Latest Posts

Smaken är till baken och en antikroppkaka

Smaken är som baken, delad; ett uttryck jag ofta hörde som barn. Men det är inte det här jag vill säga med det här inlägget. Däremot att smaken är tillbaka! Wow inte fake news men good news (!) och vi har också testat positivt för antikroppar. Allt bra på en gång! Hade gärna firat med kroppkakor bums, men då jag är vegetarian är de så svåra att komma över, även om Pelikan minst sagt har fantastiska sådana. Så vi firar med mat, mat och rökta räkor med aioli från fiskhandlaren nere på byn.

Kimchinudlar med gröna ärtor och ägg

Egentligen är jag lite sent ute med det här inlägget. Smaken kom faktiskt tillbaka redan efter tio dagar, i alla fall lite sakta. Det var lite svajigt där i början, så ville inte jinxa och berätta, lite som när en träffat en ny. Tänk att man kan sakna något så himla mycket som man kan sakna smaken. Den var saknad mer än en förlorad barndomskärlek, vill jag lova.

Svarta bön wraps.

Jag fortsatte att fotografera maten under tiden smaken var förlorad men sakta kom tillbaka. Vi fortsatta smycka maten, för att göra den åtminstone lite mer lockande och lite mer lockande blev den.

Ja du ser. Makaroner, vegobullar och smör.

Ibland inbillade vi oss att vi kände smak och lukt och jag kunde hojta till Erik ”nu, nu, nu känner jag det” för att i nästa stund känna absolut ingenting. Viljan är stark ibland, eller inbillningen, som Erik trodde det var.

Keldas sparrissoppa och varma mackor, Eriks favorit.

Det finns i alla fall något att prata om när en förlorat smaken, nämligen hur mycket smak en känner. ”Hur luktade duschcremen idag, för mig luktande den nog ändå lite?”, ”Ingenting!”, ”Nähe, ingenting.”

Ovan synes min så kallade bakfyllemat, pastagratäng med zucchini, som Erik kommit på alldeles själv Man kan laga den när man vill men den är extra god när en är vrålhungrig.

Och så plötsligt en dag började duschcremen lukta igen. Förvåningen! Där var det, luktsinnet. Det hade inte helt nysts ur näsan och försvunnit med vinden i alla fall.

Rökta räkor, aioli och avokado med ett glas cremant upptäckt på en resa till Normandie, för att fira smakens återkomst, för det måste man fira. Cremant de Bourgogne Nr 70451 är min favorit.

Med luktsinnet började livet på något vis återkomma. Visste du att en del av livsglädjen sitter i lukt och smaksinnet? Du hittar varken svaret, lukt eller smak på wikipedia, men däremot hos mig i mitt skafferi.

Den bästa frukosten. Pocherade ägg, avokado och en liten fräst svampröra.

Efter en stund, ganska precis strax efter vi blivit friska släpptes antikroppstesterna fria i Stockholm och efter några dagar bokade jag och Erik tid på Stockholm Waterfront för ett antikroppstest.

Chilistekta räkor, avokado och lite annat gott. Vi fick lite över från midsommartårtan.

En futuristisk sci-fi känsla infann sig i kön, på några minuter invallade i små bås som de tamdjur vi är, stuckna med en nål av någon i full skyddsmundering och sedan utsläppta i frihet.

Surdegsbröd och olivolja nom nom.

En arbetsdag senare kom provsvaret, vi var inte antikroppslösa utan båda två hade minsann antikroppar! Så inte hade vi haft inbillningssjuka heller.

Smörgåstårta med asiatisk touch.

Livet efter viruset och med antikroppar känns lite bättre. Det känns friare och en känner sig inte lika rodnande skyldig när man hostar i armvecket eller tilltalar en pensionär.

Dagen efter smörgåstårta.

Så nu får sommaren komma med allt vad den har att erbjuda, kroppkakor, fjällmark och gärna lite frihet efter att ha varit instängd inom ramen för lägenhetens fyra väggar en vecka för länge, tack.

Välkommen virusfri sommar, vi har väntat på dig.

Katarina

En till gratäng med allt som fanns i kylen.

Inte en endaste dag till

Jag vill inte tvätta mig med den där tvålen.
Jag vill inte borsta mig med den där tandkrämen.
Jag vill inte ligga i den där bäddsoffan.
Jag känner inget behov av det där toilettpapperet.
Jag tänker inte övergå till ett annat cigarrettmärke.
Jag har ingen lust att se den där filmen.
Jag vägrar att stiga av vid Skärholmen.

Jag kommer inte gå till jobbet, inte en endaste dag till.

Sardinen vill att burken öppnas mot havet.

dikt av Werner Aspenström och en rad från mig.

Nu går jag på semester.

Katarina

Anteckningar från en ö

Bokrecension, Anteckningar från en ö av Tove Jansson och Tuulikki Pietilä med nya förord av Sara Ehnholm Hielm

Jag hör vågskvalpen. Jag hör Östersjön sucka. Suckar den inte allt mer? Nej, nu hör jag måsskriken, de lämnar mig inte i fred ens här. Sjas måsar, sjas.

Dörren till balkongen far upp med ett il. Den där haspen vi ännu inte skruvat dit gör sig påmind. Jag blickar upp över bokbladet och funderar på om jag ska hasa mig upp ur soffan och stänga dörren. Nej, vet du vad, några rader till, för likt Lorealreklamen så är jag värd det.

Jag har läst boken Anteckningar från en ö, nyutgivning 2020, av det Finlandssvenska förlaget, Förlaget. Vid försäljning av denna bok och tre andra skänker man 10 kronor per såld bok till John Nurminens Stifelse, som arbetar aktivt med Östersjöfrågor, under kampanjen #VÅRTHAV. För den själ med båt finns den fina Loggboken. En egen liten loggbok att fylla i med små inspirerande målningar av Tove.

Jag vill också ha en egen ö att bygga mitt hus på eller i alla fall en klippa som Albert Engström. 
Titel: Anteckningar från en ö
Författare: Tove Jansson
Bild: Tuulikki Pietiläs
Utgiven: 2020
Förlag: Förlaget
Köpa: Förlaget

År 2020 har det gått 75 år sedan Tove Jansson gav ut sin första muminroman. För att fira det lanserar Moomin Characters kampanjen #VÅRTHAV tillsammans med John Nurminens Stiftelse. Målet med kampanjen är att samla in en miljon euro till stiftelsens arbete och öka kännedomen om Östersjöns tillstånd. Förlaget deltar i kampanjen genom att donera 1€ eller 10 kronor för varje såld kampanjbok till arbetet för att rädda Östersjön och dess kulturarv. Kampanjböckerna vi ger ut är Anteckningar från en ö och Pappan och havet – jubileumsutgåva av Tove Jansson, bilderboken Havsodjur av Laura Ruohonen och Erika Kallasmaa samt en Loggbok med bilder och citat av Tove Jansson.

Förlaget

Anteckningar från en Ö och Loggbok är två av tre böcker i serien #VÅRTHAV.
anteckningar från en ö tove jansson

Anteckningar från en ö

På en ö långt ute i Pellinge skärgård bygger Tove sitt hus, runt 50 år gammal, tillsammans med sin Tuulikki, grafiker och konstnär vars bilder är med i boken. Tove och Tuulikki arrenderar ön Klovaharun på oklara grunder av Pellinge byalag, som äger ön på lika oklara grunder.

Jag älskar språket. Jag läser om sidor i boken bara för att språket är så fint. Låt mig skriva så vackert jag också, så att det känns i varje nerv. Så imponerande skriftspråk har hon vår Tove. Jag älskar också att boken lämnas att vara just det den är, en dagbok, en bok med anteckningar, precis som man skriver dem när de kommer till en. Det finns ingen röd tråd och det finns en röd tråd, det finns inget rim och reson, och rim och reson är det enda som finns. Anteckningar som skrivs lösryckta ska låtas vara lösryckta och det är det fina med boken. Tove låter anteckningarna var lösryckta.

Erik säger ”det enda som hörs är dom måsjävlarna”. Man kan anta att det var likadant på Toves ö. Vet du Erik! Jag har varit på Pellinge. Eller i Pellinge kanske man säger, när det är en skärgård. 

Öborna är ett speciellt folk. Det blir klart redan i kap 1 när Brunström kommer. Han gör saker fast man inte får. Öborna är nog så. Det är deras öar och här gäller öarnas regler, inte våra, inte öbornas utan öarnas.

Oj hjälp! Höststormar 1964. Det blir tydligt hur slitsamt folk öbor måste vara. Mitt hår blir trassligt vid tanken på vinden. Det går aldrig mer att borsta efter att jag läst Toves dagbok från 1964. Hur kan man komma på en idé om att bygga ett eget hus sådär. Jag ska aldrig komma på den idén jag lovar. Jag har lovat mycket i mitt liv.

Man får se Brunströms anteckningar också, denna filur. Han bygger utan lov. Det ska man göra tycker han. 18e oktober skriver han ”Förresten är här onda rykten som låter veta att en viss typ i Fiskegillet har anmält oss för olaga hantering till Byggnadsstyrelsen i Borgå, sägande att vi skulle störa siken. Så nu sätter vi igång med bygget illa kvickt.” Sen åker han och hämtat näckrosor och sänker dem fastsatta i nät i stora grodpotten på ön. Kan näckrosor överleva så? Det kan de i Toves bok.

Jag kan inte förstå hur man missat att vara uppe en natt och lyssna på islossning. Detta fantastiska skede. Men likt Tove och Vesuvius, går en miste om det när en sover, oftast långt ifrån havet.

Tove skriver om måsarna. Man kan tro att hon bott i Stockholms söderort, men det har hon nog inte. De är skräniga. Eller man kan tro att jag bott på en ö. Jag vet inte vilket som är mest rätt. Det tar lång tid men hon kommer till insikt om att ”ön måste sköta sin dramatik på ett eget sätt”, efter att först kämpat mot måsarna, mot ön. Det blir bara pannkaka av det och det kan man väl känna igen i diverse ting, pannkakan.

Jag vill också ha en partner som målar akvarell som kan måla till mina texter, Erik hör sen! Tuulikki höjer sannerligen känslan och närvaron i boken med alster från ön.

Huvudpersonen i boken är till syvene och sist Östersjön. Den osynliga huvudpersonen som är där, närvarandra längs hela vår östra kust, i Toves fall den västra. Vi vet att hon är där, medveten om att hon inte mår bra, trots hennes blänk och trots att hon huserar öar som Tove Jansson ö i Pellinge skärgård. Det är ett bra sätt att lära sig mer om havet denna bok, lära sig mer om Östersjön.

Tyckte mycket om den här boken. Tove Jansson lämnade ön tillsammans med Tuulikki när hon var 76 år gammal, 1991. Då hade de spenderat fyra månader om året i 28 somrar här, mellan april och oktober. De skrev boken Anteckningar från en ö tillsammans 1996. Hade med den insikten gärna läst lite mer om uppbrottet, hur det känns att lämna ett hus och en ö efter nära 30 år. Det tog liksom slut där vid uppbrottet och lämnade mig med en innerlig längtan att veta mer. Jag tycker inte alltid om den längtan.

Katarina

Är du författare eller skribent och är vill hyra Klovharun så kan du göra det en vecka under sommaren. Här hittar du mer information.

Visste du att jag varit i Pellinge skärgård i bloggens begynnelse år 2014? Jag tror inte jag var i närheten av Klovharun men blir faktiskt osäker. Vid tidpunkten kände jag inte till Tove Jansson särskilt mycket mer än för mumin. Jag bjuder på lite vackra bilder från mitt besök.

Mitt exemplar av Anteckningar från en ö är ett recensionsexemplar från Förlaget.

Komma hem

Det finns många versioner av resebloggare och mycket som skiljer oss åt. En sak har vi gemensamt, vi älskar att resa, men en sak skiljer oss åt, inte alla älskar att komma hem. Jag är nog den sistnämnda trots allt, en hemälskande resebloggare. 

En  som denna sommar skapat en smärre djungel att ta om hand på balkongen, odlar något som verkar bli något i pallkragar på en stadsodling i Bandhagen och andas gröna växter mest hela tiden.

Lite svårt att tuffa runt då, kan man tycka, men jag har nog heller aldrig varit backpackern, tukta runt bland sand och loppor, glada drinkar och billiga boende resenären to begin with.

Virustiden slog kanske därför heller inte ett så hårt slag mot mig. Jag är inte rädd att vara hemma av ensamhetsskäl, eller för att jag har en hemmiljö att frukta, något vi i början av virustiden pratade mycket om. Den här tiden kanske snarare omhuldade mig och tvingade mig att stanna upp, se livet för vad det är och vad som är viktigt i nuet. Fått mig att fundera på omställning. Fått mig att oroa mig mindre generellt om man bortser från min växande oro för växterna på balkongen, då.

Men vad har hänt sen senast vi pratade? Inte sitter jag väl bara hemma inte? Vi tar en kik.

CAFE LYRAn
Har besökt Kafé Lyran med Sofia och pratat om Selma. Hon bodde här någon gång, hörde jag från Sofia. Läser just nu Frihetslif! om Selmas och Sofies reser.
Avundats den vackra tavelväggen (Varför kan alla utom jag gör svinsnygga tavelväggar?)
och den fantastiska utsikten.
Tittat och tittat och tittat och tänkt att min utsikt ändå duger ju grönare den blir.
blommande mönjelilja
Fått min, Eriks eller nåns mönjelilja att blomma. Det kräver sin blomtant det ni!
Cyklat över Årsta broar och sedan halva söder runt. Fotat söders vackra stadsrad och helt missat att autofocus var av.
Cykelmannen i mitt liv.
tantolunden
Blickat ut där över Tantolunden, där är så fint.
Ätit skräpmat och druckit folkis från matvagnarna utanför Boulebar.
Och glass.
Långholmen sett från Reimersholme på jakt efter en badplats vi aldrig hittar.
långholmen
Långholmen. Vill ha det här huset.
Parkerat cykeln och druckit mer folkis vid kolonilotterna i Årstaskogen. De är de finaste tycker jag!
Nisse har fått paket från Vitakraft. Ett reklamsamarbete jag kommer skriva mer om sen. Funderar fortfarande på om inte kartongen är godast trots allt.
tierp
Hälsat på i Tierp.
Avundats dröm-Bougainvillean. Rakt upp på skaffalistan. Kan man få tag i en 20 årig nånstans?
Firat han till höger om mig i sängen.
Varit på Mackmyra whiskyby.
Sovit i soldatorpet.
Duckat för regn.
Hjälpt Erik från Raketråttans klätteräventyr.
Suttit ute och njutit av eld.
Fotat rosor med vattendroppar
och guldgräs i solnedgång.

Vad har du gjort i juni?

Katarina

Eldgarnsö

Hur känns benen egentligen? Kommer vi klara sju kilometer? En sträcka så kort och enkel i det normala, en liten promenad bara, men nu på tillfrisknandets stig inte fullt så enkel. Från två och en halv till sju! Det är dags för eldprovet på det passande Eldgarnsö.

mälaröarna
Långt ut på Mälaröarna hittar du Eldgarnsö.
eldgarnsö
Eldgarnsö, ett litet naturreservat där du kan vandra men med en mycket liten parkering. Skylten varnar lite underfundigt ”Får du inte plats, kom tillbaka en annan dag”.

Det här är mitt tredje inlägg i tillfrisknartriologin. Ur boken Vandra i Stockholm hinner vi upptäcka hela tre vandringar från boken, Tyresta – Urkogsstigen, Drottningholm – Romantisk slottspromenad och Eldgarnsö – Bland mistlar och tallar på tillfrisknandets stig.

vandra i stockholm mälaröarna
Eldgarnsöslingan finns med i boken Vandra i Stockholm.

Vandra i Stockholm – 62 natursköna dagsvandringar från Skokloster i norr till Nynäshamn i söder

Vill du själv plocka upp ett exemplar av Vandra i Stockholm? – 62 natursköna dagsvandringar från Skokloster i norr till Nynäshamn i söder? Du hittar boken hos Calazo förlag, Sverige största outdoorförlag, diverse boksajter som Adlibris och på biblioteket.

Min vän Sara Rönne samarbetar med Widforss och har ibland bra rabatter hos dem. Klickade själv hem ett liggunderlag för två hos dem via Sara igår.

Mitt exemplar är ett recensionsexemplar från Calazo förlag.

eldgarnsö
vandra
Eldgarnsöslingan börjar strax invid parkeringen.

Vandra på Eldgarnsö

Vi landar vid parkeringen efter vad som känns som en oändlighet längs Mälaröarnas vägar. Vägen som slingrar sig genom svenskt bondelandskap ett stenkast från Brommaplan via Drottningholm och så nära innerstaden. Hur kan det vara så med Stockholm att natur, vidsträckta åkrar, lövlundar, oändliga naturreservat blandas med ett virrvarr av tätbebyggelse? Den som ritade Stockholm måste varit ett geni, om man bortser från att det inte finns bostäder till alla. Fåglarna på Eldgarnsö tackar dock för sina och fiskmåsarna i taknocken i Högdalen, likaså.

Eldgarnsö blir eldprovet, ett stycke ö där hela är naturreservat men enkelt går att nå med lite tålamod i bil.

Hitta hit -> Du tar dig till Eldgarnsö med bil eller kollektivt. Med bil slår du bara in Eldgarnsö i Google maps och landar på korrekt ställe. Kollektivt tar du buss från Brommaplan, buss 317 mot Björkvik och hoppar av vid Karlskär och promenerar två kilometer för att nå reservatet.

Du kilar genom en grind.

Strövstigen Eldgarnsöslingan

Eldgarnsöslingan slingrar sig ca 6-7 km runt ön och naturreservatet Eldgarnsö. Höjdpunkten, en vacker Mälarö så snart du blickar ut ur skogen på den östra sidan och det mer besvärande men vackra guldgräset får väl tituleras som det vackra lågvattenmärket, ett paradis för insekter och då fästingen. Leden är lättvandrad och passerar genom en lummig ädellövskog, längs vattnet, genom kohagar till Norrudden, vår fikaplats för dagen innan leden vänder tillbaka och längs bondemarker och klassiska grusvägar a´la Småland tar en tillbaka till parkeringen.

På Eldgarnsö växer misteln, en parasit från en varmare tid, tänka sig, som klarat sig här på grund av den svala Mälaren.

Du hittar leden på Naturkartan om du inte har tillgång till boken Vandra i Stockholm.

vandra på stig i naturreservat
Längs med stigar.
hundkex
Förbi hundkex,
hundkex juni
förbi lite mer hundkex.
vandra i stockholm
Du följer den enkla markeringen,
hundkex
förbi mer hundkex.
mälaröarna
Det går alldeles utmärkt att stanna lite här och var och spana anda Mälaröar.

Genom ett böljande hav av hundkex ut mot östra kusten på Eldegarnsö strövstig

En möts av ett böljande hav hundkex under den första delen av vandringen. Vi sprätter på genom guldgräs i shorts och jag klappar benen var femte sekund, fästingnojig. Det är varmt i skogen, men ändå svalt av ö-vindarna.

Jag fotar hundkexen från alla vinklar, en favoritväxt jag haft på vardagsrumsbordet hela juni minsann, trots att den fröar ner hela den persiska mattan. Men vad gör väl det. Ett stycke junikänsla närvarande hela tiden är värt lite vitt puder på mattan.

kossor mälaröarna
Rätt som det är trillar en på en massa kor. Och massa sen!

Rakt genom en kohage i strilande sol med längt efter fikat

Korna förvånar. Vi går genom hagar hela tiden utan en tanke på att faktiskt möta några djur. Men det gör vi. Ett stycke nyfikna kor! Vi stannar förvånade en stund och spanar innan fikalängtet tar överhanden och vi sprätter vidare. Erik sprätter mer än jag för en gångs skull. Han vill nog inte erkänna, men han är mer fikasugen än jag ibland.

vandra
Erik, fearless komänniska sprätter rakt förbi.
Hej Kosseliten. Gick jag rakt genom middagsskålen?
Kosse-nyfiken.
vandra dig frisk
Erik sprätter på. Hemma i staden går det sakta, så sakta. Ute i naturen sprätts det på när det vankas fika.
Första värmen och ett vildvuxet hår.
ett natur stilleben
Naturens egna stilleben.
Midsommarblomster har jag lärt mig att de heter.
Här läser jag någonstans att det stannar en båt. Kan det verkligen vara så? Med skicket på den lilla bryggan kan en bli tveksam i alla fall.

Ett snabbkik på bryggan. Går det verkligen en båt hit?

”Jag vill gå ner till bryggan”. ”Men det är en omväg”. ”Jag vill”.

En kan tro att det är jag som yttrar första meningen, men det är det inte. Det är Erik. Erik vill spana bryggan dit jag har fått för mig det går små båtar då och då, specialare från Stockholm. Men efter att ha sett den funderar jag fortfarande, går det verkligen en båt hit? Madame Google är till föga hjälp men kanske vet ni Eldgarnsöare svaret?

Den vackraste sträckan är sträckan precis innan Norrudden och fikat på nordöstra sidan av ön. Här löper leden genom karg tallskog och det är något med det kala och glesa som får mig glad.
Fika och natur det bästa i livet är.
fika och vandra
Nu ska vi se om jag kan fånga mackan i motljus. Japp, det kan jag.

Det efterlängtade fikat på Norrudden

Det behövs inte mycket i fikaväg för att livet ska kännas lättare även utan lukt och smak. Det blir enkelt med fika dessa dagar och vi äter mer än någonsin med ögonen, viktigt att tänka på om du någon gång tappar lukt och smak, hualigen, det kan vi klara oss utan igen.

Vi pausar vid Norrudden, vid en klippa. Ganska nära finns det dass, som vi inte använder. Vad är ett dass att använda när skog finns. Skogskämt och sido kan det vara bra att veta under högsäsong, då man kanske inte vill slå en drill med bar rumpa mot resten av alla vandrare. Om dasset är öppet förtäljer inte historien, men man kan ju alltid gömma sig bakom.

vandra i stockholm
En bok och en recension snart nära dig, nu när jag har sprätt runt en tre fyra vandringar i boken. På vilket sätt vill du att jag ska presentera boken?
eldgarnsö
njuta av utsikten över fjärden
Badsugen. Jag tror han tänker det. Fan, jag är badsugen.
Sista sträckan går genom dina bondmarker och ängar.

Hemlängtan

Vi sträcker på benen efter en lång fika med fästingkoll (bara jag då, Erik säger sig aldrig ha fått en fästing i sitt liv, ungefär, trots lumpen i skärgården) och vandrar hemåt längs bondiga grusvägar nöjda med denna pittoreska vandring så nära Stockholm.

Eldgarnsö, until we meet again.

Katarina

Kommer världen bli en bättre (rese)plats i postvirustiden?

Postvirustiden, ordet vi alla väntar på, tiden som kanske aldrig kommer. Tankar om livet efter formas, innan livet efter enterat. Resande två punkt noll på allas läppar, där strävan efter ett hållbart resande och en bättre värld är central.

Kommer världen bli en bättre (rese)plats i post virustiden?

Jag sitter omtöcknad på min balkong efter en tre timmars eftermiddags-nap och en morgon med Padel och bad i Vinterviken. Värmeböljan är ett faktum och det är svårt att tro väderflickan iPhone när hon skvallrar om en tio graders drop till imorgon. Jag kommer inte försöka svara på frågan jag just väckt om någon nu trodde det, men mitt omtöcknade jag vill väcka den nu omtöcknade frågan till liv, liksom skaka om det som inte får skakas om, som inte får nämnas. Resor och postvirustiden.

Den jord vi lever på och den människovärld vi själva är deltar i kämpar med så stora brister att det för den enskilde är svårt att greppa. Överkonsumtion och överturism, rasism och kolonialism och den skenande klimatförändringen som grädden på moset människovärld. Virustiden har fört samtalet med oss och fått oss att prata med varandra, i brist på annat, om allt det som är fel i världen och till följd vill vi nu mycket innerligt få stopp på de här galenskaperna innan det är försent, med alla medel möjliga. Det som en gång gav så mycket med tog så mycket resurser, vårt resande, vår upptäckarlusta och nyfikenhet, skaver, utan någon egentlig lösning.

Resor, previrustiden. Vi möter människor världen över och ser världen i deras ögon och tar med oss erfarenheten hem och kan på så vis vara delaktiga i att förändra världen till det bättre.

Resor, virustiden. Vi semestrar på vår bakgård och två timmar därifrån, deltar i digitala utflykter världen över och guidade visningar på museer online, utan att egentligen träffa någon. Delaktigheten ökar och minskar på samma gång.

Resor, tiden däremellan. Vi hemestrar och funderar på nästa steg, riktigt gnuggar tankeknölarna under värmeböljan på balkongen. Vi försöker lösa konflikter, resursbrist och klimatet, framför dataskärmen och det går sådär.

Resor, postvirustiden? Vad händer då? Om vi fortfarande inte reser bortanför vår bakgård, vårt hemesterområde eller våra landsgränser i brist på resurser att göra så och konflikterna ökar, kommer vi se världen genom andra människors ögon igen? Om inte, är skypefönstret tillräckligt skarpt för att kompensera för det mellanmänskliga mötet i längden? Kommer vår strävan efter att stanna hemma, en hållbar värld utan flyg och inget övernyttjande av resurser få motsatt effekt till följd av den enkla anledning att vi längre inte möts och ser varandra i ögonen?

Vad tror du?
Svara gärna på frågan utan svar, det är det söndagar på balkongen är till för.

Katarina

Mer på ämnet ->

Travel is never going to be the same again (Nomadic Matt)

How travel will change after the Pandemic (for the better) (World of Wanderlust)

På en romantisk slottspromenad hos Drottningen medan hon inte är hemma

En timma? Tar det en timma? Stockholmstrafiken är inte nådig i rusningstrafik, men jag får villigt erkänna att det känns samtidigt skönt att sitta i bilen, blicka ut över stadslandskapet, efter långa dagar av hemmasitteri. Benen sprätter av upptäckarlusta efter äventyret i Urskogsstigen någon dag tidigare och jag tjatar och tjatar till jag får min vilja genom. Ja! Drottningholm, äntligen! Tänk att jag bott här i femma året och inte sett slottet. Nu ska jag äntligen få set, se om det är värt skattepengarna.

Romantisk slottspromenad i Vandra i Stockholm

När viruset slog till i la lilla familija blev vi hemma som de flesta andra med samma symptom. Ganska snart började dock symptomen avta, tankar om när kan jag kallas frisk komma och vetskapen efter hundra förkylningar att det inte är självklart när det är, landa i de trötta benen. Så vi bestämde oss för att upptäcka Stockholm genom boken Vandra i Stockholm och på tillfrisknandets stig han vi upptäcka hela tre vandringar från boken, Tyresta – Urkogsstigen, Drottningholm – Romantisk slottspromenad och Eldgarnsö -Bland mistlar och tallar. Det här är mitt andra inlägg i tillfrisknartriologin.

karamellan
Karamellan café och restaurang, i början av vandringen

Vandra i Stockholm – 62 natursköna dagsvandringar från Skokloster i norr till Nynäshamn i söder

Vill du själv plocka upp ett exemplar av Vandra i Stockholm? – 62 natursköna dagsvandringar från Skokloster i norr till Nynäshamn i söder? Du hittar boken hos Calazo förlag, Sverige största outdoorförlag, diverse boksajter som Adlibris och på biblioteket (troligen hett vilt i dessa tider).

Min vän Sara Rönne samarbetar en hel del med Widforss och har ibland bra rabatter hos dem. Håll utkik!

Mitt exemplar är ett recensionsexemplar från Calazo förlag.

vandra på drottningsholm
Folks fascination för det allra heligaste hos pojkar blir tydlig när de försvinner. Vad gör man med dem? Stoppar i fickan?

En romantisk slottspromenad på Drottningholm

Vackra Drottningholm på Lovön i Mälaren, ligger så nära bara någon halvtimme i bilkö eller så. Men vad är väl en bilkö om man möts av något så vackert och på Unescos världsarvlista, ett av Stockholms tre, de andra två Birka och Hovgården samt Skogskyrkogården, belönad med en plats på listan som ett av Sveriges bästa exempel på ett kungligt 1700-tals residens från den tiden. Det du! Orkade knappt skriva meningen ens allra minst läsa om den.

Jag måste erkänna, inte har jag varit särskilt intresserad av arkitektur. Men, ett besök på Drottningholm får en det, intresserad det vill säga.

Vi parkerar bilen precis när vi trillar över till Lovön och Drottningholm, inte är det svårt att hitta, man ser slottet på vänster sidan när man kommer med vägen från Stockholm. Vi parkerar vid Karamellan café och restaurang och promenerar sedan runt slott och trädgårdar, en tur enligt Vandra i Stockholm på ringa 2,5 km, vilket nog kan stämma i slutändan även om jag och Erik lallar runt lite åt vart håll vi kan hitta särskilt intresserade av två asiatiska turister som ”går fel” och får ”veta det” av vakterna. Sånt gillar Erik att kolla på, har jag lärt mig från den här turen. Vad händer med folk när de bryter mot reglerna? De får skamset stå och bli uppläxade av slottsvakter minsann.

Om du tar dig med kollektivtrafik är Drottningholm knappa fem från Brommaplan. Det vill säg om det inte är 30 min kö eller så till de knappa fem.

Vackra svanar matchar slottet med sin närvaro och söta små svanbarn.
drottningholm
Drottningholm, en weekend här vad sägs?

Här bor vår drottning. Slottet

Vid Drottningholms slottsområde finns två slott, en slottspark och en unik teater. I slottet bor officiellt det svenska kungaparet även om virustiden fått paret att bo på Stenhammar, Viktoria att stanna hemma på Haga slott och de alla nu arbeta digitalt, och bra är väl det, mer plats till oss tänker jag. Här har annars alla kungapar bott sedan 1660-talet, under pest eller kolera, sedan det byggdes av Hedvig Elonora, vem hon nu var, men drottning var hon.

porten till trädgården drottningholm
Drottningholm och den vackra porten till trädgården.

En stilistisk oas. Slottsparken

Både slott och trädgård hade sin franska förebild i Versailles-stil kan man misstänka, som allt på den tiden. Nu vill jag till Versailles för att jag skrev ordet. En stram barockträdgård efter fransk förebild följer bakom slottet, eller framför, vad som nu är fram och bak och den är minsann stram. Här går jag och Erik i våra outdoor-kläder och tänker att varför blev vi inte modebloggare. Ta gärna åtminstone en vippig kjol om du åker, så att du lättar upp stämningen lite. Även om slottet nu är stängt för visning, skulle jag aldrig bli insläppt ändå.

Fun fact: Här finns minsann även en teater med det enda teatermaskineriet i världen från 1700-talet som fortfarande används.

drottningholm vandra i trädgården
Slottet är vackert från alla håll.
drottningholm slott mälaröarna
fikonträd drottningholm
Ett fikonträd
Slottet, baksida eller framsida? Vem vet.
Perfekta gömstället.
Mannen som går saktare än Leif Loket Olsson sprätter plötsligt iväg genom buskarna.
Här är jag, slotts-klädd. Or not.
upptäck drottningholm
Kina slott
Kina slott

Kineseri och en känsla av Orienten. Kina slott

Kina slott slängde man upp 1769, det låter som länge sedan, men tänk att det är hela 100 år yngre än huvudbyggnaden, minsann i fransk rokoko- stil med orientaliska och kinesiska inslag. Som ett litet orientaliskt rosa småsyskon. Påväg hit lär vi oss ordet kineseri, inredning med orientalisk inspiration som tapeter, vasar och sådant som kom från Kina och Orienten på den tiden.

kina slott drottningholm stockholm
kina slott
kärleksstigen drottningholm
slottsparken drottningholm

Fika med kungligt sällskap eller mest bara sothönor

Vi slår oss ner på den öppna ytan för en fika, svenskt redo med saft och kanelgifflar knöligt nedtryckta i en sportväska. Även om Erik säger att ”det här är ju det ultimata picknickstället” fortsätter han i sann fika-anda ”det här är inte min te-kopp” när jag frågar om vad han tycker om Drottningholm. ”Det är som en liten större herrgård bara”.

Ja tycka vad man vill om stället, men ett mysigt picknickparadis är det nog allt ändå även om man i virustider inte vågar sig in på Karamellan och istället får ha medhavd fika. Vi skvalpar i oss varken te eller kaffe, då vi utan smak och lukt inte direkt längtar efter det, det smakar ju ändå absolut ingenting men njuter av mysig – och maffigheten och en hel rad sothönor och andra fåglar. Förmågan att uppskatta atmosfären det har i alla fall inte viruset tagit ifrån oss, även om detta sinne även är lite matt.

Katarina

erik
Inte min te-kopp – grabben.

Jag känner midsommarafton ut i varje del av min kropp när jag vaknar. Midsommarafton i Hooden

Jag känner midsommar ut i varje del av min kropp när jag vaknar. Jag antar att det är fler än jag som känner så idag. Jag var uppe till kl tre på morgonen. Jag är 35, det händer aldrig. Mot slutet var jag tvungen att gå och klappa Nisse med ett intervall om var femte minut för att klara det.

Vinterviken
Badelibad i Vinterviken
Midsommar i Högdalen Skebokvarnsvägen
Midsommarfirande på Skebokvarnsvägen, Högdalen

På balkongen vajar mitt nya blomsterfynd. Mannen på Grönväxtrike säger att den kan bli nära två meter. Jag ser fram emot min växt som kommer slå i mitt balkongtak.

Vi har pallkragar nu. Vi måste komma ihåg att vattna dem.

Midsommarlunch.
Midsommarlunch
Carro och Rickard.
vegetarisk vegansk sill och vanlig matjesill
Vegetarisk sill är nog trots allt godare än vanlig. Made by Carro.

Som alla andra midsomrar gick midsommarafton förbi i ett huj. Var det första varma midsommar någonsin det här? Vad vet jag, jag har ju inte varit i Sverige på flera år med Eriks vän WikiPeter har säkert svaret. Jag ska komma ihåg att fråga när jag ser honom vid odlingen.

sjunga snapsvisar svensk tradition på midsommar stockholm sverige
Sjunga snapsvisor det bästa är. Jag kan en hel snapsvisa. Skulle så gärna lära mig en ny, men de liksom går inte in. Det är väl kanske ett bra tecken då det eventuellt betyder att jag inte dricker den där snapsen särskilt ofta.
smörgåstårta med asiatisk touch
Smörgåstårta med asiatisk touch. Ungefär enligt recept hos Underbaraclara till vänster om rädisorna och modifierad variant med tångkaviar och varmrökt tofu till höger.
snaps midsommar sverige tradition
Skål!
Russinlådan aka disklådan.

Midsommar i Hooden

Sofia och jag badade ungefär vid Vinterviken på ungefär morgonkvisten, beroende på vad man nu tycker är morgon. Det är där vi badar. Det finns bildbevis på Sofia, men inte på mig så du får trot om du vill.

Vi hade knytis och jag gjorde en smörgåstårta med asiatisk touch från UnderbaraClara. Den var god, men jag kunde ha haft mer wasabi (det ska man inte säga har jag hört när tårtan var bra). Det är svårt att avgöra smaker idag så jag vet inte om den var så god som Clara påstår, inga ”det är den godaste smörgåstårta jag ätit” entrade scenen igår, det var flera som knappt ätit smörgåstårta (!) men Johnny verkade nöjd. Han åt länge.

Matti hade sönder min retro picnicpall jag fyndade på roadtripen i Uppland. Tyget sprack rakt av. Det är så det kan gå när haspen inte är på.

Erik bar bord, pallar, sillburkar och diskade hela natten. Jag klappade mest Nisse hela natten, så han fick en bra midsommar han också.

Carro gjorde en krans och jag och Sofia med. Carros krans var finare.

Johnny hade spirituosa från världen över med till firandet och efter en hurring pratade vi om när vi kan åka och köpa fler. Min längtan är oerhörd att återvända till stan-länderna. Tänk att jag inte bloggat alls om den långa resa till Uzbekistan jag gjorde förra året. Kanske är det tur nu. Hela Uzbekistan och Västfjordarna på Island är orört i mitt bildarkiv. Det och en liten tur till Möja. Herregud, när ska jag skriva det? Nu har jag tid men när är den tiden undrar jag.

Midsommaraftonsnatten kom och kanske är det natten som är det bästa med allt. Ljuset. Atmosfären. Värmen. Midsommar öppnar liksom upp för resten av det vi kallar sommar.

Nej, nu måste jag äta frukost eller brunch, lunch och middag i ett.

Katarina

Midsommarnatten den vackra är.
Johnny.
Matti.
Skebokvarnsvägen Högdalen Stockholm
Sofia, Johnny, Peter och Matti.
Sofia testar vidvinkel. Det var en hel rad lustiga bilder i min kamera, men det här är ingen skvallerblogg så det är det här ni får.
Behöver klippa mig. Det är kris. Jag får krisa nästa vecka, nu ska jag läsa böcker just här precis där jag sitter på fotot.

Midsommarbryderier

Glad midsommar och en somrig försmak från Äntligen vilse, Fantasiresor och Resfredag!

Jag glömmer så ofta vad jag gjort men inser vilket fantastiskt liv jag skapade för sådär sju år sedan när jag startade bloggen som senare kom att bli Äntligen vilse. Vilken resa det blivit och vad mycket vänner jag träffat under den här tiden som jag innerligt saknar allt mer. Mina verkliga internetvänner som finns där i etern såväl som i verkligheten på resor och vardagslunchsnack. De flesta bloggar dessutom faktiskt fortfarande idag, när man talar om bloggdöd och annat.

Sofia, Fantasiresor
Gamla Enskede – bageri

Midsommar är en sådan där tid när man blickar tillbaka och tänker ”vad gjorde jag förra midsommar?” likt versen från en skräckfilm för att inse att jag nu många år i rad har firat midsommar med bloggvänner. De har funnits där när singelskapet i sin femtehjul-effekt skapat situationer där midsommar kanske i slutändan ändå är den tråkigaste högtiden.

Nynäshamn
Annika, Resfredag

De senaste tre åren har jag spenderat midsommar på resande fot. Det är fantastiskt vad det där singelskapet gör med oss, ser till att vi äventyrar och inte bara sitter hemma och har tråkigt.

Vill du läsa mina tidigare midsommarinlägg?

Midsommar i Italien; Bland midsommarblomster i doktorns hus

Midsommar i Alaska; Rödbetspasta och amerikansk brännboll under en midsommarkväll i McCarthy. Alaska

Midsommar i Frankrike; Midsommar med Alice och Monet i Normandie

Skogskyrkogården
skogskyrkogården
skogskyrkogården

I år spenderar jag midsommar hemma med Erik och hans kompisar och mina. Även om resor inte är temat, så är gården ny för oss och Skebokvarnsvägen känns ibland som ett äventyr det också. Det känns som att jag började firandet redan igår när jag stängde ner datorn strax efter lunch, spatserade ut i Globengallerian och mötte Sofia för lite näräventyr, som först var tänkt att handla om vandring, förberedd till tänderna med boken Vandra i Stockholm och termos men som slutade med räkmacka i Gamla Enskede, Grönväxtrike – kanelbulle-promenad och mer räkor i Nynäshamn och en prunkande solnedgång vid Skogskyrkogården. Bilder säger mer än tusen ord.

Nu är det dags att komma igång med midsommarbestyren men först vill jag önska dig en Glad midsommar. Vad ska du göra idag?

Katarina

Katarina Wohlfart Normandie

Midsommar med Alice och Monet i Normandie

För ett år sedan, prick, under midsommarhelgen 2019 åkte jag på resa till Frankrike, med en rad sköna pressbrudar från Danmark och Sverige till ett fotbolls- VM. Jag hade aldrig varit i Normandie eller Le Havre, eller på ett VM för den delen, men det kom att bli en upplevelse utöver det vanliga. Inlägget från förra året har väntat på rätt ögonblick. Nu har det kommit. Min Frankrike-midsommar 2019, här är den.

normandie

Normandie

Jag somnar i Paris och vaknar i Normandie

Jag somnar i Paris och vaknar i Normandie när de andra hoppar ur bilen. Känner mig sådär skyldig som man bara kan göra nära man sovit eller faktiskt syndat, lite som att man inte riktigt är med eller steget efter alla andra. Men jag är nog lite steget efter alla som person bara, hinner jag tänka, innan vi åker igen.  

Jag möts av fält med blommor och bondiga utsikter i Normandie. De franska byarna vill fånga mig, insluta mig i en fransk atmosfär och låta mig vara här i dess vagga. Det är tydligt att det är så Frankrie är.

etreteat
äta i normandie bel ami etretat
Le Bel Ami
etretat
köpa calvados i normandie
stadsvandring etretat
Vackra hus och dess omgivningar i Etretat.

Vi köper calvados och kvinnorna pratar franska som att det inte finns någon morgondag i Monets Etretat

Magen kurrar efter en lång resa, eller ganska så kort, beroende på hur man ser på det. Någon timme till Arlanda, ett par timmar till Charles de Gaulle och sedan ytterligare ett par till Normandie.

Vi kommer till den lilla staden Etretat, en stad som först möts av våra kurrande magar och sedan träffar oss, ett gäng kvinnor i våra bästa år, ensamfirande midsommarkvinnor. Med bagage inslängt i vad som ser ut att vara ett lovande boende för natten, La Villa, äter vi på Bel Ami. Kanske heter det le Bel Ami för le heter allt här. Vi får en perfekt tonfisktartar, en udda makrill i chilisås och annan vit fisk med morotspure. Jag har aldrig kunnat mina vita fiskar, kanske kan jag klara att urskilja en torsk men det är nog allt och morotspure är förvånande nog inte så gott. Sen får man säga vad man vill, men saltar, det gör de inte fransmännen, varken här i Etretat, i Le havre eller någon annanstans i Normandie.

Nordiska kvinnor kan konsten att shoppa och jag och jag köper calvados till vad som sedan komma skall bli mannen i mitt liv, kanske vet jag det redan då och de franska kvinnorna pratar franska med oss som om det inte finns någon morgondag. Jag förstår alldeles inte ett ord men det hindrar inte de två butiksbiträdena från att försöka. Hörni fransyskor, kan ni inte vifta och peka lite istället? Enkla manövrar förstår jag, trots allt.

Det vackra Etretat ligger vid engelska kanalen, känt som konstnärsretreat på grund av Alfons Karr som någon gång skrev en bok och gjorde det känt där mellan 1840 och 1860. Jag måste erkänna att jag inte vet vem Alfons Karr är, mer än att han gjort Etretat känt. Monet känner jag däremot och något hundra av hans tavlor är från Etretat, så kanske var det trots allt inte Karr som gjorde byn känd.

Kyrkan på höjden i Etretat
Etretat
Normandie
Katarina Wohlfart Normandie
att göra i etretat
Etretat Normandie
Etretat

Alice i Underlandet. Les Jardins d´Etretat

En lokal specialitet är salted karamell men jag ska alltid komma ihåg Etretat för sin Alice i Underlandet trädgård. Högt uppe på en kulle, hittar man den, med udda figuriner och ringlande häckar att flytta in bland.

Les Jardins d´Etretat
Les Jardins d´Etretat
trädgård etretat normandie
katarina wohlfart etretat
Les Jardins d´Etretat
Normandie Etretat trädgård
Vissa trädgårdar har skulpturer man vill förminska med sitt trollspö, plocka ner i fickan och ta med hem.

Jag kommer ha besökt alla Normandies trädgårdar men inte Omaha Beach. Le Havre

Kontrasten möter oss i Le Havre, en siluett skapad av Monet och dömd av ww2. Här kommer jag att ha besökt alla Normandies trädgårdar men inte Omaha Beach, trots att Operation Overlord tog plats inte alldeles för långt härifrån.

Stadskärnan är på 50-talet återuppstånden i betong signerad Auguste Perret. Söker man fransk betong, hittar man det här och kanske inte på så många andra platser i världen, men vad vet jag, jag är ju inte betongexpert. Le Havre är staden som byggdes upp i betong av Auguste Perret, över rester från ett krig som inte borde ha landstigit här. Frankrikes Manhattan står och blickar ut över den svala Atlantkusten, likt sin moder på andra sidan.

Le Havre Normandie
Augustes betong ger liv åt en värld som försvunnit på grund av oss. Frankrikes Manhattan, Le Havre Normandie.
the hanging gardens le havre

Det är allt bra skönt att besöka även det som inte är fullkomligt på en resa till de fullkomligas land. Den hängande trädgården

Le Havre döljer sina pärlor, bland dem en botanisk trädgård bygd i en militärbas från 1856. ”Den hängande trädgården”, en trädgård som har mer att önska för den trädgårdsintresserade, men är intressant i sitt utförande och med ett mysigt orangerifik i sin kärna. Det är allt bra skönt att besöka även det som inte är fullkomligt på en resa till de fullkomligas land, Frankrike.

The hanging gardens
The hanging gardens, Le Havre

Jag får grädde på min franska cappucino här. Au Caid

Vi äter lunch på Au Caid och lunchen är fransk men amerikaniserad. På sätt och vis är temat USA för den här midsommarhelgen. Sverige möter USA i match och jag får grädde på min franska cappucino här och badar i karamell. Jag tror aldrig det har hänt förut och det är lite förvånande att det händer här, hos detta anrika lunch-café som öppnade redan 1951. Men kanske lämnade aldrig de, som landsteg vid Omaha Beach och därför är delar av Le Havre, ett Frankrike on a sugarrush.

Le Havre
Bibliotheque Oscar Niemeyer, Le Havre

Vem behöver män när det finns camembert? Le Lyonnais

Även om man enkelt kan tro att Le Havre är en liten bit USA, finns här Le Lyonnais, en fem minuter promenad från Art Hotel där vi bor, mitt i smeten. Le Lyonnais är alltifrån Amerikanskt. I Le Havres multikulturella område hittar du denna bit urfranska restaurang. Här får jag mina drömmars crème brûlée till toner av en fransk kypare som bara kan en fras på engelska, ”hot hot”. Jag testar calvados, precis som att fransyskorna pratar franska som om det inte finns en morgondag och detta starka äppelbrännvin gör sig påmind morgonen efter. Escargot landar på min tallrik för första gången i livet och camembertfylld filodeg med äpple är mitt nya afrodisiakum. Vem hade kunnat ana att sniglar smakar så bra och vem behöver män när det finns camembert?

Jag har bara ett tips om du besöker Le Lyonnais. Ät det de serverar, du kommer aldrig att ångra dig.

le lyonnais
Le Lyonnais ”hot, hot”.

Jag äter stjärnor, packar ner den vita betongen, gräddränkta sniglar och min första näckrosdamm i fickan och beger mig hemåt. Hej då Normandie!

Ett besök i Frankrike är inte ett besök utan en Michelinrestaurang. Att äta stjärnor är speciellt och vi äter våra på Jean Luc Tartarin. Jag är ledsen Jean, alla dagar i veckan återvänder jag till Le Lyonnais istället. Vi är alla olika och jag vill ha min franska man fylld med camembert.

Vistelsen avrundas med ett besök i Honfleur, en tur i hamnen i Le Havre och sedan en stund på stranden. Vindarna blåser svalt på dagarna, det är stekande hett i solen och det känns typiskt atlantkustigt här.  Jag doppar tår och kropp i havet för att bli av med hettan och får grus mellan tårna till följd.   

Vi kommer till Le Havre för fotbolls- VM och även om minnet etsat sig fast, är den vita militäriska betongen, gräddränkta sniglar och att ha sett min första näckrosdamm, det jag slutligen packar ner i fickan och tar med mig hem. Vi har väl alla saker vi väljer att minnas och jag väljer dessa tre minnen, även om min tid i Le Havre, knappast är slut med dem.  

Katarina

honfleur
Honfleur
Mysig hamnstad, så turistig att Gamla Stan i Stockholm rodnar.
honfleur
Kontrasterna mellan Honfleur och Le Havre. Honfleur, var är betongen?
Vi får en guidad tur i hamnen och lär oss att man mäter hamnstorlek med antal containrar. Ett av containerskeppet i hamnen när vi är där tar 7000 containrar. Det största som Le Havre får in är ett containerskepp som tar 20000 containrar och är 400 m långt. Le havre är den femte största hamnen i Europa, näst största efter Marseille i Frankrike. Den största hamnen i världen är Shanghai. I Le Havre får man in 2,8 miljoner containrar per år medan Shanghai tar 30 miljoner per år. Störst i Europa är Rotterdam med 15 miljoner containrar. Jag kan inte förstå hur många gånger jag skrivit ordet container.
Hamnen Le Havre
En promenad i hamnen Le Havre
stranden i le havre
le havre
Stranden i Le Havre

Resan till Normandie var en pressresa ordnad av Atout France, French Development Tourism Agency. Text, bild och åsikt är som vanligt mina egna.

Böcker jag vill klicka hem på bokbörsen till sommaren

Har du hört om bokbörsen? Ett superställe där man kan köpa och sälja begagnade böcker. Jag är sämst på att sälja men köper desto oftare, mitt senate fynd är en bok om Sveriegs nationalparker från 1927.
Satte ihop en lista till sommaren, för att det är kul med böcker jag genast vill klicka hem. Andra gör moodboards, jag gör bookboards, vi är alla olika. Min bookboard från Bokbörsen denna sommar, varsegod.

bokbörsen böcker second hand


Sommarboken. Tove Jansson. Farmor, Sofia och hennes pappa på en ö, levande den nordiska drömmen. 

Bröderna Lejonhjärta. Astrid Lindgren. Jonatan och Skorpan. Nangijala. 


Den underjordiska järnvägen. Colson Whitehead. Om det nätverk som hjälpte slavar att fly från söder till norr i USA, den så kallade underjordiska järnvägen. Högst aktuellt ämne. 

Skrivliv. Gun-Britt Sundström. För att jag alltid letar en bok om skrivande, hört att denna var bra och aldrig lyckas låna den på biblioteket.


Vad som helst av Patrick Modiano. Med titlar som Nätternas gräs och De dunkla butikernas gata känns Modiano perfekt för sommaren. Har tidigare läst Lilla Smycket och sedan den dagen drömt om att åter få läsa ett parisiskt mästerverk.


Mitt storslagna liv. Jenny Jägerfeld, ungdomsförfattaren som vinner augustpriser hela tiden. Jag är helt såld på titlarna.


Mina drömmars stad. Per Anders Fågelström. Stockholm, Stockholm, Stockholm!


Snölegend. Werner Aspenström. Den bok jag faktiskt läst. Eller bok och bok, en diktsamling. För diktnybörjaren som jag, enkel att läsa. Hos mig fastnar den.


Brev till min dotter. Theodor Kallifatides. Läste Ännu ett liv av densamme och vill bara läsa mer.


och så ett tips till dig på bok jag redan har. Sverigeboken. Olof Thaning. Slå bara till! Så bra till sommarsemetern att man storknar. Från 1982 and what is not to like med designen? Här hittar man lite fun facts om allt i Sverige från småbyar till traditioner. Jag och Erik har den med i bilen när vi näräventyrar och it is grym!


Katarina

Urskogsstigen

Med släpande fötter nerför trappen är det dags att möta solljuset. I ett nästan dramatiskt ögonblick öppnas porten och solens strålar träffar ansiktet. Är det varmt? Har solen kommit till Stockholm? Har sommaren till och med kommit? Förvåningen när en inser att sommaren kommer, även när en själv inte är förberedd. Med i fickan är boken Vandra i Stockholm, en guldpärla i tider av social distansering och trötthet, för även här finns leder knappa 2,5 km långa, perfekt för den lille äventyrare eller den trötta virushärjade ”jag måste komma igång”- kroppen, en kropp som trots trötthet aldrig vill sluta äventyra.

Du hittar Urskogsstigen på sidan 266, titulerad ”Lärorik kortis”.

Vandra i Stockholm – 62 natursköna dagsvandringar från Skokloster i norr till Nynäshamn i söder

Vill du själv plocka upp ett exemplar av Vandra i Stockholm? – 62 natursköna dagsvandringar från Skokloster i norr till Nynäshamn i söder? Du hittar boken hos Calazo förlag, Sverige största outdoorförlag, diverse boksajter som Adlibris och på biblioteket (i skrivande stund är dock ALLA 10+ exemplar utlånade i Stockholm).

Mitt exemplar är ett recensionsexemplar från Calazo förlag.

vandra i stockholm
Vandra i Stockholm och helst i Tyresta nationalpark
Tyresta nationalpark
Hitta till Tyresta: Till Tyresta tar du dig enkelt både med buss och bil. Buss 807 eller 809 från Gullmarsplan tar dig till Tyresta by där de flesta vandringarna utgår ifrån. Med bil tar du väg 73 från Stockholm mot Nynäshamn och följer skyltningen mot nationalparken. Parkeringen är stor, men det är många som likt mig älskar Tyresta nationalpark och skogen blir allt mer full av besökare.

Det är efter dagar av sjuk-hemmasittande-tappat lukt och livgnista – dags att röra på benen. Man hade kunnat tro att det skulle vara en kossa på grönbete, men det var det inte, snarare en utsugen blek stackare som i pygmétakt tar sig in i bilen försiktig i varje andetag.

sveriges nationalparker tyresta stockholm
I Tyresta nationalpark hittar du den största urskogen söder om Dalälven.
urskogsstigen tyresta nationalpark
Urskogsstigen, för nybörjaren, den lilla äventyraren och den virushärjade. Same same, but different.
Hällmarken i Tyresta
Den vackra hällmarken i Tyresta.

Vandra stadsnära i naturparadiset Tyresta Nationalpark

När en är utsugen får man helt enkelt ta att bege sig dit man känner igen sig och gå på rutin. Då har man inget val. Så det gör vi. Tyresta nationalpark, vad tur det är att vi har dig runt kröken. Detta naturparadis! Här hittar du den största urskogen söder om Dalälven och här kan du uppleva tystnaden, precis utanför Stockholm. Totalt finns i Tyresta 450 hektar skog att upptäcka, både nationalpark och naturreservat med Tyresta by som har djur, fik och en liten handel under sommaren och Nationalparkernas hus, för en gnutta Sverigekunskap.

Vandra i Stockholm boken har flera Tyrestaleder i sitt register, ett helt eget kapitel faktiskt. Vi vandrar Urskogsstigen, den kortaste leden, för dagen.

Jag har vandrat de längre lederna och skrivit om dem förut. Här kan du läsa mer;

Ett murrigt och novembrigt Tyresta

Dagboksnotering från ett höstregnigt Tyresta

Genom dimmornas slöja i Tyresta nationalpark

växter i tyresta
I Tyresta smakar kaffet fortfarande ingenting, men vi fikar för att vi ska. Mycket av den här tiden har blivit för ”att vi ska”. Det enda råd jag kan ge efter att varit sjuk är att göra på rutin, för att inte deppa ihop. Dagarna går, jag lovar!

”För vissa är pengar inte allt. Skogens existens kan vara betydligt viktigare. Sånt lär sig stora och små på Urskogsstigen.” – Boken Vandra i Stockholm

I Tyresta lär en sig om den gamla skogen.
katarina äntligen vilse
Sprätter med vårbenen.
urskogsstigen tyresta nationalpark
Ute i naturen

Urskogsstigen

Vi vandrar Urskogsstigen, som nog är tänkt för den minsta familjemedlemmen, men vi är de minsta nu så då får vi gå den.

Urskogsstigen börjar några hundra meter från parkeringen. En följer först ett vackert vattendrag (en transportsträcka till leden) där en kan gå på trädäck över från nationalparksstenen och sedan viker leden av från barnvagnsslingan upp över hällmarken (det är här Urskogsstigen börjar). Hällmarken är den vackra lite mer otillgängliga delen av vandringen.

Vi möter familjer och par som solar på stenarna uppe på hällen, vilar och tar den stund de behöver. Huden är vitare än vitast och jag är genomskinlig. Det är tur det, för jag vill inte synas nu. Turen stärker mig, i tider som dessa.

Katarina

vandra i stockholm
Sveriges nationalparker Tyresta nationarlpark entré
Tyresta nationalparks entré

En roadtrip genom ett rosigt Roslagen och nordligt nord-Uppland. Kust, bruk, loppisar och promenader

Roslagen var för mig innan dessa dagar okänt. Föga vet man vilken pärla som gömmer sig längs Östersjöns kant, innan den ger sig ut i full blom framför ens ögon. Över Kristihimmelfärds-helgen åker jag och Erik på långfärd längs Östersjöns kust mot norra Uppland, spanar bruk, rotar på loppisar och tar promenader vid vattnet. En välbehövlig semester från en lång vår av stiltje.

roadtripgodis godis i bilen roadtrip
Resegodiset. Det var många på Inststories som gillade denna. En klar favorit i många familjer, ska det visa sig. Jag och Erik gillade lakritshattarna.
refurn bergshamra second hand återbruk
På loppisjakt. En favorit är Refurn i Bergshamra. Går att nå med tunnelbana till Bergshamra (röda linjen mot Mörby) eller med bil till Bergshamra centrum. Här har vi fyndat mycket möbler och köper nu en stabil pall för runt 100-lappen, vilket Erik riktigt längtat efter.

En roadtrip genom ett rosigt Roslagen och nordligt nord-Uppland

Hur mycket kunskap har du om Roslagen och nord-Uppland? Innan jag besökte Uppland, hade jag ungefär noll kunskap om både det ena och det andra. Det är härligt vad man lär sig när man är på upptäcktsfärd i nya landskap! Under resan fyndade jag Sverigeboken, en komplett guide till Sverige utgiven av Motormännens riksförbund 1982 på Emmaus i Gryttby. Denna bok har redan blivit min svenska resebibel. För ett landskap likt Uppland, fungerar den trots åren på nacken väl, då det är ett landskap fyllt av bruk, runstenar och så kyrkorna då. Är det ändå inte något mer med Uppland än bara fornlämningar kan man undra? Här bor ju ändå mer än en miljon människor, en del rospiggar och en del bruksfolk. Något annat än att titta på bruk och gå i kyrkan måste de ju göra kan man tycka. Vi tar redan på vad, genast.

vaxholm stockholm skärgård
Vaxholm en solig dag i maj, välfylld likt strandpromenaden i Barcelona.

Där stad möter landsbygd, där pittoresk och vaska champagne förekommer. Vaxholm

När västkusten finns, glömmer en lätt bort östkusten, men egentligen är det inte så stor skillnad. Kanske är vattnet på östra sidan av Sverige litet mörkare, lite murrigare och mer dramatisk och kanske undrar vi mer vad som försigår där ute på havet utanför vår huvudstadskust. Vaxholm, var med besöket under Kristihimmelsfärd nytt för mig. Min mamma skrev meddelande till mig när vi var påväg och sa att hon hört att det ska vara pittoreskt. Det är svårt att förstå när något ligger så nära Stockholm, men hon har alldeles rätt ska det visa sig. Hit har sommar-Stockholmharna flytt sedan mitten av 1800-talet och det som igår var fisk- och sjöfolk-hus i Norrhamn är idag konstnärslyor, såklart.

Vi anländer i Vaxholm efter att ha lämnat Nisse på kaninpensionat Linn för helgen. Här äter vi lunch, strosar, spanar fästning, köper lakrits och äter glass på ett litet torg. Vaxholm andas förvisso pittoresk men även champagnevaskar känsla och denna känsla är inget för mig så två timmar blir alldeles lagom och trots allt skiner solen mest i Vaxholm. Bäst är Arkipelag konfektyr och grosshandlarvillorna (som jag kallar dem). Vackra välvårdade godisbutiker ska en vara rädd om och glassen från Glasskiosken på torget smakar bra i solskenet.

Lite körsbär till familjen Hedlund.
vaxholm
Vaxholm är landsbygdsstaden där pittoresk kustby möter champagnevaskande Stockholmare, beroende på vilken gata en går på.
godisbutik vaxholm arkipelag konfektyr
Tips på vacker godisbutik! Arkipelag konfektyr i Vaxholm.
Glasskiosken på torget Vaxholm
Här på torget i Vaxholm äter vi glass från Glasskiosken på torget och spanar på schackspelande familj.
roadtrip genom uppland
Vi tar väg 276 mot Norrtälje vidare, mot just Norrtälje.
rapsfält uppland
Det bästa med roadtrips under våren i Sverige är de gyllengula rapsfälten. Obs! Man måste stå på kanten när man fotograferar.
att göra i uppland
I Norrtälje möts vi av sommar, kärlek och ett lugn.
att göra i norrtälje roslagen uppland
Det ekar nästan tomt i Norrtälje och Erik är förvånad, kanske kom Stockholmarna inte längre än till Vaxholm.

Yoga har aldrig känts så lockande som i Norrtälje. En roslagspärla jag vill upptäcka mer av

Efter någon timma längs väg 276, på jakt efter rospiggar, kantad av rapsfält landar vi i Norrtälje. En stad med anor. Norrtälje, roslagens hjärta, var känd som marknad och handelsplats redan på 1200 – talet och på 1800 – talet en populär badort då gyttjan i Norrtäljeviken ansågs hälsosam. Jag vet inte med gyttjan jag, men Norrtälje är trots allt väl värt ett besök. Jag möts av en vacker Roslagsort, större än jag anat som ger mig Vimmerby och hemkänsla. Vi promenerar en stund, tar en fika, en ordentlig kaffe och chokladboll på Café Atmajala Yoga och Sup och slåss i schack och säger runt varje krök ”hit åker vi tillbaka och bor på Granparken”, ett pensionat som gör skäl för namnet. Här har Erik bott tidigare, i ett tidigare liv, men vad hindrar det. Vid ett återbesök vill jag se utsikten från Södra Bergen och de Wallinska gårdarna och göra ett besök på Roslagens bokhandel vid lilla torget innan jag tar en kaffe på Atmajala igen. Vi pratar med mr Atmajala och han berättar att man kan Yoga på SUP hos dem och att man då paddlar iväg upp för strömmen till en sjö där man yogar i vassen. Yoga har aldrig känts så lockande som i Norrtälje.

tierp skog
Förbi rondellen och ut i skogen på väg 76 mot Tierp och sen kommer grusvägen.
bo i tierp soldattorp
Framme i vårt lilla soldattorp, AirBnB Eriks föräldrar.

I dessa miljöer spirar inspirationen och jag skriver en liten stund varje kväll. Bo på ett soldattorp i Tierp

Vi når vår slutdestination sent under torsdagskvällen. Eriks föräldrar bor på en gård utanför Tierp som de haft i många herrans år. På tomten ligger ett litet soldattorp och det vill man ju ha om man ska ha gård någon gång. Vi kryper ned för natten och trängs, jag mer glad än Erik åt trångboddheten. I dessa miljöer spirar inspirationen och jag skriver en liten stund varje kväll och i morgonsolen på trappen planerar jag dagsutflykter.

Kväll i soldatorpet

Det krävs inte så mycket när allt kommer ikring

bo i tierp
Bo på en gård i norra Uppland någon?
Egen trädgård blir allt mer lockande, fast att jag borde veta bättre.
bo i ett soldattorp
Vin och solnedgång vid spisen däremot.
tierp norra uppland
Frysta tranbär, kolasås och glass.
planera dagsutflykt i norra uppland
Planera dagsutflykter över en kopp kaffe.
bo i ett soldattorp
Inspirerande Roslagsinredning.
engelsk frukost
Frukost för en sjöman
nedre dalälven färnebofjärden
Nedre Dalälven kikar förbi
roadtrip i norra uppland
Roadtrip i norra Uppland. Vi tar väg 292 mot Söderfors.

Vägen genom vattnet ut på Ön

Vi vaknar till solen, dricker kaffe på trappen och skuttar sedan likt Lille Skutt in i bilen. Vi tar väg 292 mot Söderfors vidare till Hedesunda och åker ut på Ön, på vägen genom vattnet. Det heter bara Ön och här ligger Sandsnäs, en camping, restaurang och en vacker idyllisk strand. Det finns inget särskilt vi siktar in oss på, bara vägen genom vattnet och Ön och för att vi hört att området är vackert. Det är något särskilt när en ö inte heter mer än Ön och det ser ut på kartan som att vägen går på vatten. På Sandsnäs äter vi Fish n chips och njuter av första sommarkänslan för året. Varför tog jag inte med baddräkt?

Ps. Jag vill berätta en hemlighet. Jag älskar Fish n chips!

ön
sandsnäs
att göra i norra uppland sandsnäs
Sandsnäs
Sandsnäs
Bada i norra uppland Sandsnäs
En tallskogsbadstrand.
Vi fortsätter på väg 56 som går genom Ön söderut, vidare på Tidernas väg med sikte på Gysinge bruk.
Tidernas väg
Tidernas väg löper mellan Uppsala och Ånge och går på vägen 272 och 83 över Dalälven, Storsjön längs Ljusnan och Ljungan genom de tre landskapen Uppland, Gästrikland och Medelpad. Vägen har en egen hemsida med 48 mil äventyr.
gysinge bruk

Limes norrlandicus i Gysinge. En nationalpark, ett naturreservat, en brukshandel och tre järnvägsbroar

Tidernas väg tar oss till Gysinge bruk och vad som ska visa sig vara en liten sommaridyll. Gysinge ligger egentligen i Gästrikland och är en liten avstickare från norra Uppland, men inte tänker man på landskapsgränser när en äventyrar heller.

Gysinge bruk är ett gammalt vallonbruk med anor från 1600-talet och under 1800 – talet ett av Sveriges ledande järnbruk. Bruket tillhör Gästriklands bergslag, ligger i krökarna till Limes norrlandicus, den naturliga norrlandsgränsen och här finns mycket att upptäcka ska det visa sig, både i kultur- och naturväg, för tanter, farbröder och barnbarn.

I Gysinge finns både naturreservat och nationalparken Färnebofjärdens Naturum med huvudentrén till parken inte allt för långt bort. Gästrikeleden passerar bruket och går över några gamla järnvägsbroar som räddats av Riksantikvarieämbetet och tur var väl det, för här fikar vi med benen dinglandes över kanten till fjärden innan vi handlar all lakrits vi kan hitta i den gamla Brukshandeln och besöker Naturums utställning, som i dessa tider flyttat ut och ger oss det space vi behöver i tider av social distansering.

Vill du läsa mer om järnvägsbroarna? Du hittar mer information om broarna och Gysinge naturreservat hos Naturskyddsföreningen Gävleborgs län.

Gysinge Brukshandel
Gysinge Brukshandel
Gysinge Brukshandel är eventuellt lakritsspecialister.
Gysinge Vandrarhem. Det ser inte öppet ut, men det var det när vi var där och här kan du bo för 275 kr natten på morgonpromenadavstånd från Gysinge järnvägsbroar.
att göra i gysinge
Gysinge bjuder på en naturupplevelse vid varje krök.
Fika med livet som insats.
Färnebofjärden
Färnebofjärden
Gysinge Järnvägsbroar
Naturum Gysinge
Naturum Gysinge, årets ute utställning.
Färnebofjärden
Färnebofjärden huvudentré
Färnebofjärdens huvudentré

Här tränger vatten upp från underjorden och skapar ett magiskt lyster i skogen. Ingbokällor

Färden tar oss vidare längs östra sidan av Färnebofjärdens nationalpark till Ingbokällor naturreservat i Tärnsjö. Här tränger vatten upp från underjorden och skapar ett magiskt lyster i skogen. En vacker plats där vi slår oss ner för en fika och en stund begrundan. Fika bör man annars dör man. Vågar man kan man dricka vattnet om man vill bli botad från diverse krämpor. Kanske funkar det i virustider som dessa men man får nog vara beredd att sila ett barr eller två mellan tänderna i farten.

vitsippor
Ingbokällor
Ute i naturen
Ingbokällor natureservat och kvarn
Kväll i soldattorpet efter mycket naturintryck.
Spättan vilar för natten.
Sverigeboken, min nya roadtripbibel från 1982 ger tips till både Roslagen, Uppland och Gästrikland.

5 loppis, secondhand och fyndparadis i Uppland

Under vår resa runt Uppland besöker vi inga mindre än 5 secondhand/loppisar. Ett av mina alla sidointressen! Två av ställena har jag besökt flera gånger och ett är minst sagt ett fyndparadis.

Hos Emmaus i Gryttby fyndade jag en tavla på Ali Baba och de 40 rövarna. En plansch, man kunde ju önska det var originalet. Men den gick dessvärre för mer än 40 kr på Bukowskis. Här köpte jag också Sverigeboken, en liten bok om Göteborg (så nu får jag väl åka dit vad det lider) och en om Vilda djur i svartvitt.

Refurn i Bergshamra gav oss en stabil pall för en hunka.

I Hallstavik, mer exakt Lindris (ganska nära Lindris såg) – hittade vi en loppis med urmycket saker på vår väg till Grisslehamn. Här köpte vi två picnic-pallar med säkert 50 år på nacken, 8 krukor och några fat och två balkongbord för 250 pix tutti.

Hos Kretsloppet i Tierp köpte jag en bok om att skriva av Julia Cameron, en fajanskruka och ytterligare två pallar. Pallarna kostade bara 40 kr och det andra en ringa summa jag inte minns.

Hos Spektra i Örbyhus hittade jag ytterligare två böcker om Mormors krukväxter och om Ätliga växter i skog och mark. De kostade väl en tjuga, sisodär.

loppisar i uppland
Emmaus i Gryttby
Dannemora
Dannemora gruva
Orangeriet i Österbybruk
Orangeriet i Österbybruk
Lövsta bruk
Lövsta bruk
norra upplands bruk
Lövsta bruk

Eriks favorit är Lövsta bruk. Norra Upplands bruksbygd

Jag tror Erik är skadad från alla besök bland Upplands bruk från när han var barn. Mamma- och pappa – Erik har släpat runt Erik en del, kan man säga. Och jag får väl lov att hålla med, det är kanske inte så upphetsande med bruk när man är liten knodd. Vad som förvånar mig är att det faktiskt är det, när man inte längre är.

Det hinns med en hel massa bruk under resan. För det är det som finns här. De flesta har något öppet men som allt annat i Sverige, verkar det vara öppet kl 10.00-14.00, tider som kan vara lite knöliga att passa, om man vill se mer än ett ställe.

Eriks favorit är Lövsta bruk. Här vill jag bo för natten, men det vill inte Erik så vi hamnar i Öregrund, vilket trots att det är Eriks val nog är rätt. Just i Lövsta finns kanske inte så mycket till kvällen och har man redan sett stället vill man kanske inte bo där också.

På väg till Öregrund hinner vi både se Forsmark, Lövsta Bruk, Söderfors bruk och Österby bruk. Forsmark är idag kanske mer känt för sitt kärnkraftverk, men hade järnbruk redan på 1500-talet. Vid Lövsta bruk huserar konstnärer och vi gör ett kort stopp hos en keramiker innan vi åker vidare. Söderfors bruk passerar vi med sin grekisk paviljong, i det Uppländska landskapet en lite konstigt syn i naturmiljön. Österby bruk är lite större och här finns bland annat ett litet återbruk, en antikhandel, en restaurang där vi äter lunch och ett orangeri.

Forsmark kommer att bli min favorit baserat på Jan Eric Rehn (arkitekt) – utseendet och det ställe jag skulle vilja återbesöka när det är öppet

forsmark
forsmark
Forsmark
Forsmark
klockargården öregrund
Klockargården i Öregrund

Där folk som gift sig ristat in sin kärleksbetygelse till varandra sedan 1800 – talet. Öregrund i norra Roslagen

Öregrund är en östkustsmåstad i norra delen av Roslagen. En omtyckt sommarstad med ett bra utbud av restauranger, fina badmöjligheter och friluftsliv in på knuten. Här finns Melker Andersson restaurangen Bojabäs, Tallparken och små mysiga klipphällar där folk som gift sig ristat in sin kärleksbetygelse till varandra sedan 1800-talet. Hållbar romantik, minst sagt.

bo i öregrund
klockargården öregrund

Klockargården. Bo i Öregrund

Vi anländer i Öregrund sent på lördagen Kristihimmelfärdshelgen och magen knorrar. Det har regnat hela dagen och det känns in i märgen. Det är skönt att checka in i ett varmt boende för natten, efter två nätter i ett soldattorp, kan jag lova.

Klockargården ligger mysigt inklämd ganska centralt nära hamnen i Öregrund och det är nära hamnen du vill vara, i en kuststad. Rummen ligger spridda bland en mängd byggnader och vi hamnar ett trädäck och en trätrapp bort från frukostrummet. Om du bokar via Klockargårdens sida, uppgraderar de om rum med högre standard ej blivit bokade.

Öregrund hamn
Öregrund
att göra i öregrund

Söderströms veranda och Kafé Wilma. Äta i Öregrund

På kvällen strosar vi ner till hamnen för en bit mat. Melker Andersson restaurang Bojabäs huserar här men har inte öppnat för säsongen. Vi ber om tips från tjejen på hotellet Klockargården och hon tipsar både om utsikt för solnedgång och någonstans att äta, så vi äter där hon tipsar, på Söderströms veranda, mycket nöjda med valet och går sedan en promenad i solnedgång. Vad vi kan se från vår promenad längs hamnen så är utbudet ganska likt varann, klassiska kustrestauranger möter pizza med vacker utsikt.

Skrivet i Öregrund

fyren öregrund

Romantiska stenhällar och dramatiska tallar i Tallparken. Att göra i Öregrund

Utvilade börjar dagen med våfflor till frukost ute och njuter av vårsolen som värmer våra ansikten. Värmen har återvänt i kroppen efter en halkig tur på en klippa. Jag funderar på varför jag aldrig tar någons namn, men tjejen vars namn jag ej kan, ritar en karta om en lämplig förmiddagspromenad som inkluderar ett besök vid stenhällarna. På väg dit passerar vi vackra kustkvarter och kikar på inredningen i Öregrund sjömansinspirerade kyrka. Precis bredvid ligger Kafe Wilma och vi plockar upp bulle och chokladboll och får kaffetermosen påfylld för en promenad i Tallparken, ett nysprunget friluftsområde längs Öregrunds ena kuststräcka. Sjöfartmuseet, ett av Öregrund stoltheter, är stängt för helgen, men trädgården är öppen.

Det doftar nyregnad och är fler sniglar än personer på klippporna, i alla fall.
Takåsar Öregrund
Utsikt över Öregrunds takåsar.
Fotografera solnedgång Öregrund
Erik halkar och slår i rumpen. Men vad är väl en solnegång utan en liten bula i baken.
Solnedgång Öregrund
Öregrund kyrka
Kyrkan i Öregrund med vacker inredning inspirerad av sjömanslivet.
Fika i Öregrund
Fika i Öregrund hos Kafe Wilma
Stenhällar med ristningar Öregrund
Stenhällar med ristningar i Öregrund, där de som gift sig ristat in namn och datum
sjöfartsmuseet öregrund
Sjöfartsmuseet
Öregrund
Öregrund fotograferat från Tallparken
Tallparken Öregrund
Tallparken friluftsområde
Nakenbad Öregrund
Här fanns tidigare ett nakenbad väldigt länge, men som blivit borttaget vid utvecklingen av Tallparkens friluftsområde. Nudist är visst trist, 2020.
Katarina Wohlfart Tallparken Öregrund
fika i öregrund wilmas
Fika från Wilmas i naturen vid Tallparken
loppis i uppland lindris hallstavik
Loppis i Lindris, Hallstavik nära Lindris såg. Två våningar av denna lada, precis fulla!
roadtrip i roslagen

Efter fyra späckade dagar vänder vi hemåt för att hämta upp Nisse på pensionat Linn och vila ut. För när man inte rest på länge måste man vila efter man varit ledig och rest.

Albert Engströms ateljé lockar till ett stopp vid en dramatisk klippa i Grisslehamn. Jag drömmer om en ateljé likt Alberts i en liten röd stuga på en klippa. Det gör alla andra också, men vad gör väl det, drömmar är inte alltid till för att uppfyllas, de fyller livet med glädje ändå.

Katarina

albert engström museum och atelje grisslehamn
fika albert engström grisslehamn
Syrad strömmingmacka på caféet vid Albert Engströms museum.
albert engström ateljémuseum
Utsikten från Albert Engströms klippa. Stugan restaurerades när vi var här så stugan fick inte vara med på bild. Jag sparar mig till ett annat besök för byggnadsställningar, det har vi i Stockholm också. Ciao!

En smaklös värld

Virustiden entrade våra liv a dreadful Sunday, fast egentligen var det en lördag. Men smaklöst blev det i vilket fall. Är man någonsin beredd på att tappa lukt och smaksinne? Jag tror inte det. Jag tror vettet försvann med lukten.

30e maj. Lördag.
Lördag 30e maj. Pasta och grekiska vegobullar med tomat och fetaost.

Allt vi har är mat, det märker jag nu. Så min virusdagbok, blev min matdagbok. Jag fotar det jag äter. Jag undrar hur länge jag ska hålla på? Till jag får tillbaka aromen? Då kan jag få vänta länge. Jag googlade idag de som har tappat lukten, det ska visa sig att inte alla har fått tillbaka den. Jag slutar googla.

Tisdag, 2e juni. Spagetti med rester.

Jag sitter med min struts på magen på balkongen. Det är varmt i solen men Erik fryser. Det är drag säger han. Det är första gången i livet han fryser, tror jag. Jag har knappt några symptom kvar, om det inte vore för den lilla detaljen doft, en inte så liten detalj. Jag har varit utan luktsinne i fem dagar nu, när jag publicerar det här är det åtta. Varje morgon letar jag efter den, i duschen, i kaffeburken, i kaninburen och i äppelmoset. Den står no where to be found.

Onsdag 3e juni. Nudelsoppelunch på balkongen.

Luktsinne, du behöver inte knacka på, det är bara att du stiger in när du är framme. På 279 bor jag. Du är vamt välkommen. Här finns värme, kärlek och en massa mat som väntar på dig. Det har vi ordnat hos Mathem.

Onsdag 3e juni. Majssoppa till kvällen.

Mathem-mannen ringer och säger ”Är ni sjuka?” ”Jo, det var därför vi skrev det i rutan till chauffören. Vi är inte lurisar annars”. Vi har beställt mat digitalt för första gången. Det känns som man skojar, när man gör det, men maten den kommer. Den kom i eftermiddags, torsdag, den enda guldkant i virusvardagen. Jag köpte lakrits och choklad, så jag är redo när jag får oväntat besök.

Torsdag den 4e juni. Makaroner och vegobullar.
Lördag den 6e juni. Frukost med hopp.
Lördag den 6e juni. Lunch utan hopp.

Virus. Övervåld. Rasism. Protester. Nedbrända bokhandlar. Vart är vi påväg med denna smaklösa värld? Världen rusar och jag hänger inte riktigt med. Det var bättre för och allt det där, fast det var det ju inte, det vet vi ju alla när vi säger de orden.

Jag blir nog kvar på min balkong även i postvirustiden. Åtminstone till smak och vett återvänder.

Katarina

På äventyr i skog och tält med Äventyrliga klubben. Böckerna om Vidar

Det stora skogsäventyret och Det stora tältäventyret är del 1 och 2 i serien i Äventyrliga klubben, skriven av Emma V Larsson och Illustrerad av Maria Trolle

Drömde du om att äventyra dag och natt som barn? Det gjorde jag. Som barn andas livet äventyr och även det lilla är stort, allt beroende på vilken ålder en är i. Bara att lämna tomtgränsen kändes för mig äventyrlig när jag var liten och jag ler vid minnet. Men man kan ju inte äventyra hela tiden ens när en är unge, för då blir ju inga läxor gjorda, så då är det tur att det finns barnboksförfattare som kan ta med en på äventyr hemma i sängkammaren när en är klar med sitt dagsverke.

Idag är det dags för bokrecension av böckerna om Vidar och Äventyrliga klubben!

Det stora skogsäventyret och Det stor tältäventyret Äventyrliga klubben Emma V Larsson
Titel: Det stora skogsäventyret
Ålder: 6-9 år
Författare: Emma V Larsson
Illustratör: Maria Trolle
Förlag: Idus Förlag
Utgiven: 2018-11-22
Köpa: Adlibris och Bokus
Titel: Det stora tältäventyret
Ålder: 6-9 år
Författare: Emma V Larsson
Illustratör: Maria Trolle
Förlag: Idus Förlag
Utgiven: 2020-04-03
Köpa: Adlibris och Bokus

Det stora skogsäventyret

Jag riktigt älskar att öppna en ny bok, känslan av knastret i pärmen och funderingarna i bakhuvudet om vad som komma skall. Alla böcker har sin charm men barnböcker har illustrationer. Och vem kan motstå Ilon Wiklands illustrationer i Astrid böckerna till exempel? Inte jag i alla fall. Så det är med spänning jag öppnar den första boken om Vidar. Jag möts likt Astrid böckerna eller Harry Potter och JK Rowling av en mamma som skriver till sitt barn, ett mycket fint sätt att berätta en berättelse på och mycket vackra och enkla illustrationer om äventyr i naturen.

Det stora skogsäventyret handlar om pojken Vidar vars högsta dröm och högst upp på önskelistan på sin nioårsdag är ett äventyr. Så han får av sina föräldrar just det, ett (äventyrs)besök i en nationalpark med hela familjen, mamma, pappa och lilla-syster på släptåg. Det nog måste vara den bästa present en kan få, ett skogsäventyr! Varför tänkte jag inte på att önska mig det som barn? I Vidars familj är mamma den äventyrliga och pappa den okunnigt rädda stadsbon. En skön omvänt stereotyp bild av världen.

I skogen möter Vidar trollet Tuva som smyger runt knuten och som tar med Vidar på det första äventyret i Äventyrliga klubben, ett äventyr som innehåller både en varg, två tjuvjägare och en hel massa kunskap om natur och friluftsliv och sunda värderingar mellan raderna.


Det stora tältäventyret


Det stora tältäventyret börjar precis som Det stora skogäventyret hemma i lägenheten i staden. Vidar, vars största idol är äventyraren My Modig har efter sitt spektakulära äventyr i skogen mailat My och frågat om hon inte vill vara med i Äventyrliga klubben. My, som gillar vanliga brev svarar på ett hemligt brev (tomt) som är skrivet med hemlig bläck (citron) och först går att läsa efter man haft det i värme. Jag måste stanna här och säga att jag älskar det här. Mysterier och hemliga brev. Går det verkligen att skriva med hemligt citron- bläck och få fram det med värme? Man gör något liknande i filmen National Treasure, om du sett den. Var tvungen att se om när jag läste denna bok.

My bjuder sedan med Vidar ut på ett äventyr i skärgården. Vidar som den äventyrare han är följer såklart med. På väg ut i båten tar författaren upp flera aktuella ämne i dialog mellan Vidar och My; Östersjön och miljöproblemet där, plasten i haven och att man inte behöver åka så långt för att äventyra när Vidar blir besviken för att man åker till ”en vanlig skärgårdsö”. My berättar att världens äldsta träd finns i Sverige (japp, har själv varit vid Old Tjikko) och om allemansrätten.

Väl ute på ön börjar mysteriet och man möter här Rune Runesson (den onda) som ska bygga hotell på ön. Rune är arg på My som han anklagar har stulit hans ritningar. My skojar med Rune (som blir alldeles förskräckt) om att det är öspöket som stulit ritningarna och berättar sedan legenden om öspöket över lägerelden för Vidar, som man såklart ska göra i naturen.

Längst bak i Det stora tältäventyret hittar man extra tips och förklaringar om till exempel allemansrätten och andra bra saker i natur och friluftsliv.

Huvudtemat i båda böckerna är att naturen är hotad och Vidar gör det till sin sak att rädda den tillsammans med Tuva och My. Lyckas han tror du?

Böckerna om Vidar är äventyrsböcker för den lilla äventyraren eller vad man kan kalla ett smart sätt av vuxna att locka ut de små i skogen när allt fler väljer att äventyra framför datorn. Böckerna levererar huvudtemat med bravur där även jag vill ut och rädda varg, skog och hotade hackspettar omgående.

Passar Äventyrliga klubben bara för barn och allätare som jag?

Nej, det finns nog en liten skogsmulle i oss alla och böckerna är sannerligen en påminnelse om de riktiga skogsmullelektionerna en hade som barn. De enkla råden om att ”stanna där du är om du går vilse” och ”krama träd om man är rädd” funkar fortfarande. Det konstiga är att jag är själv lite mörkrädd även när jag har en Erik att krama.

Böckerna ger dig äventyrlig läsningen ensam eller tillsammans med barn och passar även för lite större barn som kan läsa själv. Böckerna vänder sig till åldern 6-9 år, men funkar för ett större spann tycker jag. En får en grundläggande förståelse för djur, natur och friluftsliv och en blir sannerligen sugen på att komma ut.

Om jag ska ha någon invändning mot böckerna så hade jag gärna läst lite mer, även när jag var barn läste jag lite längre än såhär. Så vi får väl kort och gott hoppas att det snart kommer en till bok om Vidar i maffig Pippi-boks storlek.

Äventyrliga klubben går att köpa hos Adlibris eller Bokus och köps med fördel båda två som paket (man vill ändå läsa båda så ingen idé att snåla). Författaren Emma V Larsson går att följa på Instagram och har en tur har hon snart en författarträff i en skog nära dig så du kan komma ut på ett riktigt skogsäventyr, du också. Glöm inte barnet hemma, träffen är även för de små.

Katarina

Mina två exemplar är recensionsexemplar från Idus förlag

Vänta med dans. Träna upp acceptans. Och vila i ännu en Skypekonferens.

I retrospektiv kommer denna vår att ha passerat till historien som min generations märkligaste. Trots det finns det många intressanta tankar om samtiden just nu, som sätter perspektiv på märkligheten. Tankar om nuläge och tankar om omställning i spåren av virustiden. Idag odlar vi och siar om framtiden med varandra över en kopp kaffe och hemlagad kaka, på säkert digitalt-avstånd. På något sätt positivt i sin enkelhet med en underliggande ton av förbättring av både den enskildes liv och samhället i stort. Vi har varvat ner och pratar om vad som kommer hända när det här är över, med fokus på när.

Håll distansen

Jag drar nu en lans
för en fortsatt distans
trots att vårsolens glans
sätter folket i trans

Ge ännu en chans
till en lagom balans
i vårdpersonalens ruljans

Vänta med dans
Träna upp acceptans
Och vila i ännu 
en Skypekonferens

Dikt av Josef Beltzikoff från nr 19, Årgång 33 av mitt Söderort

Jag läste dikten av Josef i min lokaltidning, mitt Söderort i veckan. Dikten är från början av maj. Jag älskar att den rimmar. När jag var liten, brukade jag skriva rimmande dikter om återvinning. Det var 90-tal det.

Josefs dikt speglar i början av maj – samtiden i varje vers. Den kollektiva gemenskapen vi hittat i strävan kring social distansering finns där mellan raderna.

I vårens ofrivilliga omställning skriver min vän Daniel om livet nu i slutet av maj, om livet i och efter omställning, om otaliga skypemöten som från början var snabba avstämningar, effektiva, men som nu svämmar över kalendern.

Dito, Daniel, dito.

Jag har säkert minst tio småmöten i veckan och börjar denna veckas onsdagsmorgon med ett som är en och en halv timma långt. Det må vara bevisat effektivare, men jag gillar det ändå inte. För mig har mötestiden bara ökat, ökat och ökat. Från vad som från början var en hälsosam omställning och effektivitetsökning för många av oss, har nu i slutet av maj blivit en börda där jag spenderar början av veckan i Outlook med att tacka nej till alla inbjudningar jag får.

Att ta en kaffe med en kollega och småprata är livet och hälsosamt. Det blir aldrig gammalt. Att sitta i möte och lyssna på envägskommunikation på Skype, timme efter timme, är det inte och det blev under maj månad, snabbt gammalt.

Jag synar här och nu virustidens digitala- mötes- bluff. Lika snabbt som mötena flyttande in i min kalender, får de gärna flytta ut och återgå till normala möten.

Daniel gör i övrigt som jag, åker till kontoret där det i Daniels fall gapar tomt. Ganska konstigt är att hos oss, gapar det inte särskilt tomt längre. Jag tar grön linje T19 från Högdalen till Globen varje morgon och antalet människor på tåget, vittnar att allt fler gör som jag. Det blir således allt svårare att utöva social distansering, i alla fall i Stockholm, vi är ju trots allt ganska många och det märks nu i slutet av maj.

Det finns ett behov att börja varje morgon med Josefs dikt.

I det stora hela har denna snabba omställning förbättrat mitt och säkert våra liv, om man bortser från det faktum att tusen åter tusen förlorar sin inkomst. Den lilla detaljen.

Jag tränar mycket, får jobba hemma om jag vill och läser uppsjöer av pappersböcker. Jag lagar mat och jag odlar. I onsdags var jag och Erik och kikade på en odlingslott hans vänner startat, bara sådär. Jag uppskattar idag på ett högre plan att umgås med vänner och bekanta och när jag igår tvingades ställa in dagens tur ute i Stockholms natur med Johnny (en av alla de som har förlorat sitt arbete) och Gunnel (pensionär och kan inte röra sig fritt) på grund av att även jag blivit sjuk känns det extra hårt i hjärtat. Inte för att jag blivit sjuk, utan för att jag inte får umgås med mina vänner ute i friska luften. Idag känns det som ett omfattande slöseri med tid att bara missa en helg att umgås, eller en dag.

Men tanken är trots det positiv. Jag har tvingats att leva i nuet. Vi har tvingats att leva i nuet. Äntligen.

Så ha en bra Mors dag alla där ute, upprepa Josefs dikt och lev i nuet. Själv ska jag krypa ner i nästa bok.

Katarina

I norra Upplands bruksbygder bjuder Jesus alla till sig

Lördag den 23e maj

Öregrund är vackert. Jag sitter i min pyjamas på Klockargården där vi bor och skriver efter ett stort mål mat med efterrätt nere på byn. Mätt är efternamnet. Vi promenerade efter det ut på hala klippor för att fånga solnedgången och Erik halkade och slog i rumpan. En snigel fastnade på hans byxor och ramlade av. Jag krossade en annan snigel med rumpan och minst två till med skon. Ljudet av en krossad snigel kan vara det värsta. Men det är så många sniglar här.

Svemester nära Stockholm
Klockargården Öregrund
Öregrund Uppland
Öregrund
Öregrund

Jag har fyndat en guidebok på en av alla second hand butiker vi besökt idag, Sverigeboken, en turistbok från 1982. Fynda guideböcker second hand kan vara det nya svarta. Det är spännande hur mycket som fortfarande är aktuellt. Men det kanske är för att man alltid skrev om kyrkor och fornlämningar, det blir inte så svårt att vara aktuell då. Gustav Vasa är fortfarande född i samma slott, 38 år senare. Nähe, säger du det! Den här boken är årets fynd. Här finns allt. Ja Erik, du får låna min bibel om du är snäll.

Katarina

Det krävs inte så mycket när allt kommer ikring

Fredagen den 22e maj 2020

Det är på kvällen jag hinner skriva när jag äventyrar, eller en kort stund på morgonen om jag är morgonpigg, men jag är inte så värst morgonpigg, det är tur att Erik inte är så värst morgonpigg han heller. Kommer du ihåg Rania när vi äventyrade i Yosemite? Vi gick upp vid 4 på morgonen och det var helt okej. Vi hann att skriva och att äta nudlar, det var vad vi han.

Idag var jag uppe med solen och kylan. Soldattorpet blir kallt framåt småtimmarna, trots att vi har ett element. Det är väl mest inbillning men det är vad det är. Det viktigaste är kaffe på sängen, det lärde jag mig imorse så nu bryggdes det en kanna kaffe att ta med till stugan att dricka när jag vaknar imorrn.