All posts tagged: skåne

Fotodagbok: Fotokollo i Vejby strand – Share 2.0

14e till 16e maj, 2017. Fotokollo, Share 2.0. Den 14e till 16e maj tog den plats, fotokollo 2.0 a´la Annelie, det andra i ordningen. Jag fullkomligt älskar de skånska stränderna så vad hade jag för val? Det var bara att åka. I lilla Vejby strand på den skånska västkusten träffades vi alla, fotografer, människor och jämlikar för två dagar av prateliprat och fotograferande. Vi fick dimma, solnedgångar, inspiration och lärdomar med oss hem. Jag låter bilderna berätta resten. Katarina     Bilderna i inlägget är fotograferade av mig. Bilderna på mig själv är fotograferade av diverse fotografer (Anneli, Malin, Jonas) och vi hade lite väl roligt så jag minns inte exakt vem som tog vilken bild. Alla bilder är redigerade av mig.

Dimma i Vejby strand

Sitter i skrivande stund vid mitt skrivbord och solen skiner skirande in mellan bladen i träden utanför. Jag älskar sol, men jag älskar nog dimma ännu mera. Det har varit en lång arbetsdag och det är skönt att komma hem, slå sig ner på sin skrivbordsstol med en kopp varm te, sortera bilder, redigera och andas ut. En liten stund har gått sedan fotokollot i Vejby strand. Bilderna har fått sjunka in. Ett tackkort från Annelie som håller i kollot damp ner på posten idag, med en gruppbild vi fotograferade med min självutlösare en dag när det var soligt. Men i Vejby strand, där fick jag också min dos av dimma en vacker grådisig morgon. Vid första anblick ser inte dimman så mycket för världen ut, grå, tjock, mjölkig och vit. Men ibland är det bra att trotsa magkänslan (bara rekommenderat ibland) och gå ut och fotografera ändå. Kanske lättar dimman upp, kanske inte. Kanske blir bilderna fantastiska ändå. I Vejby strand möter jag Jenny nere vid strandbanken och jag ber henne fota mig när …

När en solnedgång över ett rapsfält förvandlar världen till ett brusigt konstverk av guld

14e maj, 2017 Varje år väntar vi på att dem ska komma och varje år kommer dem. Varje år lyckas jag missa det mesta av dem, men inte i år. I år får jag se de blommande härjande rapsfälten i all sin prakt. Vackert brusande guldig, som ett sprudlande brusigt konstverk i guld vajar rapsfälten överallt i Skåne. Så vackra att ögonen värker fyller de alla instagramkonton strax efter körbärsblommorna gett med sig. Alla fyra fotografer hoppar, med en skrikande inre lycka ut ur bilen och springer rakt ner i rapsfältet. Jag vet inte vad Skånes rapsbönder tycker om detta egentligen, men vad är väl fyra fotande tjejer att gnälla på kan en tycka? Katarina Foto på mig: Jenny Drakenlind

Brösarps backar

Böljande små toppar breder ut sig, gröna och färgade av ljung. Helena hoppar hurtigt över gärdsgården och pinnar uppför backen. ”De här backarna är de mest kända, men jag vet egentligen inte varför, jag gillar de norra backarna bättre” säger hon mellan stegen. Vem minns inte ”Skiftbyte i Bregottfabriken” reklamen? Eller Bröderna Lejonhjärta? Gemensamt har de att de är inspelade vid Skånes mest kända kullar, Brösarps backar. Brösarps backar En slingrande stig breder ut sig och vi går med sakta mak uppför den första backen av de många södra backarna. Vi har kameror, stativ och fika i släptåg och letar efter att hitta en liten plats som är vindstilla för att girigt dricka vår äppelmust, ett Skåneberoende som är svårt att bli av med såhär i efterhand. Uppe på toppen breder landskapet ut sig och på sätt och vis förstår jag folks förtjusning. Det är annorlunda, känns knappt som Sverige snarare brittisk och det är ett förbaskat vackert Skåne med vidunderliga vyer som möter oss. Under maj månad blommar Gullvivorna här men redan i april får vi ett …

Sveriges fyrar

Havsbrisen får håret att virvla tornadolikt. Vinden är varken ljummen eller kall, den biter inte tag i kinden, eller smeker den, den känns men den är aldrig störande, den är mittemellan. Sanden är mjuk och tung men följsam, den hittar in i mina näbbskor och skaver lätt mellan tårna och påminner mig om livet, här och nu. Sveriges natur är oändligt vacker, karg och vild men även mjuk och följsam. Under mina resor under våren har jag sett många kuststräckor med dramatiska Östersjön vid horisonten. Med kuststräckor har jag även stött på många fyrar. Små och stora, vita och raka i sten och runda och röda vippandes på vågorna i havet. Min fascination för fyrar har växt med antalet besök och historien bakom fyrarna är eggande och väcker upptäckarlusta. Under vår och sommar har jag besökt sex svenska fyrar. Fyren vid Smygehuk Klassiskt vacker och ståtlig står Sveriges sydligaste fyr på land stadig och möter pinande vindar från alla vädersträck. Fyren är sedan 1970 automatisk och obemannad och numera är de gamla fyrbostäderna runt omkring …

6 magiska stränder i Skåne

Hur långt behöver man åka för att hitta vidsträckta stränder med vit finkornig sand, svindlande vackra solnedgångar och kornblått vatten? För att få känna frisk havsluft, vinden i håret och ha sand mellan tårna? Inte långt ska det visa sig. Skåne, södra Sveriges stolthet har mycket fler än en kan tänka sig. Här är en tipslista om inte mindre än 6 magiska stränder i Skåne värda att besöka nästa gång du åker söderut. Stranden vid Stenshuvuds Nationalpark Stenshuvuds nationalpark, en av Sveriges 29 nationalparker med skyddad natur hyser en riktigt natur – skattkista med en lång vit strand, så magisk att den på håll nästan gör ont i ögonen. Sanden gnisslar under fötterna när du går här, väller in i skorna och tvingar dem av dig. På sommaren passar stranden perfekt för bad under dagen och romantiska promenader kvällstid. Stranden är tillgänglig från nationalparkens Naturum. Parkera och gå 500 meter till stranden. Njut! Juleboda strand Juleboda strand ligger norr om Ravlunda skjutfält och är Kristianstad kommuns sydligaste havsbad. Vattnet är klarblått och sanden vitare än sanden vid medelhavet. …

En dagsvandring i Stenshuvuds nationalpark

Att vakna upp till ljudet av tystnad, med det sötaste lilla fönster och mysigaste utsikt kan jag leva på länge. Under min och Helenas tur till Skåne gjorde vi en dags vandring till Stenshuvud Nationalpark. Om det var något på vår bucketlist över Skåneresan så var det just nationalparkerna. Helena hade kollat in utsikten över stranden vid Stenshuvud och konstaterat att denna nationalpark hamnar i topp. Så efter två dagar på Österlen, beger vi oss så småningom dit. Vi packar väskan full med fika, goda Marabou – kakor, kexiga, frasiga och parkerar bilen vid Kiviks musteri och börjar vår promenad. Stenshuvuds nationalpark Stenshuvud bildades 1986, en av våra yngre nationalparker, för sina vita sandstränder, speciella flora och unika sydliga karaktär. Just stranden i Stenshuvud är vida känd, med all rätt. Vacker och dramatisk är den ett stycke magi på Österlen som attraherar många besökare och en och annan svan. Men Stenshuvud har även dramatiska klippor, en vacker vit fyr, karga heder, ädellövskog och ett flertal utsikter som lätt överskuggas av den vita stranden. Vad är det med vita …

Fotodagbok: När himlen tar eld i Falsterbo.

24e april 2016 På kvällen efter en morgonpromenad i Ystad, en dag vid ett vackert blommande gult rapsfält och efter en kall regnskur vid Smygehuk kommer vi till sist till Falsterbo och Skanör strand. Vi parkerar bilen vid golfbanan i Falsterbo och går över fältet mot Mokläppen. Himlen börjar färgas svagt rosa under promenaden och anta de underligaste former efter en dag med oväders oväder. Luften är kall, frisk och livlig. Jag och Helena spenderar en timme eller två och fotograferar vid Falsterbo fyr och Skanörs strand. Vi fotar Måkläppen, stranden, havet, bruset, ljuset, vindkraftverken, Öresundsbron och badhytterna, de där man bara sett på bild tidigare alldeles färglada på en jämn rad. När vi fotar dem håller solen på att gå ned, ljuset försvinner och himlen blir blå, rosa och aprikos på samma gång. Ett färgsprakande skådespel. Plötsligt, utan förvarning tar himlen eld. Den brinner hetsigt och ett eldhav breder ut sig längs stranden. Jag är inte säker på att jag har sett något liknande någon gång tidigare. Katarina

Fotodagbok: Skiftande rosa skyar vid Ales stenar

23 april 2016, Solnedgång över Ales stenar. Kvällen under roadtrippen i Skåne avslutade vi med en tur till Ales stenar och Kåseberga hamn. Vi spenderade dagen på Stenshuvud nationalpark, vandrade och jag kände mig ganska mör vid tidpunkten då vi kom fram till Kåseberga. Vi kom fram sent till hamnen och restaurangerna var inte öppna och när jag såg skylten för strömming och potatismos kurrade magen. Framför mig låg en brant stigning och jag ville knappt först gå upp på grund av det kalla vädret, det hade slagit om och blivit riktigt kyligt när vi kom runt Österlen och till södra spetsen där Kåseberga hamn ligger. Efter en brant stigning upp för backarna mot stenarna hade jag fått upp värmen och närmade mig stenarna. Utsikten är magisk åt alla håll och stenarna känns som tagen ur nordisk fornmytologisk tro. Helena har varit tidigare och var inte lika imponerad som mig, men jag är också rätt lätt- charmad. En vacker solnedgång var på antågande ner över fälten och första skymten av Ales stenar var i direkt motljus. Vilken vy att …

Knoppar i äppelriket

I samarbete med Cocoon meetings, Borråkra Skåne. Söt, mustigt, kraftig, sur smak. Mina smaklökar dansar när jag testar den för första gången. Kanske är det just den äppelmusten eller för att Österlen och dess äppelodlingar är så kända. Kanske är det kylan, kvällen eller värmen från brasan. Helt säkert är det, att äppelmusten från Österlen är lite godare. Att Österlen är känt för äpple är inget nytt. Men aldrig i min vildaste fantasi hade jag drömt om att det var så stort fokus på äpple i hela området både i och runtomkring Österlen. Under en vecka i Skåne konsumerade jag litervis med äppelmust, åt torkade äpplen som snacks och på frukosten, äppelkaka och såg vidder bara fyllda med äppelträd som väntade på att slå ut i blom. I skrivande stund blommar de kanske tom. Att sakta lindas in i en kokong och aldrig vilja lämna – Cocoon meetings Det är sent när vi kommer fram till Cocoon meetings för kvällen, första dagen på roadtrippen i Skåne. Bodil vår värd slår sig ner ett slag och berättar om vart …

Fotodagbok: Fotografkollo i Vejbystrand

25-27 april, Fotografkollo i Vejbystrand Om att inte lyckas, om att vilja lyckas, om att lyckas och om foto.  I slutet av min och Helenas roadtrip i Skåne för två veckor sedan så lämnade jag av henne i Hässleholm och styrde kosan mot fotograf- meetup i Vejbystrand. Det var Annelie, som jag mötte på Island förra året som bjöd in till evenemanget Share på en majblommekolloni vid namn Svalövskolonin. Majblomman är en organisation som verkar för barns bästa och egenmakt. Barn och vuxna säljer majblomman och pengarna går till olika verksamheter för barn, t ex Majblommekollonin i Svallöv där Annelie jobbar varje år och håller kollo ideellt och ser till att barn som annars kanske inte får komma på kollo på sommaren får göra det. Utmärkt fritidsintresse om du frågar mig. Fotografkollo i Vejbystrand Det var länge sedan jag var på sommarkollo själv, jag tror jag var senast när jag var runt tolv år och spenderade sommaren på fotbollsplanen med resten från min skola på det för trakten kända Gullemonslägret. Vi gjorde bland annat batiktröjor. …

På slingriga vägar genom ett storslaget Skåne

Avskalat vackra åkrar, svindlande klippor och pudervita stränder så långt ögat kan nå. ”Var har jag kommit?”, hinner jag tänka när det främmande landskapet möter mitt öga och jag kliver ur bilen. Den första pudervita stranden är inom räckhåll. Glädjen. Glöm inte att andas. Gå. Nu. För ca 3 månader sedan skickade Helena ett meddelande på facebook och frågade om jag inte ville följa med på en roadtrip i södra Sverige. Jag behövde inte direkt fundera länge. Roadtrip + jag = sant Så efter tre månaders planering, mestadels diskussion på messenger i Facebook och avsaknad av planering mer än en roadtrip karta som utgångspunkt, har jag och Helena åkt runt Skånes kust i 6 dagar. Med skimrande solnedgångar, vita stränder och fågelskådare som enda sällskap har dagarna passerat och jag är åter hemma med två minneskort fulla med svindlande svindlande utsikter, svarta stenar och ett dramatiskt hav. Jag sliter av mig skorna och låter mina hårda, slitna fötter sakta sjunka ner i sanden. Den är varm, len och jag känner glädjeruset komma. Att så lite, …