All posts tagged: lappland

Min roadtrip runt Norrland

Published by Katarina

Tre långa veckor men ändå så lite tid. Det känns vemodigt och lyckligt på samma gång att skriva det avrundande inlägget om min roadtrip över Sverige. Förbi Dalarnas böljande kullar, Jämtlands vilda vidder och genom ett kargt och älskvärt Lappland. Minnena är många och äventyret oändligt. Det finns så mycket mer att se, så mycket fler minnen att skapa. Men här är sommarens resa, samlad. Kära vänner, det gör vi om! Från början av v29 till slutet av v31 reste jag runt delvis solo, delvis med sällskap, i Sveriges norra delar, med en överdos av lappländsk natur, högst upp på önskelistan. Inlägget är fyllt av de erfarenheter jag samlade på mig och de tips jag har att dela med mig av. Roadtrip genom Norrland på 3 veckor Jag vet inte vad jag tänkte när jag planerade min roadtrip runt Sverige egentligen. Bristen på en stor semesterkassa och längtan till vänner runt landet, spelade in och var det som slutligen gjorde att jag valde bort Alaska för en tur runt vårt vackra land. Den där morgonen v29, var jag …

Padjelanteleden. En fjällvandringstrilogi. del III.

Published by Katarina

Jag känner att fötterna inte riktigt är som igår. De är inte längre helt bekymmerslösa. Tyngden gör sig påmind och träningsvärken sätter in. Jag blir varse om att man kan få den även i fötterna. Den moler lite, men gör inte ont. Fötterna ber om att få vila, men får inte sin vilja genom. Jag stiger upp, snörar kängorna, lyfter upp packningen och börjar gå. Kill your darlings funkade inte. Jag kunde inte välja så det får bli tre förödande vackra inlägg om att fjällvandra i Sverige. Om mina första erfarenheter, om Padjelantaleden och om vänskap. Jag hoppas att du hänger med. Detta är del III. Här hittar du del I och del II. Tidig morgon och frukost. Man lär sig snart att diska i isande kallt vatten. Vandringen, tre dagar börjar lida mot sitt slut. Vi vänder hemåt och påbörjar sista sträckan. Vi går i våra egna fotspår, i både positivt och negativ i bemärkelse. Vi vet var vi har gått och var vi måste passera för att komma tillbaka. Vi vet de fina vinklarna …

Padjelantaleden. En fjällvandringstrilogi. del II

Published by Katarina

När jag tänker tillbaka på det är det nog min första tältnatt på åtta år. Jag har ju aldrig tältat särskilt mycket. Jag sträcker ut benen, känner efter, ser myggen hänga utanför tältet och funderar på om det var så farligt ändå. Vad var det egentligen jag hade förväntat mig? Jag öppnar dragkedjan och ser morgonljuset strila ned mellan bergen. Känslan kryper på och jag kan inte riktigt placera den. Jo, visst är det den. Kylan slår mig hårt i ansiktet och det är nu jag vet, lycka, riktig lycka sköljer över mig och jag ler stelt och fånigt medan jag går ner för sluttningen. Kill your darlings funkade inte. Jag kunde inte välja så det får bli tre förödande vackra inlägg om att fjällvandra i Sverige. Om mina första erfarenheter, om Padjelantaleden och om vänskap. Jag hoppas att du hänger med. Detta är del II. Här hittar du del I och del III. Morgonutsikten. Arktisk fauna. När solen blir en stjärna. Fjällens vackra morgonljus och iskalla vatten skakar snart liv i mig och vi dukar upp för frukost. Till …

Padjelantaleden. En fjällvandringstrilogi. del I

Published by Katarina

Känslan av att vandra. Jag lutar mig kvar. Känner. Tänker. Nu vet jag vad alla pratar om. Den där känslan av absolut frihet och ett otåligt upptäckarsinne som skriker, ”ge dig ut, ge dig ut”. Jag vet nu vad de menar när de säger att ”mat smakar alltid bättre ute”. Jag trodde för mitt liv aldrig att jag skulle göra det ändå. Jag, vandra? Jag, bära all packning helt själv? Jag? Men nu är det gjort. Nu är det gjort och jag står här på andra sidan, lite starkare, lite stoltare och lite förvånad. Kill your darlings funkade inte. Jag kunde inte välja så det får bli tre förödande vackra inlägg om att fjällvandra i Sverige. Om mina första erfarenheter, om Padjelantaleden och om vänskap. Jag hoppas att du hänger med. Detta är del I. Här hittar du del II och del III. På väg mot STF Ritsem och Stora Sjöfallets nationalpark. Det är svårt att inte stanna i varje krök av en lappländsk väg när roliga renar pockar på. Vägen mot Ritsem ger en försmak …

När minnena värker – en roadtrip genom ett dödligt vackert Sverige och spåren det lämnar

Published by Katarina

Jag klipper med ögonen och har svårt att ta mig upp ur sängen. Vet inte riktigt om det är trötthet eller om det är känslan att nu är den över. I år slår den extra hårt, smärtan, rakt över bröstet, en illavarslande kollapsande smärta. Jag tänker att det går att ta sig genom dagen med ytlig andning, ett andetag i taget. Jag är säker på att det går för jag har gjort det förut. För precis som en separation lamslår min första arbetsdag mig. Vetskapen om att svensk sommar som jag känner den, bland oändliga bergsvidder med kallt forsvatten rinnande längs låren, de envisa myggen jag sprayar bort med den där blåa allt för giftiga sprayen, den ont i ögonen jobbiga soluppgången i norr som lämnar prickar i ögonen och det envisa fnitter som kommer från min mun när jag möter strutsar för första gången i livet, är över. Och det känns som att livet tar stopp. En sommar, genom min engångskamera (app). Pauspromenad på väg till Dalarna. Min vackra vän Josefin. Josefins kompis på Dansbandsveckan …

Dagboksnotering från ett sommarlappligt Mertajärvi

Published by Katarina

”Det är väl ungefär så långt norr en kan komma i Sverige och fortfarande hitta några människor och inte bara renar.” Hej hej utsikt! Närvä/ Mertajärvi med utsikt över sjön Idijärvi. Det är svårt att förstå den där morgonsolen förens man sett den med egna ögon tror jag. Kanske är det bara jag, eller kanske är sommarsolen i Norrland bara lite MER. Men vad vet jag egentligen, hur ofta är jag uppe klockan 4 på natten? Och hur ofta är jag det i norr? Att lämna den norrländska dimman och även folket är vemodigt på något sätt. Bastuglädje Jag har spenderat helgen med Helena hos hennes bröder och familj i Mertajärvi söder om Karesuando. Det är väl ungefär så långt norr en kan komma i Sverige och fortfarande hitta några människor och inte bara renar. Nu sitter jag vid Lindas köksbord i Örnsköldsvik, medan Linda poddar och Helena mornar, och dricker mitt morgonkaffe ur en Prunus Gustavsbergskopp jag hittade på köksbänken. Lindas loppisfynd. Den svenska sommaren kan inte göra sig mer påmind  här och heller inte känslan av torp …

Längs lappländska vägar

Published by Katarina

När jag först tänkte tanken om en roadtrip genom Sverige med övernattningar hos andra bloggvänner tänkte jag mest att det här blir busenkelt. Jag känner ju folk i vareviga landskap nästan, fördelen med bloggeriet. Då hade jag inte riktigt räknat med Lappland och dess evigt långa vidder, skumpiga vägar och brist på befolkning. Hallå, vart gömmer ni er norrlänningar? Men nu vet jag. För varje minus i befolkning finns en ren eller två och 40 mil, det är ju bara ikea-avstånd. Har hamnat lite efter i bloggandet pga för mycket roligheter i Karesuando. Här kommer (äntligen) resan upp, över de lappländska vidderna genom mobilens engångskamera-app, Gudak. Otaliga lappländska vägmil förbi Dorotea, Vilhelmina, övernattning i Sorsele centrum (as-stort för den som undrar), frukost i Arvidsjaur och lunch i Jokkmokk innan nedstigning i Stora Sjöfallets nationalpark. Och filmen därifrån, ja den finns ju redan på bloggen. Katarina

Klappa renar på samevisten Nutti Sámi Siida i Jukkasjärvi

Published by Katarina

Delvis sponsrat av Nutti Sami Siida. Vid 19 års ålder arbetade jag en säsong i den lilla byn Grövelsjön i närheten av Idrefjäll, på ett våffelcafé som hette Sjöstugan. Det känns om decennium sedan, kanske för att det är det. Enda sedan min tid där är jag svag för svindlande fjäll och våfflor med hjortronsylt. Så när vi började planera för en resa mot norra nejder så frågade Helena vad vi ville se och göra. Och valet är inte svårt om jag får åka norr. För mig räcker det nog med fjäll och hjortronsylt, kort och gott. Som bonus kom vi dock på att vi kunde hälsa på renar. Så det gjorde vi. Hälsa på renar hos Nutti Sámi Siida i Jukkasjärvi Pga av lite morgontrötthet och en alldeles för vacker soluppgång i Abisko, kom vi iväg lite sent om sider och kom således stapplandes in sent på Nutti Sami Siida, ett sameviste med betande renar och information om samisk kultur i Jukkasjärvi. Men blev ändå vänligt mottagna. Det enda jag vet om den samiska …

Fotodagbok: Snöglädje med vänner på fjället

Published by Katarina

18 februari, Mertajärvi, Karesuando Alltså det har varit svårt för mig att redigera de här bilderna. Det har blivit så grymt uppenbart vad som saknas i mitt liv den här helgen när jag redigerat bilder från Norrland. Den där naturen. Vänner. Vänner i naturen. Sån där natur som bara finns när man kommer långt bort från staden, långt utanför och långt in bland trädgrenarna. Men, bilderna i sig är långt ifrån deprimerande. De påminner om vinter, vänskap och pirrande hastighetsglädje. De börjar en morgon, när jag vaknar med knastriga ögon efter en sen kväll på den finska sidan och tittar ut genom fönstret på Helenas brors hus och ser solen gå upp. Den slutar på fjället, med sol som går ned över vidsträckta vindiga vyer och några renar som enda sällskap. Att vara ute på vidderna är som balsam för själen. Vi stannar en stund på varje utsiktsplats vi hittar och tar oss vidare mot en liten samestuga. Där grillar vi och njuter en stund i solen. Mina kläder luktar fortfarande eld såhär långt efter, …

Ringlande snö i ensamhetens Abisko

Published by Katarina

#NordicRoadtrip, sponsrat av Abisko Guesthouse En dröm jag alltid haft är att besöka de norrare delarna av Sverige. Jag vet inte vad som specifikt lockar, troligen de vackra vidderna och känslan av att få en liten bit Sverige för mig själv. Onsdag eftermiddag förra veckan packade jag och Sofia vårt pick och pack och hoppade på Arctic Circle Train mot kallare nejder. När #NordicRoadtrip rullar in mot Abisko ringlar snön ner och skapar ett lätt täcke av nysnö över det redan snöbeklädda landskapet. Snödimman och mystiken hänger tungt över fjällen och lovar vintriga dagar. Hej hej ringlande snö. Visst finns det snö så det räcker till alla – Abisko nationalpark Abisko nationalpark, vackert beläget vid Torneträsks strandkant är för mig mystisk. Oändligt vacker kan en ha en liten bit av Sverige för sig själv här. Abisko är en av Sveriges äldsta nationalparker och etablerades redan 1909. Den berömda Kungsleden, och en av mina bucketlist vandringar, passerar byn och tar turister till platsen. Och visst är det turister här. Under vår dag i Abisko möter vi …

Fotodagbok: Morgon i Mertajärvi

Published by Katarina

19 februari 2017 Att vakna med vinter precis utanför fönstret är något jag kan vänja mig vid. Jag inser när jag vaknar att jag saknar det, riktigt, riktigt mycket. Det är söndag och de andra har inte vaknat. Kanske inte så konstigt då min klocka visar sig gå en timma fel och jag är uppe med tuppen, i bokstavlig bemärkelse. Jag värmer lite vatten och Sofia vaknar. Förmodligen för att jag springer omkring och kokar vatten till snabbkaffet. Tror det är inbyggt i generna hos Sofia och mig, när det vankas kaffe, menar jag. Helenas bror Jimmy kommer förbi och vi tar oss ut med skotern, Sofia stannar inne och Helena kommer lite senare, ungefär som alltid. Det är mycket kallare än dagen innan, kanske – 15 och hela Mertajärvi, deras hemby, badar i vitt och blått skimmer. Vet inte om det egentligen finns något bättre än tidiga mornar och vinter. Håller du inte med? Katarina  

Vykort från Närvä – Lappland

Published by Katarina

  Hej läsare! Sitter och skriver mitt vykort på Arcitc Circle Train som sakta rullar tillbaka mot Stockholm. Vi får se om vi kommer hela vägen fram denna gången, SJ. Har spenderat fyra dagar i Lappland, utan uppkoppling. Skönt! Tog det här fotot på morgonen, överblickande sjön och Helenas hem i Mertajärvi/ Närvä, Lappland. Alltså snö, kan inte få nog. Katarina  

Längtan till Lappland

Published by Katarina

Om prick fem dagar bär det av till svenska lappland! Bilder från fjällen i Åre Tänker att det här är min framtida stuga. Så pepp på det så det förslår. Ursäkta bloggspråket. Jag tror jag alltid har drömt om just svenska lappland, vet inte varför. Kanske bottnar det i mammas beskrivningar av hennes husvagnssemestrar till Nordkap med mormor och morfar. Eller kanske är det bara norrlänningarna allmänt. Den där sävliga trygga rösten, som lugnar oss stressade söderbor. I vilket fall som helst. Om fem dagar, kväller, bär det av. Då tar jag och Sofia (som för övrigt är i Prag nu, du kan följa henne här) vårt pick och pack och kliver på Arctic Circle train från Stockholm till Kiruna. Bara tågnamnet. Det blir bloggsnack med varma raggsockor på och svindlande vyer som sällskap. Hoppas på soluppgång innan vi kliver av uppe i Kiruna där Helena väntar, kanske med starkt morgonkaffe om vi har tur. Sen har vi fyra dagar svensk vinter framför oss. Ah, längtan. Har du några tips inför vår tågresa? Does and …