Month: januari 2018

Dagboksnotering från en workation i Åre

Ännu en resa barkar mot sitt slut och jag sitter på SJs tåg tillbaka mot Stockholm. Åre har visat sig från sin vackraste och stormigaste sida under tre dagar när jag varit åter på workation med ett gäng andra bloggare från land och rike runt. Evelina Åre kyrka i vinterskrud. Jag undrar hur den ser ut i sommaroutfit? Holiday Club, brevid Åre station. Dagarna har flutit runt, varit intensiva, gått så otroligt fort och varit fyllda med intryck. Känslan och minnet etsar sig fast av en kortvecka med snö, is och kyliga vindar. Men veckan har inte bara varit fylld med väder utan människor, bloggkollegor, med leenden, livshistorier och kunskap. Något många generöst delat med sig av i små sjok av tid fyllda med matnyttigheter när en satsar på bloggandet seriöst. Holiday Club, har återigen bjudit in och värmt oss med sina rum, sitt spa med Jämtbastu och restaurangen Grow med blomkål, fänkål, hjortron, tomater och ett enda virrvarr av svensk och osvenskt vegetarisk. Sofia och jag har bott tillsammans i tre långa dagar, till sist lite trötta, som slagna hjältar …

Tågluff i ett snöfyllt Norrland – 4 byar med vintercharm

Tre bloggare mot snön med en gnistrande soluppgång över Lapporten, händer mot släta pelare på ishotellet och en krispig kyrka i Karesuando. Polarcirkelexpessen mot Sveriges norra nejder har bara börjat. Sofia, i en isande kall Abiskojåkka, Abiskos ravin. Tågluff i ett snöfyllt Norrland – 4 byar med vintercharm Förra vintern packade jag och Sofia väskan och gjorde en tågluff norr ut för att hälsa på Helena som säsongade i Kiruna med bröder i Karesuando. Vi bestämde oss tidigt för att ta tåget och boka egen kupé på SJs Arctic Circle train från Stockholm till Kiruna. Tågluffa till norra Sverige Arctic Circle Train Bara namnet på Arctic Circle train är halva resan värd. Tåget som går till polcirkeln. Inte direkt lika magiskt är tåget som jag och Sofia kliver på på Stockholms central, en mörk eftermiddag i februari förra året men visst väger namnet upp, ändå. Vi har bokat en egen kupé, betalat barnpris för det tredje sätet. Att få plats tre personer i en sådan kupé är kanske inte det enklaste utan två personer visar sig alldeles lagom. En får ett litet handfat …

Om att stanna på marken

Sakta, sakta kryper den upp på bordet, den där miljön, vi så länge vetat att vi pressar till bristningsgränsen. Med artiklar som statuerar att nu är det dags och en hashtag på twitter #jagstannarpåmarken börjar det bli tydligt vad 2018 kommer att handla om. Som resebloggare måste jag erkänna att sådant här ger en lätt kramp i magen. Inte bara över hur en i hela tusan ska klara att dra ner på flygandet utan också att hur en i hela tusan ska kunna fortsätta blogga utan att bli skinnflådd. Att vara resebloggare valåret 2018 känns allt mer som att vara Terry Richardsons assistent under en stormande #metoo – kampanj. Inget jobb en i retrospektiv någonsin skulle ha sökt. Så vad har en kvar? Att ta in fakta och att anpassa sig. Men hörni innan alla ni superresenärens och bloggares krokodiltårar börjar falla. Är inte det här chansen vi behöver? Resebloggare eller inte resebloggare. Inspiratör eller vanlig medmänniska. Nu har vi chansen att ställa om rakt av och vända trenden med fler och fler flyg till färre och …

Fotodagbok: Södermalmsvinter

13 januari, Södermalm Stockholm I skrivande stund sitter jag och blickar ut genom mitt bloggfönster och snön ligger alldeles vit på marken. För någon vecka sedan satte  snöfallet igång och det kom som en storm. Jag tog mig ändå till Liljeholmen i början av veckan, har skaffat mig ett såntdär träningskort nu igen och jag och Sofia körde en timma styrka innan jag lydigt pulsade tillbaka genom den växande vita mattan hemåt. När snön väl kommer, kommer den inte precis med fröjd, men här är den! Under förra helgen som var, fick jag besök i Stockholm, pre snö. Nadja är en tjej jag bara råkade följa på instagram och när hon var på väg till Sverige frågade jag vart. Hon skulle till Stockholm och undrade om jag ville mötas upp och visa henne Södermalm. Så på lördag morgon möttes vi upp på Älskade traditioner på söder och tog en lång tur genom Stockholms slingrande gator förbi Cajsa Warg, Åsö gatan, Bergsprängargränd och Vitabergsparken. Över Fjällgatan och Söders höjder. Sa hej till Cornelis statyn och hans Mosebacke, vidare mot …

Hur jag firade jul ensam – vänskap och tv-tittande

Ett långt januari är här och en finner sig plötsligt stående med julen i backspegeln och en lång månad framför sig. Hos mig är energin inte på topp och därför bloggfrekvensen låg, men bättre sent än aldrig. Här kommer nu mitt avrundande inlägg om att fira jul ensam, såsom min jul slutligen blev. I början av december efterlyste jag tips på instagram och skrev snart därefter ett inlägg om att jag ämnar fira jul ensam. Ett inlägg som såklart fick mycket uppmärksamhet. Jag fick då in en massa tips om vad en kan göra när en firar jul ensam, tips jag i dess helhet sedan publicerade i inlägget att göra när du firar jul ensam. Tipsen rör allt från att se på tv ensam, promenader i Gamla stan till vegojul och jag är ganska säker på att där finns något för alla. Tanken jag hade var också att runda av inläggen om att fira jul ensam med att vad jag slutligen gjorde. Nu har julen, mellandagar och nyår passerat, jag har varit ledig alla dessa …

Att leva i nuet som resebloggare

Att vakna upp på ålderns höst och inse att livet svischat förbi utan att en varit närvarande i de ögonblick en levt är en sak som ger mig ångest. Jag återkommer ofta till det i mina tankar och planer vid resa. Det är också en av mitt livs stora drivkrafter. Katarina, vad du än gör, lev livet nu och skjut det inte framför dig! Att du inte har en sjö av pengar på banken och en dyr bostadsrätt, spelar ingen roll. Det är nu du andas och det är nu det händer, så lev nu för tusan. Att leva i nuet är mer än att bara koppla bort sina sociala medier och vara i stunden, men är en god bit på väg. Leva i nuet När vintern pockar på så gör också arbetet på mitt 9-5 jobb. Folk öser in, arbetsuppgifter i pappersform och i alla digitala system rasslar in och kollegorna kommer tillbaka från semestrar. En finner sig plötsligt sitta trängre och trängre. Ibland vet jag inte riktigt vad en tänkte när en skapade …

Dagboksnotering från ett vintrigt Västerbotten

Jag har nu äntligen, äntligen fått en överdos av vinter. Allt det där vita i ett enda famntag, blandat med förkylning och förlamande pigghet där en vill mer än vad en slutligen gör. Jag vill vinter, men jag gör Harry Potter och Sagan om Ringen. Jag vill pulsa i djupa snöhögar, men vandrar mellan mellandagsrea- fynd. Vackra Umeå stad från en av broarna över älven. Det har varit skönt att besöka bästa väninnan, en hel vecka. Vem får någonsin så mycket gemensam tid? När tiden blir så mycket att man med gott samvete kan scrolla mobilen planlöst, ta tabberas på godisskålen och hoppa duschen mer än en dag. Vid det här laget är håret så mössplatt att jag  avstår från att kolla mig i spegeln. Tidningen Kupé och min blank. Men en vecka går fort och jag finner mig liggandes på nattåget på väg hem. Det där nattåget mellan Umeå och Stockholm, som kostade mig nästan dubbelt så mycket som flygplansbiljetten för samma sträcka och som tar mer än tio gånger så lång tid. Har …

Fotodagbok: En kort vandring vid Olmsted point

7e november 2017 Värmen slår mot ansiktet när jag kliver ut ur bilen. Det är tidigt på morgonen i november, men solen lyckas ändå värma bergshällen så omgivningen förvandlas till nära öken. Stenarna ligger i kaskader och klipporna lyser starkt vita. Det är nästan så en förväntar sig en grekisk semesterstad torna upp bland klipporna. Långt uppe i bergen, på 2500 meters höjd, bland USAs vildaste natur hittar en Olmsted point. Olmsted point = majestätisk utsikt, vita klippor och ett perfekt ställe att fritt vandra över klippor i alla väderstreck. Medan Helena och Ida stannar kvar och fotograferar utsikten från vägen vandrar jag och Rania zick zack över klipporna. Vi stannar för en enkel lunch med tonfisksmörgås och nötter, kisar mot solen, kramar träden och Rania övar på att kula i den perfekta akustisk som blir i ett öppet klipplandskap. 2 timmar i mitt liv spenderas här. 2 timmar som skapar utmattning och formar drömmar om en stark och vältränad kropp. 2 timmar innan vi slänger in kameran i bilen och beger oss vidare över Tioga Roads karga …