Kläder och hantverk
comments 10

Min Vintagegarderob- Handväskor

Sedan jag började studera till journalist har jag har skrivit en hel del om konsumtion och överkonsumtion där jag både intervjuat modebloggaren bakom bloggen Modemanifestet, baserat på boken med samma namn av modejournalisten Sofia Hedström samt varit på en Miljökonferens för journalister om just konsumtion på Naturvårdsverket och intervjuat Åsa Ödman på Länsstyrelsen i Örebro, ansvarig rapportör för Konsumtion i Klimatprogrammet för Örebro Län.

Mitt intresse för hållbar konsumtion kom mycket tidigare och det tog fart i och med att jag läste boken modemanifestet. Den gjorde att jag fick upp ögonen för slit och slängsamhället och den överkonsumtion modebranschen hitintills ofta har inneburit. Boken fokuserar på att journalisten Sofia Hedström slutar shoppa i 365 dagar och på lösningar i form av remake av kläder man redan har och har tröttnat på. Den ger fyndiga och mycket enkla tips om hur man kan göra om kläder för att de ska få ett uppsving, där ett av de extremaste exemplen är att gräva ner plagget i marken en viss tid för att de ska få en fin och hålig patina.

Även om jag inte har utövat så många av de olika tips som finns i boken har den påverkat mig mycket. Sofia Hedström börjar sin resa till en mer hållbar vardag med att sluta shoppa i 365 dagar och skriver om de motgångar och smått roligheter som uppstår på vägen med trista trosor och svårigheter att hitta något att ha på sig i sitt jobb som modejournalist. Det är en mycket läsvärd och ganska kort bok som jag hade önskat var mycket längre! Men då finns ju Modemanifestet bloggen och alla andra bloggar som poppat upp därute med gör om och tips n trix till en mer hållbar stil.

Innan jul bestämde jag mig själv för att ändra så mycket som möjligt i mitt beteende och började med att byta ut mina tvätt- och skurmedel mot mer hållbara varianter. Än så länge har testat tvättnötter i två månader b.la och diskmedlet Ecover. Jag håller också på att byta ut smink och badrumsprodukter mot mer hud och miljövänliga varianter, har bytt mot Weleda Almond dagkräm och Urtekrams schampoo än så länge. Jag bestämde mig också för att dra ner på mitt klädhandlande, min och många andra modeintresserades stora last.

För de som inte känner mig eller kanske inte bara vet om, är jag en stor vintagefantast med en relativt vass ådra för att plocka ut bra och snygga secondhand plagg som jag sedan aldrig slänger, eller iaf hittills inte har slängt och min garderob innehåller allt från omärkta 60-talsklänningar till Marimekko 80-tal och kläder från 2000-talet som andra tröttnat på, som en fluffig Betsey Johnson klänning. Så en bit på vägen till en mer hållbar konsumtion har jag kommit.

Tänkte framöver göra en del inlägg om just min vintagegarderob för alla som är intresserade av detta och börjar i och med detta inlägg med mina handväskor.

SAM_5306

Har inte så mycket kunskap om alla mina väskor men just denna har jag ärvt av min farmor. En hård modell som jag först tyckte såg allmänt tråkig ut. Den är lite äldre men jag vet inte riktigt från när den kommer. Man kan se att den är äldre på tyget på insidan samt limmet som har blivit gammalt, men den har samtidigt en lapp som säger ”made in china”. Jag skulle chansa på att den är från 80 eller 90-talet men den kan också vara äldre. Har egentligen ingen kunskap om just denna mer än att den finns i min garderob och att jag gillar den mer och mer med tiden.

Efter att ha publicerat inlägget fick jag följande meddelande av min mamma på min facebook (ni vet, numera ringer man inte utan facebookar allt av värde)

– Hej. Här kommer en uppdatering av den lilla ”hårda” väskan som Du ärvde av farmor. Väskan har jag köpt på en flee-market i Fort Lauderdale USA år 1990 och gav den som present till farmor. Jag var på konferens i USA o lyckades shoppa så mycket så att jag fick köpa mig en extra resväska innan hemfärden. Jag köpte också en handväska till mig själv. Undrar om Du ärvt väskintresset av mig?

– Ja mamma, jag har ärvt väskintresse, klädintresse och sminkintresse av dig, precis som alla andra döttrar gjort.

SAM_5307

En brun väska i krokodilskinn som jag också ärvt av farmor med tillhörande penna, spegel och portmonnä. Lite finare än den förra och denna tror jag farmor använde när hon skulle vara lite extra fin. Skulle inte köpa en nyproducerad krokodilskinnsväska men just denna behåller jag på grund av att jag ärvt den.

SAM_5308

SAM_5310

En vintageväska i beige tyg med knappar/pärlor längst med kanten på locket. Tyget på insidan vittnar om att väskan är ganska gammal med dess ”papperiga” känsla.

SAM_5311

Denna väska fyndade jag på en loppis i min hemby. En dam av finare börd har ägt den, men mer förtäljer inte historien.

SAM_5312

En favorit i rött skinn som jag köpt på tradera. Fick punga ut några hundralappar men fick hem en väska i otroligt bra kvalité.

SAM_5314

Min absoluta favorit på många sätt är min 80-tals Dior-väska, välanvänd men som fortfarande har charm. Tyget som är brokadmönstra är ett av mina absoluta favorittyger och just denna pärla är en av mina första vintageväskor som inhandlades för ett par hundralappar på tradera på grund av det dåliga skicket. Den är härligt blå på insidan och har Christian Dior Made in France tryckt i guld. Nedan följer lite historia om Christian Dior (såsom jag känner till den).

Christian Dior är kanske mest känd för sin ”New Look” som han lanserade 1947. Kollektionen mötte både ris och ros och bland annat Coco Chanel ansåg att det var ett steg tillbaka för kvinnan då kollektionen  var starkt influerad av ”the Belle epoque”, tidigt 1900-tal, där korsetter, vida kjolar och blommor/spets fortfarande var mycket viktigt. Ett obekvämt mode som enligt Chanel hindrade kvinnan. Men kanske var det just på grund av detta ”obekväma” mode som the New Look slog stort då trenden länge varit sparsmakat och enkel i sitt utförande till följd av krigstider och samhället och dess ”elit” var redo för glamour och flärd igen. Men det var inte bara Coco som protesterade utan många tidningar, bland annat en svensk tidning vid namn Textil och konfektion som gavs ut 1944-1971, kallade hans konfektion för oekonomisk och överflödig. Kan inte låta bli att fundera på hur the New Look skulle ha mottagits idag?

Jag själv är väldigt förtjust i Dior och har förutom väskan en kornblå (vintage)klänning, en brosch från 1964 och flera sjalar som jag ärvt av min mamma. Det var just för sjalar, parfym och strumpbyxan som Dior kanske blev mest känd och skälet till detta lär troligen vara att kläderna var extremt dyra för din tid men att just sjalar och strumpbyxor var lyxaccessoarer andra än de riktigt rika kunde ta sig råd med när de unnade sig det lilla extra. Diors vinstmaskin idag lär var Dior Homme, något överraskande.

SAM_5317

En till Diorväska som inte är äkta. Den kostade för lite och är i för bra skick för att kunna vara en äkta Dior. Det är en klassisk Dior Sadler bag, med annorlunda mönster. Nu finns just Sadler bag i många mönster så det talar inte emot dess äkthet, men det gör priset och min magkänsla. Jag älskar väskan ändå och bär den ofta och till många olika outfits. Sadler bag ser ut som en sadel därav namnet med D:et som en stigbygel, där man sätter foten, och spännet/knäppet som man stänger med som den andra delen av stigbygeln.

SAM_5322

Min dyraste vintageväska är nog min mini-chanel. Jag gav över 500 kr för den, och den är pyttig, men tycker den v var och är väl värd priset. Den har en mycket fin patina, ett läder som ännu tål mycket slitage och är i det klassiska chanel-rutmönstret. Den är blå på utsidan och röd på insidan och går att bära som magväska eller som handväska då axelremmen är löstagbar.

Den kanske mest kända Chanelväskan är 2.55 väskan som Coco designade i february 1955, därav namnet, då hon tröttnat på att bära runt på väskor i händerna. Hon inspirerades av soldaternas axelremsväskor och voila, väskan 2.55 var ett faktum. Den röda insidan sägs komma från den burgundyfärgade uniformen Coco bar i det kloster hon växte upp och det rutade mönstret ryktas häröra från flera källor, bland annat jockeys ridjackor (hästsport),  genom de blyinfattade fönster som fanns i klostret Aubazine eller från Cocos egna kuddar i hennes Parislägenhet, som för övrigt fortfarande står orörd sedan hennes död 1971. Väskan 2.55 räknas till en av de verkliga klassiska modellerna  i nivå med the Hermes Birkin Bag.

Gabrielle ”Coco” Chanel fick sitt namn Coco från att hon bara kunde sjunga två sånger. Hon jobbade innan hon blev känd modedesigner på Kabaréer, något man inte var stolt över på den tiden, och där sjöng hon och träffade rika män. Coco hade stort inflytande genom modeskapandet där hon 1921 lanserade Chanel no 5, den första parfymen av syntetiska doftämnen. Runt samma tid gjorde hon sig känd för det lediga ”manliga” modet för kvinnor där hon lanserade mer bekväma kläder för kvinnor än vad som tidigare erbjudits. Coco har betytt mycket för kvinnans befrielse där det ”lediga modet” inneburit mer frihet för kvinnan. Hon lanserade senare i sin karriär ett av de viktigast plaggen genom tiderna, Chanel-dräkten, den dräkt Jackie Kennedy bar den 22a november 1963, då hennes man, John F Kennedy, blir skjuten.

Cocos motto var ”Mode förgås men stil består” och är med säkerhet något att ta efter.

Lyssna gärna på P1s program om Coco Chanel som sändes i programmet Stil i augusti 2008. I programmet nämner man, om något kort, Cocos (eventuella) nazistvänlighet. Barbro Hedvall som skrivit boken Stil och Politik säger att hon hittar inget i Cocos värderingar som visar på att hon var nazist, men att hon var ”glad” i de tyska officerarna. Om det bara var kärlek till männen eller faktiska nazistvärderingar kanske vi aldrig får veta men intressant är ändå att Coco stängde ner sitt modehus 1939 och släppte inte någon ny kollektion fören 1954.

Var det bara för att Coco var uppretad på Christians Diors New Look och dess tillbakavridande av klockan för kvinnors mode (och frihet) som hon själv avbröt sin ”pension” eller ett tecken på att hon låg lågt under andra världskriget på grund av sin ”nazistvänlighet”?

Ja vem har påstått att modehistoria är tråkigt.

Katarina

SAM_5324 SAM_5328 SAM_5330 SAM_5331

Samsung NX 10, 16 mm fast vidvinkelobjektiv. Adobe Photoshop Lightroom 5.

10 Comments

  1. Hej! Tycker du har ett fint inlägg om vintage och hållbarhet. Jag har själv en fil.kand i modevetenskap och studerar nu ett tvåårigt magister/master program i modevetenskap. Just nu är hållbart mode på tapeten även på institutionen och jag tycker det är fantastiskt med hållbart tänk, punkt slut. Mitt problem med diskussionen är att mycket ansvar läggs på konsumenten istället för företagen och lagstiftarna. Jag har försökt poängtera till mina kurskamrater och andra som brinner för hållbart mode att det faktiskt finns de som inte har råd att välja eller att spara. För mig skulle en intressant diskussion vara om hur hållbart mode även skulle kunna sälja till oss som inte har råd? Har du någon bra ide eller några tankar kring det?

    • http://katarinawohlfart.wordpress.com/tag/lange-leve-kladerna/. Under taggen länge lever kläderna har jag reflekterat över detta i ett inlägg som heter hållbar konsumtion och hushållets ekonomi, men jag har egentligen ingen lösning. För det du tänker på är lågprismode som är hållbart och enligt mig finns det egentligen inget lågprismode som kan vara hållbart med rådande produktionsmodeller- men allt fler lokala designers dyker ju upp med innovativa lösningar och annorlunda tyg som inte tär på miljön som bomull eller varför inte ett återvunnit plagg delvis i papper t ex. Men i slutändan måste ju sömmerskorna få lön- och den lön som sömmerskorna för lågpriskedjorna har i månadslön, medelinkomstagaren i Bangladesh på någonstans mellan 60-100 dollar är ju det som gör att de kan pressa priserna till 100 kr för ett par byxor. Men vad tänker du när du menar lågpris? Utöver detta så argumenterar jag för kvalité. Om man ska välja mellan ekologisk bomull och ett plagg av verklig kvalité så kan det vara så att plagget av kvalité håller så mycket längre såklart och därför vara mer miljövänligt i längden. Jag har klädabonnemang där jag får mina kläder uppsydda för tillfället av orkanlia.se där man kan välja second hand tyg vilket också kan vara en marknad. En klänning kostar runt 1100-1300 kr tror jag och en kjol 800 kr. Jag har postat inlägg om det när jag har kläderna på mig under mode, hållbart mode kategorierna. Och utöver detta så har jag också skrivit, när jag skrivit om hållbar konsumtion att det finns ju en totalt stor marknad om second hand som inte är utnyttjad. Vi använder jättelite av det som skänks så där finns ju möjligheten. Second hand i kombination med Remake är ju en annan ide´..

      Men tyvärr. Just lågprismode har jag ingen lösning på- men tror att mer lokala designers med innovativa lösningar är där man ska kika på. Kika på avgångsklasserna från Borås Textilhögskola, Beckmans osv för att se hur de tolkar hållbart mode och om man vill starta eget inspireras av detta. För hållbart mode ska såklart inte vara en klassfråga som det ”typ” är idag.

      Men nu blir jag ju nyfiken på. har själv funderingar på att söka en master på Borås textilhögskola framöver och undrar vad du tycker om att läsa modevetenskap?

      • Jag tycker det är jätte intressant med modevetenskap, dock så läser jag på Sthlm universitet och jag tror den skiljer sig från den i Borås. Modevetenskap är tvärvetenskaplig forskning som är perfekt för mig. Jag tror att utbildningen på Borås är mer praktisk. Jag älskar att studera mode som fenomen och är helt fascinerad över hur mode och historiska förlopp hänger samman och hur mode används som motstånd. Däremot tycker jag forskning och undervisning kring street Style och mode och etnicitet är undermålig överlag och det är något jag kämpar med att förändra. Puh! Finns så mycket att skriva

      • Fast det jag tänkte på var inte nödvändigtvist fast fashion utan bara på fattiga konsumenter eller de som tillhör den lägre medelklassen som är långt fler (tyvärr än de som har råd) för tyvärr blir det en slags grej där inte nog med att de inte har råd att köpa ”rätt” produkter, de ses heller inte som att kunna besitta kunskap och ska oxå skämmas över att de inte köper miljövänliga/ etiska kläder.( säger absolut inte att det är det du skriver, utan att man ofta hamnar i sådana resonemang på min utbildning). Jag tror dock att om det inte var lika mycket mellanhänder och företagets inkomst gick direkt till löner istället för att användas till dyra kampanjer, mutor, mellanhänder mm. Så skulle man kunna göra kläder till drägliga priser för massan. För det är massan som har den största betydelsen om vi vill rädda vår värdefulla jord. Tycker bara att det är intressant att diskutera med någon som verkar ha mer i hjärnan än dagens outfit 😉 därav frågan. Tack för svaret

        • Ja. Nu är ju inte jag utbildad även om jag läst mer än en bok om mode (mest historia) eftersom det är det och hållbart mode jag är intresserad av men jag förstår vart du vill komma, det är inte dagens outfit jag fokuserar på kan man säga. Jag har inte riktigt bestämt mig heller för vad jag tror på när det kommer till hållbart mode och som du säger, jag tror absolut att det går att göra hållbart mode ganska billigt, men att det är produktionsprocessen som slukar pengarna och förstör miljön. Nu är det ju så med miljö att ofta är det inte låginkomsttagarna som är problemet så ofta eftersom de inte har råd att konsumera, det är väl den gyllene medelklassen och överklass som konsumerar ohållbart egentligen till största delen, förutom när kommer till mode kanske, med just fast fashion. Kläder är ju lika billigt eller billigare än mat idag till skillnad från förr. Men nu har ju ändå en konsumtionskritisk generation börjat växa fram och med det följer ju alternativa tankar. En kombination av en bättre produktionsprocess där pengarna går till det de borde i kombination med innovativ teknik och tankar kring själva materialet och vad vi idag ser som kläder och mode för även om remake är stort på den alternativa scenen är det tyvärr inte så många chefredatörer på modetidningar som egentligen bär dessa kläder så det finns nog ett glapp mellan den alternativa rörelsen (drömmen) och den verkliga rörelsen, de som jobbar med mode front row. Men det är alltid roligt att utbyta tankar och utöver en bättre produktionsprocess, vad tänker du själv skulle kunna göra hållbart mode billigare eller om vi struntar i pengar och tänker tillgängligt för den stora massan?

  2. Pingback: Länge leve kläderna- i Peru | Katarina Wohlfart

  3. Pingback: It started in Grythyttan, took me to Porvoo from Peru- my first year as a blogger | Katarina Wohlfart

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *