Month: januari 2016

Drömmer om resor på Love Food Cafe

När vet man att man träffat en själsfrände? Kanske är det när man träffar någon likasinnad, som drömmer om samma sak och som man konstant kommer på sig med att prata i munnen med, sådär så att det blir svårt att avsluta och det slutar med att man bara måste bryta för att dagen håller på att ta slut. Så känns det när jag träffar mina bloggkollegor och tillika resevänner nuförtiden. Alltså, stöptes vi i samma form eller ”what is the deal”? Love food cafe En vackert kall trettondag mötte jag upp min bloggkollega Fantasiresor för lite resedrömmande på Love food cafe på Södermalm här i Stockholm. Vad kan passa bättre än en lunchdejt för fantasiresande med bloggen Fantasiresor? På dessa bloggfikor, pratas det högt och lågt om allt som har med bloggeri att göra. ”Vad drömmer du om som nästa resa” och ”Vad är ditt mest poppis inlägg på bloggen?” är sånt som avhandlas mellan cava och panini. Vi bloggare träffas överallt och är mest som folk är, uppskattar lyx men gillar det där vardagliga också. Foto på …

En överlevare från digerdöden

Som en påminnelse från en svunnen tid står Borgunds stavkyrka där, ensligt ute på den norska heden. Påminner den inte om något från Vikingatiden? En säregen byggnadsstil har de norska stavkyrkorna. Avslappnat mellan två berg ligger Borgunds stavkyrka och väntar på mig och mamma när vi tar en avstickare från vår roadtrip på väg mot Lillehammer från Bergen. Det är april så centret brevid är inte öppet och vi är alldeles ensamma sånär som på två förbipasserande cyklister. Borgunds stavkyrka Jag älskar färgerna, den mörkt pinade och tjärade fasaden, den lilla storleken, de konstiga medeltida utsmyckningarna och hur udda den ser ut i landskapet. Det är lätt att drömma sig bort till svunna tider, att se människorna komma promenerandes till kyrkan, kanske på en söndag, i enklare långklänning av ull och kläder av finare väv. Kyrkan har överlevt en lång och svår medeltid, både digerdöden och historien om när en förvirrad kvinna år 1782 försökte tända eld på kyrkan men stoppades. Med hjälp av trädringarna har man daterat Borgund till runt år 1180. Så malplace’ …

Jag minns 90 talets London som igår

Jag formligen brister ut i ett galet, fritt och högljutt skratt när jag hittar dem, djupt nere i skolådan som stått undangömd under min barndoms säng i så många år. De där korten som betydde så mycket, som på den tiden jag fotade bara för att, utan att veta riktigt varför. En liten kompaktkamera slank med i fickan in till skolan ibland och kom fram på lektioner och raster. Den hade en 36 rulle och när jag framkallade den hade jag ibland använt rullen två gånger och fått ofrivilliga dubbelexponeringar som var mer konstiga än konstverk. Under julledigheten hittade jag den återigen, den där skolådan. Den slank med i bilen hem och jag stoppade snabbt in den i garderoben när jag kom tillbaka med tanken om att jag ska ta fram lådan någon gång och påbörja arbetet att fota av alla de analoga bilderna för digital användning. Sommaren 98, mellan sjunde och åttonde klass, värmebölja och fish and chips i tidningspapper. 90 talets London Det var sommaren 98 vi åkte till London, mamma, jag, fastrar …

Ett äventyr värt en drottning

Ett fotoarkiv är som en liten guldgruva, allra helst när man hittar bilder man sparat, liksom sugit på som en karamell och sedan glömt bort för att sedan hitta resterna av karamellen. Så var det för mig nu när jag hittade en hel serie bilder från en promenad vid Ulriksdals slott.   Höstiga färger och en vacker pojke Ulriksdals slott Martin och jag tog en liten promenad i Ulriksdals slottsträdgård en dag efter jobbet i oktober. Jag hade noterat slottet som ett ställe att besöka i anteckningar i iPhonen efter att en kollega berättat för mig hur vackert det var och att han gift sig där. Han insisterade att det var väl värt ett besök och att trädgården var öppen för besökare hela tiden. Det var den. När vi kom dit en sen eftermiddag i oktober tog folk en joggingtur i trädgården. Med buss från Bergshamra Så en veckodag efter jobbet tog jag ut min friskvårdstimme och vi hoppade av vid tunnelbanestationen Bergshamra och vidare på en buss som tog oss mot slottet. Lite längre …

Vid Sognefjordens ände

Att fjordar är vackra vet ju alla. Men inte var jag beredd på hur överväldigande de skulle vara. Överallt mellan bergen på Norges västkust breder de ut sig som stora mörkt klarblåa sjöar, förrädiskt tilltalande och otroligt djupa. Sognefjorden och fjordarna, en naturskatt En stor fascination hos resenärer och turister framför allt i de skandinaviska länderna är de norska fjordarna. Breda, djupa och svindlande blå ringlar havsvikarna sig genom det norska landskapet, en naturskatt av stora mått. Fjord finns i fornnordiskans fiordher och ferthu, ord nära kopplade till färd, att ta sig från en punkt till en annan, och det finns fjordar i många fler länder och områden än Norge såsom Alaska, Island, Grönland och Nya Zeeland. Norge har blivit välsignad med världens djupaste fjord, Sognefjorden. Under vår roadtrip i Norge förra året passerade vi Sognefjorden och stannade till i byn Flåm, en liten by med stor karisma. Den lilla byn Flåm Någonstans mittemellan Bergen i väst  och Lillehammer i öst hittar vi den lilla byn Flåm. Här stannar vi till för en fika efter att ha kört några timmar från Bergen …

Hur man gör en gif – Varma bilder från ett fält

När längtan blir för stor efter värme och sol beger sig många mot värmen. Min vän Annika har precis varit ett par dagar i Kambodja och är nu på väg till Thailand för att övervintra, min kusin med familj spenderar vintern och föräldreledigheten på Kanarieöarna och i facebookgruppen ”Vi som gillar att resa” postas mer eller mindre bara varma exotiska och drömmiga bilder från asien nu. Fantastiska blå oceaner, vidsträckta och magnifika retar oss  som lever i den kalla verkligheten Sverige. När jag kollade ut genom fönstret idag och möttes av ännu en grå vit hinna kände jag bara ”näe, nu får det vara nog”. Mer snö, mer kyla. Jag står inte ut! Men snabbt kastades jag tillbaka till verkligheten och då jag inte har någon varmare resa planerad scrollade jag genom mina bilder och fann några snapshots jag och Martin tog på ett fält på väg hem mot Småland i September. Tänkte att en liten varm gif kunde pigga upp här i brist på asiatiska stränder. Såhär är det, min varma gif. Jag på ett fält …

Krispigt blå, bitande iskall vinter

”Närmare än du tror väntar nästa äventyr.” Häromveckan tog jag och Martin mod till oss och tog en promenad nere på golfbanan. Jag trodde när jag flyttade till Stockholm att sånt inte var tillåtet. ”Gå på golfbanan? Får man det? ”– frågade jag min fader fundersamt. ”Ja, men på vintern går det bra”, svarade han. Anledningen till frågan var att jag nämligen hade skådat horder med människor vandrandes över golfbanan bara några veckor innan och funderade på hur det kom sig att golfbane-gubbarna tillät detta när det aldrig tycktes sluta. Efter några veckor har jag ju dock insett att golfbanan förvandlas till barnen och hundarnas tillhåll på vintern. Här åker barnen pulka, hundar busar i snön och en och annan snögubbe dyker upp. Föga hade jag anat vad bra en golfbana kan vara att ha på bakgården på vintern. Ett litet extra tillhåll för hyss. Så ut begav vi oss i snön och kylan för att spana in banan. För att ta sig ner går man in bakom grannhuset och ner mellan träden längs med banan tills …

KRAV märkta burgare vid Hornsbergs strand – Lilys burger

Magen kurrar så där alldeles extremt mycket när vi går med raska steg nerför backen från Stadshagens tunnelbanestation. Nere vid vattnet skådas Pampas marina på andra sidan och ett Stockholm i en vacker mörk vinterskrud och jag tar upp kameran för några snapshots innan vi öppnar dörren och kliver in. Igår efter jobbet fick vi nys om ett nytt hamburgerställe av ett butiksbiträde i PK huset. Martin hade precis blivit en rutig Oscar Jakobsson kavaj rikare och 2000 kr fattigare på en sen mellandags rea. Med en övertygande röst pekade hon oss mot Lily´s Burger vid Hornsbergs strand och glada i hågen för att ha fått tips om ett nytt hamburgerställe skyndar vi mot Kungsträdgårdens tunnelbana. ”Slutar någonsin jakten på den perfekta burgaren?”   Att äta den perfekta burgaren är ett sidoprojekt jag har då jag formligen älskar amerikansk skräpmat! Ungefär  lika mycket tycker jag också om också ställen som är inredda som amerikanska route 66 diners. Så såklart klickade jag och Lily´s Burger redan där. Smält ost, het jalapeno och delikat avokado dressing Alltså mums! Att slå upp …

En olycksbådande vacker strand i Norge

”Stopp, stopp, stopp”. Jag känner hur blodtrycket ökar och hur känslan av panik infinner sig när bilen inte tycks stanna utan är på väg att rulla förbi det jag precis skådat. Herregud, ”STOPP”! Mamma suckar och gör en hastig inbromsning och vi svänger av vägen. Vi stannar till på en liten parkering bakom några nyplanterade små träd och jag slänger upp bildörren och hoppar ut. Med mobilen slarvigt nedstoppade i fickan och kameran i handen rusar jag ned mot vattnet. När jag kommer ner på stranden möte jag av det klaraste av ljus, det friskaste av luft och en utsikt som stjäl luften från mina lungor. Att något kan vara så vackert! Såklart har jag hört om de djupa fjordarna och svindlande bergen, om trollskogarna och havet i Norge, men det är aldrig samma att höra om något som att själv uppleva det. Så där står jag då, helt tagen på sängen. Jag vet att jag tänker flera gånger, ”Hur kan jag missat det här?”. Jag hukar mig och tar motljusbild efter motljusbild. Det känns inte som man kan …

En skogstjärn

I det lilla samhälle jag en gång växte upp i finns det fantastiska skogar. Djupa, mörka och murriga, riktiga trollskogar. Nu när jag inte längre har dem runt hörnet längtar jag dit, otroligt mycket.  Precis bakom mitt hus finns en riktigt trollskog, till och med skyltarna i skogen säger så. Inne i skogen ligger en liten skogstjärn vackert mellan träden. Under vinterledigheten tjatade jag på Martins tills vi tog en promenad runt tjärnen. En skogstjärn i en trollskog – Uvgölen Eftersom tjärnen inte frusit gick det dessvärre inte att gå ner hela vägen till kanten så vi stod och beundrade den på avstånd, Uvgölen. Stående här infinner sig lugnet. Det är sådär alldeles tyst som det bara är djupt inne i en småländsk skog. Snön ringlade ner mellan träden när vi fortsatte färden runt tjärnen. Martin lånade pappas snowjoggings och jag hade precis köpt nya vinterskor när vi gav oss ut. När vi kom hem, var vi sådär lagom frusna och blöta som jag bara brukade bli när jag var liten och byggde snökojor i slutet av gatan …

Sådär knarrande kallt.

När jag satte foten utanför dörren igår hade det riktigt riktiga vintervädret kommit med kalla temperaturer och knarrande frostig snö på riktigt. Glädjen bubblade över det fantastiska ljuset och den glittrande skyn när jag tog kameran i högsta hugg och begav mig in mot Stockholm. En förvarning om kallare väder fick vi när vi var på väg upp till Stockholm från Småland några dagar innan nyår. Då dök temperaturen och jag fotade några frostiga vinterbilder längs med vägen och nere vid Edsviken, fast på andra sidan från där vi bor. Småland På väg ut igår insåg jag att jag var alldeles för lätt klädd om benen. De blev snabbt hiskeligt kalla och när jag och mina vänner pallrade oss in på ett café vid Kungsgatan tvärvände de och blev alldeles supervarma samtidigt som de kliade panikartat. Gud vad det får mig att tänka på barndomen. Äntligen är den där frostiga vintern här, såsom den bara kan vara i januari och februari här nere. Allt annat än superkall vinter känns just nu mesig och lite intetsägande. Så …

Fototips – Gratis förinställningar till lightroom (presets) med fotoexempel från Edsviken

Denna guide går genom presets, vart man hittar dem i Lightroom, hur man använder dem och vart man finner gratis varianter att testa. För grundläggande kunskap om LR kolla min guide – Basic editing in Lightroom  – om mappar, att importera foto, grundläggande redigeringsverktyg och exportera fotot. Mitt LR är på svenska. Följ gärna Äntligen vilse på Bloglovin för regelbundna uppdateringar om foto och resor. Jag finns också på Facebook, Instagram och Twitter. Vad är förinställningar till lightroom? Första gången jag kom över förinställningar, eller som det heter på engelska presets, var nog när min bloggkompis Sofia tipsade mig om actions till Photoshop. Presets är Lightrooms motsvarighet till actions, kort och gott. På svenska heter det förinställningar och är vad det låter, små färdig paket av förinställda redigeringar. Förinställningar/ presets Förinställningar är något som existerar i Lightroom redan när du köper programmet, eller som jag, hyr det och du hittar dem tydligt på vänstersidan i LR när du är på framkalla läget, bildredigeringsläget. Starta LR – välj Framkalla i övre menyn – klicka på pilen vid Förinställningar (drop down meny) …

Med solsken i blick vid Tåkern

Ett skirt ljus, skiftande sådär på gränsen mellan guld och silver strålar starkt från himlen. Luften är kall och isig men solen värmer ansiktet när vi går på stigen mot vattnet, mot Tåkern. Att Sverige är vackert, det vet man ju sedan innan, men jag tycks inte sluta förundras av de pärlor man stöter på om man bara vänder sig om och kikar över axeln. Tåkern Jag har alltid funderat över Tåkern. Denna sjö som attraherar så mycket fåglar, år efter år. Vad kan vara så särskilt med den? Så en vacker lördag i december stannar jag och Helena till vid strandkanten under vår mini-roadtrip, för att kika och andas in atmosfären. ”Att så lite kan ge så mycket glädje” Med ett naturrum och flertalet flitiga fågelskådare så borde jag inte bli förvånad det vackra landskapet. Behagligt gyllene vass vajar för den isiga vinden och ett ståtligt Omberg tornar upp sig på andra sidan sjön. Vi står längs med trädäcket en stund och bara blickar ut, tills vi blir så kalla att vi måste röra på …

Bloggen får nytt namn – Äntligen vilse

När förändringarnas vindar blåser, är det bäst att passa på. Efter ett långväga sökande genom öken, över berg och in i djungeln i Peru, vidare över Islands vulkansand och med ett Harry Potter tåg genom Europa blev namnet självklart, Katarina Wohlfart – Travelwriter and photographer byter namn till Äntligen vilse. Om hur Äntligen vilse kom till Det var dock först när fötterna bar till Resmässan TuR i Stockholm och boken Äntligen vilse – Om Konsten att resa trillade i min hand som valet av namn blev självklart. Det är ju precis så jag känner mig! Under mottot ”Man måste gå vilse för att uppleva äventyret” har Jörgen Ulvsgärd, rest över hela världen och sedan dokumenterat detta i en bok. Vem hade kunnat ana att den skulle bli en sådan stor inspiration och bli början till något nytt här. Några dagar efter TuR  tog jag fram den ur kassen med allt resmaterial från montrar, tävlingar och annat ståhej. Känslan ni vet när man öppnar något och hittar något magiskt på insidan. Med fantastiska foton av långväga äventyr och reseberättelser från allt från …

Shifting blog- language into Swedish – a though decision

I have been thinking about it for a while and have decided after listing the pros and cons, that I am to shift language into Swedish. It is difficult not writing in your mother language and this is the main reason to my shift. From the 3rd of January (tomorrow) I do the switch So from tomorrow, I will shift and start writing in Swedish, again. The original blog that always have been written in the name katarinawohlfart.com was written in Swedish early stage but was soon changed due to my journalism studies in English and my trip to Peru. The pros for me is as mentioned above that it is much easier for me to write in Swedish since my vocabulary is larger in this language. Some say that you loose at least 10 intelligence points when arguing in your second language, I don´t know about that, but the statement you make is clearer at least. In Sweden and in my own nisch there is less competition and therefor I think I can give the …

Happy new years!

Have been drawing up goals and working on my blog strategy all day. Hoping for a fantastic blog year with many upcoming trips, starting with London in the end of January. Wishing you all my readers out there a fantastic 2016! A postcard from New Years Eve. Katarina