Month: mars 2017

Objektiven jag älskar att resa med

Såhär enkelt är det. En av de vanligaste frågorna jag får som fotograf är ”Vad ska jag köpa som nästa objektiv?”, ”Jag börjar kunna mitt kitobjektiv och vill gärna gå vidare.” Därför har jag sammanställt denna ödmjuka lista över vilka objektiv jag älskar att använda vid resor, mycket prylälskande och jag kommer inte hymla, mycket dyrt. Men eftersom jag även har en del billigare objektiv jag älskar, så finns det något för alla. Mina Sigmaobjektiv. Från vänster Sigma 20mm Art, Sigma 50mm Art och Sigma 70-200mm. Mina objektiv jag inte skulle kunna leva en dag utan Sigma 50mm Art, f/1.4  – Inköpt i Paris efter ett besök vid eiffeltornet är det mitt käraste objektiv som alltid levererar. Det objektiv jag har som är absolut skarpast som jag faktiskt använder till både landskap och porträtt. Det objektiv som jag nog aldrig kommer byta bort men som fått ligga på hyllan till följd av mitt secondhand fyndade 35mm som följer nedan. Plus: Superskarp, bra brännvidd och flawless tillsammans med min Canon 5D Mark iii. Minus: Dyr, tung …

Parkhäng och Gamla riksarkivet – veckoresumé, v12 – 2017.

Ursäkta kvallen, men detta inlägg innehåller bara mobilbilder! Ännu en vecka har passerat sakta. Jag har jobbat på några nya ideer för bloggen, redigerat bilder från Schweiz och haft en hundraprocent ledig helg. Parkhäng med mig själv söndag eftermiddag. I parken nedanför mig finns hängmattor, perfekt att använda efter en stunds träning och njuta av den första vårsolen i. I onsdags träffade jag bokklubben och vi diskuterade Fyren mellan haven, en bok som också blivit film med Alicia Vikander. Jag klarade dessvärre inte av att läsa ut den. Blev så himla arg på den ena karaktären att jag inte förmådde mig. Får se om jag kan till att göra det framöver. För synd på fin bok med härliga miljöskildringar från en enslig ö vid Australiens kust. På torsdagen gick jag och Sofia på vintage -aw, köpte varsinn stråhatt till sommarens äventyr på italienska rivieran och jag hittade äntligen en skinnjacka, remake, som faktiskt passar och är sådär skönt oversize som jag letat efter. inlägg från veckan Planeringsperiod och en bloggafterwork – veckoresumé, v.11, 2017 Dags att söka …

Livet är ett äventyr, bara man låter det – #KvinnligaÄventyrare

Ibland tar livet sina underliga vägar. Det tar oss på avkrokar där en inte riktigt alltid vet vad som komma skall. Men om en vågar, är äventyret där och väntar på en, runt hörnet. Jag i Lima, Peru, våren 2014. Vad är ett äventyr för dig? När jag var liten var jag mycket ute i skogen med min häst. Jag älskade de där stunderna ute. Hästarnas frustande. Det taktfyllda trampandet över mossan. När jag började fotografera tänkte jag aldrig på särskilt mycket varför jag gillar det så fasligt mycket. Det kom så naturligt, kameran, jag och skogen. Inte tänkte jag då att det kanske är skogen jag gillar och att det är därför mina fritidsintressen blivit det de blivit. Skogen. Den där vackra, stilla platsen nära hemmet, som har en lugnande och läkande effekt när en kommer ut i den. Ibland tar det några år att inse vad en gillar antar jag även om jag som person nästan alltid vetat vilken väg jag ska gå. Jag har alltid gillat att komma ut i naturen och äventyra, det …

Fotodagbok: Vintervandring i Adelboden

10 mars, 2017, Adelboden Schweiz Vandra i snö? Kan en det? Nej, det trodde inte jag heller innan Malin föreslog att ta en liten tur uppe i bergen. 4 km och mjölksyrevader senare vet jag att det går. Besöket i Adelboden kommer att etsa sig fast i minnet med utsikten från Our Chalet, de ständigt snöigt mjölkvita alptopparna, den vassa solen, snajdiga tyskan och under all kritik Schweiziska maten. Men den natur Schweiz levererar är som inget annat. Som taget ur Sound of Music eller annan alpfilm får man precis det turistbroschyrerna säljer och mer därtill. Vi köper ett kabinpass och spenderar en dag uppe bland snön. Vi tar oss med kabinbana upp på de toppigaste toppar, hoppar av där vi känner för det och njuter i solen. Vi dricker vår medhavda pulverkaffe och äter mörk choklad. Ni vet ju att jag älskar snö. För mer behöver en egentligen inte i livet. Katarina Malin Annelie Foto: Annelie Foto på mig i inlägget är fotograferade av Malin, StuudioHuusman.

Dags att söka fotoskola?

Brinner du som jag för foto? Då kanske det skulle till att sökas fotoskola till hösten? Det är dags nu. De flesta ansökningarna för hösten 2017 ska vara inne i april och maj, så än finns tid. Länk till komplett lista över Sveriges fotoutbildningar finns längre ner. Jag har själv inte studerat en längre fotoutbildning, istället läst journalistik där det ingick foto och sedan läst en kurs i ett fotografiskt projekt via Akademi Valand och Göteborgs Universitet. Men mer än så är det inte. Utöver det är jag mestadels självlärd. Timtal promenerades bland skog och mark har lärt mig, ack den långa vägen, att hantera slutare, bländare och iso på egen hand. Om du vill att det ska vara snabbare än så kanske en 1- 3 årig grundutbildningen antingen via folkhögskola, yrkeshögskola eller högskola skulle vara något? Sverige har ett stort utbud av skolor med längre utbildningar inom olika områden. Det här inlägget rör endast utbildningar. Utöver detta finns tusentals kurser, på samma skolor som har de långa utbildningarna men också på Medborgarskolor (sökord Stockholm) och …

Planeringsperiod och en bloggafterwork – veckoresumé, v.11, 2017

Att komma hem efter en resa är alltid så himla skönt. Man får landa i mer än en bemärkelse. Att sätta sig ner vid skrivbordet, organisera bilder och påbörja redigeringen är nog en del av mitt favoritgöra i livet. Jag lägger det ofta på helgen tillsammans med tvätt och städ, sätter klockan tidigt, slår på kaffebryggarn och sätter bilderna på import medan jag påtar med tvätten. Paulinas yviga hund. Min helg – redigeringsrutin Sedan till ljudet av kaffebryggaren och doften börjar jag min redigeringsprocess. Jag gör urvalet. Använder mig av det enkla flaggsystemet i LR och markerar de bilder jag vill redigera gröna. Redan i importen lägger jag på min för-redigering, så det är sedan klart när jag börjar finslipa bilderna. Jag kontrollerar skuggor, ljusar upp ofta i vintersolen skuggiga ansikten och rättar till vitbalansen. Jag redigerar ofta en hel buns med bilder samtidigt, gärna för en hel resa om jag hinner sådär på lördag morgon. Livskvalité för mig. Slöseri med lördagmorgon för någon annan. Emma Den här veckan har kantats av planeringsperiod, mycket arbete …

Med en bredbrättad hatt och saltvattenstänk som enda semesterplan

Den förmodade sista snön för våren har lagt sig och det börjar så småningom klia i planerarfingrarna. Stränder, städer, äventyr och annat bestyr, vart ska grusvägarna leda i sommar? För några veckor sedan skrev jag ett inlägg om vad jag drömmer om som börjar ”Jag drömmer om sommaren, om en enkla dagar och om mina fötter djupt nedgrävda i sand med blicken ut över ett oändligt hav”. På något vis sätter alltid mina dröminlägg bollen i rullning och semesterplanerna på pränt. Det tog nämligen inte många dagar innan Sofia, som en ännu mer drömmig vagabond än jag, frågade om vi inte skulle till att åka till den Italienska rivieran en vecka i juni. Om om vi skulle. Det finns nog bara ett svar på den frågan. Mot Civezza Äntligen vilse hjärta italienska rivieran. Och så snart frågan var ställd, eller efter en promenad till Nytorget och söders hjärta där Sofia sitter och flitig knapprar på sitt skrivbord med den där Linda, en kopp kaffe och ett osammanhängande samtal senare så var resan bokad. För med följer Linda …

Yrande snö och ohämmad sol på Ishotellet i Jukkasjärvi

The finns magiska platser och så finns det ställen som är unika. Ishotellet, med sina 27 år på nacken är ett sådant ställe. Böljande blå is från Torne älv, karvad till det mest fascinerande av konststycke, ligger det där i norra Sverige och väntar på besök från världen över. Vädret under vår norrlandsvistelse var minst föränderligt. Det började med yrande blöt snö och slutade med 20 minusgrader och krispig vinter. Fantastisk om du frågar mig. Lite besvärligt, om du frågar min kamera. Sikten, när vi parkerar bilen vid ishotellet är ogenomtränglig. De där fantastiska instagrambilderna en i bland kan fåfängt drömma om förvinner ur tanken och en hoppas istället på det bästa. Vädret, hur omständigt det än är, får en ändå att le. För hur vackert är det inte med stora vita svallande snöflingor. Helena och Sofia, dryper av snö. ”För oss är den naturliga skönheten och den unika historien som finns i varje enskilt isblock en inspiration som aldrig går att hitta i konstgjord is”, Petra W Lindh, ishotellet. Den vilda Torne älv och …

Fototips: Praktisk objektivhållare till väska

Jag har alltid drömt att vara en minimalistisk praktiker. En såndär som har en lösning på allt. Som man kan fråga om hjälp med minsta lilla och som bara slänger upp en rulle tejp ur bakfickan och fixar biffen. Dessvärre, har jag aldrig varit en sån person. Det har tagit mig många år att bli bra och snabb på att packa inför en resa, att snabbt kunna packa ner kameraväskan och ge mig ut på tur utan att någon behöver vänta på mig. Mitt senaste problem har varit detta eviga upp och ner packande av objektiven under själva fotandet. Sofia har hört mig och Helena svärande säga ”Tar du 70-200n, eller lämnar du den i bilen?” ungefär tusen gånger. Med himlande ögon har Sofia redan hunnit fota det hon vill fotografera medan jag och Helena mest packar upp och ner väskan. Men detta problem har nu fått en lösning! En lösning som har testats på vintervandring i de Schweiziska Alperna med beröm godkänt. Prylen håller vad den lovar. Foto: Malin, Stuudio Huusmann På bilden ovan …

Det tar ibland lite längre tid för hjärtat att komma fram till vad hjärnan visste från början- veckoresumé, v.10, 2017

En vecka har passerat i all hast sedan föregående veckas sammanfattning, En sista Stockholmssuck, som skrevs med vetskapen om att det sista vinteromtaget 2016/2017 troligen träffat Stockholm och att det nog var det sista jag skulle se på grund av min stundande resa till Schweiz. Magiska vyer, roadtrippandes ner för slingriga alpvägar mot Leukerbad. Inlägg från veckan En sista Stockholmssuck- veckoresumé, v.09, 2017 Kiliaros fotoskola: Grunderna i porträttfotografering Fotodagbok: Snöglädje med vänner på fjället Klappa renar på samevisten Nutti Sámi Siida i Jukkasjärvi Vykort från Adelboden Blausee, nära Kandersteg Resan under helgen Jag har spenderat fem dagar i alperna, i skrivande stund fyra, tillsammans med Annelie och Malin, två fotografvänner som jag känner från en workshop på Island, för två somrar sedan. Vi har upplevt Schweiz roadtrippandes med bil, med utgångspunkt i Adelboden där Malin huserar. Blickandes ut över oändliga Adelboden- alpberg. Foto: Malin Huusmann Jag vill flytta hit känslan Helgen har kantats av berg, av en blå sjö, en vandring och ibland allt för slingriga alpvägar. Kontentan. Jag vill flytta hit. Den där känslan …

Vykort från Adelboden

Hej läsare! Jag trodde inte mina ögon när jag fick syn på den första alptoppen. Alltså, vad finns det för ord för så magiska berg? Typ inga. Jag och Annelie mest bara gapade. Så när Malin föreslog att köpa ett kabinkort för en dag och åka upp och ner för topparna i Adelboden så svarade jag mest bara ”ja, ja, ja, ge mig berg” . Inte blev jag besviken heller. Snöiga toppar, kaffe i termos och vintervandring, ungefär så bra som man kan ha det. Tänker redan på att åka tillbaka, innan jag ens hunnit slutföra denna tur. * Äntligen vilse hjärta alperna. * Katarina

Klappa renar på samevisten Nutti Sámi Siida i Jukkasjärvi

Delvis sponsrat av Nutti Sami Siida. Vid 19 års ålder arbetade jag en säsong i den lilla byn Grövelsjön i närheten av Idrefjäll, på ett våffelcafé som hette Sjöstugan. Det känns om decennium sedan, kanske för att det är det. Enda sedan min tid där är jag svag för svindlande fjäll och våfflor med hjortronsylt. Så när vi började planera för en resa mot norra nejder så frågade Helena vad vi ville se och göra. Och valet är inte svårt om jag får åka norr. För mig räcker det nog med fjäll och hjortronsylt, kort och gott. Som bonus kom vi dock på att vi kunde hälsa på renar. Så det gjorde vi. Hälsa på renar hos Nutti Sámi Siida i Jukkasjärvi Pga av lite morgontrötthet och en alldeles för vacker soluppgång i Abisko, kom vi iväg lite sent om sider och kom således stapplandes in sent på Nutti Sami Siida, ett sameviste med betande renar och information om samisk kultur i Jukkasjärvi. Men blev ändå vänligt mottagna. Det enda jag vet om den samiska …

Fotodagbok: Snöglädje med vänner på fjället

18 februari, Mertajärvi, Karesuando Alltså det har varit svårt för mig att redigera de här bilderna. Det har blivit så grymt uppenbart vad som saknas i mitt liv den här helgen när jag redigerat bilder från Norrland. Den där naturen. Vänner. Vänner i naturen. Sån där natur som bara finns när man kommer långt bort från staden, långt utanför och långt in bland trädgrenarna. Men, bilderna i sig är långt ifrån deprimerande. De påminner om vinter, vänskap och pirrande hastighetsglädje. De börjar en morgon, när jag vaknar med knastriga ögon efter en sen kväll på den finska sidan och tittar ut genom fönstret på Helenas brors hus och ser solen gå upp. Den slutar på fjället, med sol som går ned över vidsträckta vindiga vyer och några renar som enda sällskap. Att vara ute på vidderna är som balsam för själen. Vi stannar en stund på varje utsiktsplats vi hittar och tar oss vidare mot en liten samestuga. Där grillar vi och njuter en stund i solen. Mina kläder luktar fortfarande eld såhär långt efter, …

Kiliaros fotoskola: Grunderna i porträttfotografering

”Det finns inget så vackert som en fårad äldre person där hela ansiktet berättar en historia. Skratt, rörelse och en pigg blick.” Så börjar min guide till Grunderna i porträttfotografering hos Kiliaros fotoskola. Det har ju blivit ett antal i denna serie nu. Just porträtt är något jag brinner för, vill utveckla och definitivt själv kan bli bättre på även om jag bemästrar grunderna. Guiden berör vad ett porträtt är och praktiska tips när en ska fotografera porträtt. Så in och läs, förkovra di och kom med tips du också! Katarina

En sista Stockholmssuck- veckoresumé, v.09, 2017

Jag trodde nästan vintern skulle vara över vid det här laget. Det känns som att Stockholm håller andan och bara väntar på att få släppa vintern. Så vecka 9 passerade med ett oroligt klimat, där Stockholms inte tycks kunna bestämma sig för om det är vinter eller dags för vår. Jag har spenderat hela veckan i Stockholm, på jobbet och arbetat bort en hel del med bloggen inför kommande resan på torsdag, den till Schweiz med Annelie och mot Malin och Adelboden. Längtar så mycket efter de där knäppa grrlsen att benen värker. Alltså, det kan ju gå hur som liksom. Inlägg från veckan Har bloggat hela 6 inlägg under veckan. Nit och redighet i bloggens tjänst, med andra ord. 10 Skandinaviska resebloggare att följa, nya fototillbehör och en semla – veckoresumé, v.08, 2017 Nattfotografi – 3 tips till roligare fotografering på natten (Dryden gästar) Jag drömmer om enkla dagar, om fötter i sand och krokiga järnvägar Ringlande snö i ensamhetens Abisko Väntan på Alperna Fartfylld yrande snö, skrattande kvinnor och skoteråkning Har blivit mer och …

Fartfylld yrande snö, skrattande kvinnor och skoteråkning

Fartfylld yrande snö, skrattande kvinnor och motljus. Min första gång att köra skoter kunde inte varit särskilt mycket bättre. Jag skrattar fortfarande vid tanken av farten och när jag kliver av skotern och är hemma på fast säker mark. Vem hade kunnat tro att jag skulle tycka det var så himla roligt att med en inte så miljövänlig motorsport? Ibland är mitt hjärta lite vilt De som känner mig, vet dessutom att jag är farträdd. Och då menar jag ganska mycket mycket farträdd. Sofia tror att det är mitt kontrollbehov och det tror jag också. För hög fart rimmar illa med kontrollbehov. Men när det var bestämt att vi skulle ut på en skotertur i Åre, tackade jag självfallet ja. Spela roll om jag är rädd, rädsla skapades väl för att utmanas? Ibland är mitt hjärta lite vilt och lyssnar inte på mig resonera. Den där förmiddagen i januari när vi tog oss ut kunde inte varit så mycket bättre. Solen sken skimrande vackert och lågt, gick lagom upp innan den gick ner och gav oss …

Väntan på Alperna

Så i december hörde hon av sig, den där Annelie. Lagom efter att jag skrivit om Alperna och min dröm om att åka dit. När jag skrev mitt drömmars inlägg, hade jag ännu inte testat att åka skidor. Men Åre ändrade på det och inte är jag någon mästare i backen precis, men jag tar mig ner. ”Jag är min egen lyckas smed”, skrev jag i mina funderingar efter Annelies förfrågan och tänker på den frasen. För visst är det så Malin och Annelie? Nästa torsdag ska jag äntligen få se berg igen. Alpiska berg med lätta snötoppar. Utsiktspunkter och en skrattande så det gör ont i magen Anneli och Malin. Jag hoppas på tjocka snödyner, varma våriga alpstrålar, en varm bastu och en kopp choklad. Med bil tar vi oss från Zurich via Bern till Adelboden med tusen fotostopp på vägen. I Adelboden gör vi dagsutflykter. På listan finns en tur till Jungfrau efter tips från både Malin och Charlotta, en annan resebloggare. Har du några tips? Vad får vi inte missa på sträckan mellan …

Ringlande snö i ensamhetens Abisko

#NordicRoadtrip, sponsrat av Abisko Guesthouse En dröm jag alltid haft är att besöka de norrare delarna av Sverige. Jag vet inte vad som specifikt lockar, troligen de vackra vidderna och känslan av att få en liten bit Sverige för mig själv. Onsdag eftermiddag förra veckan packade jag och Sofia vårt pick och pack och hoppade på Arctic Circle Train mot kallare nejder. När #NordicRoadtrip rullar in mot Abisko ringlar snön ner och skapar ett lätt täcke av nysnö över det redan snöbeklädda landskapet. Snödimman och mystiken hänger tungt över fjällen och lovar vintriga dagar. Hej hej ringlande snö. Visst finns det snö så det räcker till alla – Abisko nationalpark Abisko nationalpark, vackert beläget vid Torneträsks strandkant är för mig mystisk. Oändligt vacker kan en ha en liten bit av Sverige för sig själv här. Abisko är en av Sveriges äldsta nationalparker och etablerades redan 1909. Den berömda Kungsleden, och en av mina bucketlist vandringar, passerar byn och tar turister till platsen. Och visst är det turister här. Under vår dag i Abisko möter vi …

Jag drömmer om enkla dagar, om fötter i sand och krokiga järnvägar

Jag drömmer om sommaren, om enkla dagar och om mina fötter djupt nedgrävda i sand med blicken ut över ett oändligt hav. Jag drömmer om att upptäcka hembygden, med nära och kära, med enkel packning och en stickad varm tröja vandra nordliga länder och avlägsna områden. Jag drömmer om Stockholms skärgård, om att båtluffa mellan öar och om att få se Seglarhotellet i Sandhamn, små röda stugor på små kobbar och om att besöka Landsort igen med någon som betyder något. Jag drömmer om att ta tåget på krokiga järnvägar genom Sverige och se soluppgången skirande resa sig utanför fönstret till en slät kopp SJ kaffe. Jag drömmer om att ta med mig mig mina resebloggarvänner och upptäcka Alaska. Om att vandra längs kuster och i djup Alaskisk skog. Att känna en svalkande len sommarvind virvla i håret och om att dra jackan hårdare kring kroppen sedan sitta kvar och se solen gå ned framför mina hårt smutsade kängor med ömma darrande fötter. Jag drömmer om sommaren och om frihet att göra precis allt det här. …