Resor
comments 2

Projekt Rosie

Bokrecension Projekt Rosie av Graeme Simsion

Kärlek vid första ögonkastet, var både boken och kanske lite det som händer paret det handlar om, Don och Rosie, även om det tar Don ganska länge att fatta det. Don, autistisk professor i Melbourne Australien spelar den underhållande huvudrollen. Rosie, det omedvetna objektet för Dons omedvetna förtjusning.

Projekt Rosie av Graeme Simsion

Jag kommer inte riktigt överens med namnet Don Tillman även om jag är förälskad i karaktären. Namnet känns macho. I vilket fall är Don professor och han har ett väldigt inrutat schema. Han har effektiviserat sin dag och ser ner på folk som slösar bort sin tid. Han kommer alltid i precis lagom tid, aldrig försent men ej heller aldrig för tidigt. Båda delarna är att slösa bort sin tid, enligt Don. Don vill träffa någon, av den enkla anledningen att statistiskt så är gifta män lyckligare och lever längre, men det går inte så bra att dejta, det har han redan försökt den traditionella vägen. Så Don kommer på den briljanta iden att göra en enkät och lämna ut till kvinnor för att hitta den passande kvinnan för honom, så att han inte slösar bort sin tid. Han jobbar länge och väl med enkäten innan han sätter den i bruk.

Projekt fru är in place.

Till enkäten söker Don tjejer att testa den på i olika sammanhang och förfinar enkäten efterhand när han upptäcker problem. Hans vän Gene hjälper honom och sätter Rosie i Dons bana och Rosie kommer med ett problem, hon vet inte vem som är hennes pappa är. Eftersom Don älskar att lösa problem så sammanflätas sedan Don och Rosies bana kring pappa-problemet. Underhållande scener följer där Don måste gå utanför sin comfortzone rejält, snart finner sig ätande mat på balkongen fast att det varit otänkbart innan, gör ändringar i sitt annars effektiviserade schema för att få umgås med Rosie och kanske även tar steget mot kriminell när han och Rosie börjar samla in folks DNA utifrån uteslutningsmetoden kring vem som kan vara Rosies pappa.

Vad som följer är bara roligt. jag skrattade flera gånger högt i öppen miljö när jag läste den här boken. På tunnelbanan, på parkbänken, på jobbet och ibland stående halvägs påväg in eller ur ett rum. Jag var så inne i den att jag till sist kom på mig själv med att berätta hela historien för min kollega Eduardo i postrummet, så nu frågar Eduardo om boken och hur det går för Don långt efter att jag läst klart den. Turligen nog mitt i allt det här upptäckte jag att det finns en uppföljare och började läsa den också, såklart.

Boken utspelar sig i Melbourne Australien och är ursprungligen ett filmmanus. Jag gillar det. Att läsa den här boken blir väldigt visuellt på något vis. Den är lättläst, witty och feelgood med underfundig humor. Boken berör enkla etiska ställningstaganden, som t ex frågorna från Rosie om Don tycker hon är tilltalande samt om Don kan bli kär. Men om man är i Don Tillmans huvud, förstår en plötsligt att en sådan fråga inte är lika lätt för alla.

Passar den som gillar enkla kärlekshistorier, som minns universitetsmiljön med glädje och som tycker olika typer av unika personligheter är roligt. Jag lånade den som e-bok på Stockholms Stadsbibliotek. Går att köpa här.

Katarina

2 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.