All posts tagged: uteinaturen

Bland bokskogar och sjöodjur i Åsnens nationalpark

En dröm går i uppfyllelse, precis i denna sekund när jag ser nationalparksskylten och bilen rullar in på en parkering med stjärnor överallt, ett bevis på att det är en svensk nationalpark som uppenbarar sig framför mina ögon. Åsnens nationalpark, den trettionde svenska nationalparken och i skrivande stund sista i ordningen, bildades 2018 och bjuder på ett speciellt sjö och ö- landskap mitt i Smålands inland. Här är jag nu. En i taget besöker jag Sveriges nationalparker. Genom vandring och båt räknar jag med att nå dem alla någon gång. Det tar de år det tar. Här kan du läsa mer från mina äventyr i Sveriges nationalparker. Åsnens nationalpark. En småländsk nyponros Bilen rullar in i området vid Trollberget på västra sidan av Åsnen efter en sen lunch kombo middag på PM & Vänner i Växjö. Pepp till tänderna rör jag mig ner till den officiella tältplatsen, längs smalspåret som inte finns kvar och bredvid kanotleden Värendsleden. Åsnens nationalpark känns ung och frisk som en nyponros och som gjord att upptäcka med cykel eller kanot. Smalspåret …

24h i mitt (och Astrids) Vimmerby

En hemesterguide till ett sånär som turisttomt Vimmerby Jag tror att jag sett fler röda stugor idag (13e juli 2020) än vad jag gjorde under hela min uppväxt i Småland! Nej, skämt och sido, så är det förstås inte, men samtidigt kan man undra, var var alla röda stugor när jag växte upp och varför är Vimmerby plötsligt fullt av dem och tomt på turister? Upptäck Vimmerby med omnejd med mig på 24h! Astrid Lindgrens Värld och Näs är stängt för sommaren och på min lista att upptäcka i min hembygd är just dessa två. Vad finns då kvar kan man undra? Mycket att göra under en dag, ska det visa sig. Jag packar in Erik, mamma och pappa i bilen för en dagstur. Pappa kör och jag får mest gorma sväng höger, sväng vänster, då han mest har ett mål i sikte, Bryggmästarns öl på Brygghuset i Vimmerby. Häng med! Vi spanar och spanar efter Grönsveds utsiktstorn och kommer till sommarstugan Först tar bilen oss till Kvilleken. Den gamla eken som alla känner till. …

Urskogsstigen

Med släpande fötter nerför trappen är det dags att möta solljuset. I ett nästan dramatiskt ögonblick öppnas porten och solens strålar träffar ansiktet. Är det varmt? Har solen kommit till Stockholm? Har sommaren till och med kommit? Förvåningen när en inser att sommaren kommer, även när en själv inte är förberedd. Med i fickan är boken Vandra i Stockholm, en guldpärla i tider av social distansering och trötthet, för även här finns leder knappa 2,5 km långa, perfekt för den lille äventyrare eller den trötta virushärjade ”jag måste komma igång”- kroppen, en kropp som trots trötthet aldrig vill sluta äventyra. Vandra i Stockholm – 62 natursköna dagsvandringar från Skokloster i norr till Nynäshamn i söder Vill du själv plocka upp ett exemplar av Vandra i Stockholm? – 62 natursköna dagsvandringar från Skokloster i norr till Nynäshamn i söder? Du hittar boken hos Calazo förlag, Sverige största outdoorförlag, diverse boksajter som Adlibris och på biblioteket (i skrivande stund är dock ALLA 10+ exemplar utlånade i Stockholm). Mitt exemplar är ett recensionsexemplar från Calazo förlag. Det är …

En roadtrip genom ett rosigt Roslagen och nordligt nord-Uppland. Kust, bruk, loppisar och promenader

Roslagen var för mig innan dessa dagar okänt. Föga vet man vilken pärla som gömmer sig längs Östersjöns kant, innan den ger sig ut i full blom framför ens ögon. Över Kristihimmelfärds-helgen åker jag och Erik på långfärd längs Östersjöns kust mot norra Uppland, spanar bruk, rotar på loppisar och tar promenader vid vattnet. En välbehövlig semester från en lång vår av stiltje. En roadtrip genom ett rosigt Roslagen och nordligt nord-Uppland Hur mycket kunskap har du om Roslagen och nord-Uppland? Innan jag besökte Uppland, hade jag ungefär noll kunskap om både det ena och det andra. Det är härligt vad man lär sig när man är på upptäcktsfärd i nya landskap! Under resan fyndade jag Sverigeboken, en komplett guide till Sverige utgiven av Motormännens riksförbund 1982 på Emmaus i Gryttby. Denna bok har redan blivit min svenska resebibel. För ett landskap likt Uppland, fungerar den trots åren på nacken väl, då det är ett landskap fyllt av bruk, runstenar och så kyrkorna då. Är det ändå inte något mer med Uppland än bara fornlämningar …

Det krävs inte så mycket när allt kommer ikring

Fredagen den 22e maj 2020 Det är på kvällen jag hinner skriva när jag äventyrar, eller en kort stund på morgonen om jag är morgonpigg, men jag är inte så värst morgonpigg, det är tur att Erik inte är så värst morgonpigg han heller. Kommer du ihåg Rania när vi äventyrade i Yosemite? Vi gick upp vid 4 på morgonen och det var helt okej. Vi hann att skriva och att äta nudlar, det var vad vi han. Idag var jag uppe med solen och kylan. Soldattorpet blir kallt framåt småtimmarna, trots att vi har ett element. Det är väl mest inbillning men det är vad det är. Det viktigaste är kaffe på sängen, det lärde jag mig imorse så nu bryggdes det en kanna kaffe att ta med till stugan att dricka när jag vaknar imorrn. Erik sitter på andra sidan rummet med sina lurar på. Han vill ha lite tid för sig själv, så han sitter en meter bort. En relation är så antar jag, man kommer inte undan. Dagens höjdpunkt var lakritspucken …

Vykort från Färnebofjärden

Vykorten jag skickar kommer alltid fram efter att jag själv kommit hem. Det finns en förklaring, men den är längre än vad jag har utrymme att skriva idag när jag står här vid fjärden. Ljuset silar in mellan grenarna och vad vet jag, men vilken drömtillvaro. Har du varit i Färnebofjärdens nationalpark? Det har jag. Kanske åker vi tillsammans nästa gång. Katarina

Ängsö nationalpark

Med Eva och Adam i Ängsö nationalpark

1-2 timmar sa Folkhälsomyndigheten eller var det Lena. Halleluja sa folket och jag. Ängsö Nationalpark ligger ungefärliga två timmar från Stockholm om man skarvar lite och skarva får man ju i landet lagom. Så vid en lunch i förra veckan tar jag mod till mig ”Går det några turer till Ängsö” varpå Waholmsbolaget, räddar min själ från Kristihimmelsfärdsfördärv med orden ”Jajamen, du kan åka på söndag med Sjöbris.” Så söndag it is! En i taget besöker jag Sveriges nationalparker. Genom vandring och båt räknar jag med att nå dem alla någon gång. Det tar de år det tar. Här kan du läsa mer om mina äventyr i Sveriges nationalparker. Ängsö nationalpark Resan är halva nöjet, i alla fall till Ängsö. Ta varma kläder! Ängsö nationalpark är så nära, men ändå så långt bort. Sannerligen Roslagens pärla, med sitt jordbrukslandskap a´la 1800-tal hittar du Ängsö längs Arholma linjen och kommer hit med en enkel för 137 kr från Strömkajen. Du får följa med om du har SLs reskassa eller vanligt betalkort, jag tar SL och Erik betalkort, …

Ängsö nationalpark Stockholm

Vykort från Ängsö

Hej läsare! Har precis trillat hem efter en dagstur till Ängsö nationalpark i Roslagens skärgård. Vykortet blir lite försenat, jag försökte skriva det på Sjögull men det skumpade sådant att jag fick rätta till mina kråkor och posta det idag istället, annars hade ni nog inte kunnat läsa alls vad jag skrev. Ängsö, vilket fantastiskt ställe och nationalpark sen! Som svunnet från en bondera jag glömt bort existerat. Här på Ängsö var vädret olydigt och det haglade mot slutet av söndagseftermiddagen så jag och mitt resesällskap fick värma oss i den röda lilla stugan vid Hemudden både när vi kom hit och på hemvägen. Tacka vet jag välordnade svenska nationalparker som har ved. I stugan kan man läsa om parken och förbereda sin vandring runt den knappa en och en halv kilometer långa ön där orkidén Adam och Eva finns i ett orkidéöverflöd. Här hittar man också den besynnerliga berättelsen om en annan Adam och hans Caroline, ett torparpar, men den berättelsen väntar jag med tills vi träffas igen. Katarina

3 dagsutflykter ut i naturen från Stockholm. Stendörren, Tyresta och Torö.

Tyresta Nationalpark. Mörkt, murrigt och en regnig dröm- djup barrskog nära Stockholm skärgård. I Tyresta finner du barrskog, berg av ljung och vackra sjöar. Här kan du samla kraft från urskogen och senare finna ro vid de stilla sjöarna i skymningen. Nationalparkernas hus möter dig vid entrén och troligen också ett antal Stockholmare, då Tyresta är en av Sveriges mest välbesökta parker vanligtvis, vilket ger både för- och nackdelar. Att finna kraft, ro och sova i urskogen, gör du inte ensam men serveras och andra sidan ett antal aktiviteter att ta del av året runt, åtminstone i vanliga tider. I dessa tider passar det bättre att ta cykel med fikakorg, ge sig ut bland en av Tyrestas alla längre leder bort från folk och fä och t ex skåda det stora brandområdet eller vilken gran man vill. Tyresta stavas kort och gott tillgänglighet. Av de tre, den natur man kan nå enklast med Stockholm länstrafik (busslinje 807/809 från Gullmarsplan till Tyresta by) även om alla alternativ är väl anpassade för de flesta besökare. Följ med …

Torö

Torö

Bilder från en vinterdagsutflykt jag och Erik gjorde i januari i år. Vackrare och kargare än såhär blir det inte i Sverige. Du hittar Torö stenstrand 7 mil från Stockholm, utanför Nynäshamn. Katarina

Lufsa runt i Garphyttans Nationalpark

Plötsligt kommer suget och jag kan inte riktigt hejda mig. Jag är bara tvungen! Det kliar i upptäckarnerven, jag vet inte om det är för att en inte kan resa och fara som en vill numera eller om det bara är våren som pockar på, jag bara vet att jag vill ut och skrika högt rakt ut över takåsarna ”Hej våren, nu är det dags”. Jag bör inte vara ensam. Så jag packar in E i bilen tillsammans med sittunderlag och lite fika och beger mig västerut, mot det stora kända, till allas vår nu samlingspunkt naturen och Garphyttans nationalpark. En i taget besöker jag Sveriges nationalparker. Genom vandring och båt räknar jag med att nå dem alla någon gång. Det tar de år det tar. Här kan du läsa mer om mina äventyr i Sveriges nationalparker. Sveriges nationalparker Sverige har numera 30 nationalparker, en har adderats till totalen sedan jag startade mitt projekt att besöka Sveriges alla nationalparker och enligt egen utsago hade jag besökt femton parker när jag besökte Björnlandet, varpå denna torde bli …

Irland, likt Rose Tattoo av Dropkick Murphys – en ruffig skir ros

Sponsrat samarbete med Tourism Ireland. Jag vaknar upp i Irland efter att ha sovit hela vägen på flyget. Som flygrädd är det, det enda tricket som funkar för mig för att landa återhämtad. Vi landar och tar en taxi direkt till fish and chipsen och jag tänker att det är rätt prioritering för en lyckad start på fyra dagar på den gröna ön och Sofia tänker nog likadant hon. En vacker utsikt från Kellys i Dublin.  Irland, likt Rose Tattoo av Dropkick Murphys – en ruffig skir ros Inte så unik fish and chips men skrämmande god hos Leo Burdock i Christchurch. Dublin Vi äter fish and chips på Leo Burdocks i Christchurch. Hos Leo får du fisk som kostar som bomull men som smakar guld. Ibland är tips från google bra tips även om man inte alltid vill ha dem när hon erbjuder. Vi tar fisken och även tipset från gubben i kassan om att äta en i en park längre ner för gatan och beger oss till en park blandad med folk och fiskmåsar. Är fiskmåsar mysiga eller vill man mest …

Följ med ut i naturen. Vandra Bergslagsleden genom Tiveden.

Reklamsamarbete.  På vissa platser hör man hemma, lite mer än på andra. Skogen är en sådan plats för mig, en plats att krypa in i. Ett ställe att låta mig själv få vara den jag är. Ett naturbarn. I Tiveden får jag chansen att vara ett skogsbarn, det bästa av naturbarnen. Här vandrar jag in i barrskogen, omhuldas och får vara. Här läker sår, här skapas glädje och här finns liv. Jag har besökt Tiveden två gånger och känslan är den samma. Tjockt, murrigt och hemtamt. I Tiveden bor hästarna och näckrosorna. Följ med ut i naturen. Vandra Bergslagsleden genom Tiveden. I naturen kan man vara ensam, eller med varandra. I juli, sådär lagom i början av min sommarsemester var jag och Sofia, naturbarn och skogsbadare, i Tiveden för en stund naturrekreation, eller som Sofia säger det ”att skogsbada och se på blommor längs med Bergslagsleden”. Det här inlägget är tillägnat min kärlek till naturen och till Tiveden, till djupa skogsandetag, rasslande granris och gnäggande hästar. När jag var liten hade jag en häst som hette …

Vid ishavets kant. En roadtrip genom Nord-Norge.

31a juli – 9aug 2019, Narvik till Lakselv Ett dygn i tåg sätter sina spår. Men det är mysigt, det får jag ge dig SJ. Föga ska jag ana krånglet som skall vänta påväg hem, men det vet jag ju inte nu och det är väl tur det att man inte vet världens olyckor innan de komma skall. Vidderna är värda det, kanske särskilt sträckan Abisko -Narvik, en bucketlist sträcka har jag hört, som jag nu sett, både från tåg och bil. Men som Johnny påpekar påväg tillbaka i en av alla ersättningsbussar vi nästan inte kommer med då inte ens SJ är säker på om den finns ”bäst du håller dig vaken nu så du inte missar denna gång, ack du sov ju genom här sist”. Inte får man missa något så storartat, inte. Med Arctic Circle train, Stockholm till Narvik.  Johnny lagar renskav. Narvik. The band. Johnny, Katarina och Linda. Arctic Circle Train till Johnnys Narvik Vi landar i Narvik bland järnmalm och krigslämningar efter en hel tågresa hit. Ännu har jag inte …

Hästarnas och näckrosornas Tiveden

Reklamsamarbete.  19-21 juli 2019, Tiveden. Solen glimmar i Sofias ansikte när bussen skuttar fram mot Bålsta. Vi har gått upp i arla morgonstund för att komma med tåget till Laxå, härifrån. Lägenheten ligger sömnig kvar och andas semester när jag knyter mina kängor och beger mig mot Blåsut tunnelbana. Det känns alltid krävande att gå upp klockan fem, men alltid belönande i morgonsolen när en inser att dagen kommer bli så mycket längre nu. Jag lämnar lakanen i ett virrvarr med svett på sommarryggen ty det har återigen blivit värmebölja. Jag möter Sofia på Centralstationen och hon är är där tidigare än jag. Vi brukar varva vem som är först och idag är Sofias dag. Det är tur att hon är här, för jag är sömndrucken och vet knappt att det är ersättningsbuss för tåget vi ska ta. Efter lite skutt, byte från buss till tåg allt i banverkets namn så landar vi i Laxå. Vi är påväg till Tiveden för en helg med vandring, ridning och annat mys. För att naturen skall bli tillgänglig …

När vi hikade vilse i Alaska.

24e juni, 2018. Eureka Roadhouse, Alaska. Vi äter pannkakor och det regnar. Eureka Roadhouse. Vi vaknar i  Eureka Roadhouse på Eureka lodge. Vad är vad kan man undra. Men här bor vi i alla fall. Sista dagarna i Alaska börjar nu och ett gäng slitna svenska själar äter amerikanska pannkakor och det regnar ute. Men med fomo i Lena-kroppen får vi ju inte missa något så vi trotsar det föränderliga vädret och ger oss ut, ut bland barriga svarta träd och trygga Alaskabor. Amerikanska pannkakor i går inte av för hackor, särskilt inte i Alaska. De smakar vanilj-gummi, ungefär.  De svarta barr-spröt-träden. Svarta barrträd jag inte riktigt minns vad de heter. Jag tror faktiskt de bara kallas sprouts. Eureka Summit. Vi har spanat in Eureka summit på kartan och där stannar vi och fotar. Jag tror ingen av oss minns Eureka summit för här var det plant. Funderar fortfarande på varför den heter summit? Här är massa av svarta barriga träd som ser ut som de brunnit, men den trädsorten är visst vanlig här. ”Hej …

Roadtrip längs Norrskensvägen genom Tornedalen

Förra året gjorde jag en lång roadtrip genom Norrland som gav mersmak. Så pass mycket att jag i år ville fortsätta. Kanske vill jag det varje år från nu, beta av en liten bit av Norrland, bit för bit. I år betade jag av biten Tornedalen. Varför? För här verkade så mysigt, annorlunda och här har en ju ett eget språk, meaänkieli. I senhöstas när jag var till att spika sommarens semestrar bestämde jag mig. Utöver Alaska och Island vill jag göra en liten roadtrip i Sverige och jag vill fota Tornedalen. Och egentligen blev den inte så liten heller om du frågar min kompis Linda. 353 mil senare kom vi hem, efter dagar längs Norrskensvägen, Tornedalen, Haparanda Skärgård, Luleå, Kebnekaise, Jokkmokk och Lycksele. Det här är storyn om Norrskensvägen. Vid en av Tornedalens alla rastplatser, någonstans mellan Pajala och Korpilombolo, en liten avstickare från Norrskensvägen. Roadtrip längs Norrskensvägen genom Tornedalen Med på roadtripen längs väg 99 genom Tornedalen var min vän Linda, min vita pärla bilen, tält och en hel massa mat. Vi hade bestämt …

Italien viskar komsi, komsi

Det är nu ett år sedan jag var på italienska rivieran och bara några månader sedan jag var en sväng i den Toscanska delen av landet. Det är kanske resultatet av att ha en vän som älskar Italien och åker dit titt som tätt och där orden ”komsi komsi” följer tätt inpå landning. Jag lyfter idag, om SAS gör vad de ska och får återbesöka Arlanda som jag ibland har kommit på mig själv att sakna. Ens hemflygplats ligger en nog varmast om hjärtat ändå. En stig, byar och lokalbefolkning, den italienska maten. Frihet att vara dig själv. Tvingad att vara sanningsenlig. – löst översatt från Timon Lepidus Trip. En veckas vandring på den italienska rivieran Jag kommer spendera kommande vecka på den italienska rivieran. Med husrum i Imperia och vandring från väst till öst, bland italiensk mat och andra bloggare jag aldrig träffat samt några italienare. Resan är ett non-profitprojekt, Timon Lepidus Trip,  i samarbete med städerna/regionerna vid den italienska rivieran. Syftet, att upptäcka rivieran i en lugnare takt. Det är ungefär på pricken …

Möt den lätta saltvattensvinden i Haparanda Skärgård

Haparanda skärgård nationalpark Vaknar av att jag ligger snett i tältet och har tippat in mot Linda. Vi har slagit upp tältet på stranden, den där ensliga stranden, långt ut på Seskarö som vi fick ha för oss själva. En Äntligen vilse strand jag vill flytta till. Skepparen Kim berättar för oss senare att den stranden vi bott på, Kenkälahti, betyder skogsvik. Skogsviken där luftfuktigheten är 99% och håret beachruffsigt hela dagen. En i taget besöker jag Sveriges nationalparker. Genom vandring och båt räknar jag med att nå dem alla någon gång. Det tar de år det tar. Här kan du läsa mer om mina äventyr i Sveriges nationalparker.   Att övernatta på en strand är ett minne vi tar med oss till höstens vindiga kvällar. Morgonmotljuset och Linda som en av alla tusen gånger går i från mig under vår resa. Skepparen Kim visar Sandskär på sjökartan.  Vi åker tillbaka till Haparanda hamn och härifrån går båten till Sandskär i Haparanda skärgård. Vi far med skeppare Kim och Bosmina båtturer ut till ön. På båten möter …