Resor
Leave a comment

Skrivkramp andra lösa trådar

Lyssnade på podden Writing Excuses (drivs av tre sci-fi- författare i USA) på väg hem på cykeln i ett regnigt Stockholm. Avsnitten är så cykellagom, 15 minuter långa. Krejvar allt med skrivande för tillfället och precis som vanligt. Lyssnar, lär, utvecklas, gömmer mig och tycker mest det bara är rätt gött att lyssna på författare som pratar om sitt skrivande, lite tant-drömmigt på något vis. I episod 16 från 25 maj 2008 (!) ”Butt in Chair, Hands on Keyboard” pratar de om skrivkramp. Bara namnet är talande. Minns inte vad de säger fast det var knappa timmen sedan jag lyssnade, men det fick igång mina tankar om skrivkramp, det här fenomenet som tycks självklart, men som ingen kanske riktigt vet vad det är.

Alla tycks drabbas av skrivkramt, på olika sätt och i olika mängd. Även podden ger flera definitioner, pratar om det på olika sätt och lyfter även att när de har skrivkramp så är det ibland bara av det enkla skälet att man inte har lust att skriva, eller att man måste göra något, i den enes fall att till exempel räkna matematik, för att lösa ett problem i berättelsen och komma vidare, ”Det är nog inte skrivkramp, jag vill liksom bara inte göra matten”, säger han. Jag kan känna igen mig i uttalandet.

Jag själv sitter efter trettio tusen ord i manuset lite fast och skrivandet går segt. Femtio ord här, Femtio ord där, javisst, men från femhundra ord på trettio minuter till femtio ord på samma tid så får jag ändå erkänna att jag känner att det är lite kola-segt. Jag tänkte först att det är såhär skrivkramp känns, men har efter avsnittet omvärderat min stämpel på mig själv. Jag har kommit till en fas då jag oundvikligen måste lära mig något, jag måste göra matten för att komma vidare. Berättelser kräver kunskap och jag vill inte ta in kunskap just nu, inte på den nivån att jag tar in så pass mycket att jag kan ett ämne och utan att jag gör det blir berättelsen något platt i mitt fall. Jag famlar i blindo och kommer inte riktigt vidare. Utgången beror på kunskapen, som jag inte vill ta in och det har resulterat i en hel massa lösa trådar och pusselbitar som inte passar resten av pusslet. Jag vet att jag måste göra något åt det, jag vet vad, men kroppen vägrar. Är det skrivkramp?

Får du skrivkramp och hur känns den?

Ps. Jag har anmält mig till Sommarskriv med Kugge och från tisdag nästa vecka kommer jag befinna mig i en skrivgemenskap. Tänker att det är bra mot kolakänslan och ska FYI bli väldans kul.

Katarina

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.