The Hobbit- Om jag får drömma.

Timtals tittande på film och tv-serier, drömmandes bort i fantasivärldar och kärlekshistorier som Jane Austen har fått mig att länge fundera på om jag inte skulle skriva något om film.

Men, skriva om film har sitt etablerade sätt i filmrecensioner och filmkritiker, något jag inte hade tänkt att ägna mig åt. Det blir inte några plus och minus, måste se och inte värt tankar, utan jag har tänkt att ägna mig åt en kärleksförklaring till drömmarnas värld och filmen The Hobbit.

Var på bio och såg the Hobbit 2 för ett tag sedan och ruset av att ha sett denna fantastiska skapelse har nu lagt sig något, varpå jag tänkte mig påbörja resan till vad jag egentligen tyckte. Går fortfarande långa promenader där jag dagdrömmer om att vara en alv som är duktig på att skjuta pilar och ibland en drake som flyger över Middle-earth- så helt i fas med verkligheten är jag nog inte ännu.

Men just den tanken att vara någon annan för en stund och leva ett helt alternativt liv är något tilltalande och säkerligen en stor anledning till att sago- och fantasyvärlden blivit så populär.

Jag har i och för sig mer än en last när det kommer till film. Jag älskar också 1800-tals draman- men är mer stolt över min besatthet av sagor och fantasy än min kärlek till det förgågna- av en anledning. Att se kvinnor svepande promenera längs grusgångar utanför mäktiga hus på engelska landsbyggden är så tilltalande som ett drömliv kan bli för mig. Varför då, frågar jag mig ständigt? Varför drömmer jag om en svunnen tid där kvinnan inte får ta plats och är nedtryckt i en roll där man knappt får andas och än mindre, ve och fasa, välja vilken gubbe man vill. I fantasy världen däremot kan vi alv- kvinnor ha pilar lika dödliga som alv-männens, försvara Middle-earth med krafter lika stora och även ha helande krafter lika starka.

Nu går det säkert hitta tusentals saker i all möjlig fantasy och sago- värld som är både sexistisk och antifeministisk på många vis, men då jag inte har någon djupare kunskap eller gjort någon analys av genren hade jag inte tänkt gå in på det. Något så enkelt som att båda sällskapen, både i Lord of the Rings och Hobbit, består av enbart män, säger ju en hel del såklart, även jag kan inte ignorera detta trots min kärlek till drömmarnas värld.

Utöver de starka kvinnornas plats i berättelsen har jag en stor kärlek till vackra miljöer. Allt bling bling i Hobbit 2, som the Lonely Mountain och allt guld, ugnar och draken Smaug men också Rivendale och alla mäktiga vidder sällskapet vandrar genom tilltalar ögat och får mig drömma om än mer.

Sen kommer modet- och då menar jag kläder och utseende, inte att Bilbo är modig men däremot moderätt. Sammetskavaj och kortbyxor klär Martin Freeman i galant, vem kunde ha anat det? Alverna bär alltid iögonfallande kläder vare sig det är Galadriel som är i bild i en vit svepande långklänning  eller om det är en enkel skogsalv som Tauriel. Sist men inte minst, inte att förglömma, vem önskar inte att den hade spetsiga alvöron?

Kommer nu att vänta på att the Hobbit 3 ska ha premiär och kanske vågar jag mig då ut på biopremiären utklädd till alv med alvöron och förförande frisyr? Det är inte så troligt att det händer då jag är ganska feg av mig, men drömma kan man ju alltid..

Katarina

3 Comments

  1. Pingback: The end of an era- the last Hobbit movie | Katarina Wohlfart

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *