Läsvärt, Resor
comments 12

Min skrivarresa till Sigtunastiftelsen

Det kan ha varit det bästa jag företagit mig i år!

Tidigt en onsdagmorgon för någon månad sedan hoppade vi på pendeln, jag i Älvsjö och Sofia i Årstaberg, fullpackade till tänderna med mjukiskläder och ett ivrigt sinne. Med lite packningsovana i benen men kaffe i termosen var vi äntligen ute på resa inom SL- kortets radie. Trots den ringa distansen och enkla målet, en fem dagars skrivarresa i Sigtuna, behövde jag tänka lite när jag packade min kappsäck med tandborste och guldpengar. Det var länge sedan jag var på fri fot!

sigtunastifelsen
rådsalen sigtunastiftelsen rum för skrivande

Min skrivarresa till Sigtunastifelsen

Resan tog runt en och en halv till två timmar, om man räknar dörr till dörr. Pendel från Älvsjö till Märsta och sedan buss hela vägen fram till Sigtunastifelsens egna busshållsplats med samma namn. Sigtuna, Sveriges äldsta stad, ligger på lagom avstånd från Stockholm och du tar dig hit med SL kortet. För mig var det ”gratis”, Erik bjöd mig på resan med sitt årskort och Sofia fick betala den ringa summan om 38 kronor för en enkelbiljett. Hem blev vi hämtade av elbilsErik.

sigtunastiftelsen
Trapporna upp mot stiftelsen
skrivarresa biblioteket sigtunastiftelsen
Biblioteket

Ett bibliotek som huserat många författare

Från busshållplatsen promenerar vi djupt försjunka i ”ta igen så mycket tid som möjligt samtal”, om livet och skrivande, upp för de långa trapporna till stiftelsen och checkar in. Man kan tro att trapporna skapats för ändamålet; ”Här hinner ni ta igen allt vänskapsprat ni missat under virustiden och göra er redo för dagarna som komma skall.”

Sigtunastiftelsen är vad det låter, en stiftelse, inte ägd av någon och har varit så sedan starten 1917. Stiftelsen har i byggnaden ett av Sveriges största privatägda bibliotek och jag riktigt längtar till att sätta tänderna i samlingen och springer nästan förbi damen i incheckningen av ren iver. Sfitelsen har huserat många författare och är just till för kulturarbetare, musiker, skrivande folk men även forskare. Många som åker, åker på grund av det andliga stiftelsen för med sig och jag själv tar med mig ett stycke andligt (i mitt första bokutkast) när jag åker härifrån. På plats passar vi på att prata med personalen i förbigående och bibliotekarien berättar en del om stiftelsen inriktning, när samhälle, politik och det andliga möts och samexisterar, en spännande tanke men utopi i dagens samhälle.

Biblioteket är öppet var dag för stifelsens gäster och på onsdagar, för utomstående. Jag och Sofia besöker biblioteket både onsdag, torsdag och fredag och om jag fick önska hade jag gärna suttit där även på helgen. Biblioteket med sina tre våningar bjuder på öppna miljöer med avskilda små skrivbord att läsa och skriva vid och utsikt mot vattnet (Mälaren). Fokus är det andliga, miljö och forskning inom vissa områden och biblioteket har även både ett fröarkiv, där du kan låna dina växtfröer för våren och ett stort klipparkiv (tidningsklipp) som vi glömmer bort. Sofia vill gärna se Gunnar Ekelöf rummet och jag hänger på, utan kunskap men nyfiken. Vi frågar receptionisten om nyckeln, men det visar sig att det bara är medlemmar i Gunnar Ekelöf – sällskapet som får visa rummet men tur som vi har är bibliotekarien medlem och guide och har möjlighet att visa rummet för oss. Jag minns hur rummet såg ut, men inte så mycket mer på grund av att jag druckit för mycket bubbelvatten, ännu en härlig service stiftelsen har, fri tillgång!, men som också orsakade en ”hoppa på stället med benen i kors situation” där det var svårt att fokusera och lära sig om lyrik, som är svårt nog utan ovan nämnda situation.

skrivarresa
Drömma om författarskapet och om förmånen att få skriva
väggbonad sigtunastiftelsen
Underhållande och tänkvärd väggbonad i spelrummet (röda rummet)
espresso i biblioteket
En espresso i biblioteket

En skrivarresa för två

Jag och Sofia är på stiftelsen för att skriva, Sofia har peppat mig med detta podcastavsnitt om skrivarresor och inför resan har jag förberett en tanke om resan och mitt syfte med den. Många författare tycks åka på skrivarresor, det finns många stugor runt om i Sverige avsatta för ändamålet där man kan söka stipendium och bo en vecka om året och i podden ”Skriv en bestseller eller en annan bok”, avsnittet ovan, pratar man om v47, veckan när Ninni och Caroline alltid åker till Bonnierhuset i Visby. Lyssna, bli inspirerad, sökt ett stipendie eller gör som jag och Sofia och skapa en egen skrivvecka!

promenad sigtunastiftelsen
På promenad runt Sigtuna och huset
bibliotek bok om järnvägar
Vill köpa den här boken! – > Finns på Bokbörsen för sen som är sugen och att låna på biblioteket, såklart.
toscansk trädgård
Den toscanska trädgården i eftermiddagssolen.
terass sigtunastiftelsen
den toscanska innergården sigtunastifelsen
te med egen honoung
skrivarresa
Dröm- taknocken och ett skrivbord vänd mot ett fönster.

Det finns saker som är minst lika viktiga som skrivtiden som en kopp te på en uteterass i ett svensk Toscana

Jag har min pappkalender med mig, min Muminkalender och har plitat ner ett litet upplägg med skrivtid i block. Jag hade inte några särskilda tankar om det innan men Sofia påtalade vikten av att ha en plan och hon har rätt, man får mycket mindre gjort än vad man förväntar sig och att synliggöra detta redan innan möjliggör att man skapar rätt förväntningar på sig själv och sitt skrivande. Om du själv är på väg på en skrivarresa rekommenderar jag en enkel men pausgenerös plan. Det blir aldrig så effektivt som man tror och det finns saker som är minst lika viktiga som skrivtiden, som en kopp te på en uteterass i ett svenskt Toscana tillsammans med en vän.

Planering med pappkalender och resultat

Jag lägger en plan som följer;

Upp ur sängen runt 6-7. Vi lyckas följa det så gott som hela resan. På helgen sover vi något längre. Helgfrukosten på Sigtuna börjar också senare.

Frukost vid 7-8. Vi är på plats nere vid frukosten strax efter öppning mer än en dag. Jag har aldrig varit en morgonpigg person så man kan undra vem jag är, men vem säger att man behöver vara morgonpigg när man tar sig till frukosten och äter? Vi kan kalla det zombiefrukost.

Börjar skriva runt 8-9. Här är alla olika och många tänker nog att kl 8 är gräsligt tidigt. Min rutin efter Sigtuna som jag skriver lite om längre ner är att försöka komma upp så snart klockan ringer vid 6, göra det absolut nödvändigaste (det vill säga gå på toan och hämta en kopp kaffe) och slå sig ner och börja skriva, helst innan 06.30. Du är inte klok tänker du. Jag vill kontra med att säga att jag kan nog nästan skriva sovandes. Tricket är att avsluta skrivandet med att planera nästa scen, skriva några stödrader eller sluta rakt mitt i. Jag har ofta lite svårt att sluta mitt i så jag planerar nästa scen och bygger morgondagens pass när jag avslutar.

Paus runt 10. Jag måste påtala vikten av paus. Även om man behöver bryta mitt i. Ofta när man får flow, även så jag och Sofia, skriver vi på och fastnar och det är också bra att tillåta sig göra det, men tyvärr tror jag det snarare är regel än undantag att jag får flow. Så för mig behöver regeln istället vara paus och undantaget flow. Jag får flow så snart jag sätter mig och behåller det runt trekvart. Man kommer långt på trekvart och jag kan nog ha flow tre gånger om dagen, troligen inte mer utan att bli fasligt dränerad. Vi tog minst en paus per förmiddag och en per eftermiddag och fikade ofta nere i den toscanska trädgården eller tog en promenad runt huset.

Lunch vid 12-13.30. Lång lunch är nyckeln till en lång skrivdag. Återigen äter jag lite långsamt och vill gärna smälta maten med ett samtal. Sofia gillar powernaps och jag naps, så det blev ofta en liten nap per dag och att vi snarare kom igång någon gång mellan 14 och 15. Sofia jobbade då ibland direkt från sängen. Det gör inte jag. Det tycker jag är ruggigt obekvämt.

Efter kl 15. Eftermiddagen följer sedan med mer skrivtid och många pauser.

Avslut innan klockan 18. Nu är arbetsdagen slut. Jag jobbar själv mycket sällan på kvällar och om jag jobbar är det i så fall ofta i syfte att planera eller ta reda på (researcha), möjligtvis svara på mail eller annat som inte kräver min hjärnas fulla kapacitet.

På Sigtuna är kaffe och te tillgängligt under hela dagen och på eftermiddagen tar jag mig en kopp te med Sigtunas egna honung. Bikupan ser vi från vårt fönster i rummet med namnet Solnedgång.

sigtuna stad
Mälaren.
kapell sigtunastifelsen
Kapellet mitt i byggnaden fotat från ”allrummet”.
sigtunastiftelsen
Stiftelsen från utsidan (baksidan) med kapellet rakt fram och den toscanska trädgården till vänster.

Rådsalen och mitt skrivbord på Sigtuna. Siftelsens vackra lokaler

Sofia hittar snart ett favoritrum, Rådsalen, och jag mitt skrivbord på samma våning, fyra, med blick ut över taknocken. Jag kommer för alltid minnas mitt skrivbord på våning fyra. Är det något jag drömmer om så är det att ha ett skrivbord vänt mot ett fönster, men något Steven King i sin bok Att skriva förbjuder. Livet är till för att levas och man ska inte leva för konsten, om man får tro Steven som skriver varje dag, många långa timmar. Men kanske är det lätt att som i Stevens fall, vara efterklok efter ett långt liv av levande och skrivande och när han plitar ner dessa ord har han varit författare lika länge som jag levt. Jag hade hade en gång mitt skrivbord vänt mot ett fönster, men satt aldrig där. Ett stort korn av sanning finns kanske i Stevens Kings ord.

läsa dikter

Läs, läs och läs lite till! Böckerna jag har med mig

Innan min resa börjar jag läsa Karin Erlandssons Pärlfiskaren och fullkomligt fastnar. Så jag fortsätter läsa och läsa och läsa, läser ut och lever i pärlfiskarvärlden. Jag tar upp nästa bok och läser ut, Frejas första fjällvandring, Fjällvandringssuget knackar på. Sedan fortsätter jag med Pojkarna av Jessica Schiefauer, som ruskar om. Först är jag inte alls förtjust men ganska snart förtrollar den mig och jag fastnar i denna berättelse om en blomma med en sav som gör att tre flickor förvandlas till pojkar. Så mycket bus man kan hitta på, när man inte är sig själv.

Jag spenderar för tillfället mycket tid med näsan i boken och antar att det beror på att jag älskar det skrivna ordet. Här har Steven King rätt, som författare bör du göra två saker, skriva mycket och läsa mycket. Steven anger att han läser nära 80 böcker om året och jag häpnar, men talar om att när han inte skriver, så läser han och om man letar efter honom, är det i hans läsfåtölj man hittar honom om kvällarna. Precis som Ninni i podden Skriv en bestseller eller en annan bok, så förstår inte jag vad folk menar när man säger att man inte vill läsa som skrivande person för att man är ”rädd att förlora sin ton”. Denna myt huserar och jag funderar bara på; Vad menar man ens? Det är ju så det skrivna ordet formas.

tornrummet sigtunastifelsen drömmen om att bli en författare
Tornet Sigtunastiftelsen och att hitta en skrivrutin

Drömmen om att bli en författare

Drömmer jag om att bli en författare? Det känns pretantiöst att säga orden, men ja, jag vill skriva en bok, sen får vi se om den blir utgiven. Jag vill få den klar. Jag vill ha en skriven bok jag kan läsa och låta andra läsa. Om en person läser den är det nog, då finns den. Jag tycker djungeln av utgivning och konkurrensen författare utstår där manuset för att bli antaget behöver vara extraordinärt, på något spegla det som efterfrågas eller täppa till ett nytt hål, verkar svårt att uppfylla. Som bäst önskar jag mig skriva en läsbar bok för barn. Det är ungefär det jag siktar på. Jag önskar mig också att den blir lite spännande och kanske lite annorlunda. När jag har gjort det, önskar jag skriva en till.

frukost på sigtunastiftelsen
Frukost
afternoon tea sigtunastiftelsen
Afternoon-tea
middag a la carte sigtunssiftelsen
Middag på Sigtunastifelsen
sigtunastiftelsen gt
Sigtunastiftelsens egen gin&tonic med rosor och honung i solnedgång.

Mat och boende

Sigtungasiftelsen är ett ställe du kan checka- in på och inte lämna på en vecka. Det är bara att skriva!

Stiftelsen har bibliotek, många allrum för sällskapsspel och läsning, skrivbord, läslampor, långa korridorer att motionera i, ett kapell mitt i för middagsbön, ett (författar)torn med utsikt, restaurang, egen rosträdgård i toscansk anda med uteservering, GT med egna rosor och honung, afternoon-tea och en bastu att låna utan extra kostnad.

Vi vaknar varje morgon tar på de mjukaste kläderna och beger oss till restaurangen. Vi är ensamma sånär som på hela veckan med några få konferensgäster som grannar och till helgen kommer weekendgästerna. Vi är beredda på att bli störda, men även då, trots att restaurangen nära på är fullbokad är det lugnt.

Ge mig mera rårakor i livet!

Kostnad

Ca 4500 sek för 4 nätter/ 5 dagar med all mat per person då vi är två.

Vi äter lunch två gånger, middag två gånger, fika och afternoon-tea. Vi tar också på oss gympaskorna och går ner på Sigtuna och äter (italiensk tryffel-) middag vid ett tillfälle och lunch vid två tillfällen. Sigtuna har ett för dess storlek stort utbud av restauranger, fik och mysiga butiker.

Kostnaden blir något mindre när vi är två, men det är överkomligt att även åka själv hit och bara vara och skriva.

sigtuna
Sigtuna huvudgatan, inom tio minuters promenad från stiftelsen.
tant brun sigtuna
En macka vid vattnet takeaway från Tant Brun

Vad tar jag med mig från Sigtuna?

Jag skriver bättre än jag förväntar mig men ändå inte så snabbt som jag trodde jag kunde. Innan jag åker till Sigtuna har jag en stor förväntan om att kunna prestera text per dag och lär mig ganska snart att alla som pratar om 1500 ord eller 2000 ord om dagen är superhjältar. Jag landar på 500 ord och ibland 1000 på en bra dag. Men sen är jag novis i det skönlitterära skrivandet och kanske ökar takten med tiden.

Jag skriver bättre på morgon och förmiddag fram till lunch. Efter lunch har jag svårt att få så mycket gjort. Jag känner själv att jag likagärna kan ägna eftermiddagen till att läsa (eller sociala medier om jag inte slutat att använda dem). Hade jag varit i en redigersprocess med en bok hade nog tiden på eftermiddagen fungerat bra. Jag känner inte att jag är särskilt fantasifull eller kreativ då, men kan pyssla med bokstäver och ord och ljuda högt för mig själv för att säkerställa att det låter bra. Jag verkar också kunna researcha och fundera ut olika lösningar och tänka kring nästa dag, men egentligen vill nog gärna hjärnan vila lite från skrivprojektet på eftermiddagen och göra något annat.

Vad tar jag med mig från Sigtunastifelsen? En inre ro och en skrivrutin!

skrivrutin
Tornrummet.

Min fantastiska skrivrutin

Man kan lära sig mycket från en skrivarresa, även en kort som denna. Det finns något magiskt med att bara göra, att bara ta tag i och skriva. Bara skriiiiiv säger jag, det är nyckeln. Det behöver inte vara så bra, det behöver böra göras; mottot efter denna resa. Att få stillhet och tid för reflektion förenklar och gör att man ser planen mer klart. Nu gör jag det som är möjligt, jag skriver någon timma på morgonen, kanske 30-40 min effektiv tid och det räcker för mig, för att jag ska uppnå det jag vill, mina 500 ord.

Efter Sigtunastiftelsen väljer jag att börja dagen med att befinna mig mitt i en saga för det om något är en bra start på dagen.

Katarina

natt i sigtuna
Natt i Sigtuna

12 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.