. Under en vecka i Skåne konsumerade jag litervis med äppelmust, åt torkade äpplen som snacks och på frukosten, äppelkaka och såg vidder bara fyllda med äppelträd som väntade på att slå ut i blom. I skrivande stund blommar de kanske tom.

antligenvilse_cocoon-4 antligenvilse_cocoon-3 antligenvilse_cocoon-2antligenvilse_cocoon-42

Att sakta lindas in i en kokong och aldrig vilja lämna – Cocoon meetings

Det är sent när vi kommer fram till Cocoon meetings för kvällen, första dagen på roadtrippen i Skåne. Bodil vår värd slår sig ner ett slag och berättar om vart vi befinner oss och bjuder på en äppelmust innan läggdags. Tänker när jag dricker att jag måste fylla kylen med just denna att ge vänner som kommer förbi då man genast blir positivt inställd till vem man nu möter om man får en sådan god dryck. Tänker att det måste vara någon magisk äpplesort i den där musten.

Bodil föreslår en tur under stjärnorna till natten och efter lite språkande så tar Helena och jag en tur och kollar in natthimlen. Det är alldeles mörkt i Borråkra och vi är ensamma när vi vandrar längs grusvägen från huset mellan åkrarna. Långt borta kan man se havet breda ut sig som en lång klarblå kant på det mest perfekta målningen.

antligenvilse_cocoon-43 antligenvilse_cocoon-44 antligenvilse_cocoon-45

Att Helena inte är så morgonpigg har inte gått någon som följer oss och följt våran förra roadtrip förbi, så när hon duschar tar jag en morgonpromenad runt längorna. Jag vandrar i gräset, känner det nya knoppas och slå i blom och ser våren kämpa. Jag går förbi granarna som står i en cirkel. De ser underliga ut och jag frågar Bodil vad de gör där. Hennes man har en granodling säger hon och för ett tag sedan satte de upp en cirkel och gjorde ett naturligt mötesrum i naturen.

För naturliga mötesrum där man kan träffas och inspireras av varandra, naturen och samtalet är det Cocoon meetings står för.

antligenvilse_cocoon-46 antligenvilse_cocoon-52 antligenvilse_cocoon-53

Grinden gnisslar och knakar litegrann som grindar ska när jag öppnar den och går genom på min väg tillbaka. Helena har hunnit ut och tillsammans vandrar vi mot det svarta huset där frukosten serveras. Doften av nybakat bröd möter oss, retar näsan när vi kliver in genom dörren och hemmakänsla infinner sig. Vi möts av en mer morgonpigg Bodil som säger ”Gomorgon, har ni sovit gott?” Om vi har sovit gott, nästan som en dröm tänker jag. Men visst är det något speciellt att sova borta.

Äpplena på andra sidan muren är sötast.

antligenvilse_cocoon-6 antligenvilse_cocoon-7 antligenvilse_cocoon-8 antligenvilse_cocoon-9 antligenvilse_cocoon-10 antligenvilse_cocoon-11 antligenvilse_cocoon-13 antligenvilse_cocoon-16antligenvilse_cocoon-15antligenvilse_cocoon-5

Lamm, tackor och baggar

Efter frukost beger vi oss ut till de nyfödda lammen hos Cocoon meetings som också är en lammgård. Lyriska klappar ömsom fotar vi de små liven. Lammen är både vaksamma och nyfikna, tar ett par stapplande steg mot oss innan de i förskräckelse springer och gömmer sig bakom mamma. De äldre lammen är lite kaxigare och klättrar på både mat och mamma, som herren på täppan, eller snarare kanske kung i halmhögen. En av tackorna gillar att bli klappad och följer oss runt inhägnaden. Vi glömmer bort tiden och bara är. Inte var det planerat att vi skulle stanna så länge.

Bara lite till.

antligenvilse_cocoon-19 antligenvilse_cocoon-30 antligenvilse_cocoon-21 antligenvilse_cocoon-47 antligenvilse_cocoon-48 antligenvilse_cocoon-50antligenvilse_cocoonmeetings_55antligenvilse_cocoon-51antligenvilse_cocoon-24

Bland älvor och andra väsen i Forsakars naturreservat

Nästgårds till Cocoon meetings ligger Forsakars naturreservat. Här är naturen är makalöst vacker. Vitsipporna står i blom och träden är karga, liksom ilskna efter en vindpinande vinter. Jag känner lugnet när jag går över stigen och löven prasslar under mina skor. Jorden är fuktig och torr på samma gång, som en riktigt rik mull. Jag förväntar mig att något sagoväsen ska kika fram bakom stocken som ligger på marken men när jag kliver över är det bara en stig som fortsätter på andra sidan.

Vi har tung packning på våra ryggar. Vinden blåser i håret och luften är lite kylig. I ravinen ligger fortfarande löven tunga på marken och våren är längre bort här. Kanske är det för att det är tung lövskog vi omhuldas av. Kanske tar våren bara lång tid på sig i år.

antligenvilse_cocoon-12antligenvilse_cocoon-31antligenvilse_cocoon-25

Forsakar är ett vattenfall i en magisk lövskog. Det finns många sägner om sagoväsen som jättar, skogssnuan och näcken bundet till Forsakar. Ingen näcken ser jag, men jag kan höra han spela när jag klättrar upp och ner för berget, halkar i löven och kliver i vatten upp till anklarna för att hitta ett bra ställe att bli fotad på, som liksom en påminnelse om att ”akta så du inte ramlar och forsen tar dig”.

Helena är nämligen fullständigt besatt av vattenfall. Inför vår stundande resa mot Island, som jag ännu inte berättat om, letar Helena vattenfall, hela tiden. Jag är säker på att jag kommer att få se mer vatttenfall än jag behöver, för en livstid, på en vecka. Under en timma agerar jag modell i vattenfallet Forsakar i alla tänkbara positioner, känner mig som en urbild och som ett med naturen medan Helena gör vad som på håll ser ut som avancerad gymnastiska övningar när hon ställer in den ena kameran och fotar med den andra, samtidigt, liggandes, ståendes och lutandes. Att som fotograf bli fotograferad, är underhållning i sig.

antligenvilse_cocoon-26antligenvilse_cocoon-28antligenvilse_cocoon-33antligenvilse_cocoon-27

Det är svårt att beskriva, den där känslan om att få ha ett vattenfall för sig själv, om att skogen omsluter en och är sådär kusligt tyst och prasslande på samma gång. Jag är glad att jag står där i vattenfallet, helt ensam, utan kamera. Vattenfallet dundrar bakom mig, jag tittar på vattnet, på hur det faller och på hur stenarna lyckas böja fallet till sin vilja.

antligenvilse_cocoon-29 antligenvilse_cocoon-32 antligenvilse_cocoon-36 antligenvilse_cocoon-34antligenvilse_cocoon-35antligenvilse_cocoon-38

När vi kommer tillbaka berättar Bodil om Cocoon och helhetsupplevelsen. Hon berättar när en bekant besökt gården för en kopp kaffe, lite samtal och att han sagt att han inte vill lämna stället när han åker då det är som en ”kokong”. Affärsidén bygger på tanken att man ska komma till Cocoon och bli utvilad, att få unna sig en stund att liksom omlindas av en kokong.

Och det är så bra att vi inte vill åka, så vi stannar en extra natt, sover en skönhetssömn och bara myser. Kanske extra glad är Helena som det riktigt lyser om när vi stannar den där extra natten som inte hörde till planeringen från början.

Boka Cocoon meetings

Om ni vill boka en övernattning, klicka här.

antligenvilse_cocoon-39

Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger.
Karin Boye

antligenvilse_cocoon-41antligenvilse_cocoon

I samarbete med Cocoon Meetings. Som vanligt är åsikterna mina egna.

Fotona på mig är fotade av Helena och redigerade av mig.

14 Comments

    • antligenvilse says

      Japp. Tycker själv att jag presterade mitt bästa här. Älskade regionen och hoppas att det kom fram iaf. Tycker ju att det är lite tråkigt att jag missade att fota Göran. Han hade ju gärna kunnat vara med nånstans som Herren i Äppelriket. 😉

  1. Wow wow wow! Håller med om underbart inlägg. Om man får lust att åka dit? Ja, gärna! Dessutom har jag inte varit mycket alls i den här delen av landet, så därför lockar det ännu mer 🙂

    • antligenvilse says

      Nej verkligen inte! Det var fantastiskt. Och att bo bara några hundra meter från det där naturreservatet måste ju vara ett privilegium. Undrar om det är mitt avslöjande om att Helena är morgontrött som höjer inlägget.. Eller att hon är gymnast kanske.. Hehe

    • antligenvilse says

      Ja jag vill snart komma tillbaka. Loved it. Tack för den snälla kommentaren.

  2. Så härligt ställe, och äppelmust låter onekligen gott! Kunde inte låta bli att le när jag såg bilderna på lammen och fåren, underbara djur <3 (vi hade t.o.m får på vår gård när jag var liten, jag växte upp på rena landsbygden)

    • antligenvilse says

      Ja verkligen. Äppelmust är gott. Har en klassiskt nordisk smak över sig som passar den vindiga atmosfären, karga hederna och fåren i Skåne.

    • antligenvilse says

      Ja det skulle inte vara så dumt att bo sådär så säg 😉

  3. Naturliga mötesrum kanske är det bästa jag hört på länge! Mer sånt!
    Älskar bilden på dig i vattenfallet, så bra!

    • antligenvilse says

      Kan vara ett av de bättre ställena jag bott på. Högst rekommenderar för den som vill satsa mer på boendet 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *