Är den slut nu? Sommaren? Nu när den börjar här på bloggen?

Jag har haft en vansinnigt saktfärdig sommar, det måste jag säga. Knappt inget har blivit gjort av det vanliga resandet. Jag funderade prick nu när jag skulle börja skriva om jag ens hade nått att säga om den här sommaren. Vanligt svenskt sommarväder, kanske något varmare än vad det brukar, börjar likna lite Syd- Europa med sporadiskt monsunregn a la Asien och vi vet nog ungefär allihopa vad det beror på. Dystopiskt tropiskt väder med ilska och riv om jag får be! Uppskattar det något ilskna vädret för sin ilskenhet. Igårkväll till exempel, lyssnade jag till regnets brakande ljud utanför balkongen hela kvällen och det är allt en skön dundrande melodi som regnpiskar en till närvaro i hemmet. Jag slukade Mästerdetektiven Blomqvist i ett huj, den tredje och sista boken i serien, med den melondin som bakgrundsljud.

Jag har redan börjat jobba, dessvärre, jag hade varit fullt nöjd med att göra ungefär ingenting resten av sommaren också. Att tvingas tillbaka till kalenderplanering i förtid gör mig mest bara sur men jag trängtar samtidigt efter rutiner som Annika skrev idag. Men visst, även om jag inte har rest har jag i alla fall fått mycket städning gjord i sommar. Rens, rens och rens! Ut med det gamla och in med inget. Jag vill ha luft och mys omkring mig, om det nu går att kombinera.

Men vet du, mest av allt längtar jag efter mina skrivrutiner! Att gå upp klockan nollsexfemton och bli människa till en rykande het kopp kaffe och en sprudlande berättelse. Jag älskar skrivlängtkänslan. Det skönlitterära skrivande kan eventuellt vara det bästa och gränslösaste äventyr jag tagit mig för i år. Vet du något som är bättre än att läsa en bok? Det vet jag. Det är att skriva den själv. Att få vara i sin alldeles egna värld med full fantasirätt där man kan sätta vilken sprätt man vill på sina karaktärer!

Sist men inte minst kan jag med glädje tala om att jag kom in på en kurs i skrivande för barn *jubel och fanfarer* och ska spendera kommande år med att skriva på deltid (två förmiddagar i veckan)! Det måste trots allt vara sommarens bästa nyhet! Det och att jag *trumvirvel* köpt ett litet sommarhus i Norrköping. Nu blir det skriv och torpliv för hela slanten. Som bomull kring hjärtat, hela året.

Katarina