All posts filed under: Startsida

Irland, likt Rose Tattoo av Dropkick Murphys – en ruffig skir ros

Sponsrat samarbete med Tourism Ireland. Jag vaknar upp i Irland efter att ha sovit hela vägen på flyget. Som flygrädd är det, det enda tricket som funkar för mig för att landa återhämtad. Vi landar och tar en taxi direkt till fish and chipsen och jag tänker att det är rätt prioritering för en lyckad start på fyra dagar på den gröna ön och Sofia tänker nog likadant hon. En vacker utsikt från Kellys i Dublin.  Irland, likt Rose Tattoo av Dropkick Murphys – en ruffig skir ros Inte så unik fish and chips men skrämmande god hos Leo Burdock i Christchurch. Dublin Vi äter fish and chips på Leo Burdocks i Christchurch. Hos Leo får du fisk som kostar som bomull men som smakar guld. Ibland är tips från google bra tips även om man inte alltid vill ha dem när hon erbjuder. Vi tar fisken och även tipset från gubben i kassan om att äta en i en park längre ner för gatan och beger oss till en park blandad med folk och fiskmåsar. Är fiskmåsar mysiga eller vill man mest …

Följ med ut i naturen. Vandra Bergslagsleden genom Tiveden.

Reklamsamarbete.  På vissa platser hör man hemma, lite mer än på andra. Skogen är en sådan plats för mig, en plats att krypa in i. Ett ställe att låta mig själv få vara den jag är. Ett naturbarn. I Tiveden får jag chansen att vara ett skogsbarn, det bästa av naturbarnen. Här vandrar jag in i barrskogen, omhuldas och får vara. Här läker sår, här skapas glädje och här finns liv. Jag har besökt Tiveden två gånger och känslan är den samma. Tjockt, murrigt och hemtamt. I Tiveden bor hästarna och näckrosorna. Följ med ut i naturen. Vandra Bergslagsleden genom Tiveden. I naturen kan man vara ensam, eller med varandra. I juli, sådär lagom i början av min sommarsemester var jag och Sofia, naturbarn och skogsbadare, i Tiveden för en stund naturrekreation, eller som Sofia säger det ”att skogsbada och se på blommor längs med Bergslagsleden”. Det här inlägget är tillägnat min kärlek till naturen och till Tiveden, till djupa skogsandetag, rasslande granris och gnäggande hästar. När jag var liten hade jag en häst som hette …

Vid ishavets kant. En roadtrip genom Nord-Norge.

31a juli – 9aug 2019, Narvik till Lakselv Ett dygn i tåg sätter sina spår. Men det är mysigt, det får jag ge dig SJ. Föga ska jag ana krånglet som skall vänta påväg hem, men det vet jag ju inte nu och det är väl tur det att man inte vet världens olyckor innan de komma skall. Vidderna är värda det, kanske särskilt sträckan Abisko -Narvik, en bucketlist sträcka har jag hört, som jag nu sett, både från tåg och bil. Men som Johnny påpekar påväg tillbaka i en av alla ersättningsbussar vi nästan inte kommer med då inte ens SJ är säker på om den finns ”bäst du håller dig vaken nu så du inte missar denna gång, ack du sov ju genom här sist”. Inte får man missa något så storartat, inte. Med Arctic Circle train, Stockholm till Narvik.  Johnny lagar renskav. Narvik. The band. Johnny, Katarina och Linda. Arctic Circle Train till Johnnys Narvik Vi landar i Narvik bland järnmalm och krigslämningar efter en hel tågresa hit. Ännu har jag inte …

Hästarnas och näckrosornas Tiveden

Reklamsamarbete.  19-21 juli 2019, Tiveden. Solen glimmar i Sofias ansikte när bussen skuttar fram mot Bålsta. Vi har gått upp i arla morgonstund för att komma med tåget till Laxå, härifrån. Lägenheten ligger sömnig kvar och andas semester när jag knyter mina kängor och beger mig mot Blåsut tunnelbana. Det känns alltid krävande att gå upp klockan fem, men alltid belönande i morgonsolen när en inser att dagen kommer bli så mycket längre nu. Jag lämnar lakanen i ett virrvarr med svett på sommarryggen ty det har återigen blivit värmebölja. Jag möter Sofia på Centralstationen och hon är är där tidigare än jag. Vi brukar varva vem som är först och idag är Sofias dag. Det är tur att hon är här, för jag är sömndrucken och vet knappt att det är ersättningsbuss för tåget vi ska ta. Efter lite skutt, byte från buss till tåg allt i banverkets namn så landar vi i Laxå. Vi är påväg till Tiveden för en helg med vandring, ridning och annat mys. För att naturen skall bli tillgänglig …

Jag vågade inte plocka blommor för vi var mitt i Amerikas största nationalpark. Vandra i Wrangell – St Elias, Alaska.

Vad gjorde du på midsommar? Jeanette – Äh, var i en övergiven gruvby i Alaska, jag vågade inte plocka blommor för vi var mitt i Amerikas största nationalpark. Sofia skrattar. Det var längesedan nu, då jag firade en klassisk midsommar. Jag minns faktiskt knappt när det var men de senaste två åren har jag bara varit på resande fot, för två år sedan i Civezza och nu senast i Alaska. Midsommar är på sätt och vis en klassisk parhelg, så det är kanske inte så konstigt att helgen tappat betydelse för mig och att det snarare blivit fokus på en till gratis semesterdag och det finurliga i att lägga sin semester i anslutning till midsommar. Så så blir det kanske även i år. Sofia. Jeanette photo-style. En midsommarvandring i Alaska. Vandra vid McCarthy i Wrangell St Elias nationalpark. Alaska. Att vara ute i naturen lockar. Att vandra, det är något jag vill göra i varje hörn av världen! Jag vill kunna skriva på bloggen, den dag jag bestämmer mig för att sluta skriva, om ”I …

Mitt fiktiva tågluffargäng

Häng med oss på tågluff! Jag väljer rutt och vi ska ta Transsibiriska vi, från Moskva och så långt vi orkar. Kanske hoppar vi på en anslutande linje, t ex Transmongoliska för att åka till Ulan Bator, om vi nu kommer så långt. Hur som haver, på Transsibiriska är det mycket dötid har jag hört så därför viktigt med sällskapet. Jag har därför noga valt ut mitt tågluffarcrew. Med mig österut följer Rektor Hamid , för att prata politik och spela tv spel med vid stoppen. Tror han är grym på tv spel. Han är ju dessutom årets svensk och årets svensk vill man ju resa med. Nackdel är att han älskar tjock-tv- och hans tv spels – tv väger 180 kg. Vi får se Hamid om vi kan hyra en i Ryssland, delningsekonomin borde väl kommit hit kan man tycka också. Du hittar rektor Hamid på Twitter. Han är väldans rolig att följa emellanåt. Hamid -> Jag räknar med att du har spelat Metro 2033. Jag läser boken. I Moskva ska du och jag …

Ödet har bestämt, jag ska gifta mig med Olle. En weekend på Thorskogs slott.

Vad har Bush den äldre, Benazir Bhutto och Tommy Körberg gemensamt?  Strax ovanför Göta älv på en egen kulle ligger Thorskogs slott, ett renässansslott i tegel och en jugend oas som samlat fler stjärnor än de som var på slottet 2009-2010 då tv-serien Stjärnorna på slottet spelades in här. Välkomnande, romantiskt och exklusivt på samma gång, har Thorskogs nu även haft äran att husera mig, Sofia, Lena och Jeanette, på en slotts-vinterweekend. Tre nya stjärnor på slottet blickar ut över Göta älv-dal. Bo på ett slott. En weekend på Thorskogs slott. Vi kliver innanför dörrarna på Thorskogs slott en sen fredagkväll i början av februari och det känns som att kliva innanför dörrarna till ett privat hem och en mycket stor villa. Slottet, som på ett historiskt foto på väggen vittnar om, är en jugend oas med utsikt över Göta älvdal. Här vill jag, Lena, Sofia och Jeanette genast flytta in, bland murriga röda mattor, tjocka mörka tyger och mysiga genomtänkta hörnor. Slottet andas livsverk och har en gedigen historia som den anställde Anders, en av …

12 korta fun facts om mig – vem är människan bakom resebloggen?

Jag är säker på att många av er där ute känner mig väl. Men visste du det här? 12 korta facts som bara mina närmsta vänner känner till. Pinsamheter om livet och lite därtill. Foto: Jeanette Seflin, Seattle. # Hade egen häst under många år i min ungdom. En stor murrig mörkt brun sak. Hennes man matchade min hårfärg som handen i handsken. Hon hette Flying och var mitt allt från 13 års ålder. Vi erövrade skog och mark och det är från den tiden min kärleken till skogen föddes. # Är överlag dålig på att äta upp maten på tallriken. Sparar liksom en liten bit. Spelar inte riktigt ngn roll mängden på tallriken även om mindre portioner gör det bättre. Något jag aktivt behöver tänka på varje gång jag äter. # Har börjat bli gråhårig vid tinningar och lugg. Kul grej att ställas inför. Känner mig vis och irriterad på samma gång. # Brukade älska romance – genrén. Läste alla cheesy och dåliga böcker jag kom över och tyckte det var livet. Tänk dig …

Den medvetna resenärens manifest

Så bestämde vi oss för att göra något, för oss som resebloggare och för andra resenärer, jag och Sofia. Den medvetna resenärens manifest föddes på Gotland, ur blod, svett och tårar, ur diskussioner om miljö, kultur, turism och feminism utifrån FNs globala mål för hållbar utveckling och våra egna åsikter i ämnet. Det tog oss flera dagar och sen två månader att läsa, prata om och slutligen sätta på pränt. Ett litet manifest för resenärer som i all sin enkelhet får plats på en sida, att ha i fickan när en är ute och reser. För att förtydliga och eftersom det är lätt att blanda ihop, handlar detta manifest om hållbarhet och inte enbart om klimatkrisen. Att lösa klimatkrisen är däremot en del av de hållbara målen.  från globalamalen.se -> ”Globala målen är den mest ambitiösa agendan för hållbar utveckling som världens länder någonsin antagit och finns till för att uppnå fyra fantastiska saker till år 2030: Att avskaffa extrem fattigdom. Att minska ojämlikheter och orättvisor i världen. Att främja fred och rättvisa. Att lösa klimatkrisen.” …

Om att bestiga Kebnekaise första gången – en nybörjarguide

5e aug – Det där berget. Om att bestiga Kebnekaise för första gången. Det var ett tag sedan det hände och kanske något de flesta skulle outat med en gång. Det där att bestiga Sveriges högsta berg, Kebnekaise. Nej jag vet, jag är inte som alla andra, jag lider inte av ”maraton löpare till vardags, bestiga as coola toppar på helgen” – syndromet ”, tyvärr. Min första tanke var och andra sidan ”jag klarade det” men följdes inte av ”jag måste tala om det på stört”. Jag kände mig mig mest bara ledbruten och trasig och som att jag inte ville rekommendera att hoppa upp på det där berget till någon. Men enough said om mig, det här inlägget kommer ändå handla om Kebnekaise, som med sina 2097 m är vår stolta högsta svenska punkt i bergskedjan Skanderna. Sydtoppen som består av snö förändras i höjd över året och 2097 m är ungefär var toppen var i höjd när vi var där i somras. Vad som följer är en nybörjarupplevelse av att bestiga Kebnekaise. Vill du …

Roadtrip längs Norrskensvägen genom Tornedalen

Förra året gjorde jag en lång roadtrip genom Norrland som gav mersmak. Så pass mycket att jag i år ville fortsätta. Kanske vill jag det varje år från nu, beta av en liten bit av Norrland, bit för bit. I år betade jag av biten Tornedalen. Varför? För här verkade så mysigt, annorlunda och här har en ju ett eget språk, meaänkieli. I senhöstas när jag var till att spika sommarens semestrar bestämde jag mig. Utöver Alaska och Island vill jag göra en liten roadtrip i Sverige och jag vill fota Tornedalen. Och egentligen blev den inte så liten heller om du frågar min kompis Linda. 353 mil senare kom vi hem, efter dagar längs Norrskensvägen, Tornedalen, Haparanda Skärgård, Luleå, Kebnekaise, Jokkmokk och Lycksele. Det här är storyn om Norrskensvägen. Vid en av Tornedalens alla rastplatser, någonstans mellan Pajala och Korpilombolo, en liten avstickare från Norrskensvägen. Roadtrip längs Norrskensvägen genom Tornedalen Med på roadtripen längs väg 99 genom Tornedalen var min vän Linda, min vita pärla bilen, tält och en hel massa mat. Vi hade bestämt …

Riviera dei Fiori

Hösten är här men jag har inte fotograferat något i september i Sverige. Jag har inte fotograferat något utöver min Italien-resa, för att vara exakt. Jag funderar på om det kommer bli några höstfoton i år? Men till Stockholm har ändå inte hösten kommit riktigt, så ännu finns det tid, tid att visa er Italien, tid att fotografera hösten. Det är längesedan jag lät foton ta plats i ett eget inlägg. Jag tänkte därför låta dem göra det idag. Med svartvita bilder från italienska rivieran som beskriver stämningen och livet där, utan ord. Tänk att det här var en fotoblogg från början! Bloggen firar faktiskt 5 år nu i september, talade WordPress om för mig, mitt Facebook-konto firar 10 år och själv fyller jag alldeles alldeles strax 34 år. Jag ska försöka påminna mig om att skriva lite mer om det på min födelsedag, som jag ytterst sällan nämner eller direkt firar, för den delen. Jag har så mycket bilder kvar från mina resor i sommar samtidigt som jag drabbas lite av fomo-höstångest – min …

Jag duschar för här finns inget Medelhav. Imperia till Cervo.

180913 – Imperia till Cervo. Sista dagen av vår vandring längs italienska rivieran. Jag vaknar till åska och ett stormande hav, det är sista dagen vi ska vandra och det enda jag tänka på är Alessios frus snygga skor. Ett par supercoola sneakers. Jag vill ha dem så gärna, men de finns inte kvar i min storlek. Vackra Imperia i regn. Ett oduschat hår och ett Medelhav Att hoppa att duscha och bara bada i Medelhavet fungerar fortfarande. Det är på sätt och vis intressant att följa hårets resa när det inte längre får duscha. Jag måste snart tvätta det i havet igen om det ska gå och borsta. Triviala problem som dessa känns som att de läker själen när man tänker på dem. Det är så här enkelt livet borde vara. Ett oduschat hår och ett Medelhav. Det regnar och färgerna dansar. Imperia. VI börjar morgonen i Imperia. Det regnar och färgerna dansar. Lorenzo berättar när vi går förbi ett kloster att de brukade knacka på och be om oblater som snacks. Och de …

Killen som håller i olivoljeprovningen är vacker. Charles frågar om jag vet hans namn. Nej säger jag, så Charles döper honom till Adonis. Ospedaletti till Taggia

180911 – Ospedaletti till Taggia, vandring längs den italienska rivieran Vi startar cykelturen i Ospedaletti. I bilen får jag boken som Lorenzo har med. Den om Dr Antonio. San Remo Om jag någons bryter foten (peppar peppar) ska jag sitta på en stol och kika på folk på Götgatan medan jag läser DN. Italienskor vet hur en behåller stilen, genom åren. Inma. Palmförsäljarnas stad. San Remo Vi cyklar till San Remo. Staden känns lite Karibien möter Europa med sina palmer, pasteller och gamla koloniala stil. Fasaderna är slitna och det doftar gammalt, ibland klor, som det är i Italien. Porten till gamla stan heter Santo Stefano och är från 1321. Vi går härifrån till Via Palmari där den första palmodlarfamiljen levde någon gång på 1400- talet. San Remo är det ställe som odlar palmer och levererar dem till Vatikanen på palmsöndagen, för det gör man visst här. Om jag var katt skulle jag också sova i en blomlåda. Från San Remo cyklar vi vidare på vårt gamla järnvägsspår aka super-platt och bra cykelväg. Det var längesedan …

Jag frågar om hon behållit kärleken och hon svarar ”ja, den har bara bytt person”

9 sep – Stockholm till Nice och vidare till Imperia på den Italienska rivieran Åker till Arlanda arla morgon. Även om jag reser ensam ofta känns det som att resa är något jag föredrar i sällskap av andra. Men nu när jobbet och livet har slitit på och jag behöver en paus passar det bra trots allt. Inte varje dag en ser en glaciär ut ur flygplans fönstret. Där är den i alla fall. Någonstans i Alperna. Läser klart den här och förfasas över att jag inte har någon bok kvar och nu är fast i Italien i fem dagar. Finns det lyckliga skilsmässor? – Arlanda Men resan är ju ändå inte ensam. Jag sitter över en frukost och funderar på de jag kommer träffa och energin det kommer ta att träffa nya människor. Fyra andra bloggare. 2 italienska studenter. 2 andra italienare. Läser Avskedsfesten, en bok med frågeställningen ”Finns det lyckliga skilsmässor?” och på sätt och vis känns den här sommaren som en skilsmässa. Från värmen, bränder och omställningen efter min egen separation. Jag …

Möt den lätta saltvattensvinden i Haparanda Skärgård

Haparanda skärgård nationalpark Vaknar av att jag ligger snett i tältet och har tippat in mot Linda. Vi har slagit upp tältet på stranden, den där ensliga stranden, långt ut på Seskarö som vi fick ha för oss själva. En Äntligen vilse strand jag vill flytta till. Skepparen Kim berättar för oss senare att den stranden vi bott på, Kenkälahti, betyder skogsvik. Skogsviken där luftfuktigheten är 99% och håret beachruffsigt hela dagen. En i taget besöker jag Sveriges nationalparker. Genom vandring och båt räknar jag med att nå dem alla någon gång. Det tar de år det tar. Här kan du läsa mer om mina äventyr i Sveriges nationalparker.   Att övernatta på en strand är ett minne vi tar med oss till höstens vindiga kvällar. Morgonmotljuset och Linda som en av alla tusen gånger går i från mig under vår resa. Skepparen Kim visar Sandskär på sjökartan.  Vi åker tillbaka till Haparanda hamn och härifrån går båten till Sandskär i Haparanda skärgård. Vi far med skeppare Kim och Bosmina båtturer ut till ön. På båten möter …

Milano, du må vara dyr, men du är också som allt annat italienskt, likt bomull kring hjärtat

Det blir som jag tänkt och morgonen inleds med att vandra runt i en nyvaknad lägenhet. Takterassen väntar och badar i sol även under tidig morgon. Tre koppar kaffe följer med upp på taket och jag sträcker ut benen en stund till en kopp kaffe. Nedanför terassen skramlar spårvagnen förbi varannan minut och det känns som att Milano är en blandning av det Warszawa jag känner till, ett romantiskt turistiskt Rom med priser som ingen annanstans jag sett, men till trots med en stark italiensk själ. Sofia, Fantasiresor på takterass där vi bor, på vårt Via Broletto. En vacker vattenkran i Parco Sempione. Vårt via Broletto Ivrig att komma iväg äter vi en italiensk frukost i caféet på den gata där vi bor, Via Broletto. Vårt Via Broletto. En charmig gata på promenadavstånd från Doumo, den kända gotiska grandiosa katedral Milano använder som framsida. Det är här vi är, vi turister, resenärer och alla som vill lura på oss attiraljer en aldrig behöver, samlas. Jag vet att det inte är mitt Italien men kan ändå …

Weekend i Sveriges vinterpärla Åre

Sverige, detta avlånga land har otroligt många fina pärlor. Något jag själv på senare år har upptäckt är glädjen över vintersemestrar. Och finns det något bättre ställe än vintriga, alpmysiga svenska Åre med sin lyxiga touch passande för en pärlig äventyrare? En vinterweekend i Åre Snön krasar under skorna när jag kliver in på Åre torg. Jag blickar upp och solen lyser ner över berget. Jag hör barn skratta och människor prata med varandra runt mig när mina fötter trampar lätt över torget. Folket, endera på väg till Bergbanan, andra till iften längre väster ut medan några få stannar kvar nere i byn, för en långlunch. En förstår plötsligt varför det är så många Stockholmare i Åre. De två verkar som gjorda för varandra. Som en vintrig avknoppning till ett Stockholm, som sällan har så mycket snö och bara en skidbacke, på ett nattågs avstånd. Ett tåg som landar strax nedanför skidbacken och öppnar upp för besök på svenska restauranger, nöjen och skidåkning, som för de är vana håller världsklass. Men även för det oinvigda …

Riga Stories

Reklamsamarbete med NordicTB, Tallink Silja, Latvia Tourism och Riga Tourism. Stockholm glider snabbt förbi och vi får skjuts ända fram, till båten som ska ta oss till Riga. Det var längesedan jag var till sjös och det kliar lite i fingrarna vid vetskapen att jag ska få kolla på kaptenens brygga, vandra Rigas isiga gator och upptäcka mer av Lettland åter igen. Båtkonferens till Riga För två veckor var det dags för en båttur till Riga tillsammans med andra medlemmar av NordicTB, det resebloggnätverk jag deltar i och aktivt samarbetar med på olika kampanjer. Det vankades bloggkonferens, något jag sett fram emot sedan i höstas och laddad för med Sofia, redan vid trippen till Åre. Har du någonsin varit på kaptenens brygga? Vi kliver på båten runt kl 14, efter att ha jobbat ikapp på jobbet, ätit en snabb lunch och tagit t-banan till t-centralen där Tallink Siljas buss väntar på avfärd. Med oss på bussen är Janis, kommunikationsdirektör på Tallink Silja och berättar lite mer om företaget på vägen. Tallink Silja flyttar 3 gothia towers per dag mellan Sverige …

5 norrländska kyrkor i skiftande snöskrud

Det är spännande hur olika en och samma årstid kan se ut. Hur olika snö och ett landskap i vinterskrud kan se ut. Tusen nyanser av vitt och blått skimrar tillsammans och skapar detta alldeles vita landskap. Så svårt att ta ögonen ifrån. Fem gånger har jag besökt norrlandet under vinter, från januari förra året till januari i år. Många kyrkor har passerat framför mina ögon. Här är fem av dem. 5 norrländska kyrkor i skiftande snöskrud För den som inte vet så kommer jag från nordöstra Småland, ganska nära det i folkmun kallade bibelbältet. Här är tätheten mellan kyrkor sällan ett problem. Varenda liten by har minst en stor vit kyrka. Jag trodde nog som liten att alla svenska kyrkor såg ut så, vita stora sockerbitar med ett enda ändamål, skolavslutning. Även om jag inte är särskilt religiös av mig har jag ändå spenderat mycket tid i de där byggnaderna. Som lite äldre har jag kommit att bli fascinerad av byggnaderna själva och det här inlägget, om fem kyrkor i norr, har legat och lurat …