Resor
comments 2

Sugen på att fjällvandra i barnböckernas värld? Frejas första fjällvandring

Det är jag! Jag fick lägligt en bok hemskickad till mig för ett par veckor sedan från Calazo förlag. Jag har ett par vandringsböcker från dem sedan tidigare vilket har varit mycket användbara under pandemin. Barnboksförfattaren, Emma V Larsson, har släppt en ny bok. Jag har även läst och skrivit om hennes tidigare böcker, Det stora tältäventyret och Det stor skogsäventyret. Nu fick jag Emmas nya bok, precis innan jag for till Sigtunastiftelsen. Boken följde med på min och Sofias skrivretreat. Jag låg och läste vid eftermiddagsluren och med benen under mitt varma täcke fick jag följa med Freja på tåget till Jämtland och ut på magiska fjäll, bland renar och vinande vind som kryper in på skinnet. Jag har fotat de två bilderna av boken på Stiftelsen, även om de inte avslöjar så mycket av miljön runtomkring.

Titel: Frejas första fjällvandring
Författare: Emma V Larsson
Illustratör: Maria Trolle
Utgiven: 2021
Ålder: 3-6 år
Förlag + köpa: Calazo Förlag AB, Stockholm
Låna: Går i skrivande stund ännu ej att låna
Mitt exemplar är ett recensionsexemplar från Calazo

Frejas första fjällvandring är vid en första anblick en fröjd för ögat. Färgerna! I mitt förra inlägg pratade jag om en explosion (en idéexplosion) och det är nog vad illustratören, Maria Trolle, kände när hon bestämde sig för att utforma bilderna som de är, som en vandrande färgkavalkad över fjället. Jag får så snart jag slår upp boken en innerlig önskan att packa elbilen med mitt tält, susa raka vägen till Jämtland och knata rakt ut längs med Jämtlandstriangeln och slå mig ner där med penna, papper och mina ensliga tankar. Fjällen har mycket färg, skiftar i allt från ljungbackar till gröna björkskogar och illustratören lyckas fånga det och utöka landskapet så att det närmar sig gränslandet mellan realism och en magisk värld. Jag får erkänna att jag är rungande förtjust i bilderböcker där färgsprakeri får ta plats och det får de verkligen i denna bok. Jag gillar också inslagen av små varelser på varje sida, som förgyller historien med sitt lilla mystiska inslag likt filurerna i Sven Nordqvists illustrationer om Pettson och Findus och inser att den lilla lemmeln på framsidan ser ut som min Råttis i en av mina berättelser jag själv har ritat. Rolig igenkänning och ett bevis på att vi lever i samma inspirationsvärld på något vis.

Boken är skriven och illustrerad för de mindre åldrarna och mängden text återspeglar ålderskategorin. Den lilla mängden ställer krav på författaren att hålla det enkelt och driva handlingen framåt i enlighet med intresseområde och otåligheten hos en treåring. Ingen enkel ekvation som Emma klarar med bravur. I texten ryms till exempel sakletare (återkommande tema i barnböcker) och pirret vid att upptäcka enkla nya saker såsom sova på tåg eller i tält. Illustrationerna hjälper till att fylla i där ord saknas i den enkla texten, också det en konst. Redan på första sidan tar Emma till ett stilistiskt knep jag gillar (ja, eller det kan ju också vara förlaget), att i meningen ”Tänk om hon ramlar nedför ett berg” böja meningen så att känslan blir att man trillar ur texten. Roligt för en treåring men även för mig!

I böcker finns alltid saker att utveckla och eftersom jag precis läst ett block om genus i ungdomsböcker har jag genusglasögonen på plats. För framtida böcker skulle jag innan jag spikar dialogen diskutera frågor såsom: Vad säger pappa och vad säger mamma till Freja? Är vad de säger ett medvetet val? Hur ser pappa och mamma ut/ illustreras? Framställs pappa aktiv och mamma passiv i text och bild? För att ge ett par exempel: I boken går pappa ofta först och leder vandringen i bild upp för berget. Pappa leder också fler dialoger (upplever jag utan att ha räknat) och tar större plats generellt i historien (vilket också är bra i sig men leder indirekt till en passiv mamma). Pappa är också längre på bilden, upplevs därför som fysisk större. Att en pappa är fysiskt större är ju ofta ett sant element i verkligheten men det kan det vara bra att vara medveten om vilken roll det spelar i bild. Är valen i Frejas första fjällvandring (genus-) medvetna? Det är en fråga som enbart författaren och illustratören kan svara på men jag upplever dock att det är det, åtminstone till viss del.

Texten är enkel och realistisk, med magiska inslag i detaljer som de små djuren. Extra mycket gillar jag passagen med renar utanför tältet med meningen ”Man kan spara på soluppgångar, tänker Freja. Precis som man samlar på gosedjur eller snäckor, fast man sparar dem på insidan.” där illustrationen av den vita renen adderar ett stycke andlig atmosfär till just denna mening.

Sammantaget är boken en färgsprakande och härlig läsning för liten som stor och stycket om genus mest en parantes, något att reflektera över när man läser en barnbok för den unga åldern där de få orden nödvändigtvis inte gör det enklare författaren utan snarare ställer större krav på vad varje enskild mening ger för budskap.

Vill du läsa Emmas tidigare böcker? Jag har skrivit om både hennes tidigare böcker Det stora skogsäventyret och Det stor tältäventyret här.

Katarina

2 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.