All posts filed under: Startsida

sotra blåsjön vildmarksvägen

Vildmarksvägen. där turisterna är vildare än naturen

Published by Katarina

Mot Vildmarksvägen, där turisterna är vildare än naturen! Är det nya slogan för i år kanske? En berättelse om min och Eriks tur på Vildmarksvägen sommaren 2020 samt en hel guide till en himla massa saker som vi tittade på. Spara tills det är din tur vetja! Är du också sugen på en roadtrip? Jag samlar mina inlägg från mina roadtrips under taggen roadtrip. Vildmarksvägen. där turisterna är vildare än naturen Min relation till Vildmarksvägen är lång och komplicerad, planeringsmässigt. Den har varit där och naggat mig i kanten i flera år, på min lista över underbara ställen att besöka konstant, men det har blivit andra vägar på min karta istället av olika anledningar, som min och Lindas roadtrip längs med Norrskensvägen. Kanske är det fel att idolisera en väg så mycket, risken är att det blir platt pannkakefall när det väl är dags. Även om Vildmarksvägen håller vad den lovar, så är det väl lite så, att det är trots allt bara är en väg med en massa fint och vi människor har fått …

vildmarksvägen

Fricampingäventyr i Sverige. Kylig romantik och värmande utrustning i roadtriplivets spår

Published by Katarina

I reklamsamarbete med Addnature Höjden av resan för året för mig brukar vara sommarsemestern, för då vet jag, då får jag resa i Sverige! Detta år spenderat med min för året nyblivna sambo Erik. Det är ändå speciellt att planera sin första sommartältsemester med någon annan och i retrospektiv öppna minnesbanken och tänka tillbaka på de där många tältnätterna tillsammans. Jag tänker tillbaka på sommarens semester, Sverigeresan genom nio landskap med glädje och brr i själen, för kallt är det att Sverigesemestra, det måste jag ändå erkänna. Kallt och inte helt enkelt. Fricamping i Sverige Jag skriver det här inlägget under längre tid, för långa inlägg tar tid och sitter i denna menings skrivande stund på tåget på väg till Umeå för lite höstliga vandringsäventyr, lite komiskt nog troligen i varmare väder än den där dagen på väg upp för Fettjeåfallet, med vinden blåsande i håret vid Flatruet, eller för att inte tala om regnet i ansiktet i Sododalen. Äventyrliga och kalla minnen som gör vikten av god friluftsutrustning sig påmind. Det känns som ett …

flatruet

Jag äter gröt med smörgrotta och hjortronsylt i Hamra Nationalpark och låter vinden bita mig på Flatruet

Published by Katarina

23 juli Vi vaknar i Hamra nationalpark och jag äter gröt med smörgrotta och hjortronsylt. Vi är kalla, kanske är det vara fyra grader under natten, men vi trivs bra på vår Exped madrass som tål nästan hela 17 minusgrader om en får tro tillverkaren. Maffiga Svartåslingan. Hamra nationalpark Vi vandrar Svartåslingan, kanske fyra kilometer och den är maffigare än vad man kan tro, naturmässigt men också ansträngningsmässigt, Erik är förvånad, jag likaså. Sedan går vi Myrslingan till ett vindskydd och lunchar på rester från gårdagen i våra Wildo matdosor som vi värmer på stormköket. Ta med ert skräp annars kanske skogen inte låter oss komma tillbaka Skogen förundrar och likaså skräpet folk slänger efter sig i skogen, den kvarlämnade bullen och eldstaden som fortfarande glöder. Snälla små mänskobarn och vuxenbarn, ta med ert skräp annars kanske skogen inte låter oss komma tillbaka! I Hamra möter John Bauer skog, bruksskog. Hård blockmark med spikraka tallar samsas med dalgångar med porlande vatten, skönsjungande nordiskt och lite amerikanskt vildmark tillsammans. Jag tycker om den amerikanska naturen, den …

Bland bokskogar och sjöodjur i Åsnens nationalpark

Published by Katarina

En dröm går i uppfyllelse, precis i denna sekund när jag ser nationalparksskylten och bilen rullar in på en parkering med stjärnor överallt, ett bevis på att det är en svensk nationalpark som uppenbarar sig framför mina ögon. Åsnens nationalpark, den trettionde svenska nationalparken och i skrivande stund sista i ordningen, bildades 2018 och bjuder på ett speciellt sjö och ö- landskap mitt i Smålands inland. Här är jag nu. En i taget besöker jag Sveriges nationalparker. Genom vandring och båt räknar jag med att nå dem alla någon gång. Det tar de år det tar. Här kan du läsa mer från mina äventyr i Sveriges nationalparker. Åsnens nationalpark. En småländsk nyponros Bilen rullar in i området vid Trollberget på västra sidan av Åsnen efter en sen lunch kombo middag på PM & Vänner i Växjö. Pepp till tänderna rör jag mig ner till den officiella tältplatsen, längs smalspåret som inte finns kvar och bredvid kanotleden Värendsleden. Åsnens nationalpark känns ung och frisk som en nyponros och som gjord att upptäcka med cykel eller kanot. Smalspåret …

En roadtrip genom ett rosigt Roslagen och nordligt nord-Uppland. Kust, bruk, loppisar och promenader

Published by Katarina

Roslagen var för mig innan dessa dagar okänt. Föga vet man vilken pärla som gömmer sig längs Östersjöns kant, innan den ger sig ut i full blom framför ens ögon. Över Kristihimmelfärds-helgen åker jag och Erik på långfärd längs Östersjöns kust mot norra Uppland, spanar bruk, rotar på loppisar och tar promenader vid vattnet. En välbehövlig semester från en lång vår av stiltje. En roadtrip genom ett rosigt Roslagen och nordligt nord-Uppland Hur mycket kunskap har du om Roslagen och nord-Uppland? Innan jag besökte Uppland, hade jag ungefär noll kunskap om både det ena och det andra. Det är härligt vad man lär sig när man är på upptäcktsfärd i nya landskap! Under resan fyndade jag Sverigeboken, en komplett guide till Sverige utgiven av Motormännens riksförbund 1982 på Emmaus i Gryttby. Denna bok har redan blivit min svenska resebibel. För ett landskap likt Uppland, fungerar den trots åren på nacken väl, då det är ett landskap fyllt av bruk, runstenar och så kyrkorna då. Är det ändå inte något mer med Uppland än bara fornlämningar …

Ängsö nationalpark

Med Eva och Adam i Ängsö nationalpark

Published by Katarina

1-2 timmar sa Folkhälsomyndigheten eller var det Lena. Halleluja sa folket och jag. Ängsö Nationalpark ligger ungefärliga två timmar från Stockholm om man skarvar lite och skarva får man ju i landet lagom. Så vid en lunch i förra veckan tar jag mod till mig ”Går det några turer till Ängsö” varpå Waholmsbolaget, räddar min själ från Kristihimmelsfärdsfördärv med orden ”Jajamen, du kan åka på söndag med Sjöbris.” Så söndag it is! En i taget besöker jag Sveriges nationalparker. Genom vandring och båt räknar jag med att nå dem alla någon gång. Det tar de år det tar. Här kan du läsa mer om mina äventyr i Sveriges nationalparker. Ängsö nationalpark Resan är halva nöjet, i alla fall till Ängsö. Ta varma kläder! Ängsö nationalpark är så nära, men ändå så långt bort. Sannerligen Roslagens pärla, med sitt jordbrukslandskap a´la 1800-tal hittar du Ängsö längs Arholma linjen och kommer hit med en enkel för 137 kr från Strömkajen. Du får följa med om du har SLs reskassa eller vanligt betalkort, jag tar SL och Erik betalkort, …

Lufsa runt i Garphyttans Nationalpark

Published by Katarina

Plötsligt kommer suget och jag kan inte riktigt hejda mig. Jag är bara tvungen! Det kliar i upptäckarnerven, jag vet inte om det är för att en inte kan resa och fara som en vill numera eller om det bara är våren som pockar på, jag bara vet att jag vill ut och skrika högt rakt ut över takåsarna ”Hej våren, nu är det dags”. Jag bör inte vara ensam. Så jag packar in E i bilen tillsammans med sittunderlag och lite fika och beger mig västerut, mot det stora kända, till allas vår nu samlingspunkt naturen och Garphyttans nationalpark. En i taget besöker jag Sveriges nationalparker. Genom vandring och båt räknar jag med att nå dem alla någon gång. Det tar de år det tar. Här kan du läsa mer om mina äventyr i Sveriges nationalparker. Sveriges nationalparker Sverige har numera 30 nationalparker, en har adderats till totalen sedan jag startade mitt projekt att besöka Sveriges alla nationalparker och enligt egen utsago hade jag besökt femton parker när jag besökte Björnlandet, varpå denna torde bli …

Ett liv – en reseblogg – en dagbok

Published by Katarina

Det fräser och smattrar från spisen. Erik slår i lådorna och besticken rasslar obekvämt till följd. Det doftar rosmarin, kanske ett stänk pasta. Fotsulor mot linoleummatta-ljud varvas med något knorrande, jag tror det är Erik som tänker, då kommer det, knorret. Sinnesintrycken är många i vårt nya kök. Tulpanerna jag fick gratis för att Interflora först förlagt mitt blommogram står på bordet och har växt sig för stora för sin vas. De står i motljus och solens strålar strilar mellan bladen och försvinner sedan ned bakom taknocken på funkislängorna mitt över. Jag funderar hur jag ska gå vidare med mitt (rese)bloggande i denna tid, nu när skrivglädjen återvänt men samhället så dramatiskt ändrats. Vad har jag att säga och vad vill en höra? En messenger facebook- grupp bryter min tanketystnad och talar om att viruset tagit ännu oväntad sväng, att Adam har slukats ned i det svarta hålet. Plötsligt är ljudet från köksfläkten det enda jag hör. Jag antar att olika saker tar olika hårt i olika tider, men det känns ändå i hjärtat ordentligt …

Vid ishavets kant. En roadtrip genom Nord-Norge.

Published by Katarina

31a juli – 9aug 2019, Narvik till Lakselv Ett dygn i tåg sätter sina spår. Men det är mysigt, det får jag ge dig SJ. Föga ska jag ana krånglet som skall vänta påväg hem, men det vet jag ju inte nu och det är väl tur det att man inte vet världens olyckor innan de komma skall. Vidderna är värda det, kanske särskilt sträckan Abisko -Narvik, en bucketlist sträcka har jag hört, som jag nu sett, både från tåg och bil. Men som Johnny påpekar påväg tillbaka i en av alla ersättningsbussar vi nästan inte kommer med då inte ens SJ är säker på om den finns ”bäst du håller dig vaken nu så du inte missar denna gång, ack du sov ju genom här sist”. Inte får man missa något så storartat, inte. Med Arctic Circle train, Stockholm till Narvik.  Johnny lagar renskav. Narvik. The band. Johnny, Katarina och Linda. Arctic Circle Train till Johnnys Narvik Vi landar i Narvik bland järnmalm och krigslämningar efter en hel tågresa hit. Ännu har jag inte …

Roadtrip-tips till Värmland och Bergslagen

Published by Katarina

Reklamsamarbete med Hyrbilguiden.se Jag saknar mitt Bergslagen, det ställe jag jobbade och trivdes så bra. Jag saknar värmlänningarna och de djupa skogarna och jag saknar att sitta bakom ratten och fara förbi tall och gran på min väg mot Hagfors och jobbet. Jag saknar sammanhållningen på jobbet och fikat i Munkfors. Jag saknar glassen, turerna över kullarna till Sunne och stillheten ute i skogen. Så jag tänkte att det var dags att åka tillbaka, fiktivt i alla fall och dela med mig av alla mina bästa tips till Värmland och Bergslagen, för dem vill ni väl ha, inte sant? Bondlandskapsvackra Värmland. Roadtrip genom Värmland och Bergslagen Det har väl inte gått någon förbi att det numera går att resa klimatsmart inom Sverige. Att ta tåget några timmar och sedan plocka upp en hyrbil för att bege sig ut i det nära belägna och att semestra hemmavid är det nya svarta. Karlstad är faktiskt på alldeles lagom avstånd från Stockholm för en liten weekend, så där så det inte blir jobbigt att åka hit. Hit kommer …

12 korta fun facts om mig – vem är människan bakom resebloggen?

Published by Katarina

Jag är säker på att många av er där ute känner mig väl. Men visste du det här? 12 korta facts som bara mina närmsta vänner känner till. Pinsamheter om livet och lite därtill. Foto: Jeanette Seflin, Seattle. # Hade egen häst under många år i min ungdom. En stor murrig mörkt brun sak. Hennes man matchade min hårfärg som handen i handsken. Hon hette Flying och var mitt allt från 13 års ålder. Vi erövrade skog och mark och det är från den tiden min kärleken till skogen föddes. # Är överlag dålig på att äta upp maten på tallriken. Sparar liksom en liten bit. Spelar inte riktigt ngn roll mängden på tallriken även om mindre portioner gör det bättre. Något jag aktivt behöver tänka på varje gång jag äter. # Har börjat bli gråhårig vid tinningar och lugg. Kul grej att ställas inför. Känner mig vis och irriterad på samma gång. # Brukade älska romance – genrén. Läste alla cheesy och dåliga böcker jag kom över och tyckte det var livet. Tänk dig …

Tankar och ting från norra Gotland. Fårö.

Published by Katarina

Vad som skulle bli ett inlägg om Gotland, blev nu tre, för att Gotland har så mycket att säga. En tredagarsdagbok från 23 till 25e e november, Gotland med Sofia. 24 e november Jag ser en räv! Springer ut i trädgården i pyjamas men räven är redan borta. Vi tar färjan till Fårö. Jag läser på hemsidan medvetenkonsumtion om hållbart resande. Man kan lära sig även fast att en är 34 år. Fårö är verkligen Bergmans ställe. Jag älskar hur vackert det blir på foto, vad man än gör. Fårö i november Så om man ska förbereda sig så är det väl på att man faktiskt kommer att frysa hur man ännu må göra. Gamla hamn. När man kommer till Fårö så vet man att det är blåsigt. Men hur förberedd man än är fryser man ändå så om man ska förbereda sig så är det väl på att man faktiskt kommer att frysa hur man ännu må göra. Vi kör vår lilla hyrbil från Mickes, medsols runt Fårö, och stannar där vi har lust. …

Om att bestiga Kebnekaise första gången – en nybörjarguide

Published by Katarina

5e aug – Det där berget. Om att bestiga Kebnekaise för första gången. Det var ett tag sedan det hände och kanske något de flesta skulle outat med en gång. Det där att bestiga Sveriges högsta berg, Kebnekaise. Nej jag vet, jag är inte som alla andra, jag lider inte av ”maraton löpare till vardags, bestiga as coola toppar på helgen” – syndromet ”, tyvärr. Min första tanke var och andra sidan ”jag klarade det” men följdes inte av ”jag måste tala om det på stört”. Jag kände mig mig mest bara ledbruten och trasig och som att jag inte ville rekommendera att hoppa upp på det där berget till någon. Men enough said om mig, det här inlägget kommer ändå handla om Kebnekaise, som med sina 2097 m är vår stolta högsta svenska punkt i bergskedjan Skanderna. Sydtoppen som består av snö förändras i höjd över året och 2097 m är ungefär var toppen var i höjd när vi var där i somras. Vad som följer är en nybörjarupplevelse av att bestiga Kebnekaise. Vill du …

Roadtrip längs Norrskensvägen genom Tornedalen

Published by Katarina

Förra året gjorde jag en lång roadtrip genom Norrland som gav mersmak. Så pass mycket att jag i år ville fortsätta. Kanske vill jag det varje år från nu, beta av en liten bit av Norrland, bit för bit. I år betade jag av biten Tornedalen. Varför? För här verkade så mysigt, annorlunda och här har en ju ett eget språk, meaänkieli. I senhöstas när jag var till att spika sommarens semestrar bestämde jag mig. Utöver Alaska och Island vill jag göra en liten roadtrip i Sverige och jag vill fota Tornedalen. Och egentligen blev den inte så liten heller om du frågar min kompis Linda. 353 mil senare kom vi hem, efter dagar längs Norrskensvägen, Tornedalen, Haparanda Skärgård, Luleå, Kebnekaise, Jokkmokk och Lycksele. Det här är storyn om Norrskensvägen. Vid en av Tornedalens alla rastplatser, någonstans mellan Pajala och Korpilombolo, en liten avstickare från Norrskensvägen. Roadtrip längs Norrskensvägen genom Tornedalen Med på roadtripen längs väg 99 genom Tornedalen var min vän Linda, min vita pärla bilen, tält och en hel massa mat. Vi hade bestämt …

Jag frågar om hon behållit kärleken och hon svarar ”ja, den har bara bytt person”

Published by Katarina

9 sep – Stockholm till Nice och vidare till Imperia på den Italienska rivieran Åker till Arlanda arla morgon. Även om jag reser ensam ofta känns det som att resa är något jag föredrar i sällskap av andra. Men nu när jobbet och livet har slitit på och jag behöver en paus passar det bra trots allt. Inte varje dag en ser en glaciär ut ur flygplans fönstret. Där är den i alla fall. Någonstans i Alperna. Läser klart den här och förfasas över att jag inte har någon bok kvar och nu är fast i Italien i fem dagar. Finns det lyckliga skilsmässor? – Arlanda Men resan är ju ändå inte ensam. Jag sitter över en frukost och funderar på de jag kommer träffa och energin det kommer ta att träffa nya människor. Fyra andra bloggare. 2 italienska studenter. 2 andra italienare. Läser Avskedsfesten, en bok med frågeställningen ”Finns det lyckliga skilsmässor?” och på sätt och vis känns den här sommaren som en skilsmässa. Från värmen, bränder och omställningen efter min egen separation. Jag …

Möt den lätta saltvattensvinden i Haparanda Skärgård

Published by Katarina

Haparanda skärgård nationalpark Vaknar av att jag ligger snett i tältet och har tippat in mot Linda. Vi har slagit upp tältet på stranden, den där ensliga stranden, långt ut på Seskarö som vi fick ha för oss själva. En Äntligen vilse strand jag vill flytta till. Skepparen Kim berättar för oss senare att den stranden vi bott på, Kenkälahti, betyder skogsvik. Skogsviken där luftfuktigheten är 99% och håret beachruffsigt hela dagen. En i taget besöker jag Sveriges nationalparker. Genom vandring och båt räknar jag med att nå dem alla någon gång. Det tar de år det tar. Här kan du läsa mer om mina äventyr i Sveriges nationalparker.   Att övernatta på en strand är ett minne vi tar med oss till höstens vindiga kvällar. Morgonmotljuset och Linda som en av alla tusen gånger går i från mig under vår resa. Skepparen Kim visar Sandskär på sjökartan.  Vi åker tillbaka till Haparanda hamn och härifrån går båten till Sandskär i Haparanda skärgård. Vi far med skeppare Kim och Bosmina båtturer ut till ön. På båten möter …

Vackra bilder från en inte så vacker stad – Whittier Alaska

Published by Katarina

Whittier, Alaska Mer eller mindre alla ställen en besöker på jorden är unika. Men vissa mer än andra. Whittier, staden på andra sidan tunneln, är en av dessa. Så udda att om en har vägarna förbi, bara måste fara in genom tunneln. Den vy vi möts av på andra sidan tunneln. Inget är som tunnelväntandets tider. Ta med pizza! Whittier, Alaska Vi kommer till Anton Anderson Memorial Tunnel, porten till Whittier, tidigt på morgonen. Vi vill ha gott om tid eftersom det bara går att köra genom tunneln en gång i timmen. Jämna halvtimmar från Whittier och ojämna halvtimmar till. Vi har gammal pizza med oss i bilen och vid det här laget glada över att det. Blodsockret är alltid det viktigaste, även i Whittier. Sugen på en natt på Anchor Inn? Det hus en gång i tiden alla invånare (ett hundratal eller två) i Whittier bodde i. Whittiers tunnel För att ta sig till Whittier behöver en åka genom en enfilig tunnel, Anton Anderson Memorial tunnel, över tågspår eller ta sig med båt eller …

Are you 21 or older, Seattle?

Published by Katarina

12e juni, 2018. Fremont och Capitol Hill Min förkylning peekar. Jag är fruktansvärt förkyld under natten och Jeanette väcker mig två gånger och säger ”Vänd över till sidan”. Jag svarar att jag ligger redan på sidan och fortsätter sova. Min hals är så trång att den börjar vissla och backarna i Seattle är övermäktiga. Jeanette vid Seattle Space Needle. Vi vaknar av oss själva vid kl 5 och hänger på låset för frukost redan vid kl 7. Vad som visar sig vara kanske en typiskt amerikansk frukost, med mer socker än innehåll i övrigt. Men Ace Hotel vinner på instagramvänlighet, gröna växter, trädetaljer och att de älskar bokälskare och skribenter. Ett bokskåp och vackra vykort att plocka med hem lockar också till ett nytt besök. Sofia. Att resa för att resa eller resa för att fota? Vilket gör du? Seattle Space Needle lockar. Den står där som en nål med sin svamp och väntar på ett besök, men det kostar alldeles för mycket att bege sig upp i toppen så utsiktsmålet blir till ett toabesök …

Min röda ullskjorta

Published by Katarina

Längtar du som jag efter den perfekta resegarderoben? Någonstans stavas det praktiska plagg som klarar mycket och passar i olika väder och sammanhang. Min röda ullskjorta är ett sådant plagg jag riktigt älskar. Som ett varmt och mysigt pricken över i:et plagg, för både skog och fest. På plaskigt äventyr i Njupeskär. Foto: Katta Bucketlife. Min röda flanellskjorta är mer berest än många människor jag känner. Bara på det senaste året har hen varit både i Yosemite, Fulufjället och Skuluskogen för att nämna några nationalparker och en hel massa i Stockholm och andra städer. Hen gillar blåjeans, men är också kompis med en svart kjol i garderoben. Sedan 2016 har hen heller inte duschat alls. Min röda flanellskjorta är av 100% ull och behöver därför inte tvättas, om man inte vill det. Jag fick den av en vän hösten 2016 efter jag varit på Grönland när hon läst det här inlägget. Vännen är amerikan och beskrev med stolthet att de här cowboyskjortorna de har man för livet i USA. Man ärver dem av föräldrarna och …

I björnars fotspår – Björnlandets nationalpark

Published by Katarina

Gruset knastrar under bildäcken och ljudet tycks aldrig ta slut. Grusvägarna är oändliga och frågan ställs ”har vi verkligen åkt rätt?”. Det är inte för inte att Björnlandets nationalpark är okänd. Långt ute i ödemarken i södra Lappland finner vi den, bland skogsfågel och rå dimma kurar granar och den lilla skogsjön Angsjön när vi anländer. Skogsfågel Vackra höstfärger längs den oändliga grusväg som leder in till Björnlandet. Närmsta ort är orten Fredrika. Lite extra charmigt med alla dessa kvinnonamn, i Lappland. Dimma över Angsjön vid entré Angsjön, här kan du parkera bilen och hämta information om nationalparken. Björnlandets nationalpark Björnlandets nationalpark går att besöka året om. Vackert belägen i södra Lappland hittar du en bit orörd skog, frihet och tystnad. Har du tur, kanske du får se en björn, men troligen går du bara i dess fotspår, inte ont anande. Vandringsleder Vandringsleden Svärmorsleden går rakt genom parken. 12km lång tar den dig upp över Björnberget, förbi rastplatser och stugor och genom djup skog. Sveriges nationalparker förslår att du ska gå denna led över två dagar, …