Year: 2018

Äntligen vilses Nyårskarameller 2018

2018 var trots allt ett bra år. Jag rodde det i hamn, helskinnad och vad mer kan man önska sig egentligen? Ju äldre en blir, ju mer traskar livet in på skinnet och året blir märkbarare och går fortare och fortare. Tiden är inte vad tiden en gång var och om nästa tio år är det kanske en känsla av ett ännu mer så. 2018 har varit ett omvälvande år på många sätt och vis, jag har läst fler böcker än någonsin tror jag, klimatet har skrikit oss rakt i ansiktet och vi har fått nya ord som flygskam till vår vokabulär. Alla har påverkas olika mycket av 2018, men som resebloggare har det varit ett kännbart år. Du hittar tidigare nyårsinlägg här. Åre Alaska Luleå och Gammelstad kyrkby. Tornedalen Frukost i Pajala. # Flygresorna och klimatet Jag börjar med det som känns som den viktigaste punkten för året. Klimatet. I början av året skrevs det en del i media om klimatet. #stannapåmarken blev aktuell och en och annan hakade på den nya ”sluta flyga …

20 böcker till julledigheten och en riktigt God Jul!

Ett år går så snabbt och det var i början av året (i mars för att vara exakt) jag började med bokrecensioner här på bloggen. Det har inte blivit en hel radda, men långt ifrån en för varje bok jag läst. Men jag hoppas ni gillar det, för jag ämnar fortsätta. I år och idag kommer jag fira jul med familjen igen, det verkar så bli vartannat år nu men förra året firade jag själv. Jag fick då så himla många tips om vad man kan göra när man firar jul själv. De kan du läsa här. God jul hörni! Här kommer min julklapp till er, 20 tips med böcker till julledigheten att köpa nya, second hand eller låna. Jag har länkat till vart man kan köpa eller låna böckerna efter varje bok och goda nyheter; alla går att låna och nästan alla att köpa second hand! Länkarna går till pappersböcker men faller suget på finns många i e-bok format och går att låna med ett enkelt klick. 20 böcker till julledigheten # Ännu ett …

Tankar och ting från norra Gotland. Fårö.

Vad som skulle bli ett inlägg om Gotland, blev nu tre, för att Gotland har så mycket att säga. En tredagarsdagbok från 23 till 25e e november, Gotland med Sofia. 24 e november Jag ser en räv! Springer ut i trädgården i pyjamas men räven är redan borta. Vi tar färjan till Fårö. Jag läser på hemsidan medvetenkonsumtion om hållbart resande. Man kan lära sig även fast att en är 34 år. Fårö är verkligen Bergmans ställe. Jag älskar hur vackert det blir på foto, vad man än gör. Fårö i november Så om man ska förbereda sig så är det väl på att man faktiskt kommer att frysa hur man ännu må göra. Gamla hamn. När man kommer till Fårö så vet man att det är blåsigt. Men hur förberedd man än är fryser man ändå så om man ska förbereda sig så är det väl på att man faktiskt kommer att frysa hur man ännu må göra. Vi kör vår lilla hyrbil från Mickes, medsols runt Fårö, och stannar där vi har lust. …

Tankar och ting från norra Gotland. Furillen och Fårösund.

Vad som skulle bli ett inlägg om Gotland, blev nu tre, för att Gotland har så mycket att säga. En tredagarsdagbok från 23 till 25e e november, Gotland med Sofia. 23nov. Furillen och Fårösund. Vi kommer med färjan mitt i natten och plockar upp vår hyrbil från Mickes biluthyrning. En skruttig volkswagen och jag tänker att jag nog aldrig kört en volkswagen förut. Sen kommer jag på att det har jag ju visst det, innan jag köpte den bilen jag nyss sålde provkörde jag en Bubbla för att det då var min drömbil. Vi är framme kl 01 på natten när vår traktor tagit oss hem. Sofia kör och bra är väl det för det är alldeles mörkt och jag har knappt varit på norra Gotland tidigare och inte i mörker. Jag har en liten prick på mitt vänstra smalben som alltid varit där som gör mitt ben, lätt att känna igen. Favoritstället i Sofias familjs sommarhus, bastun. Jag vaknar tidigt och njuter av utsikten i trädgården innan Sofia kommer ner. Jag springer runt i …

Ett murrigt och novembrigt Tyresta

Förra helgen var jag i Tyresta och det var allt för längesedan, säkert ett år sedan jag var där sist, trots att jag bor så nära. Jag åkte dit med en fotokompis, för att fotografera i novembermörker och rusk, bara för att det är mysigt. Jag är kanske lite tvärsemot andra då jag i mörker, vind och yra längtar ut för att få väderbitna kinder och känna vinden längs ryggraden, låren stelna av kylan och att få huttra lite. För det är så mycket goigare när man kommer hem till värmen då. Jag antar att det är en del av att älska naturen, den där känslan att man gillar den även när den ställer till med oreda, modd och mörker. Jag har en fotovän jag inte har skrivit så mycket om här på bloggen som jag brukar fotografera tillsammans med ibland. Han kanske är lite mer av en fotomupp än vad jag är till och med, hur man nu kan vara det, men lite mer klassisk naturfotomupp kanske om det förklarar saken. Han bär Fjällräven …

Om att bestiga Kebnekaise första gången – en nybörjarguide

5e aug – Det där berget. Om att bestiga Kebnekaise för första gången. Det var ett tag sedan det hände och kanske något de flesta skulle outat med en gång. Det där att bestiga Sveriges högsta berg, Kebnekaise. Nej jag vet, jag är inte som alla andra, jag lider inte av ”maraton löpare till vardags, bestiga as coola toppar på helgen” – syndromet ”, tyvärr. Min första tanke var och andra sidan ”jag klarade det” men följdes inte av ”jag måste tala om det på stört”. Jag kände mig mig mest bara ledbruten och trasig och som att jag inte ville rekommendera att hoppa upp på det där berget till någon. Men enough said om mig, det här inlägget kommer ändå handla om Kebnekaise, som med sina 2097 m är vår stolta högsta svenska punkt i bergskedjan Skanderna. Sydtoppen som består av snö förändras i höjd över året och 2097 m är ungefär var toppen var i höjd när vi var där i somras. Vad som följer är en nybörjarupplevelse av att bestiga Kebnekaise. Vill du …

Fotodagbok: Med helikopter från Kebnekaise till Nikkaluokta

6e aug – från Kebnekaise fjällstation till Nikkaluokta Dagen efter vår topptur upp på Sveriges högsta berg, Kebnekaise för den som inte kan sina berg, det jobbigaste äventyret i mannaminne är mina fötter trötta, kroppen bruten och jag minst sagt sugen på att komma hem. Det är nog svårt att förstå hur dagen efter en massiv ansträngning känns men just här och nu så känns helikopterturen från Kebnekaise fjällstation tillbaka till Nikkaluokta, om än förbestämd av min kompis Linda som så gärna velat flyga helikopter, lite som en skänk från ovan. Det visar sig också vara utöver vila för ett par trötta vandrarfötter ett kuligt äventyr i sig att se allt från luften, se lanskapet en nyligen kämpat sig genom till fots och känna lite il i magen på köpet när piloten skojar med pojken som får äran att sitta fram med inget annat än en panoramavy över Sveriges vackra sjöar och berg framför sig. I foton. Katarina Flygturen på sträckan Kebnekaise till Nikkaluokta flygs av Kallax flyg och går dagligen för att hämta trötta vandrare och …

Projekt Rosie

Bokrecension Projekt Rosie av Graeme Simsion Kärlek vid första ögonkastet, var både boken och kanske lite det som händer paret det handlar om, Don och Rosie, även om det tar Don ganska länge att fatta det. Don, autistisk professor i Melbourne Australien spelar den underhållande huvudrollen. Rosie, det omedvetna objektet för Dons omedvetna förtjusning. Projekt Rosie av Graeme Simsion Jag kommer inte riktigt överens med namnet Don Tillman även om jag är förälskad i karaktären. Namnet känns macho. I vilket fall är Don professor och han har ett väldigt inrutat schema. Han har effektiviserat sin dag och ser ner på folk som slösar bort sin tid. Han kommer alltid i precis lagom tid, aldrig försent men ej heller aldrig för tidigt. Båda delarna är att slösa bort sin tid, enligt Don. Don vill träffa någon, av den enkla anledningen att statistiskt så är gifta män lyckligare och lever längre, men det går inte så bra att dejta, det har han redan försökt den traditionella vägen. Så Don kommer på den briljanta iden att göra en …

Vart går nästa resa? – om att gå i reseide

Jag förstår plötsligt björnar. Det här med ide är en bra grej, faktiskt. Att landa, bokstavligt och mentalt sätter perspektiv. Att stanna upp på hösten, efter sommaren när semestern är över och jobbet pockar på är min chans. Då likt björnen sänker jag hjärtfrekvensen, minskar ämnesomsättningen och kroppstemperaturen och går in i min vintervila, där en kopp kaffe, raggsockar, böcker och text blir min grotta. Den här tiden på året är min chans att i ett lugnare tempo ha tid att reflektera och se vart kompassen pekar framåt. Så rynkar jag på näsan när du frågar mig om vi ska ut och fara tillsammans, så är det enbart för att kompassnålen fortfarande vibrerar och väntar på att finna sin riktning. När semester inte längre handlar om att varva ner De flesta av oss har kommit till den punkt då vi anser att jorden snurrar på i en takt vi inte är bekväma med, varken för oss själva eller framtida generationer. Vi kan ta weekendresemålen som exempel, som boven i resedramat som utspelar sig på flera …

Att leka med kärleken är ett brott. En stund i Nice och en stund av Åtrå.

15 sep – lördag – Nice, på väg hem från den italienska rivieran och novellen Åtrå av Bodil Malmsten Jag får äntligen sovmorgon! Hjärnan börjar sakta återhämta sig från en social vecka och idag är det dags för Nice, det ser jag fram emot. Yokos dikter. Åtrå, av Bodil, en del av en samling noveller om kvinlig sexualitet från svenska kvinnliga författare.  Jag har varit i Nice förut. Ungefär 6h, med Sofia och det är väl vad jag kommer att spendera här nu också. Det är varmt i Nice och Jag, Els och Charles flyr värmen till moderna museets AC. Det är förvånansvärt bra och modernt här. Jag plockar med mig några visa dikter från Yoko Ono, för hon delar med sig. Jag brukar älska installationer och det gör jag men vissa är på gränsen till störande. Jag får ståpäls men jag vet inte varför, är det av välbehag eller obehag? Vem vill ha ett rosa nattlinne med ett konstigt monsteransikte på t ex. Ett gulligt monster, ja, men ett konstigt? Det där nattlinnet återkommer …

Oktober är snart slut

Oktober är snart slut, hösten lunkar på och jag vaknar alldeles för otroligt trött nu när vi har flyttat fram klockan en extra timma. Jag tror det är mörkret. Jag fick plötsligt extra timme att sova men jag vaknar i mörker. I natt hörde jag regnet smattra på rutorna, i alla fall registrerade min mosiga hjärna det när jag vaknade till klockan halv sex. Eftersom jag i normalfallet brukar vakna halv sju, vaknar jag nu halv sex eller 5.20 någonting. Ja du hör ju hur tidigt det är, så det kan lika gärna ha snöat.   Oktober är snart slut och jag läser Inlandet av Elin Willows. Den handlar om en tjej som flyttar till Norrlands inland eftersom hon har en kille där. Början på slutet sker i bilen påväg upp och när hon landar i inlandet är det ”typ som slut”, som man skulle sagt här. Men hon stannar kvar. Tjejen jag inte vet något namn på stannar kvar och resan att flytta till ett ställe där alla känner alla, där alla undrar varför …

En muslåda, en kåtöl och att göra en Sally. Hotell Lappland i Lycksele.

7aug – Jokkmokk – Lycksele till Hotell Lappland på en pressinbjudan Jag vaknar och sträcker ut fötterna ur tältet. Det är varmt. Vi är mitt på en öppen gräsyta vid en parkering, en rastplats vid polcirkeln utanför Jokkmokk. Har du varit där, så långt norr ut menar jag? Rastplatser har kommit att bli vår bästa vän under vår roadtrip runt Norrland. Här träffar vi Berit och Ove Bylund från Härnösand, i alla fall minns jag deras namn som så, som sitter och dricker sitt stormkökkokade kokkaffe på bänken bredvid tältet. Jag går fram till dem i pyjamasen. Strax nedanför Hotell Lappland vid parkeringen. En selfie i spegeln av en slagen hjälte. Lobbyn på Hotell Lappland. Ett samtal om allt mellan himmel och vandring. Jokkmokk. Det är märkligt det där när en möter människor och samtalet börjar två steg in. Vi, jag och Linda, Berit och Ove, vi pratar om allt mellan himmel och vandring. Ove har gått leden som börjar någonstans runt Kilpisjärvi till Abisko. Jag vet inte riktigt vilken led det är men den …

Höst i mobilen

Vi får alla dåligt samvete över något och jag är en sån som får det när jag inte är ute och fotar, när jag liksom inte tar till vara på det fina där ute och upplever det jag kan. Stockholm, mitt Stockholm, som bara står där och väntar. Hösten har aldrig varit vackrare och ändå kryper jag djupare och djupare ner i soffan och trillar djupare och djupare in i böcker och tv-serier. Men, mobilen har en ju alltid med sig, som tur är, och känner att det är tur att jag iaf då och då tar upp den och tar chansen att föreviga det där ute, när jag har vägarna förbi påväg till jobbet och vänner. Så hösten i Stockholm och Småland, från mobilen. Södra teatern. Brunch med Dryden och Maria. Södra teatern. Påvift i Stockholms tunnelbana. Älskar all konst, installationer och budskap som finns där nere. Som en enda stor konstskatt, gratis för allmänheten och för oss tunnelbaneåkare att njuta av. När jag skulle till Hallonbergen härom veckan klev jag av vid fel …

Budgetsaker att njuta av vecka 43

Hösten flyger förbi och jag spenderar den i Stockholm. Tänkte därför ge er några tips till veckan som kommer. Sånt jag sysslar med här och som piggar till min vardag. Har haft kort om cash på sistone och då blir en ju plötsligt kreativ med det en har och letar budgettips också så löfte om en del sånt med. Och visst finns det en massa budget att göra, bara fantasin som sätter gränser, som det så klyschigt heter. Här kommer det. En sak att göra veckans alla dagar. Häng med mig i mitt fiktiva vecka 43. Måndag. Sträckläser Projekt Rosie. Om en autistisk professor som bestämmer sig för att skaffa en fru. Lånar den här. Tisdag. Slänger på en blodmask från The Ordinary, för renare hud kan ingen få! Perfekt för att få lite höstig sammetshy med glow. Kostar ca 72 kr hos Beautybay och finns annars överallt. En flaska räcker ungefär 3 mån om man använder regelbundet. Onsdag. Äter lösgodis från Jam Jam. Lösgodis är livet när en äter det sällan. Då blir det …

En bokhandlares dagbok och det dåliga samvetet av att inte köpa pappersböcker.

En bokhandlares dagbok – Shaun Bythell Varning att läsa om man älskar böcker. En vill liksom bara säga upp sig, flytta till Skottland och öppna en bokbutik. Efter att ha läst denna förstår en att turismen ökat i detta hörn av Skottland, till Skottlands numera bokstad Wigtown. Men en bok kommer med både en framsida som en baksida. Jag vill vara den som handlar böcker på en bokhandel. Jag vill vara den, men varje gång jag står där är det i slutändan alldeles för dyrt för mig så jag går till biblioteket och lånar samma bok. Men jag är ändå den som går in, som klämmer och känner och längtar och tillsist möjligtvis köper en bok för att spara eller som present. Min favoritbokhandel just nu är Söderbokhandeln på Götgatan, där i backen och sist jag var där köpte jag en diktbok till Sofia av Werner Aspenström. Ungefär det här handlar En bokhandlares dagbok om, knäppa kunder som kommer in, ibland gnäller om det ena och andra, säger konstiga saker, prutar på redan billiga priser …

När sjöbotten blir blottlagd kommer sanningen fram. Gullringen.

6 oktober – Gullringen Småland Åker hem från Stockholm. På vägen hem fotar jag kor. Älskar kor. Det är äpplen överallt. Det är visst ett äppelår ska det visa sig på nyheterna och på grannens trädgård. På kvällen går mamma och jag runt dammen i solnedgång. Först äter vi potatismos. Det är inte skälet till att jag är hemma, men sätter knorr på tillvaron, det här att man tömt Kvarndammen, den lilla sjön på baksidan där jag vuxit upp. Den har inte varit tömd sedan 60 – talet enligt mamma. Anledningen är att de ska byta dammluckan för att den återigen ska fungera för kraftverket nerströms som renoveras. Ett roligt projekt att följa även från Stockholm där jag måste erkänna att en sjöbotten är ju minst sagt intressantare en vad en först kan tro. Här hittar vi rostiga hinkar, kvarnstenar, stora musslor, avhuggna alar, golfbollar och oljigt vatten. Alla fiskar har dött och den som renoverar kvarnen ska plantera nya. När sjöbotten blir blottlagd kommer sanningen fram. En ögonöppnande mordor-sanning. Jag följer spåren av vad som …

ett koligt välkomnande

Jag åker inte hem till Smålandet så ofta. Av det enkla skälet trafiken, trängsel och priser. Det tragiska i att det kostar mer att ta tåget från Småland än att ta flyget till Mallorca, i alla fall om man hakat på förra veckans Norwegianerbjudande. SJ – varför har ni inte sånna kampanjer för mig? Jag äger också en bil och i helgen var det dags att lämna hem den för hösten (så jag tog inte tåget ner),  Jag brukar skippa att han den i Stockholm pga trängsel, kostnad och att jag inte behöver den. Jag funderar också på om jag överhuvudtaget ska ha den kvar, men det beror ju också mycket på om jag stannar kvar här och det är en annan fråga. Men när jag väl landade i Smålandet, möttes jag av de här. Är inte kor för underbara? Vid tillfället pratade jag med Linda men jag bromsade in och hoppade ur bilen och sprang fram till dem med Linda kvar i handsfreen i bilen. ”Linda, Linda, jag måste fota korna! De ser ju …

Resebloggevent och min födelsedag!

Vet ni! Idag är min 34 års dag. Det känns allt konstigare att bli gammal på något vis. De flesta firar knappt sina födelsedagar men jag har tagit upp firandet igen från förra året. Det har varit lite svajigt andra år. I helgen firade jag med mina föräldrar och fick en stickad tröja. I måndags firade jag med faster på Clarion Hotell i Skanstull och åt middag. Igår firade jag med en hel lass böcker, där jag äntligen fick tag i Godnattsagor för Rebelltjejer på biblioteket och mumsade på den tillsammans med godis från Jam Jam. Ikväll ska jag träffa den där Dryden, om han kommer ihåg, och prova hans brusreducerande lurar, vilka jag ska skaffa mig ett par för ett ljudfritt liv (ser så mycket fram mot det) och sen ska jag fira med tjejerna (Sofia, Linda, Katarina och Caroline) på söndag på Södra teatern. Så det så. Det blir helt plötsligt mycket firande och flera av dem är resebloggare. Men nog om mitt firande. Förra veckan var jag på resebloggevent med Wowanders app. …

Roadtrip längs Norrskensvägen genom Tornedalen

Förra året gjorde jag en lång roadtrip genom Norrland som gav mersmak. Så pass mycket att jag i år ville fortsätta. Kanske vill jag det varje år från nu, beta av en liten bit av Norrland, bit för bit. I år betade jag av biten Tornedalen. Varför? För här verkade så mysigt, annorlunda och här har en ju ett eget språk, meaänkieli. I senhöstas när jag var till att spika sommarens semestrar bestämde jag mig. Utöver Alaska och Island vill jag göra en liten roadtrip i Sverige och jag vill fota Tornedalen. Och egentligen blev den inte så liten heller om du frågar min kompis Linda. 353 mil senare kom vi hem, efter dagar längs Norrskensvägen, Tornedalen, Haparanda Skärgård, Luleå, Kebnekaise, Jokkmokk och Lycksele. Det här är storyn om Norrskensvägen. Vid en av Tornedalens alla rastplatser, någonstans mellan Pajala och Korpilombolo, en liten avstickare från Norrskensvägen. Roadtrip längs Norrskensvägen genom Tornedalen Med på roadtripen längs väg 99 genom Tornedalen var min vän Linda, min vita pärla bilen, tält och en hel massa mat. Vi hade bestämt …

I Italiensk media.

Det finns många länder som gillar traditionell media. Italien verkar vara ett av dem. I september när jag var där kändes det som att det var foto, video och intervjuer mest hela tiden. I vilket fall som helst resulterade det i att jag dök upp i en artikel och en fototävling. 5 resebloggare går från Ventimiglia till Cervo Resan till Italien i början av september var anordnat ett non-profitprojekt under arbetsnamnet Timon Lepidus Trip. Timon Lepidus är artnamnet för den ödla som på svenska heter Pärlödla. Denna ödla finns i Ligurien, uppe i bergen där vi fem vandrade, därav namnet. Tanken med projektet var och är fortfarande att utvärdera om regionen passar för en Camino och långsamt resande till fots. Innan hemfärd på fredagen lämnade vi våra åsikter under en halv dags intervjuer och de förbättringspunkterna finns nu kortfattat presenterade i den här artikeln. ps. det är inte helt lätt att läsa italienska, men allt går om en vill.  Här är jag i det vinnande fotot. Vinner en fototävling – som modell Under min vecka …